Schack kräver en vinnare

Jag har aldrig varit en bra schackspelare. Jag vet hur varje pjäs får gå och jag känner till alla dess regler men jag saknar detta att förutsäga och planera fler drag framåt. Mina drag blir situationsstyrda och jag tänker att jag sällan spelar mitt eget spel och ofta förlorar jag därför. Jag gör allt för att styr någon annan men faller oftast på eget grepp. 

På samma sätt märker jag att jag gör i verkligheten. Jag vill något och jag styr medvetet och omedvetet situationer i en riktning jag tänker ska gagna mig. Förut mer direkt nu mer subtilt, imorgon kanske inte alls. Jag märker hur jag skapar onödiga situationer som aldrig är till min egen fördel. Men det har varit värre. Jag har använt mig av drama, jag har utnyttjat att dominera, jag har använt mig av den hjälpande handen. Strategier som skulle bemärkt eller obemärkt ge mig vinster. Beteenden som trott gagna mig själv styrt mig längre bort från mig själv och gjort att jag förlorat mitt spel. Kanske är det just därför spel aldrig varit nått för mig. 

Idag gör jag allt för att dra in mina långa armar av att lägga mig i och styra. Jag strävar efter att gör allt för att lyssna och stämma av. Jag håller inne mina gamla ego- hästar för att ge plats för ödmjukhet och respekt. För att ge plats åt mig själv och andra på samma villkor där spelet jag spelar handlar om ett gemensamt bra resultat inte ett bra resultat för mig. Detta är ett av de svåraste spel jag spelat och det är verkligen inte ett spel utan verkliga livet.

Det jag vill ska jag stå för men inte på bekostnad av någon annan då har jag inte nått mitt inre mål. Det ska inte heller ske på bekostnad av mig eftersom det livet handlar om handlar inte om en vinnare eller en förlorare utan om ett samgående. Ibland vill den andra inte vara med på dessa villkor och det är ok för mig, men för mig är det viktigt. Den smolk i bägaren jag eventuellt kommer att känna om jag gör det på fel sätt är inget värd till skillnad från att veta att det sker genom gemenskap. Inge efterspel och konstiga miner inga ingen missunsamhet eller brist på tillit.

En person jag känner väl är duktig med just detta att aldrig skada någon annan på sin egen bekostnad utan gärna bjuda till lite mer utan att dra fördel av det. Det går inte att tycka illa om en sådan man och jag vet idag att han inte heller gör det på sin egen bekostnad.

Hur förhåller du dig till detta? Ger du mer än du tror du ska få och kan du sträva efter det gemensamma före det egna?

Idag är en dag jag ger och skapar det gemensamma.

Flow är också en känsla

Med ärlighet kommer så mycket mer. Det blir på något sätt befriande och mycket mer enkelt. Du som läser kanske inte förstår vad jag menar för du har alltid varit ärlig men för mig som inte alltid varit det kan jag verkligen känna skillnad. 

I min ärlighet kommer det mer, så mycket mer. Olika typer av känslor som alla skapar bra känslor i mig. Givetvis är inte all ärlighet enkel att hantera men känslan efter gör det ändå enklare. 

Jag kan själv känna att det blir så mycket enklare och jag får ett flow (en djup medvetandekänsla som flödar men ändå med en stor kontroll) i mig som gör att med ärlighet kommer det till mig mer ärlighet från andra men också en känsla av att saker och ting går i ett flow. 

Idag startar dagen med sol, det börjar bli varmare och i helgen har det varit enkelt och avkopplande. Jag börjar min vecka med andra ord på ett bra sätt. En bra start. I mitt flow föds nytt flow för jag tänker att det är flow. I en nedåtgående spiral skulle det bli precis tvärt om. 

Jag tillåter att ha det flow jag har men väljer ändå att vara uppmärksam på mig själv, mina rutiner och mitt ego. Uppmärksam och närvarande. Jag är här och nu. Allt är delar av min ärlighet till mig själv. Där jag fortfarande brister och min ärlighet har sina svagheter ser jag mer eller mindre tydligt men även dessa delarna ska besegras. Besegras för min egen skull.

Jag har ett flow och bara tanken skapar känslan som skapar flow. Flow att känna att det är så här jag vill ha det. Jag blir tydlig i mig själv vad jag har och vill och det i sin tur förstärker det jag redan har. Jag har egentligen allt som jag behöver. Strävan till något annat leder mig bara ett steg längre bort från mig själv. 

Kan du känna ibland att allt bara går din väg och att du med det blir gladare och mer nöjd? Har du funderat på vad det beror på när du har den känslan.

Idag är en dag jag tillåter mig själv att ha det bra. 

När mina känslor får makten

Utanför. Vi känner oss ibland utanför. Utanför för att vi tycker olika, tänker olika, känner olika och kanske är olika. Men vi kan också känna oss utanför för att vi tillfälligt är olika. Utanför innebär olika känslor i oss. Känslor som handlar om ilska, sorg, utsatthet, ensam, förlorad heder, begränsad, olika och många andra typer av känslor. Känslor som gör att vi ibland kan bete oss på ett annorlunda sätt och även på ett mer avvikande sätt. 

Jag lyssnade på ett program i går som handlade om hedersmord som ett utryck för denna typ av utsatthet där hedern kan vara det enda som fanns kvar till slut att försvara och detta genom mord. Fruktansvärt och obegripligt men just då den enda utvägen i ett situation där någon helt tappat all annan kontroll. Spärrarna som vi annars har oavsett vad det än är lösgörs och vi får tillgång till våra innersta direkta känslor och tappar allt som handlar om moral, etik och värderingar. Vi får en direktkontakt där känslorna direkt får tillgång till handlingarna utan att passera tankens filter. Jag tror att vi alla varit där någon gång på något sätt. Mord är en väldigt dramatisk och fruktansvärd handling men det finns så mycket mer under detta. Vi tar hårt i någon. Vi slår till. Vi blir arga och  reagerar med ilska utan att slå. Vi är elaka i det vi säger till någon annan. Vi vill ta livet av oss själva. Vi blir lättirriterad och vi överreagerar. Vi blir tysta och inneslutna. Vi blir väldigt inneslutna och deprimerade. Vi kan till och med gå in i olika sjukdomstillstånd. Vi gör panikhandlinga och vi får katastroftänkande. Vi agerar direkt på olika känslor som utåt sätt kan uppfattas som mer eller mindre avvikande. Förälskelse är även det ett sådant skeende som får oss att bete oss annorlunda. 

Jag hade nedsatt hörsel för ett antal år sedan och levde som i en sluten värld. Alla ljud som fanns utanför mig blev svåra att ta in och jag hade konsentrationssvårigheter. Jag hörde inte om alla talade i munnen på varandra eller om det var störande ljud omkring mig. Jag betedde mig väldigt underligt under denna period och var inte mig själv. 

Det är så lätt att komma i situationer där våra känslor får övertaget och våra tankar inte får en chans att vara med i processen. 

Känner du igen situationer hos dig där du utan att tänka agerar på din känsla som t.ex irritation och ilska? Hur var du då och vad gjorde du då? Gjorde du saker som du egentligen inte ville ha gjort? 

Idag är en dag jag väntar med att agera direkt innan jag hunnit tänka. 

Jag kränker mig själv

Fler och fler börjar använda ordet kränkt, att vi känner oss kränkta i en situation. Vi är kränkta för vad någon annan säger, gör ja kanske till och med tänker. Visst kan vi känna oss kränkta och visst kan vi må väldigt dåligt i en situation där vi anser att någon annan gjort oss illa på något sätt.

Det är ok att vi använder ordet kränkt, förolämpad, skymfad eller något annat värdeladdat ord. Frågan är mer om det är så vi egentligen känner alltid eller att det mer handlar om att det blivit ett modeord.  Oavsett skulle jag vilja påstå att det inte har någon betydelse. 

Varför säger jag så här? Jo jag menar att om det är så att jag känner mig kränkt och att det inte reellt handlar om rent oprovocerat kränkning och samtidigt någon typ av hot, har vi en del i det. Vi har del i det som händer. Vi befinner oss i miljöer vi kanske inte ska vara i, vi har relationer med människor vi ska hålla oss borta ifrån, vi har ett eget beteende som lockar fram de situationer vi hamnar i. Men framför allt vi tillåter att kränkningen uppstår. Vi har öppna spjäll och bara låter kränkningen forsa in i oss. Jag skulle vilja påstå att vi gör det med en mening. De flesta kränkningarna handlar om egen förskyllan. Nu talar jag definitivt inte om där barn blir utsatta av vuxna utan detta handlar om barn till barn men också vuxna till vuxna. Med barn menar jag de som är unde 18 år och inte små barn där livet knappt börjat. 

Detta med kränkning handlar om en form  av förminskning och det handlar om att vi tillåter detta ske av en anledning. Vilken anledning det är för dig det vet jag inte men jag tror att du har ett svar om du letar. Kanske har det men något som hänt i tidigare år eller din egen uppfattning om dig själv. 

