Följ bloggen genom att skriva din epost här så kommer det ett mail till dig vid varje nytt inlägg.

måndag 23 januari 2017

Jag är ok även i stunder det inte är ok

Det finns de som skyller allt på någon annan. Det finns också de som skyller allt på sig själv. Oavsett vilken av grupperna vi tillhör finns det grader av stränghet mot oss själva. Självkritiskt granskande, skuld och skam. Saker vi tycker att vi borde ha gjort bättre och känslan av brist på kontroll hos oss själva. Skuld för det vi gjort eller skam för det andra gjort. 

Jag har levt med en omedveten egen skuld som jag gjort medveten. Mitt grundtema var att det var mina föräldrar som var grunden till hur jag hade det samtidigt som jag hela tiden var kontrollerande både för mig själv och andra. När jag väl kunde ändra att mitt varande var någon annans fel hade jag ändå kvar strängheten mot mig själv. Strängheten att inte tillåta mig själv göra fel och strängheten att inte bara få vara människa med mina egna fel och brister. Strängheten att inte tillåta mig själv ha brister och inte alltid leva upp till mina egna ideal. Tillåtelsen att bara få vara människa utan krav på att allt ska vara genomtänkt och precis. Tillåtelsen att känna mig svag och tillåtelsen att både tänka konstigt och agera konstigt. 

När stränghet kan bytas ut mot acceptans för den jag är kommer en lättnad. Det betyder inte att jag kan rumla på och bara göra på mitt sätt utan det
betyder att jag är ok fast det ibland blir fel  eller verkar tokigt. 

Där har jag en bit kvar. Men det är ok.

Hur sträng är du mot dig själv? Vad har du för tankar om dig själv? Är du ok ändå, även i stunder du kan göra saker på ett sätt som kanske inte är ok? 

Idag är en dag jag tycker jag är ok oavsett vilka situationer jag än hamnar i. 

söndag 22 januari 2017

Sorgen är det pris vi får betala för kärlek

För att känna sorg behöver vi närma oss kärleken. Det räcker inte med att känna längtan eller saknad det är kärleken när vi vågat släppa taget om kontrollen för en stund, som öppnar upp för vår egen sorg.

Sorgen har just sitt avstamp i vårt beroende och den känslan att vi inte enbart står själv utan att vi lever i samspel men något som står oss mycket nära och där vi vågat visa lite mer av oss själva  och vårt inre.

Jag försöker känna efter om jag i mitt hjärta känt en inre sorg och saknad på en mer djup nivå. Det jag kommer närmast är inte saknaden efter mina egna föräldrar, eller saknaden efter relationer som avslutats eller andra som gått bort utan det är sorgen efter de hundar som dött både under min uppväxt och i mitt vuxna liv. Intressant att det är just det jag jag plocka fram just nu. 

Kanske är det så att sällskapsdjur har något av en ovillkorad kärlek och kan bevara hemligheter och ge närhet som människor kanske inte alltid klarar. Våra hundar, under min uppväxt var ett oerhört viktigt sällskap och tröst i stunder av utsatthet. De fanns där och de gav närhet, tröst och välkomnade. Just hundar har något som berör och sorgen efter dessa var stor för mig.

Sorgen efter mina föräldrar kom flera flera år efter åt när minnet av dem förändrats och jag kunde hitta kärleken under all besvikelse. Kanske först den dag jag valde att förlåta. Jag är tacksam för det idag. 

Hur nära har du varit kärleken för att nå din egen sorg? Finns det sorg som fortfarande vilar i din kropp.

Idag är en dag jag är tacksam för den sorg som jag kan känna. 

fredag 20 januari 2017

Gamla känslor blir så verkliga

Känslor, känslor, känslor.

Jag att arbetar nu på i annan del av Stockholm och börjar ta samma tunnelbana och gå i samma affärer som jag gjorde våren 2005. Vad är det då som är speciellt med det, kanske du undrar!? Jo idag kunde jag åter igen känna känslan jag hade när jag för snart 12 år sedan gick i samma kvarter och samma butiker. Känslan av ensamhet, känslan av utsatthet och känslan av att jag tappat trygghet och tillit. Känslan idag är så nära den känslan jag upplevde då men ändå i en annan tid och med helt nya förutsättningar och villkor. Men om jag i denna stund inte inser detta och att jag faktiskt tror på de känslor jag känner hade jag kunnat fastna i den gamla känslan. Åter igen känna och uppleva sådant som egentligen inte finns men som min kropp lärt sig genom att koppla ihop synintryck med känslouttryck. Det är just därför det är så viktigt att reflektera över det vi känner på samma sätt som att reflektera över det vi tänker och gör. 

