Räcker en ursäkt

När någon gjort oss illa eller vi gjort någon annan illa, räcker det då med en ursäkt och att allt sedan är över? Har allt då förlåtet? 

Har jag en penningskuld och betalt tillbaka med ränta då är det klart. Inga ytterligare krav kan ställas på den som haft lånet eftersom personen har gjort rätt för sig, även om ibland betalningen under perioden inte kommit in i tid. Det finns en utsatt ränta och kostnader som ska betala. Men hur är det med andra skulder som inte går att räknas med siffror?

Känner jag att någon gjort mig illa kan jag känna brist på tillit och att den andra är i skuld. Jag kan känna att den som gjort mig illa ska förstå att han gjort det och känna skuld. Han ska förstå att han gjort mig illa och att det finns en skuld och någon typ av avslut som behöver göras. Oftast styr jag själv, som offer över när detta skett och när skulden fortfarande finns kvar. Ibland vet inte den andra om att han bär på en skuld och ibland verkar denna skuld vara evig. 

Om jag själv är den som gjort någon annan illa kan jag inte annat än gottgöra den andra på olika sätt, både för min egen del och för den andra. Men när det gäller vad andra gjort mot mig blir det mer otydligt. Jag kan känna brist på tillit, känna mig sårad, känna att livet är förstört och till och med känna att det för alltid är omöjligt att reparera och gottgöra. Jag söker förklaringar och jag blir offer för det som hänt utan något slut.

Frågor, när vi själva känner oss som ett offer och att vi är utsatta för något som någon annan gjort är; "- När är skulden betald? Vad krävs för att skulden ska kunna bli betald och jag själv kan gå vidare?". Sätta ett värde på det som ska ske för att vi ska kunna känna att vi kan gå vidare. När vi gör detta blir det tydligare i oss själva, vad det är som sker och konsekvenserna för oss själva.

Om det är så att det inte finns något som kan gottgöra det någon annan gjort mot oss själva faller det tillbaka på oss själva att fundera vem det är, just i denna situation som håller oss kvar vid det som skett. Vem det är som, trots händelser som kanske skett för många, många år sedan, fortfarande tär på vårt eget nu. För den som är ett offer krävs ett avslut för att gå vidare och det avslutet är det bara vi själva som kan skapa. Det är bara vi själva som kan säga att nu är det klart. Inte undangömt utan nu är det klart.

Många av oss förtränger och blockerar sina minnen men det som hänt finns fortfarande kvar i våra system. Det är först när vi slutligen sagt hej då till känslan, inte bara intellektuellt utan också känslomässigt, som vi åter igen är fria.

Kanske kan du i denna stund känna att detta är helt omöjligt och att detta med att förlåta för huvud taget skulle kunna ske, ja då får du acceptera att detta fortsätter att förgifta din vardag och din egen närvaro. Men, kan du både intellektuellt och känslomässigt säga farväl till det som skett och förlåta den som gjort det, då kommer du också att bli fri. Detta gäller givetvis inte enbart andra utan även i situationer vi själva gjort saker som känns oförlåtliga mot oss själva eller andra.

Hur många skulder fortsätter du att älta som förstör din egen vardag?

Idag är en dag jag släpper taget om min historia och låter livet flöda.