Jag är inte värd mer

Jag har gjort en mängd saker i mitt liv jag önskade skulle vara ogjorda. Jag har sagt saker, jag har gjort saker, jag har tänkt saker och jag har känt saker. En mängd olika händelser som var och en skapat både skuld och skam. Saker jag ångrar samtidigt som jag vet att det är en utopi för dessa händelser har var och en gjort mig till den jag är idag. Nej jag känner ingen stolthet men jag känner en respekt och en acceptans att det är så. Jag kan inte snurra klockan tillbaka och jag kan inte ha saker ogjorda. Just då gjorde jag det av anledningar jag då inte kunde hantera, ungefär på detta sätt tänker jag idag. 

Ändå ligger gamla skulder och gammal skam och vilar i mitt känslosystem och hittar anledningar att interagera med mitt här och nu. Ibland kan jag känna att gottgörelserna aldrig tar slut, det finns alltid mer att betala. 

På samma sätt som någon har en skuld till oss, som ibland kan få oss att känna att den aldrig blir betald, har jag en skuld till andra som inte verkar bli slutbetald. 

Jag vet att detta enbart ligger hos mig, den känsla jag bär på, på samma sätt som den skulden andra tänker att jag har till andra som ligger hos dem. Jag äger frågan helt och jag behöver förlåta mig själv som jag förlåter andra. Jag vet detta intellektuellt men ibland har det inte landat i mina känslor utan tvekar och låter mig hållas kvar i skulden. Det är som jag ibland känner att jag är den lilla pojken som aldrig blir förlåten av sina föräldrar och varje dag får gråta sig till sömns.

Det är mitt ego i mig som spelar mig spratt. Mitt omedvetna jag som själv har svårigheter att släppa taget. Som om det är jag själv som känner att jag inte kan förlåtas av en anledning, att jag inte är värd mer än detta.

När dessa processer pågår i mig vet jag att jag behöver ta ytterligare varv i mig själv för att försonas med mig själv och säga till mig själv när min egen skuld är betald till andra. På samma sätt när det gäller skammen att sluta bära på någon annans börda. Föremålet är jag och processen är min. Jag äger både styrkan att vara kvar i detta och att släppa taget. Jag är värd mycket mer än det som ibland pågår inne i mig. Jag har för länge lyssnat på andras domar. 

Bär du på en skuld eller skam som aldrig vill lämna dig? Vad är det i dig som håller dig kvar? 

Idag är en dag jag frigör mig från känslor av skam och skuld. Idag känner jag mig fri.