Vi måste våga hoppa

Det räcker inte med att vilja. Vilja är enbart en tankes och en känslas väg. Vi behöver också våga att agera, våga hoppa ut över eller in i det vi är livrädda för, för det är där det finns något annat än det vi är vana och trygga med. Det kräver oerhört mod att våga och att göra. Men ändå är det enbart den vägen som är möjlig om vi vill förändra något i livet. Hjärnan söker tryggheten oavsett om det är en snäll trygghet eller trygghet i kaos. Trygghet definieras mer som något som jag känner igen och är van vid och där jag vet vad som ska hända även fast det är kaos. 

Jag var trygg med kaoset och jag fortsatte också att skapa kaos för att finna tryggheten. Jag behöver varje dag fokusera för att se till att inte hamna i kaos igen. Att falla tillbaka är så oerhört lätt. Kroppen, känslorna och tankarna är så duktiga på att minnas och att leta sig tillbaka till det invanda, vad det än är. Det går på en hundradels sekund. 

Alla som har hoppat vet att det är en befrielse och något som man då inte förstår att man velat undvik. Men för de som ännu inte hoppat, fortfarande något som nästan är värre än döden. 

Rädslor kan vara många allt från att våga göra saker vi aldrig gjort förut, bryta gamla mönster, våga misslyckas, våga ha fel, våga vara sann, våga känna, våga säga hur saker är, våga sluta var kvar i sin egen historia, våga släppa taget, våga möta ilska och kärlek för den delen osv.

För vissa är det obegripligt med andras rädslor och ändå är det ingen skillnad i känslan på den ena eller den andras rädsla. 

Vad är du rädd för? Vilka hopp behöver du göra för att komma vidare?