Älska mig till varje pris

Människan vill så gärna bli älskad och bekräftad. Vi vill så gärna bli sedd vilket för att vi är beredda att göra vad som för att detta ska ske. 

Det ligger så djupt rotat i våra gener att bli bekräftad och berörd eftersom detta är i slutändan det som innebär att vi fortplantar oss så att vår ras lever vidare. Utan detta hade vi människor, homo sapiens dött ut. 

Denna bekräftelse börjar genom att vi som nyfödda ler för att bli sedda och för att vi ska få någon som tar hand om oss tills vi kan klar oss själva. Detta övergår sedan i uppväxten en jakt på bekräftelse för att bygga upp vårt självförtroende och vår självkänsla. Som vuxen ska vi sedan använda oss av allt detta för att cykeln ska kunna röra sig vidare. 

När något under vår resa till att bli vuxen klickar och vi inte får den näring vi behöver i just detta skapar vi strategier för att ändå få detta på något sätt. Få en bekräftelse på att vi finns och att vi är en i flocken. Denna jakt kan bli förödande och ett gissel. 

Vi hittar på tusen olika sätt för att provocera fram denna känsla allt från att utmana eller hjälpa andra till att prostitiera oss på olika sätt eller till och med bli våldsamma. Strategier som alla handlar om att bli sedd. Lyckas vi inte med detta kan vi leva ut olika typer av känslor genom medberoende och beroenden för att sakta tyna bort i tron att vi är en människa som aldrig fick.  

Som ni märker kan vi blir vi både brutala, självdestruktiva och uppgivna när det går fel i uppväxten om vi vilar kvar i att tro att det är någon annans fel eller att vi vägrar att lära om. Allt detta ligger så djupt i oss att vi tror att vi nästan blivit född oälskad och att det inte finns någon mening att leva vidare.

Detta pågår inne i oss som en kamp mellan våra tankar och känslor och ingen som står utanför fattar vad som pågår. Precis så är det, vi andra fattar inget av den process som pågår inne i någons hjärna. Trådar och kemiska processer som någon stans gått fel och som kan få oerhörda konsekvenser samtidigt som de som kommit därifrån vet att det finns lösningar för att befria sig från denna tokiga process. 

Jag hamnade i ett evighetsbehov av bekräftelser som troligen hade sin grund i min uppväxt både att jag lärde mig att det var så man gjorde och min egen avsaknad av det. Resultatet av allt detta ledde mig längre och längre bort från mig själv i egenskaper av självförakt, förnedring, utsatthet och ensamhet. Något som jag sakta fått lära mig att acceptera och förändra. Smärtsamt men avgörande för mitt fortsatta liv och något som jag är oerhört tacksam för idag.

Känner du att du blivit bekräftad och älskad tillräckligt eller bär du fortfarande på en sorg om att det skulle ha varit annorlunda? 

Idag är en dag jag bekräftar mig själv.