Vad jag vet är att jag aldrig känt känslan kränkt men att jag däremot kan se att det skulle kunna ha varit så. Jag vet att de situationer som uppstått har fått mig att förminska mig själv och fått mig att inte tro på mig själv. Jag vet att systematiska beteenden från andra lärt mig att se på mig själv på ett särskilt sätt och lärt mig att inte lita på mig själv och min egen förmåga. Jag vet att detta väckt sorg och ilska och varit påverkande för de karaktärsdrag jag har idag. Jag vet att jag till och med kränkt min egen person med mina egna beteenden. 

Men ändå handlar allt detta idag om mig och mitt arv jag väljer att bära på. Det handlar om hur jag använder detta idag som en styrka och en insikt eller som en belastning som öppnar mitt reflekterande sinne eller gör mig till ett offer.

Kränkningen eller försök till kränkningar är ett lösen som öppnar dörrar i mig av insikt eller förgör mig. Jag har makten att styra vad resultatet ska bli eftersom jag själv är en del av den kränkning jag kan uppleva. 

Det finns hur många exempel som helst på där en kränkning skulle kunna uppfattas som just en kränkning. Bedragen, utskälld, lögn, hemligheter, någon kommer försent, blir inte godkänd i skolan, får inte vara med, blir misshandlad, blir utpekad, otrohet, inte bekräftad, tystnad, ilska, våld, inte få ordet, myndighetsbeslut, ord som används, hårt driven på ett på ett arbete osv osv. Oavsett så tvivlar jag inte på att du kan känna dig kränkt det som är mer viktigt är vad du ska göra åt det?

Eftersom vi inte kan ändra andra och om vi tror att vi kan det kommer det att ta oerhört lång tid, så handlar det om vad vi själva kan göra. 

Jag vet att mina egna nycklar har varit att acceptera situationen, se min egen del i det som sker och jobbat med det jag själv direkt kan påverka men framför allt vara ärlig mot mig själv både vad jag känner men också min del i det som sker eller skett. Ur denna ärlighet kommer det alltid lösningar och något gott även fast jag i det korta perspektivet ibland mer ser det som ett nederlag. 

Använder du ordet kränkt och vad menar du då egentligen? När situationen uppstår, vilken del av händelsen handlar om dig själv?

Idag är en dag jag är medveten om att i allt som sker har jag en egen del att ta ansvar för. 

Förminskar mig själva

Andra kan. Andra vet. Andra känner. Andra gör. Andra har rätt. Andra vill. Andra tycker. Andra reagerar. Andra är.

Jag har skuld. Jag känner skam. Jag är inte.

Vi ser vårt liv utifrån andra och jämför oss sedan utifrån andra. Vi jämför med att se vårt sämre värde och förminskar det värde vi alla har. 

När vi är i skuld eller känner skam, blir de bästa tillfällena för att visa på hur små och oviktiga vi är. Skulden kan vara nedärvd eller självpåtagen med anledning av något vi gjort och kan i vissa situationer bli evig utan ett sista datum för att bli slutbetald. Ett ypperligt läge att förminska oss. Skammen något vi kanske länge känt för något som får oss själva att hindrar oss att ta den plats som är vår och markera vårt eget värde. Ett ypperligt läge att förminska oss.

Först när vi fått nog kan bli startskottet för en upprättelse. Först när vi inser att vårt värde inte är ett annat eller sämre värde än det värde andra har finns chans till förändring.

Det kom in en man för ett tag sedan som för tionde gången hade blivit utslängd hemifrån. Han hade vid varje tillfälle vandrat på gatorna i det han just då hade på sig och grubblat över sin situation. När han till slut fick komma hem fick han sova på soffan nere i vardagsrummet.

Mannen hade ett antal år tillbaka kort varit otrogen och flyttat från familjen. De hade tagit ut skilsmässa men nu var han tillbaka igen, sedan några år för att de skulle försöka få ihop sin kärlek igen. Problemet var att hustrun inte kunde komma över det som hänt och mannen levde med en skuld för det som hade hänt som på något sätt aldrig verkade bli betald. Mannen gjorde allt för att de inte skulle hamna i låsningar och aggression. Han anpassade sig och han anpassade sig men ändå blev det reaktioner och han blev vid olika tidpunkter utslängd eller fick anpassa sig till henne. Mannen hade på grund av det han själv bidragit med och som han tyckte var avklarat ändå tagit på sig en fortsatt skuld som gjorde att han förminskade sig själv och utsatte sig för en mängd saker mot hans egen person och värde. Allt ökade både skulden och ökningen av förminskningen.

När mannen kunde få perspektiv i samtal med andra började han sakta inse att han själv hade ansvar för det som pågick och att han hade ett eget arbeta att göra för att hitta sin egen väg ut. Hans gamla strategi verkade inte fungera och ökade mer på, både hans och familjens stress än det hjälpte.

När vi förminskar oss själva klär vi i oss en offerroll. Offerrollen tar oss långt bort från oss själva utan egen kraft och möjlighet att äga vår egen fråga. Först när vi inser att vi är en del av det som sker ökar förutsättningarna till att hitta bestående lösningar. 

Har du en tendens att förminska dig själv?

Idag är en dag jag ser mitt eget värde, ett värde varken mer eller mindre än någon annan.

Andrum i mig

Ibland hjälper inte ord eller invanda känslor. Ibland bidrar detta enbart till att förstärka eller försvaga vad jag för länge sedan bekräftat i mig själv som gör att jag sitter fast. Det skapar ingen förändring utan om det skapar något skapar det ett stillastående utan utveckling i den fart jag redan har. 

Jag hade bättre varit hjälpt med att ta ett steg tillbaka. Ett steg tillbaka för att betrakta och få översikt över var jag själv står. Få översikt för att bekräfta vem jag för stunden är och vad jag har med mig i min fart. 

På min väg i min egen hastighet blir jag blind. Jag förblindas av min egen fart utan att se vilka jag har som medpassagerare. Utan att se mig själv. Jag far runt och reagerar. Jag far runt och aktiverar. Jag lever ut gamla karaktärer.

När jag väljer att hitta mitt eget andrum får jag en chans. Jag får en chans att stanna upp för att ta andan. Andrum för att tänka efter före. Andrum för att reflektera och betrakta. Andrum för att just bara få ett andrum och möta min egen tomhet.

Jag behöver detta andrum. Jag är övertygad om att alla behöver detta andrum. För det är först när jag stannar upp jag kan se världen fara runt, runtomkring mig och vad jag själv blivit en del av.

Det kanske är därför kyrkan söker efter och erbjuder detta andrum av tystnad och reflekterande. Sökandet efter en plats där vi stänger ute det som annars rörs sig. En plats för att möta oss själva utifrån ett helt annat perspektiv och där mina egna regler för ett tag får stiga åt sidan får någon annans regler. Där jag är ett med min egen ande.

Jag tror att jag vet platser där jag just kan hitta detta andrum. Platser i mig själv men också utanför mig själv där det blir tyst och naket och samtidigt tillåtande. Tillåtande både att tänka, känna och göra. Tillåtande att vara mig själv fritt från eget förminskande och fritt från eget dömande. Där jag tillåter mig själv att tänka fritt från mina egna vanda tankemönster för att hitta det som känns bäst.

Har du platser eller tillfällen där du kan hitta ditt eget andrum och få chans till reflektion och tillåtande? Platser där du får chans till en paus och tillfälle att just andas?

Idag är en dag där jag hör mig själv andas och där jag väljer att söker efter mitt eget andrum.  

Modern en människa

Jag måste erkänna att jag inte riktigt har koll men inom kort är det mors- dag. Jag vet att ute i världen är det tidigare på året än när det är i Sverige. Det har lite gått inflation i vems dag det är. Allt och alla har en dag att bli uppmärksammad på. Mors dag är på samma sätt. Jag tror att det i begynnelsen var att det var den dagen på året mor i huset skulle få vara lite ledig. Sedan har allt detta mer blivit ett marknadsjippo men det är en annan sak. Kanske var det ett marknadsjippo redan från början.

Modern har ett försprång på ca 9 månader det går inte att förbise. Nio månader med utveckling och mycket nära kontakt. Kommunikation med känslor och rörelser, ljud och hörsel mellan modern och barnet i moderns mage. Ett försprång som gör att både modern och barnet har en särskild kontakt som kanske varat livet ut. Kanske ibland både på gott och ont. Även fast den faktiska modern (i vissa situationer) haft ett havandeskap och fött fram barnet verkar ändå den fysiska modern (den som tagit hand om barnet) ha en väldigt stor betydelse. Det är som modern/ kvinnan har något som på ett särskilt sätt tilltalar barnet. Mannen blir ibland ett bihang eller sekundär även fast han finns och faktiskt är med och också är väldig närvarande. Modern är modern. Egentligen säger jag mamma och inte mor. Det är som det blir lite mjukare sagt då. 

Modern står på något sätt både för det jordnära men också för det starka samtidigt som modern är en kvinna och också representerar det svaga, åtminstone i förhållande till mannen som oftast är större och starkare. Det är inte alltid så men jag tänker att det ofta är så. Detta betyder också att den svage, modern också kan bli ett offer och därmed behöver skyddas. Skyddas från någon som kan vara förövaren och inte sällan kanske detta just är mannen i familjen. Mannen som kanske mer står för det traditionellt stränga bestämda. Jag vet att detta verkligen inte är en entydiga sanning utan att det kan vara precis tvärt om och att detta väldig mycket handlar om värderingar.   