Det gamla uttrycket är så sant; - Jag har mina känslor men jag är inte mina känslor, jag har mina tankar men jag är inte mina tankar och jag gör det jag gör men jag är inte mina handlingar. 

Känslor har en tendens att fara iväg med oss och det är kroppsupplevelserna i form av fysiska reaktioner som skapa reaktioner och får oss att agera på olika sätt. Vi har lärt oss att olika kroppsminnem och känslor indikerar fara och på dessa känslor agerar vi oavsett om faran är verklig eller inte. I affären och i området jag gick fanns ingen fara utan enbart minnen från förr. Hoten hade sedan länge bleknat bort men känslorna kunde på ett ögonblick locka upplevelsen  tillbaka igen. 

Hur medveten är du om dina känslor och hur de ibland kan spela dig ett spratt? 

Idag är en dag jah tillåter mig att känna men jag väljer när jag själv vill agera. 

torsdag 19 januari 2017

Längtan efter kärlek

Jag är övertygad om att alla har en längtan efter innerlig kärlek. Kärlek till närhet, kärlek i att bli berörd, kärlek till att bli omvälvd. Få bli attraheras och attrahera för komma åt oss själva i vårt eget innre. För många finns det en längtan som vissa av oss tidigare kommit åt för andra en längtan till något som man kanske aldrig tidigare mött men har fantasier om att möta. Längtan efter den största kärleken.

Vi längtar efter något vi känner igen eller något vi önskar att vi hade. Vi längtar efter trygghet eller äventyr som bryter vår vardag. Vi längtar efter efter att finna den väg vi kanske ännu inte funnit som ska bli lösningen på allt. 

I skuggan av kärleken göms ibland spår av rädslor som förtäcks i kärlek. Rädsla för att vara ensam, rädsla för att bli lämnad eller andra typer av rädslor som kärleken ska lösa i form av t.ex en relation. 

Hur vi förhåller oss till oss själva kommer att avspeglas i våra relationer och i vår kärlek till andra. Om jag inte kan hitta kärleken till mig själv kommer jag inte heller att hitta kärleken till någon annan. Min attraktion är inte större än den attraktion jag har till mig själv. 

För att möta utmaningar utanför mig själv behöver jag utmana mig själv. Jag behöver granska mina syften och jag behöver granska och ransaka mina egen tillkortakommande och kanske fatta nya beslut. Jag behöver möta mitt riktiga ärliga jag. 

När jag vågar möta mig själv och förlåta mig själv för det jag inte kan känna kärlek till i mig själv kommer jag samtidigt att öppna upp nya mer kärleksfulla känslor till mig själv. Känslor som kan öppna upp mina relationer till andra istället för att stänga ner.

För mig har kärlek varit jakten på förälskelse och den kick en förälskelse ger. Detta har sammantaget inneburit att jag behövt jaga efter liknande kickar om och om igen. Detta har varit ett resultat av brist på kärlek till mig själv. 

Hur nära är du känslan av kärlek till dig själv?

Idag är en dag jag söker kärleken till mig själv. 

onsdag 18 januari 2017

Medvetenheten om mitt eget lärande

Prestera, det finns något i mig som bygger på att jag ska prestera och leverera. Kraven är mer innifrån än utifrån.  Prestera för att jag tror att det finns en förväntan. I prestationen är tystnaden en risk eftersom där saknas en direkt prestation. Tystnaden är otyglad och finner ofta sin egen väg. Tystnaden skapar ett tomrum som prestationen kan ha svårt för att hantera särskilt om tystnaden inte är en medveten strategi. 

Jag hade samtal med grupp afghaner och pakistanier i går med skiftande kunskaper i svenska. Det var svårt att föra det mer traditionella gruppsamtalet. Troligen vaknade prestationen i mig och jag kunde utifrån se mig själv fylla tomrummet med mina egna ord. Mina frågor blev färre och det blev mer att tala än att lyssna. Kanske gick det inte att göra på annat sätt, samtidigt kunde jag känna att i brist på kontroll tog mitt eget behov av att prestera över. Jag lät mer än jag vågade fråga och lyssna. 

