Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

fredag 29 april 2016

Vill och vill inte

Vi lever i tron att vi är vår egen vägledare och är fast och bestämda över att vi klarar av att leda oss själva i livet. Så är vi fostrade och det ligger säkert också i våra gener. När vi inte själva kan göra saker ber vi om hjälp eller köper dessa tjänster. Vi går till en frisör vi litar på att hantera vårt hår. Vi lämnar in bilen där vi känner oss trygga med både att bilen blir lagad och fakturan inte hackar allt för stort hål i plånboken. Vi går till de som vi tror kan hjälpa oss och som vi kan lita på.  Sällan eller aldrig har vi åsikter vad de ska göra och framför allt inte hur. Vi inser att vi behöver hjälp och vi tillåter oss att få hjälpen, som oftast. Vi kan inte och vi är hjälplösa och vågar lita på någon annan. Även i svåra livsavgörande situation.

Men när det gäller hur vi mår i våra känslor och tankar och med saker som vi gör, vårt psykiska tillstånd, då blir det annorlunda. För det första kan vi gå ett helt liv utan att be om hjälp för vi ska minsann  klara det själv sedan när vi slutligen ber om hjälp har vi en massa åsikter om hur det ska ske. Vi gör inte som vi blir tillsagda och vi fortsätter att hantera oss själva på det sätt vi alltid gjort som lett till den besvärlig situation istället för att låta oss ledas. Motståndet är så stort att följa någon annan i dessa situationer jämfört med mycket annat. 

Vi vet själv och vi kan själv. Om vi kommer så långt att vi ber om hjälp vill vi ändå göra det på vårt sätt. Inte göra allt utan kanske bara delar eller varför inte ändå fortsätta på det sätt vi alltid gjort. Trots att vi bett om hjälp. Egot är definitivt inte beredd att släppa taget så lätt. Ifrågasätta och styra. 

Jag var verkligen där när jag sökte hjälp. Jag styrde, jag ifrågasatte, jag gjorde inte det jag blev rekommenderad att göra och  jag kanske till och med saboterade för att verkligen bevisa att det inte hjälpte. Det var först när jag fick ett motstånd och en kraft som var större en mig själv vändningen kom. Det var när jag fattat beslut om att släppa taget och låta mig bli ledd saker verkligen hände. Jag släppte taget både i tanken och känslomässigt. Jag accepterade att min förmåga var sämre än den förmåga jag sökt hjälp hos, just då. 

Precis denna kamp är det jag ser varje gång jag möter en ny person som söker någon slags vägledning. De kan själv, de gör själv och de prövar mig som det lilla barnet prövar tilliten till sina föräldrar eller en vuxen person. 

Denna process är ok och en del av arbetet. Processen behövs för att en människa ska kunna skapa tillit. Vissa kommer inte vidare utan stannar kvar i att inte ha tillit och låter egot bestämma. Andra kan komma hur långt som helst. Samtidigt har jag full respekt för båda valen. Ibland är vi inte bara mogna för att ta nästa steg. Vi behöver kanske få mer konsekvenser av vårt beteenden innan vi bottnar medan andra redan kommit dit.

Ibland kan det vara bättre att verkligen veta att man vill förändra något och vad detta något är innan man ber om denna typ av hjälp, bara för att inte få ytterligare ett misslyckade hängande runt halsen. När man sedan väl bestämt sig skulle jag vilja påstå att vandringen på den nya vägen alltid blir mycket lättare.

Hamnar du i situationen där du vill men ändå inte vågar?

Idag är en dag jag känner efter vad jag vill och det jag vill det gör jag med full kraft. Jag släpper taget och låter mig bli ledd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948