I att vara Moder ligger också en förväntning om vad det innebär. Moders barn har åsikter och moderns man det samma omkring vad som förväntas av en mor. Omgivningen har en de åsikter och kan vara fördomsfull kopplat till vad en moder bör göra eller inte. 

Jag har både haft åsikter om vad min mamma gjort eller inte och jag vet att jag har haft åsikter omkring vad en moder ska göra eller inte. Åsikter som byggt på  gamla invanda förväntningar, uppfattningar och mina egna känslor kopplat till detta. En del åsikter har varit neutrala och sunda en del har verkligen inte varit detta.

Min övertygelse är att modern är en människa och som en människa kan vad som helst hända och att vara moder stället inte större krav än att vara man och fader. Det handlar mer om medmänskliga förväntningar än något annat. Mer om förväntningar på en förälder än ett särskilt kön. Genom att ha denna grunduppfattning påverkar det också min nya syn på min mamma, mer som en människa än något annat. En människa med förmågor men också fel och brister. En människa som gjort så gott hon kunnat utifrån sina förutsättningar.

Hur ser ditt förhållande ut till din mor och mamma? 

Idag är en dag jag är uppmärksam på min historia och vad det eventuellt kan påverka min närvaro här och nu.

Mitt komplicerade förhållande till kvinnan

Jag har haft ett komplicerat förhållande till kvinnor. Det har historiskt varit förälskelse, samhörighet och förståelse. Det har handlat om jämlikhet, beskydda och samhörighet. Det har handlat om modern, älskarinnan och bekymmer. Det har handlat om offret och ilskan.

Kvinnan har symboliserar något som jag haft ett komplicerat förhållande till i min uppväxt som jag sedan fört med mig genom livet i gemenskap och samarbete med kvinnor men också negativa frustrerade känslor i sådant som aldrig hände och den utsatthet det innebar.

Först senare har jag kunnat se att det smugit sig in gamla känslor kopplat till min mammas sätt att ta hand om sig själv, som jag ogillat och den frustrationen har jag på något sätt tagit ut på de kvinnor jag mött. Symboliskt men ändå på ett sätt markerat min position i förhållande till dessa kvinnor. 

Givetvis handlade allt detta, inte alls om kvinnorna i sig utan det handlade om mig och de kvinnor jag valt eller låtit mig bli attraherad av. Jag har sökt efter kvinnor som påminde mig om min historia och i det åter upplevt gamla känslorna i olika former. Vissa mer andra mindre en del inte alls. Kvinnor som varit bestämda och kvinnor som varit precis dess motsats. Kvinnor utan egen tydlig vilja och kvinnor som precis vetat vad de ville ha. Jag har hittat kvinnor som ville ha min hjälp precis som det jag upplevde i min uppväxt. Det har både varit en attraktion men också en frustration och en tristess.

Alla vi män, eller i alla fall många har ett komplicerat förhållande till modern, madonnan och horan. Det är oerhört komplex och har sin grund i både den egna upplevelsen i barndomen men också vilken mans- och kvinnobild vi har i samhället. Allt detta blir styrande och påverkar både mannen och kvinnan. Det finns motsatser som blir så svårt att förhålla sig till, att både se sin egen mamma och den romantiska kärleksfulla bilden kopplat till kontrasten och den mer sexuella upplevelsen. Ämnet är stort och allt detta har en oerhörd stor betydelse för hur jag som man förhåller mig till mina egna grundvärderingar och hur det direkt, på ett eller annat sätt påverkar min relation till mig själv, till andra män och till andra kvinnor.

På vilket sätt påverkar din historia ditt förhållande till män och kvinnor idag och i din egen möjlighet till en kärleksrelation? 

Idag är en dag jag ser mina likar, både män och kvinnor fritt från mina gamla värderingar, minnen och upplevda känslor.

Barnet visar mig vägen till nu

Det är en konst kanske rentav en kultur och ett levnadssätt att välja att vara som ett barn när vi är vuxna. Vara som ett barn i sinnet men ändå vara vuxen.

För ett barn finns ej sedan eller förut. För ett barn finns glädje eller att vara ledsen. För ett barn finns fokus eller total ignorans. För ett barn är enbart det som är här och nu som räknas för då är alldeles för sent och sedan är något som inte finns.

Men när barnet i oss växer upp lär vi barnet att samla historia och bli orolig för framtiden. Vi lär barnet att känna ånger och oro. Vi lär barnet att känna skam och skuld. Var tog känslan för nuet och det omedelbara vägen och var tog det spontana och sorglösa vägen? Jo barnet begravde sig i det förflutna och lärde sig att i förtid bekymra sig för det som skulle hända. Barnet tog på sig all skuld och skam.

Resten av våra liv går vi runt och letar efter det barn som vi tappat. Vi går runt och känner oss halva för att leta efter något som vi redan har men som vi gömt undan långt långt där inne i oss själva. Ett barn som trott att barnet var fel och anpassat sig till vuxenvärlden och adapterat alla de begränsningar som vuxenvärlden tagit till sig. 

Så, att vi själva idag inte lever i nuet kan man säga är vårt eget fel, att vi inte själva stod fast vid att vi villa ha kvar barnets känsla för nuet. Vi som barn gav upp för lätt vår egen tro och den egenskap vi föddes med för att ta till oss något som kom från den vi var beroende av och som skulle vara vår läromästare.

Jag kan se hur min barnslighet kvävts att bli tankar som stött undan mitt kärleksfulla jag att bli något som blev väldigt beroende av vad andra tyckte och kände. Mitt enda sett att återta detta är att med viljekraft och tillåtande från mig själv låta mig själv flöda tillbaka till barnet i mig som på ett naturligt sätt kan andas in nuet fritt från sedan och då.

Hur svårt eller hur lätt har du att vara här och nu fritt från gamla tankar och känslor från förr eller oro för din framtid?

Idag är en dag jag lever varje sekund och minut som om denna dag var min sista.

Förälskelsens tillit

Förälskelsen är förförisk och det kanske är bra att det är så för i förälskelsen behöver vi villkorslöst ge oss hän och våga riva de hinder som vi annars satt upp mellan oss och det som finns utanför oss själva för att skydda oss. I förälskelsen vågar vi kliva utanför vår egen box och göra det omöjliga, känna det overkliga och tänka det obekväma. Vi tillåter oss själva att passera våra egna gränser och offra allt för att få förälskelsens bekräftelse. Att bli bekräftad kan bli en oerhört stark drog lätt att bli beroende av. Förälskelsen är samtidigt möjligheten att öppna det som länge varit slutet och stängt. Förälskelsen handlar om stark tillit och öppnar möjligheterna för förändring. Förälskelse är tillitens moder samtidigt som det innebär ett stor risktagande, risken att bli besviken och inte bli bekräftad. Denna tillit och detta starka beroende av tillit mötte vi första gången när vi var mycket små genom vår mamma. 

Förälskelsen, tilliten är en stor kraft och en chans för den som vill bryta ett gammalt beteende. I förälskelsen ligger risktagande att våga riva hinder och blotta sin egen strupe. 

Jag har varit väldigt beroende av bekräftelsen som jag fick genom bland annat förälskelsen. Det var som jag vågade och tillät mig själv mer och på så sätt fick kontakt med en liten bit av mitt inre jag, mitt riktiga jag. Den känslan var också kanske den viktigaste när jag tänker efter så här efteråt. Det blev en kick i sig att få kontakt med mitt inre. När sedan förälskelsen gick över till något annat försvann också min egen kontakt med mitt inre.

Jag är tacksam idag att jag hittat andra vägar in till mitt inre som inte ger mig de konsekvenser som jag tidigare fick, genom min resa. 

Jag är övertygad om att en stark tillit kan få vem som helst att våga riva alla de murar som vi genom livet byggt upp i rädslan över att bli övergivna. Tillitens väg behöver inte ske genom förälskelsen men kan ske också den vägen. Tillit till en människor som kan vägleda oss till en ny väg än den väg vi just då vandrar på och som visat sig vara fel. 

Kan du känna tillit i livet till dig själv eller och till någon annan? Vad innebär tillit för dig? 

Idag är en dag jag tillåter mig att vara öppen och svag i kommunikation med andra människor. 

Rätt och fel på samma gång

När vi tänker och känner att allt är vårt fel och därför söker vi de rätta svaren hos andra. Då har vi förmodligen lärt oss detta från början. Vi har lärt oss att vi gjort fel och att vi behöver ändra på oss. Vi har lärt oss att vi är fel. 

När vi istället tänker att det är någon annans fel blir det på samma sätt. Vi har även lärt oss detta från början att vi är fel men strategin har istället blivit att skjuta det från oss för att överleva. Vi fokuserar istället på vad andra gör även fast vi någonstans vet att vi är felet men vi vill inte vända frågan inåt för då skulle detta bli samma som att erkänna att vi har fel och är fel. Båda dessa beteenden är sprungna ur samma källa. Det handlar om att vi själva har en låg självkänsla och att vi har svårt för att lita på vad vi själva tänker eller känner. Vi tror att vi är fel. 

