Bortvald skapa kontroll och behov av bekräftelse

När bekräftelsen uteblir och jag blir bortvald. När ingen ser mig och känslan blir att jag inte finns. Då gör det ont. Smärtan kan bli både uppgivenhet och aggressivitet. Jämlikt blir ojämlikt och jag jämför med hur det var innan eller hur andra har det. Jag kommer i ett beroende till någon annan. Det som då händer utanför mig själv tappar jag kontroll på, en kontroll som jag vill återta. Det är bara det att alla kontroll utanför mig själv existerar inte när det gäller andra människors beteenden, tankar och känslor. Det är en illusion och skapar frustration. Frustration som kan leda till olika typer av övergrepp. 

Den enda kontrollen jag ska bry mig om är kontrollen i mig själv att skapa det jag vill oberoende det som finns utanför mig själv. Det är det som är grejen. Kontroll som handlar om att fokusera på det jag vill. Kontroll som blir ett substitut för den kontroll jag saknar utanför mig själv eller för att döva mina inre tankar och känslor kommer däremot enbart att föra mig längre bort från mig själv.

Känslan av att bli bortvald och brist på bekräftelse hemsöker mig varje dag. Det är en inre process som sällan verkar ta slut. Processen har startat av mig själv en gång och den kan inte stoppas av någon annan eller något annat mer än av mig själv. Det är i min inre medvetna eller omedvetna värld allt detta sker. 

Enda sättet att bli befriad från tankarna och känslorna är att just själv bli klar över vad jag själv vill och hur jag själv stakar ut den väg jag vill vandra. Det kan handla om jobb, platser där jag vill vara, människor jag vill vara med, känslor jag vill känna och tankar jag vill ha. Det kan handla om de ska vara styrda av rädsla eller om de ska vara styrda av kärlek. Tankar om beroende eller oberoende. Allt som bidrar med att tala om vad jag som människa vill på denna jord.

För mig var allt detta styrt av intryck från vad som skedde utanför mig själv och mer av vad andra ville än jag ville själv. Mitt ego var smart så jag tänkte i egenskaper av att jag ville något men allt detta var bara som en varg i fårakläder av vad det egentligen var. Allt jag ville var styrt av om det gav mig den yttre bekräftelsen eller inte. Var jag kär var det inte på grund av min kärlek till den andra utan min bekräftelse från den andra, hade jag pekat ut min riktning med vad jag ville handlade det om hur jag på olika sätt skulle bli bekräftad i mina val. Alla uppdrag jag tog och människor jag hjälpte var styrd av hur detta kunde bekräfta mig. Det var inte så jag tänkte, på något sätt men det var så jag styrde mig själv omedvetet i en längtan att få bli synlig och kompensera alla de tillfällen när jag upplevt mig bortvald.

Idag har jag fortfarande gamla beteenden och en mindre släng av allt detta som jag behöver vara uppmärksam på där jag märker att jag triggas av gamla beteendemönster, särskilt i situationer av obalans i mig själv. Men allt är ändå bara skuggan av mitt forna jag, inte som jag trodde jag var utan som jag till slut insåg jag var.

Hur hanterar du att bli bortvald och inte bli bekräftad? Hur har detta påverkat dina val i livet? Vet du vad du vill egentligen och varför?