Lögnen dödar mig

Lögnen ser till att störa balansen i mig. Så länge jag håller mig med lögner kommer det att tära på mitt känsloläge. Jag kommer att känna att allt inte är som det ska och att det kommer att krävas något för att komma i balans igen. Om än lögnen är den minsta lilla så kommer den att stöka till det i mig. Jag blir oärlig och det i sin tur tär på min av mig själv och hur jag är mot andra. 

Den lögn jag har mot mig själv själva har en tendens att bestå längre men även den gör mig osann mot mig själv och innebär i sin tur att jag vi tär, om än lite, på min egen självkänsla. Visst är det intressant att äga en lögn mot sig själv!

Så länge jag är lögnaktiga, oärliga och osanna äger jag inte mig själv. Jag blir en slav under det jag är osann mot. Är det mot någon annan blir det tydligt för då vet jag att jag varit osanna och att jag behöver vara noga med vad jag säger eller inte säger. Att vara osann är också att inte säga något, då bär jag på något som jag tänker kan vara viktigt för någon annan att veta. 

Lögnen får mig att tänka konstiga saker, känna konstiga saker och får mig att göra konstiga saker. Den får mig att sakta dö.

Precis allt detta behöver jag göra mig av med för att läka. Utan fullständig rannsakan och befrielse av alla de lögner och osanningar jag bär på kommer jag inte att bli friska och att läka. Jag bara fortfarande då på öppna sår och ni vet hur ont öppna sår kan kännas.

Hur blir jag då av med mina lögner och min oärlighet? 

Ja ett sätt och det är det enkla är att berätta vad jag varit osanna om och tala om det till de personer jag varit osann mot. Men bara om det inte ytterligare allvarligt kommer att skada den jag ska gottgöra till. Parallellt givetvis behöver jag sluta att vara lögnaktig och oärlig. En del av mina lögner, särskilt de som berör mig själv behöver jag erkänna för mig själva att jag varit osann mot mig själv. 

Utöver detta behöver jag förlåta mig själva för det jag gjort och inse att det är handlingar jag gjort inte den person jag är. Jag behöver be om ursäkt för alla andra jag skadat. En sådan lista kan bli mycket lång men arbetet tar inte slut förrän jag nått till sista raden på listan.

Först när jag agerat i min egen lögn och osanning och sett till att vara sann och ärlig möter jag sakta, sakta min egen befrielse. 

Lögnen var mitt medel och den är så snabb på att kopplas på igen, det har blivit som en vana. Som tur är, idag så påverkas mitt känslosystem direkt när jag gör det eller är på väg att göra det vilket får mig att bli ärlig och undvika att kliva ner i lögnens hål.

Hur medveten är du om dina egna lögner och din egen oärlighet? Hur mycket påverkar detta dig i ditt liv? Kanske är det dags att ta tag i surdegar som ligger och tynger din ryggsäck.