Vår egen uppfattning blir att vi själva är skuld till allt och någon annan inte är det. 

Jag lärde mig tidigt att jag var fel och jag fick höra det jämt från min far samtidigt lärde jag mig att han aldrig var fel. De historiska händelserna skapade en dubbelnatur i mig, både att ta på mig all skuld och att skjuta ifrån min egen skuld. Detta blev till slut en komplex soppa som i sin helhet byggde på lögner om att jag skulle vara fel eller att jag alltid skulle vara rätt. Lögner om att jag inte var som andra, med andra ord både rätt och fel beroende på situation men aldrig beroende på person. 

Detta har präglat hela mitt liv och är idag en del av min personlighet som jag får arbeta med varje dag. Jag har idag kunskapen men faller tillbaka, när jag är i obalans, i gammalt tänk som väcker mina gamla känslor. 

Mantrat blir: "- Jag kan ha fel i sak och det är ok. Jag behöver inte försvara mig genom att skydda mig själv och slå bort att jag kanske kan ha fel. Jag är däremot aldrig fel." 

Har du en historia som lärt dig att du är fel? 

Idag är en dag jag repeterar för mig själv att jag är rätt. Jag är rätt. Jag är rätt. Jag är rätt men kan ha fel i sak. 

Baktala

Vad betyder ordet baktala egentligen? Baktala, att tala bakom ryggen på någon annan att säga saker om någon annan som den andra jag talar om inte ska höra eller få veta om. 

Om man vänder på det och tänker skulle jag vilja att andra talar något om mig som det inte är meningen att jag själv ska få höra. För min del är det ok att det sker för jag vet att det kan ske men givetvis känns det inte bra men jag kan inte göra något åt det. Förmodligen är det då sådant jag kan tänkas ha gjort eller något annat som kan uppfattas som negativt som ogillas av någon annan. 

Jag höll på att baktal någon för en tid sedan. Jag var så nära. Jag kände att situationen jag kom i fick mig att hamna i ett hörn, baktalandet och en pakt skulle bli lite av en räddning. Jag är glad idag att jag besinnade mig och tog till mig de tankar jag hade och reflekterade över situationen. Ur detta hittade jag ett sätt att hantera de känslor jag hade och även fundera över hur jag kan genom samarbete hitta lösningar som kan bli bra för alla utan att jag försöker dra ned byxorna på någon annan för att rädda mig själv. 

Baktala handlar om mina egna rädslor och vetskapen om mina egna eventuella svagheter där jag på ett oärligt sätt vill rädda mig istället för att acceptera att jag är som jag är och andra är som de är. Vi är alla goda och onda på samma gång där kärleken ibland gömmer sig i våra egna rädslor. 

Att göra någon annan illa och att samtidigt baktala, vilket är ett sorts lögnaktigt beteende för bara mig själv i fel riktning. Jag skadar någon annan och jag skadar mig själv. Bara vetskapen att jag bär på en hemlighet som när som helst kan brisera genom någon annan som fått ta del av baktalandet skapar en osäker situation. Det är egentligen en typ av risktagande som när som helst kan bli avslöjat.

Brukar du någon gång baktala och snacka skit om andra både personer, myndigheter och liknande istället för att ta tag i frågan med den som berörs eller bara släppa det? Hur känns det efteråt att åtala utan möjlighet till en rättvis öppen dialog? 

Idag är en dag jag är uppmärksam på de rädslor som kan få mig att skada andra.

Så här är jag

Jag har beteenden eller sätt att vara som besvärar mig. Det kan handla om beteenden framkallade av ilska eller andra känslor som kommer över mig  som jag har svårt att hantera och som jag verkligen ogillar hos mig. Jag ogillar det så mycket så att jag verkligen vill få bort mitt eget beteende. Jag känner någon slags självförakt för det. 

Ändå har jag känslorna kvar och mina beteenden lever i mig i allra högsta grad. Jag märkte länge hur jag satt i ett lås där dessa beteenden och mitt eget självförakt levde ett eget liv utan möjlighet att störa deras allians. 

En dag i samtal med andra märkte jaga att det kom en öppning som sakta ledde till en förändring. Jag började acceptera att detta kanske var en del av mig och att jag är så här. Oavsett var det kommer ifrån och vilken orsak det hade så är jag så här. Jag började acceptera det så mycket att jag också sakta började tala om det i olika sammanhang. Jag slutade att dölja att det inte var så och började istället att tala om det. 

När jag accepterad mig själv som den jag är med alla mina egenskaper och karaktärsdrag, med alla mina känslor och tankar, när jag slutar att skyla mina svagheter och brister, när jag slutar att skämmas och känna skuld om min person händer det något inne i mig. Det är som det är något som lossnar och det som tidigare var ett problem bleknar sakta sakta bort. Fortfarande är jag den person som den jag är men jag skäms inte att uttala det och jag skäms inte att känna det och då får också beteendet och därmed känslorna ett mindre fokus. Energin går från kampen att försöka hålla beteendet borta så att det inte syns till att avslappnat vara tillåtande och detta gör magin.

Har du beteenden och känslor som du inte kan hantera som inte nödvändigtvis behöver handla om just de beteenden jag talar om men som ändå besvärar dig men du kommer inte åt kärnan?

Idag är en dag jag ser mig som jag är och känner stolthet och glädje för att jag är den den jag är. Så här är jag.

Lättaste sättet är oftast det svåraste

Vi har ibland en tendens att göra saker och ting svårare än vad det är. Vi lägger in en mängd värderingar och känslor som gör att vi skapar ett problem som kanske är större än vad vi kanske tror att det är. Tankar och känslor, som oftast har en bakgrund i vår historia. Ofta söker vi svar på varför saker och ting är eller varit som det varit och när vi inte är nöjd med de svar vi får eller när vi inte får de svar vi vill ha alls gör vi själva kullerbytta i oss och skapar oss en sanning som vi tänker stämmer överens med de känslor vi skapat.

De enkla förklaringarna och de enkla lösningarna försvinner och vi har en tendens att ta på oss skuld eller skam och göra det mer komplext. Antingen gör vi detta för det finns anledning att tolka det på detta sätt eller så gör vi det för vi är vana att tolka det på ett särskilt sätt för vi varit vana till detta sedan unga år. Vi försöker bli tankeläsare och tolka situationer utifrån hur vi tidigare lärt oss att tolka liknande situationer.

Men som oftast, eftersom vi själva äger vårt eget problem ligger också lösningen hos oss själva och dessa lösningar upplevs, när vi kommer på dessa som mycket enkla vilket de oftast kanske alltid är. Bär vi på osäkerhet släpp det, gör människor oss osäkra eller påverkade på något sätt avbryt kontakten eller gå därifrån. Har vi vänner som suger mer energi än vad de ger, avbryt relationen. Har vi saker vi skulle vilja säga till någon för att rensa luften, säg det. Det enkla är det bästa. Ibland kanske vi behöver göra det vi behöver göra dagen efter vi tänkt det bara för att det inte ska ske med allt för stort känslopåslag. Ibland kanske det räcker att räkna till tio eller säga att jag gärna vill diskutera detta men inte nu, jag återkommer. Vi behöver aldrig göra något och vi behöver inte känna något, det är ok att bara vara och det är ok att styra saker på det som vi själva vill i den riktning vi själva vill. Ingen äger någon annan även fast vi ibland upplever att det inte är så. 

Det enkla är ofta det bästa och det svåra är att göra det enkla så det blir bäst.

Jag har en historia som gör att jag ibland går in och tolkar situationer som jag tror att det är utan att egentligen veta. Jag lägger in värderingar och tyckande som får starka känslopåslag på mig själv. Oftast när känslorna blir starka bygger det på att jag själv upplever att jag tabbat mig eller kanske inte gjort saker på ett sätt som jag själv upplever är ok på ett eller annat sätt. Det behöver fortfarande inte betyda att det är fel men jag lägger in värderingar i det som gör att mina tankar och känslor far iväg. Det bästa sättet att komma ur detta är att titta på min egen del i det som sker och där det kan vara så att jag behöver tala med den det berör direkt ta det samtalet utifrån mina känslor inte utifrån det jag tror är fakta.

Har du lätt för att sakna de enkla lösningarna och övertolka situationer?

Idag är en dag jag är uppmärksam på det jag tolkar och det jag faktiskt tror mig veta och söker mina enkla lösningar utifrån det.

Ny boll- alltid en ny boll

Jag spelar volleyboll och jag har gjort detta under en många många år. Jag kan med bestämdhet säga att våra förutsättningar för att vinna idag är mer beroende på vår sinnesstämning än vår träning. Träningen visst har det viss betydelse för att sätta rutiner och skapa säkerhet men i den typ av spel vi har idag som handlar om att spela i en lägre division i korpen med män som mer gör det för att det är kul och att det är en god vana än något annat, så är det vårt sinne som styr vår framgång till största del. Sinnet att känna oss som förlorare och misslyckade eller sinnet att känna oss som möjliga vinnare. 