I samtal, när alla blir engagerade blir resultatet ett helt annat. Engagerade i frågan eller engagerade för att det berör. När vi själva får delta och vara en del i processen lyfts också den egna processen till en högre nivå. Lärandet får ett högre värde, särskilt i grupp där mer kunskap samlas.

Min reflektion är min egen och troligen blev resultatet precis som alla ville ha det igår. Jag lärde mig vikten av att våga vara tyst utan att göra det besvärligt för övriga i gruppen. Jag har mer att lära, det uppskattar jag och är tacksam för. Måtte mitt lärande aldrig ta slut. 

Vad har du nyligen lärt dig om dig själv genom ditt sätt att praktisera livet? 

Idag är en dag jag väljer att se mitt eget lärande om mig själv som det viktigaste i livet. 


tisdag 17 januari 2017

När jag greppar andra tappar jag greppet om mig själv

Jag märker ibland hur jag skapar mina egna regler. Jag märker det tydligt, efter ett tag. Regler som inte har med mig att göra, utan andra. Regler som handlar om att jag vill förändra den andra på mitt sätt och utifrån mina önskningar. Regler så att handsken ska passa i min hand. Samtidigt har jag egentligen inte alls med det att göra. Visst, jag kan ha önskemål och åsikter men det är inte mer än så. 

Jag säger vad jag tror skulle vara bäst för den andra och ibland jag blir irriterad när det inte blir som jag föreslagit. 

Med vilken rätt? Kanske är det så att den jag säger det till inte ens önskat få förslag och synpunkter och kanske inte få det från mig. 

När jag lägger mitt fokus på andras förändring har jag missat mitt eget mål. Jag har då valt att lägga min egen energi på andra och minskat på den kraft jag skulle kunna lägga på mig själv. Energi på det jag faktiskt kan förändra. Mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Mina önskningar och mina val. 

När jag själv sitter fast i att fokusera på vad andra ska göra har jag även valt bort mig själv. Viljan och möjligheten att ändra på detta och återfå den energi jag behöver för mig själv ligger däremot väldigt nära. Den ligger nämligen bara ett steg bort. Ett steg bort genom att fatta ett beslut. Ett beslut att sluta fokusera på andra. Sluta att fastna i andras fel och beteenden och fokusera på mina egna. I samma stund jag kommenterar någon annan har jag samtidigt tappat mitt eget grepp. Jag behöver två händer att greppa mina strider, använder jag dessa händer till att greppa någon annans måste jag samtidigt släppa taget om mig själv. 

Jag växte upp i en familj som hade svårigheter, med två föräldrar som inte fick ihop livet som de kanske önskade. Resultatet av detta blev att jag tidigt lärde mig att kontrollera andra och bli ersättare för det mina föräldrar inte kunde hantera. Jag skapade mina egna regler utifrån hur jag tyckte föräldrar skulle vara eller försökte vara en backup för det mina föräldrar kanske inte gjorde. Jag tappade greppet om mig själv att bli ledd som barn genom att leda.

Hur mycket fokuserar du på andra? Vad får det för konsekvenser för dig själv?

Idag är en dag jag fokuserar på det jag är bra på och det jag behöver förbättra.


lördag 14 januari 2017

Skyll på andra

Det var min pappas fel. Det var hennes fel att det blev som det blev. Mamma älskade mig inte. Han våldtog mig. Hade jag inte haft den lärare jag hade hade allt blivit helt annorlunda. Om mina föräldrar bara hade varit snälla. Med den där chefen kan jag inte göra bättre än så här. Bara det vore ljusare. Det är regeringens fel. Det är företagen som skiter ner vår värld. Han är ett stolpskott. Svenskar är skit tänk om de kunde vara som i USA. Det är invandrarnas fel att jag är arbetslös.

Vi har så lätt för att att hitta orsaker till hur vi själva har det kopplat till något som är utanför oss själva. Inte sällan kopplar vi vår situation till saker som vi själva inte anser att vi har ansvar för och kan påverka. Vi skyller ifrån oss och har svårt för att se vår egen del i det som sker även fast vi själva definitivt har med det att göra eftersom vi är en del av allt som handlar om oss själva. 

