Idag känner jag mig

Jag känner mig irriterad och ilsk. Det finns i kroppen. Intellektuellt vet jag att det handlar om mig själv även fast jag kan se situationer där det uppstått så handlar det givetvis om mig själv. 

Jag har ett tag börjat samla upp irritation på olika sätt där jag märker att det finns en rädsla av auktoritet av mig och att jag kan bli arg. Givetvis handlar det inte om mina känslor utan deras men jag är ändå en del i dessa händelser, som jag inte trivs med. Jag har ingen lust att väcka detta hos allt för mycket. Min bild av mig själv blir skev i förhållande till hur den syns utåt.

Samtidigt bär jag på en känsla av att känna mig instängd i en bur intryckt i ett hörn. Mitt tillstånd känns i hela kroppen och jag upplever att min kropp är spänd. Just därför blir  mina kommentarer och mina reaktioner ibland helt oproportionerliga och rent av dumma.

Detta är mina känslor och de spökar i mig och gör just nu att jag känner att jag inte är en trevlig person att vara med. 

Helgen behövs verkligen för att sortera upp vad jag vill och vad jag inte vill. Jag behöver komma djupare i vad det är som skapar någon typ av rädsla som i sin tur skapar olika typer av projiceringar. Det skaver.

Projiceringar talar om att det handlar om mig och inte det jag för stunden projicerar på. Projiceringar blir enbart objekt och det ökar på min egen frustration eftersom jag adderar en massa ny skuld på mig eftersom jag på något sätt gör dessa personer illa. Dumt, ja mycket dumt. 

Jag gör mitt bästa ändå vill jag inte vara i detta just nu. 

När jag kom till jobbet talade jag ut om det jag kände och det som berörde jobbet, men fortfarande utifrån min egen känsla och det i sig gör att det lättar på trycket en del i mig. Erkännandet att just nu skaver det och jag är ingen rolig person. På samma sätt behöver jag göra med allt annat där jag kan identifiera att det är saker som skaver på något sätt. Detta inbegriper givetvis också mig själv i de delar där mina beslut eller brist på beslut eller olika typer av andra agerande och beteenden, skaver.

Har du dagar där det bara känns? Dagar där det skaver och du inte riktigt kan komma åt vad det är som är i obalans och detta i sin tur får konsekvenser både mot dig själv och andra som du inte trivs med?