Jag gjorde ett experiment en match och sa att vi kommer att vinna denna match om ni gör som jag säger. Jag är inte den som är bäst på taktik och strategier men jag vet hur vi kan ändra vårt sinne. Lagen var jämbördiga och vi skulle ha en chans att vinna men som tidigare fanns det risker att vi skulle tappa fokus och inte orka ända fram på grund av vår negativa hållning till oss själva och vårt eget spel.

Mitt arbete denna match var att se till att alla bollar var bra bollar och att allt vad vi gjorde var bra även i stunder där vi själva visste att det inte var så. Vi skulle se till att odla positiv känslor i oss hela tiden och inte tillåta att några negativa tankar kom över oss. Som spelare sprang jag runt och spred positiva ord hela tiden allt i syfte att boosta oss själva. Alla bollar var bra bollar och varje ny serve var en ny boll. Släppa allt gammalt även det som hände för en bråkdel av en sekund sedan. Inget negativa tankar skulle få förstöra våra chanser. I varje stund släppte vi de gamla bollarna som redan var döda för att fokusera på de nya bollarna.

Hela laget drev på och ingen sa något negativt under hela matchen. Alla fokuserade på att döda alla negativa tankar. Mycket riktigt så vann vi matchen med bra marginal bara genom att acceptera att vi inte skulle tillåta negativa tankar komma över oss. Alla och var och en visst när de gjorde något som var tokigt eller fel och det var då de andra i lagets uppgift att se till att dessa negativa tankar snabbt kom ur varje person som bar på något negativt från sitt eget spel.

Det är alltid de nya bollarna vi behöver fokusera på, allt som har med dåtid att göra är gamla bollar som det inte är värt att ödsla någon tid på, de kommer ändå inte att ge några nya poäng. Däremot kan fokus på de gamla bollarna innebära att jag får fler nya gamla bollar som ger poäng till det andra laget.

Hur många gamla bollar fokuserar du fortfarande på?

Idag är en dag jag fokuserar på de nya bollarna som är i spel och släpper kontakten med alla de gamla bollarna.

Besvikelse- en fälla jag själv skapar

Jag har blivit besviken och jag blir besviken och kommer förmodligen att bli besviken. Saker och ting blir inte som jag förutsatt, det blir på ett annat sätt.

När jag förutsätter och har förväntningar skapar jag också en bild över hur det ska bli. Jag skapar min egen bild och programmerar mig till att det är detta som ska hända. Bilden jag skapar kan vara en bild av vad som kommer att ske, den kan vara bättre än vad jag förutsatt men också på ett sätt som jag tycker är sämre än det jag förutsatt. Beroende på mina egna uppsatta förväntningar kommer jag också att skapa olika känslor i min kropp. 

Jag är samma person som skapar olika tankar kopplat till vad jag tänkt från början. Allt detta skapas inne i mig och händer inne i mig. Det som jag låter påverka detta är det som sker utanför mig själv. Jag blir överraskat nöjd, jag blir nöjd eller så blir jag besviken som ett exempel av flera. 

Vissa vill inte ha förväntningar för de vill inte bli besvikna andra har en mängd förväntningar och tillåter sig att bli besvikna men kan hantera det medan det finns en grupp som har förväntningar och fastnar i sin besvikelse. Allt detta handlar om hur vi hanterar eventuella rädslor och vår egen uppfattning om oss själva och omvärlden. 

Så länge vi gör oss själva medvetna om att det är jag själv som äger frågan fullt ut och att det inte alls handlar om vad som sker utanför mig själv utan vad som sker inom mig som avgör. Tur är kanske det eftersom då har jag alla möjligheter att göra något åt det. 

Självklart handlar detta om tillit på olika sätt. Det optimala är att känna tillit till att få ha förväntningar men samtidigt känna tillit till att få bli besviken och det är ok men att det ändå inte på något sätt kommer tt bli något jag fastnar i på längre sikt. Tilliten till mig själv är både starten och slutet. Tilliten till mig själv och mitt inre väsen kopplat till det som finns utanför mig själv.

Jag har mött människor som varit besvikna i decennier ja till och med hela deras liv. Jag var också en av de som burit denna besvikelse länge bl.a. i mina förväntningar på mina föräldrar. Först när jag kunde se att jag under större delen av mitt liv förstört mig själv med dessa gamla förväntningar började det bli klart för mig vad jag själv hade skapat. Genombrottet kom när jag kunde se att jag hade ett beteende mot mina föräldrar som motsvarade det beteende jag ogillade hos mina föräldrar. 

Har du blivit besviken i ditt liv och inte riktigt kommit ur det eller blivit väldigt påverkad av av det som hänt? Vad skulle det innebära för dig om du kunde hantera detta på ett annat sätt?

Idag är en dag jag tillåter mig att ha förväntningar men också tillåter mig att bli besviken så länge jag själv vill.

Lyssna utan att agera

... en underskattad förmåga.

Lyssna utan att agera och lyssna utan att föra fram din mening eller ens tänka hur du tolkar det som sägs eller vad din nästa replik ska vara. Först då kan du verkligen lyssna för att kunna förstå istället för att använda det du hör som en del av din egen strategi.

Lyssna är att så mycket vi kan neutralisera våra egna åsikter, tankar och förutfattade  meningar för att ta in någon annans verklighet och berättelse. Om jag inte fullt ut kan lyssna hur ska jag då någonsin kunna förstå en annan människas egna val och tankar om jag samtidigt lägger in mina egna värderingar i mitt lyssnande. 

Först när vi lyssnar och verkligen försöker att förstår har vi möjlighet att själv bidra till något, nå konsensus eller lägga ner våra vapen för att nå samförstånd. 

I dialog med andra ligger det alltid en kamp som handlar om att sätta oss själv om inte främst så tillräckligt långt fram att vi ändå fått tillräckligt mycket att bestämma eller att ha åsikt om. Vi vill alltid få vår del. 

Egot är en dålig lyssnare. Kärleken är beredd att lyssna och ta in allt. Tänk på dig själv i en förälskelse hur du verkligen okritiskt lyssnar, ja nästan förblindat. I dessa situationer har vi förmågan att koppla bort den delen av egot. 

I den terapeutiska rollen är detta med lyssnandet avgörande både för terapeuten som för den som söker hjälp. Det är i dessa situationer det finns en chans för båda att båda göra ett bra jobb. Terapeuten genom att koppla bort sitt ego för att vara så neutral som det någonsin är möjligt och hela tiden se till att den hjälpsökandes egna lösningarna, utifrån situation blir de som växer fram, inte terapeutens. För den hjälpsökandes att lägga ner sitt försvar och sina gamla lösningar för att så mycket som möjligt våga tänka och göra på ett nytt sätt. 

I det tillitsfulla lyssnandet sker allt detta oavsett i vilken situation vi kommunicerar med andra. 

Jag behöver varje dag tänka på just detta, först då är jag beredd att bidra till nya lösningar och ett nytt sätt att tänka som kan ta både mig och ge möjlighet till andra att ta sig till en högre nivå.  

Hur bra är du på att lyssna fritt från ditt ego? 

Idag är en dag jag är öppen för allt genom att lyssna utan att lägga mig i, varken i tanke eller handling men ändå låta mig beröras. 

Ditt beslut är avgörande

Utan beslut är vi lealösa och det är vi ju aldrig utan vi fattar olika beslut som leder oss i olika riktningar. Ibland kanske du inte är medveten om de beslut du fattar utan du tänker att det är ödet eller bara otur. Likväl är det någonstans så att du fattar beslut och får till olik handlingar som tagit dig dit du är just nu. Både det som är bra men också sådant som kanske inte är bra för dig. Du var där och du gjorde val som förde dig i en riktning. Det som kanske är mer besvärande är att du också varit medveten om att du fört dig dit på ett eller annat sätt. Du vet innerst inne att du bidragit. 

Besluten i våra liv är så avgörande både när det blir fel och när det blir rätt för oss. 

I botten ligger det ett beslut som leder oss i en riktning och vill vi åt ett annat håll behöver vi fatta ett nytt beslut att för oss mot en ny riktning, inte enbart försöka att ändra riktning. Sannolikt, om vi enbart tänker att vi ska ändra riktning men inte riktigt kan känna varför, kommer kursförändringar aldrig att ske.  

Varför vi hamnat fel från början har sin enkla förklaring, vi har fattat fel beslut på fel grund. Vi har utgått ifrån de känslor vi känner att vi vill ha och agerat efter det. För att fatta ett nytt beslut behöver vi förändra de känslor vi vill känna genom att i grunden ändra vårt eget sätt att värdera oss själva. Känner jag att jag inget är värd kommer jag att fatta beslut som skapar händelser som bekräftar detta. Känner jag att jag är värdefull kommer jag att fatta beslut som får mig att känna att jag är värdefull.