Att skylla på våra föräldrar för att vi själva misslyckas är enbart ett sätt att slippa göra något själv. Om orsaker läggs utanför oss själva kan vi samtidigt inte påverka situationen och slipper därmed att agera eftersom det som sker då inte handlar om oss själva. Varje händelse där jag mer fokuserar på vad den andra gör än ser min egen del i det som sker är enbart ett sätt undvika det egna ansvaret. 

Mitt eger humör, mina egna tankar, mina egna känslor och mina agerande är alltid en del av min egen historia och en del av min framgång. På samma sätt är det när saker sker utanför mig själv kopplat till hur jag väljer att förhålla mig till det som sker. Jag har historiskt alltid ett ansvar i hur jag själv har mått, mår eller kommer att må. 

Låt mig ta ett exempel. I går ville jag ha en tröja som jag hade haft dagen innan. Jag hittade först inte tröjan och tyckte att det var lite konstigt. Det visade sig att tröjan var tvättad av min sambo problemet var bara att tröjan hade krymt, ylletröjan hade av misstag tvättats i 40 grader. Självklart blev jag ledsen eftersom jag gillade den nyinköpta tröjan men det var inte det jag valde att visa utan jag valde istället att visa min ilska och min besvikelse över det som hänt utan att först lyssna på någon förklaring. Jag skulle iväg och tog därför mina saker och bara gick iväg. 

Att tröjan var feltvättad var en handling som jag inte hade gjort, däremot hade jag sedan tidigare tillåtit att min sambo kunde få tvätta mina kläder. Detta hade jag en del i och tog därmed en risk. Ilskan och känslorna omkring det som hade med tröjan att göra ägde jag helt och hade här möjlighet att göra olika val beroende på hur jag ville reagera och agera. Vilken känsla jag skulle äga under dagen och hur detta skulle påverka resten av dagen ägde jag också helt kopplat till vad som faktiskt hände under denna morgon.

Jag kanske inte råder över det som hänt men jag råder definitivt över mina egna reaktioner och mina ageranden. I detta fall valde jag att gå och jag valde att bestämma att det som hänt under morgonen inte skulle förstöra den dag jag hade framför mig, som jag också längtade till. I bilen valde jag att styra mina tankar och känslor på ett sådant sätt att jag fokuserade på att tröjan enbart var en sak och att det alltid går att köpa en ny tröja. 

Initialt kan andra göra konstiga saker men i slutändan är det jag själv som väljer om detta som någon annan gjort ska få plåga mig eller inte, på kort eller lång sikt. Hemska händelser som vi fått uppleva var hemska när de hände och var kanske någon annans ansvar men att fortsätta bära på det hemska under lång tid i livet är däremot vårt eget ansvar. Varje dag är en ny dag och jag äger alltid den nya dagen utifrån de förmågor jag just då har. 

Hur svårt eller lätt har du för att ändra på dina tankar och känslor? 

Idag är en dag jag väljer hur jag själv vill känna. 

fredag 13 januari 2017

Fantasi en flykt eller ett nytt fönster

Reklam och filmer kan få mig att fly från den verklighet jag befinner mig i. Jag tror mig vara på ett särskilt sätt och ha det på ett särskilt sätt där jag flyr i tanken till ett annat land, en annan värld och en annan situation eller en annan kropp med andra egenskaper. Rikare, snyggare, starkare, klokare och kanske mer attraktiv och mer smart. Jag lever mig in i en annan roll där förutsättningar finns som jag kanske inte för stunden har eller aldrig kanske kan få. Det blir lätt en illusion som kan få mig att flyga men samtidigt kan göra mig nedslående och besviken. Jag låter mig bli någon annan istället för att tillåta att vara mig själv för den jag är eller kan bli. Fantasin kan också låta mig fly från den verklighet jag lever i, in i drömmens värld fri från verkligheten. 

Känslor vi känner och tankar är också fantasier och föreställningar om sådant som inte finns även fast vi både starkt tror på det och känner det. Känslor som kan få oss att tro oss mindre värda än vad vi är och tankar som kan leda oss in i katastroftänk. Fantasier som vi behöver pröva. 

Men fantasier behöver varken vara dåligt eller dumt. Ibland behöver vi föra oss till platser som inte finns och sådant vi inte kan se. Få oss att tänka tankar vi inte tänkt och känna känslor vi sällan vågat känna. Vi behöver tillåta oss att inte sluta leta efter det som inte finns. För just där i det som inte finns kan vi finna det vi saknar som kan få oss att omvärdera det vi saknar eller vill ha genom att öppna ögonen för det vi kan och den vi är och ingen annan. 

