Prestation blir prestige

Jag utgår ifrån mannen idag men exakt samma sak gäller även kvinnor och oavsett ålder. Berätta gärna din historia för det är ur din historia du hittar kraft och nycklar.

Män ska vara duktiga. Män i form av pojkar ska inte gråta. Män ska prestera och komma först. Män ska ha muskler samtidigt ska vi vara mjuka och omhändertagande. Vi ska vara lika duktiga på att vara en kärleksfull pappa och kunna hantverk som att laga bilen eller bygga ett hus. Vi ska vara smarta och starka och vi ska vägleda andra. 

Prestation blir tillslut prestige för att leva upp till allt detta och när vi inte klarar det är vi inget värd. Vi verkar som gjorda för att som tjuren i hagen visa vem som har de bästa generna för honan. Samtidigt det enda vi vill är att bli älskade och respekterade för just den vi är. Självklart är allt detta uppbyggt inom oss men starkt påverkar av omgivningen utanför oss själva.

Ibland får vi män inte till det. Vi lyckas inte att leva upp till det vi tror andra vill ha. Vi är för mjuka eller så är vi lite för hårda. 

När vi blir äldre tappar vi successivt den fysiska förmågan i mycket även när det gäller att vara den perfekta älskaren. Vi får bland annat helt plötsligt inte den största av alla manligheten i oss att stå som vi tidigare lyckats med. 

När vi inte förstår vad det är som sker inne i oss och inte riktigt accepterar att saker och ting förändras blir vi hemliga och nästan avvisande. Bara det att tappa kraften i vår sexuella manlighet kan få oss att helt tappa greppet. Detta även fast vi någonstans vet att detta samtidigt kan vara lika självklart som att vi tappar håret.   Våra förmågor tar sig olika former och så gör också vårt humör. 

Jag har kännt av mycket av detta att inte leva upp till vad jag tänker är min manlighet och att vara man. Krafterna avtar sakta och jag har haft svårt att acceptera det. Jag märker på samma sätt som mitt ungdomliga hårsvall falnar med åldern att mycket annat försvagas. Jag blir irriterad och jag hittar olika sätt att leda bort känslan i det som faktiskt sakta sker. Mina krafter och mina förmågor avtar och jag låter bli att dela det med min partner och vänner på ett naturligt sätt utan jag hanterar detta som om det var onaturligt och fel. 

Vägen ur detta tänk är just att våga tala om det som sker och våga acceptera, i varje stund, vårt nya jag. Idag vet vi att åldrande både handlar om acceptans och om att ha ett fortsatt bra liv genom att fortsätta använda kroppen, träna,  motionera, vara aktiv både fysiskt och intellektuellt samtidigt som vissa saker kan kompenseras och det är ok. När det gäller det sexuella finns det piller om sådant behövs och om det känna viktigt att ha den kraften kvar. Men framför allt är det viktigt att tala om det som sker och tillåt oss att vara svaga. Där ligger mycket av befrielsen och lättnaden. Våga tala om de förväntningar vi känner som män. Våga tala om förändringar vi känner i våra kroppar. Våga vara oss själva.

Kan du känna att det finns en massa krav  som ligger över dig som det förväntas att du ska leva upp till? Vems förväntningar är det och vad skulle det innebära för dig om du kunde tala om det? 

Idag är en dag jag är uppmärksam på de förväntningar jag har och de jag tror andra har. Idag är jag bara jag.