Jag kan enkelt tala om för dig att fatta beslut och gå till handling som kan få dig att känna att du mår bra och att du är värdefull men om du inte fattar dessa beslut med egen vilja och känsla kommer detta enbart att skapa ett nytt misslyckande. Du gör som jag säger och får en tillfällig lättnad men kommer snabbt att ramla tillbaka till dina gamla känslor för där känner du dig hemma. 

Jag är mitt öde förkroppsligat och har ingen att skylla på. 

Har du bestämt dig? 

Idag är en dag jag gör mig medveten om de beslut jag fattar och de handlingar jag gör. 

Ta ett steg tillbaka

Jag har förut talat om att ta paus som ett sätt att ta ett steg tillbaka för att fundera och reflektera över vad som händer med mig själv i situationer. Ibland räcker det inte att ta bara en paus utan det är klokt att också ta ett steg tillbaka. Ta ett steg tillbaka för att jag själv är en del av processen och att jag själv bidrar till den utveckling som jag inte tycker om eller blir påverkad av.

Jag var på ett möte i går och i rummet hände det något. Vi var en ny grupp eftersom det var en ny person i gruppen och ganska snabbt ledde det till en kamp om vem som skulle vinna rummet och vara ledare. Det fans en obalans i gruppen som jag också var en del av och jag bidrog med min del men kände samtidigt att jag inte visste hur jag skulle hantera det som hände. Det var både mina känslor och mitt intellekt som kämpade. 

Jag var en av dessa alfahannar som kämpade och jag insåg snabbt att hur jag än skulle kämpa så skulle det enbart förvärra allt samtidigt som jag själv kände att det blev saker som jag blev berörd av eller till och med ogillade. Tankar kom upp om att jag skiter idet och att jag hoppar av som att jag ändå inte ville släppa taget. Samtidigt så vet jag att även fast jag inte driver frågan hårt så kommer det att hitta sin lösning bara genom att släppa taget. Men samtidigt så är det just det att det då blir utanför min kontroll. 

Helsike vad detta är svårt samtidigt som det är det enda jag kan göra. Ta ett steg tillbaka betrakta vad som sker, släppa taget och göra val utifrån det som sker. Det handlar mer om att engagera än att styra. Det handlar mer om omtanke än att avvisa. Det handlar mer om förståelse för motsättningen och samordning för att nå ett konsensus. Kanske rent av att just göra inget och låta processen att ge svaret än att jag ska styra, även fast det är med goda avsikter för att nå ett resultat. 

Det finns en naturlag i en grupp och det är att hitta sin jämnvikt på något sätt eftersom även gruppen ogillar disharmoni.

Hur hanterar du att vara i grupp och vad är det som händer när du träffar andra och det blir disharmoni? 

Idag är en dag jag ser min del i alla mina möten och tar ett steg tillbaka. 

 

Våra olika drama

Jag har skapat en mängd drama. Jag får ibland tendenser att fortfarande göra det och märker när de pågår hur jag behöver backa mitt i när det sker. Drama som varit mitt sätt att skapa olika typer av dramatik och uppmärksamhet. Drama som skulle befästa min existens. Drama som inte behövde vara till min direkta fördel kanske rent av tvärt om, men som hade ett bakomliggande syfte. Jag har inte alltid varit medveten om manuset men idag är det så självklart att mina drama var ett utspel med ett historiskt innehåll som åter och åter igen skulle befästas. Ett innehåll som handlade om att jag saknade något och att jag verkligen skulle se till att få det jag inte fått tidigare. Jag skulle vinna genom att få andras sympati. 

I botten ligger offret och lutar sig bekvämt tillbaka även fast rollerna jag spelade var mer av dominant karaktär. Ett skådespel som jag satt upp gång på gång med oändliga repriser för att få sympati. 

I de drama, mvar och en har oavsett om vi är utåtagerande eller introverta är skådespel med egot som innehar alla huvudrollerna. Det är drama som pågår inom oss och som vi ibland spelar upp för offentligenheten. Drama som bara har ett syfte och det är att bevisa för oss själva att det finns en orsak till att vi har det som vi har det. 

När jag åker till jobbet kan jag höra alla dessa drama utspela sig i dialog mellan människor. Ibland spelas det upp fruktansvärda scener från livet. Ändå vet jag och förstår att det är ett av dessa drama som spelas upp, där som ofta det är någon utomstående som är boven.

När vi känner ett lugn inom oss kommer dessa drama att minska kanske rentav försvinna eftersom alla är en spegel av vårt inre. När vi känner lugn saknas behovet av utspel eller syndabockar. När vi känner ett lugn är vi medvetna om att vi själva har allt och att lösningen inte finns utanför oss själva. 

Är du en person som känner dig utsatt och som spelar upp drama inom dig eller utanför dig själv? 

Idag är en dag jag är uppmärksam på de drama som spelas upp, mina eller andras samtidigt som jag vet att jag själv och alla andra har allt.

Inne är det ett lugn

Det är ett jäkla liv var jag än befinner mig, kan jag känna ibland. Storstaden är full av ljud hela tiden och när jag själv tystnar blir det uppenbart. Människor som talar högt, bilar som ljuder, tåg som väsnas över broar av metall, trafiken som ljuder än mer, människor i obalans, människor som är glada och njuter, studenter som sjunger den ljusnande framtid är vår. Levande varelser och saker som gör en massa ljud. När jag tänker på alla ljud så är det verkligen som olika ljudmattor som möter mig och vill in och väsnas i mig. De vill inkräkta i mitt egna lugn och min tystnad för att på något sätt avlasta allt ljud som de går och bär på. En del givetvis positiva men också de som skapar stress. 

Men inte.

För just nu är det ett lugn inne i mig och det känns som inget har möjlighet, just nu att störa detta lugn, inte ens stressen från höga och låga envisa ljud. 

Det som finns där utanför är det som jag väljer att interagera med eller låta bli. Jag väljer att lyssna utåt eller inåt. Jag väljer att kliva in eller stå utanför alla drama.  De drama som styr är de drama jag själv skapar och som jag vill agera i. 

När min världsbild är innanför eller utanför  blir verkligheten enklare. Det som är utanför kan jag ignorera och det som är innanför är det jag behöver ta tag i. Det som är innanför och som jag faktiskt kan påverka. 

Absolut det som är innanför kan föra ett jäkla liv som kan vara tillräckligt nog. Men det är jag som styr över detta om jag väljer att görs det. 

Men inne i mig är det ett lugn. 

Det lugn som finns inne i mig är mitt eget skapat av mig för att åtnjutas av mig. Jag vet vad kag behöver göra när lugnet går över till storm för inne i mig är det jag som bestämmer. 

Jag har fortfarande rester av drama som hälsar på vilket är därför det är viktigt att göra mitt jobb. Så kommer det alltid att vara för egot i mig ger aldrig upp.

Kan du se det som är utanför dig själv och det som är innanför dig själv och förstå skillnaden? 

Idag är en dag jag turistar i det som är utanför mig själv för att i kväll komma hem till det som är innanför mig själv. 

När min vilja skapar disharmoni

Begäret efter de korta snabba kolhydraterna (läs begär) har en så innerlig makt över oss alla. För mig är det just det söta som göms i en mängd föda men det har också varit kicken efter snabb bekräftelse. För andra är det andra kickar. Det kan handla om att få sin vilja igenom, inte ta risker, inte bli svag, bestämma över alla, kontroller, så fort det känns döva det som känns, fina nya smärtor som dövar de vi inte vill känna ja listan kan bli oerhört lång. Men gemensamt för allt detta är att det är gamla vanor som vi blivit beroende av eftersom känslohjärnan gillar att känna igen och hjärnan tycker om att ha samma lösning till det invanda även i situationer vårt intellekt säger något annat. 

Vi är fast i tänk och vi är fast i känslor som driver oss tillbaka till det kända och där vårt undermedvetna tvärt kommer att vägra det okända. Intellektuellt kanske det okända ser ut att kunna bidra en lösning vi själva vill gå mot men där det undermedvetna inte låter sig luras så lätt utan kommer istället med alla medel och med hela sin vapenarsenal att tvinga oss tillbaka till även kaos så länge det är lätt att känna igen och som känns bekant.

Sakta tvingas vi tillbaka som en kontrast till alla olika försök till förändringar.

Jag kan verkligen känna igen mig där och det blir så tydligt hur jag går tillbaka till något jag inte vill ha konsekvenserna av men som erbjuder mig tillfredsställelse och belöning på kort sikt. Denna belöning är så oerhört svår att stå emot eftersom den skapar tillfälligt lugn och tillfällig harmoni. Tonen i mig klangar klart till skillnad från den disharmoni som möter mig strax efter.

Jag verkligen ogillar, kanske rent av hatar denna kamp och detta drama som spelas upp stundom varje dag. Idag är det på en nivå och med problem som är ganska harmlösa men de finns där ändå. Förut såg jag detta men ignorerade allt. Idag kan jag inte förstå hur jag då stod ut med de drama som jag dag efter dag skapade och spelade upp.

Hur ser dina drama ut och vilken kamp är det du driver framför dig. Vad är det för dragkamper du dras med som gör att du inte känner ro?

Idag är en dag jag är uppmärksam på mina egna drama och väljer mitt jag före min egen historia och mitt ego.

Jag fyller den positiva boxen

Varje dag är det viktigt för mig att hitta och känna in det jag är tacksam för. Ibland är detta enklare ibland mycket svårt. Men ändå, varje dag finns det något ofta flera saker. Att jag finns är fundamentalt och egentligen räcker det men ibland behöver jag fylla på med sådant jag har svårare att se. Särskilt i stunder när upplevelsen av motgångarna är fler. 

Men ändå så finns det varje dag saker att vara tacksam för även fast det ibland kan vara svårt att se. Tacksam för att solen lyser eller att den är bakom ett moln. Tacksam för att jag kan äta varje dag eller varför inte för att gott te. Tacksam för mina barn för att de är precis så som de är. Tacksam för att mina föräldrar var de de var annars hade jag inte varit den jag är även fast jag i stunder haft andra åsikter. Tacksam för att jag kan reflektera och allt annars som jag annars tar för givet. 

Skulle vi alla känna tacksamhet istället för girighet och hat skulle vår värld se annorlunda ut. Tacksamhet är en glädje att känna för den löser upp dess motsats. 

Igår hade jag ett både viktigt, ärligt och öppet samtal med en av mina söner. Detta är tacksamhetens tacksamhet. Att få ha närhet till en så fin kille och få chans att mötas.

Vilka bottnar vi än är nere i eller toppar för den delen så finns det alltid saker att vara tacksam för. Det finns alltid något som har förmågan att visa det där lilla extra och tala om för oss att just idag är det det här du har att glädjas åt. Just idag är just det här stora eller det här lilla som visar att det finns något att fylla på i den positiva boxen som ska fyllas med kärlek. Vi vet alla att vi som oftast inte har några svårigheter att fylla den andra boxen men i just denna box avsedd för bland annat tacksamhet ska enbart saker som är positiva, kärleksfulla, bejakande, hjälpsamma och tillåtande läggas i. Varje dag finns det sådana saker, glöm inte bort det även fast vi i stunder nästan inte kan se det.

Hur ser dina boxar ut? Fyller du på den positiva boxen varje dag eller är du mer benägen att fylla på i den negativa boxen?

Idag är en dag jag fyller på extra i min positiva box. 

Varje dag utmanas vi

Livet är det som pågår här och nu. Fylld av vår egen historia agerar vi varje dag med utgångspunkt från vår historia det är så vi tänker att vi överlever. Historien är vår läromästare för att inte begå samma misstag igen där vi senast upplevt fara. Vi lär oss att kontrollera världen och vi lär oss att bemästra faror så att vi har chans att överleva kanske på sikt leva. Vi skapar personliga strategier och överlevnadskit som vi lär oss att använda. Eftersom vi fortfarande överlever, kanske dock inte alltid lever, så har det varit framgångsrikt. Strategierna vi funnit kan se ut på det mest besynnerliga och olika sätt men var och en som valt dessa vet att de fungerat då när de behövdes. Kanske inte nu men då var de avgörande. Strategier som fick oss att slippa känna rädsla av olika slag. Smärtan kunde vi stå ut med men rädslan kändes som den skulle bli förödande. Därför valde vi oss själva som redskap för att avleda, för att plåga eller rent av sakta förgöra för att rädslan inte skulle komma tillbaka. 

Vilken rädsla tänker du då? Det vet bara du och det är bara du som vet om dina strategier fungerade och vilka konsekvenser det får eller fått för dig idag. 

När man står utanför och ser detta drama är det uppenbart vad vi barn gör för att hantera det som sker. För de som är i dramat är våra ögon täckta av svarta  bindlar.

Mina strategier ledde mig till ett ensamt liv. Enda vägen därifrån är att förändra mina egna strategier radikalt. 

Varje dag utsätts jag för dessa utmaningar där min ryggrad direkt styr mig vad jag ska göra men där jag sakta sakta behöver tvinga mig själv att göra på ett annat sätt för att jag vill förändring min nya framtid. Få andra att växa istället för att försvaga. Möta av kärlek istället för rädsla. Göra mitt eget jobb istället för att bli bekräftad av att göra andras jobb. Släppa taget istället för att kontrollera. Bli en go gubbe istället för en sur gubbe. 

Vad utmanas du med varje dag i möte med andra? 

Idag är en dag hela jag är go. 

Vi möter alltid de vi vill möta

Jag har länge inte ens varit nära denna tanke att jag möter de jag hill möta och att det som händer är det jag vill ska hända. Jag har länge tänkt att jag medvetet styr det jag vill ska hända och att när det som inte ska hända händer är det utanför min kontroll. 

Hur fel har jag inte haft och hur galet har detta sätt att se på saker och ting varit. Jag har fått mig själv att tro att jag inte äger min framtid. Jag har fått mig själv att tro att jag blir drabbad av olyckor.

I vårt undermedvetna och våra känslor vilar gamla minnen och sätt att tänka som vi sparat och som en känslohjärna styr detta minneschip oss i olika riktningar beroende på hur vi programmerar detta chip. Resultatet blir att vi med denna programmering hjälper  vårt medvetande att styra oss till det som stöds av vårt undermedvetna och det som är programmerar där. Är minnet matat med förakt och brist på respekt är det förakt och brist på respekt jag kommer att möta. Är minnet matat med kärlek och respekt är det detta jag kommer att möta. 

Ända chansen att ändra en gammal inmatning är att radera den gamla och mata in en ny. Då kommer jag också att möta det som stöds av mitt ny sätt att tänka. 

Så frågan till mig och er är vad har vi låtit vårt chips programmeras med och är det så vi vill att det ska vara eller är det så att det behövs en ny omprogrammering och i så fall till vad?

I vissa delar behöver jag fortfarande en reset av mitt minne för att rensa från allt virus som den tagit in och som jag inte varit skyddad mot. Detta arbete är det inte självklart att jag helt kan göra själv. 

Idag är en dag jag jobbar med att förstärka mitt antivirusprogram. 

Våra evinnerliga ursäkter

Våra ursäkter är ett av våra sätt att smita undan. Vi har en massa idéer om att det finns orsaker till det vi gör som en ursäkt att fortsätta. Ursäkterna blir ett tillåtande och att andra ska förstå varför vi gör som vi gör. Undermeningen är att jag har en anledning till att det är som det är så ha förståelse. 

Jag kan se själv hur irriterande det blir med alla mina egna ursäkter allt från att smita från att äta sundare till att inte sätta igång med min egen tentamen förberedelser för att det finns annat som är mer intressant eller "viktigare" i stunden. Inget blir så noga genomfört när jag egentligen behöver göra helt andra saker just en given stund.

Våra ursäkter finns där av en anledning. Ursäkterna ursäktar oss inte att förändra vår nya historia utan ser till att vi fortsätta som vi alltid gjort. Ursäkterna finns där för de beteenden vi har leder till något vi vill uppnå mer för stunden. Vi vill smita undan för den snabba tillfredsställelsen ger belöning på kortsiktiga även fast jag intellektuellt förstår att jag borde göra det som ger belöning på längre sikt. Jag vill ha mina kortsiktiga snabba belöningar och därför fortsätter jag. Hjärnan har svårigheter att se det längre perspektivet och väljer därför det korta. En hund äter direkt allt som finns i matskålen medan katten tar lite allt efter som och sparar. En ung människa sparar för de kortsiktiga målen men har svårt att ta in vikten av ett pensionssparande som ligger långt i framtiden. 

Våra ursäkter spelar oss själva ett spratt och är det så att våra snabba belöningar samtidigt är ett problem för oss kanske det finns anledning att hitta sätt att tänka annorlunda. Vi behöver förändra våra kongnitova beteenden genom att ändra våra tankar och därmed vår känsla. Detta är just därför vissa beroendbeteende har så svårt att släppa oss. Vi kan sluta dricka men vi har större svårigheter med att sluta med beroendebeteendet.

Jag kan själv märka hur vissa saker triggar igång mig och gör mig besatt kopplat till behovet av snabba belöningar.

Vilka ursäkter har du som får dig att vara kvar i gamla beteenden? Vilka belöningar vill du fortfarande ha? 

Idag är en dag jag väljer det längre perspektivet före det korta. 

Skulden ska skydda mig

När vi känner skam (en slags rädsla) eller utsätts för andra rädslor är det definitivt något vi inte vi vill ha. Vi vill så fort som möjligt frigöra oss från det vi känner. Rädsla skapas av något som ger oss stress och kan led till något farligt. I grunden var lösningen att fly eller slå ner det som gjorde oss rädda. 

Vi vill hitta något som är orsak till det som gör oss rädda. Vi vill hitta det som kan förlösa och frigöra oss från rädslan vilket blir att hitta något som behöver bekämpas så att rädslan försvinner. Precis som förr i tiden och så är det än i dag. Vi letar efter syndabockar själva eller gemensamt som gör att vi kan befrias från den rädsla vi går och känner. 

Det är grannens fel eller myndigheternas fel. Det är mina förändrades fel eller det är mitt x fel. Det är invandrarnas fel eller kanske är det tiggarnas fel. Det är muslimernas fel eller varför inte regeringens fel. Vi letar syndabockar och vi kommer på förklaringar och lutar oss mot myter, konspiratorsteorier eller skrönor för att förstå men samtidigt för att försöka minska vår egen rädsla. Det finns partier som bygger hela sitt väljarunderlag på just detta. Vi gör allt för att befria oss och på ett okritiskt sätt. 

Man kallar detta kognitiv disharmoni som vi vill befria oss ifrån. Genom att hitta förklaringsmodeller tror vi att vi kan vi befria oss från våra rädslor. Tillfälligt fungerar detta men är förkastligt eftersom det är osanningar och leder oss längre bort från oss själva. Jag har gjort detta under stor del av mitt liv på många olika sätt mer eller mindre raffinerat men har däremot inte minskat min rädsla snarare tvärt om. Idag existerar detta inte mer än korta stunder tills jag kommer på vad jag gör. 

Vad är du rädd för? Vad leder din rädsla dig? Har du andra du lägger skulden på? 

Idag är en dag jag söker kärleken och befriar andra från skuld. 

Acceptera och sätt ord på känslan

Känslor skapar vi över allt i alla situationer. Vi kan känna glädje, ilska, ledsamhet, trött, undergiven, övergiven, rastlös, irriterad, kärleksfull, rädd, nyfiken, uppjagad, deprimerad, kontrollerande, utsatt, övervakad, kränkt, euforisk, upphetsad, förälskad ja en mängd känslor som vi låter oss bli styrda av. Vissa släpper känslorna fritt totalt och andra gör allt för att inte visa vad som händer inne i sig. Vi  har våra känslor och vi blir våra känslor eller så accepterar vi det inte alls. 

Känslor vad är det? Känslor är kroppslig upplevelse av en tanke eller en kroppslig upplevelse som kan bli en tanke. Känslor är som minnen som lagras i vår kropp från vår historia eller som alstras av något kopplat till de som händer. Känslor är ett snabbt sätt att reagera vid fara när tanken inte riktigt hänger med. 

Vi lagrar våra känslor och låter våra känslor gamla eller nya få oss att agera. Vi blir omkörda av en bil på ett obehagligt sätt. Den första känslan är ilska men grundkänslan är rädd. Vi agerar och blir irriterade och vi låter känslan vara kvar i vår kropp långt efter det som hänt. Vi gör konstiga saker och vi försöker kontrollera oss ur situationen. Känslor som dessa kan sitta kvar i vår kropp långt efter händelsen som orsakade den och även snabbt kopplas på om liknande händelser sker igen. Vi är beredda för vi har fått erfarenhet. En händelse har börjat att lagras i vårt själ eller var bara en händelse i raden av fler händelser där vi lärt oss att snabbt reagera. 

Förr var dessa erfarenheter livsavgörande för överlevnaden. De som fick erfarenheter och överlevde var de som lyckades. Man kan se fåglar i flykt vilka som är äldre och har erfarenhet och vilka som saknar denna erfarenhet. 

Idag blir ibland våra erfarenheter mer till besvär ibland för det med sig något bra. Att bli irriterad över en bilkö är ett exempel på detta men du kan säkert själv räkna upp en mängd egna erfarenheter som tar din energi i onödan. 

När jag väljer att sätta ord på mina känslor och acceptera min känsla genom att reflektera över vilken grundkänsla jag har brukar ofta känslorna svalna och sansa sig.

Jag har min ilska och mitt kontrollerande som hemsöker mig ibland, gamla känslor som jag matat i mig och som nästan ibland på automatik visar sig. Genom att vara uppmärksam på mina känslor hittar jag andra sätt att hantera mina känslor än att agera ut på eller avleda.

Vad bär du på för gamla känslor som hemsöker dig och som du tror du inte kan förändra?

Idag är en dag jag accepterar mina känslor och söker min grundkänsla.

Jag en smitare...eller

Jag respekterar att alla gör så gott de kan precis som jag själv gör och att vi inte alltid gör vad vi sagt och tänkt. Det betyder enbart detta men det betyder inte att vi är onda eller dumma människor. Det betyder enbart att vi just då av någon anledning inte kunde hantera det så som vi sagt. Alla människor har goda avsikter även när vi själva eller andra förebrår det vi gjort eller inte gjort.  Vi har en vilja att göra rätt men av olika anledningar kan det bli fel. Vi är rädda. Vi är slarviga. Vi är obetänksamma. Vi är fast i eget kaos. Vi är mer styrda av att bli bekräftade genom snabba bekräftelser och belöningar än de mer kloka genomtänkta långa belöningarna. Vi är helt enkelt av någon anledning inte på banan på ett sätt som andra skulle önska att vi var. Vissa skulle säga att vi smiter eller att vi inte gjort vårt bästa. 

Men vi gör vårt bästa, för annars om vi inte gjort vårt bästa skulle vi sett till att göra det. Vi har gjort vårt bästa just i den stund vi gjorde det vi gjorde.

Nu tycker kanske många att detta är bara en dålig ursäkt och verkligen verkligen ett sätt att smita undan. Kanske kan det uppfattas så, men kom ihåg vad jag skrev, människor vill alltid göra sitt bästa i situationen. Alla gör också det bästa i situationen skillnaden är kanske att vi har lite olika syn på vad som är det bästa i en situation och vilka val som står till buds. Möjliga val ser olika ut beroende på vem det är som tittar. Jag kan kanske tycka att dina val är ganska enkla och det är bara att välja medan du själv tycker att valen är jättesvåra för du lägger in dina känslor i dessa val och just därför har du kanske redan tagit bort ett av två valbara alternativ för där var rädslan alldeles för stor medan jag såg båda alternativen. För att förstå andra människors olika val behöver vi också förstå känslomässigt vad valen innebär för den individen. Inte som en ursäkt utan för att bättre förstå. 

Ibland tycker jag att jag smiter från mina självklara val och det blir tydligt. Ibland ser jag inte vilka mina självklara val är men andra ser det bestämt.

För att bättre lära mig se mina val och medvetet välja inte enbart utifrån min känsla kan det ibland behövas någon som hjälper mig att hitta valen och att hjälpa mig se de val som finns samt förstå att det finns val Jag behöver kanske få hjälp med att känna och att tänka kopplat till det jag vill göra, det jag kan göra och det jag faktiskt gör.

Tycker du att du smiter och att du inte fattar de "rätta" besluten och framför allt inte genomför det du beslutat? 

Idag är en dag jag både tänker känner och genomför det jag vill genomföra.

Frestelsen en kraft större än oss själva

Vi tror att vi äger oss själva och egentligen hela världen. Vi tror att vi som människor har kontroll över allt och kan agera som Gud. Vi utvinner ämnen ur jorden och skapar nya möjligheter. Vi skapar och människor blir rika. Vi människor är de som har kontroll. 

Ändå blir det inte riktigt som vi tänkt oss. Jorden reagerar med hemska väderlekar, vi får en global uppvärmning och vi smutsar ner där andra behöver leva. Det blir någon som får betala för någon annans lycka. Vi betala ett pris som är betydligt större än den vinst som eventuellt blir synlig. På samma sätt är det med den kontroll vi själva har med oss själva. Vi tror att vi har kontroll över allt och kan skapa vårt liv på vilket sätt vi än vill utan att det får konsekvenser. Vi tror att vi är Gud över oss själva. Kanske är det så till en början. Men när vi tappar respekten och ödmjukheten till oss själva och det som finns omkring oss finns det risk att fasaden rämnade. När begäret är för stort och vi slutar leva här och nu. När girigheten får ett större värde än vänskap. När makten över andra är en större kraft än makten över oss själva. När kickar i livet är mer viktigt än stillhet och tystnad. Då börjar vi förlora oss själva.

Vårt ego har inga gränser utan vill vinna till varje pris på bekostnad av oss själva. Inget ska komma i dess väg.

När denna kraft är större än oss själva och vi inte längre ser vad vi egentligen håller på med behöver vi i vår tur få hjälp av en kraft som är större än denna kraft och som just då är större än vår egen kraft. Vi behöver hjälp att hitta vårt riktiga jag och oss själva.

Jag tappade bort mig själv och slutade att ta hand om det jag hade och det som jag älskade som mest. Jag var besatt av en högre kraft som fick mig ur spår. Först när jag vågade släppa taget och be om hjälp fick jag chansen att hitta mig själv igen, hitta mitt riktiga jag. Hitta den jag egentligen var men som skjutits undan av den jag trodde att jag var. Hitta min egen kraft som kunde motstå det som frestade mig.

Frestelser är stora särskilt när jag är i obalans. För att klara av att stå emot att inte tappa bort mig själv behövs reflektion, rutiner och mycket kärlek men också avstå från de frestelser som möter mig. Under makten av frestelsens förlorar vi oss själva och blir oss själva först när frestelsen försvunnit. Jag tror vi alla har exempel på detta som i kärlekslivet, sötbehovet, alkoholbehov, träningsbehov, bekräftelsebehov, maktbehov, pengabegär osv.

Vilka frestelser har du svårigheter att stå emot?

Idag är en dag jag är uppmärksam på mina frestelser.