I fantasin kan vi göra allt, känna allt och tänka allt. I fantasin är inget omöjligt och inget förbjudet. I fantasin kan vi öppna dörrar som låstes för länge sedan eller där dörrvred aldrig konstruerats. I fantasin kan vi skriva den historia så som vi vill att den ska vara både i dåtid, nutid och i framtid. I fantasin är vi alla den vi vill vara fritt från det som varit. I fantasin kan vi skapa det vi sedan vill genomföra eller för evigt stanna i fantasin värld. 

Flyr du dig iväg in i din fantasi för att lämna något annat eller för att hitta något nytt? 

Idag är en dag jag tillåter mig att se det som för tillfället inte finns och som samtidigt gör mig tacksam. 

onsdag 11 januari 2017

När en dörr stänger öppnar en annan

Jag har sett en massa dörrar stängas. En del dörrar har stängt för att jag har varit slarvig att hålla dessa dörrar öppna. Några andra har hastigt stängts och jag har kommit i kläm. En del andra dörrar har bara helt plötsligt stängts utan förvarning och utan att jag har förstått varför medan några andra har stängts och det har varit mer än tydligt att det skett.

Jag har vid flera tillfällen, tyckt att det varit fullt begripligt att vissa dörrar stängts och jag kan så här efteråt känna en sorg för detta, dörrar som jag gärna hade önskat var öppna. Sorgen för att jag inte tidigare begrep vad jag gjorde och sorgen för att jag miste viktiga personer i min närhet. Men jag kan också, för en del dörrar känna sorgen för att jag fortfarande idag inte förstår vad som då hände.

Varför dörrar stängs finns det alltid en förklaring, antingen sådana jag själv är en del av men ibland där jag definitivt inte har med den förklaringen att göra mer än att jag just då blev en annan prioritet. 

Men där varje dag eller år försvinner öppnar sig något nytt. För varje dörr som stängs finns det andra dörrar att öppna. Dörrar jag aldrig tidigare öppnat eller dörrar som jag själv stängt för länge sedan. Dörrar som kan vara dörrar till nya erfarenheter, nya bekantskaper, nya jobb och varför inte nya händelser som får mig att växa. Dörrar som kan leda mig in i nya riktningar, nya tankar och känslor. 

En del dörrar verkar jag låta vara öppna även fast jag skulle ha behövt stänga dessa för länge sedan. Dörrar som bär på min egen historia och som besvärar mig än. Dessa dörrar gör att det drar. En del andra dörrar skulle jag gärna vilja öppna men har ännu inte vågat. 

Men det finns också dörrar som helt plötsligt bara låter sig öppnas men jag ser inte dessa för att jag inte är tillräckligt uppmärksam. Dörrar som står öppna för mig och som skulle kunna ge mig en stor gåva. Dörrar som kanske döljer mängder av kärlek men som jag ignorerar och troligen inte riktigt vågat öppna mina ögon för men som finns där. 

Hur medveten är du om de dörrar som du stängt eller andra stängt och de dörrar som står öppna för dig?

Idag är en dag jag ökar min uppmärksamhet på de dörrar som står öppna för mig.


Ingen man är en ö

Det är något med män som skiljer sig från detta att vara kvinna. Männen agerar själva och är lite enstörigt samtidigt har män svårigheter med just ensamheten. Kvinnor däremot är bättre på att skapa och ta hand om sitt nätverk och finner olika typer av gemenskap, de har lättare för att leva själv och känner sig mindre ensamma. Jo jag är medveten om att jag generaliserar men tillåt mig göra det kort för detta är fortfarande intressant.

Låt oss gå tillbaka till mannen. Mannen agerar som om de behöver agera själva. De är lite hemliga och de fattar själv sina egna beslut. De fixar det mesta själv och håller det mesta för sig själv. Man kan säga att de agerar lite som en egen isolerad ö, en värld skild från andra världar. Denna typ av beteende skapa en hemlig ensam person. " - A man have to do what a man have to do". Frågan är hur hållbart är detta i längden. Vi skapar som män en myt om oss själva som samtidigt blir vår egen undergång.

Samtidigt tror sig mannen, troligen veta att detta beteende, åtminstone till en början fascinerar kvinnan. Först efter ett tag kommer han att upptäcka att kvinnan vill ha mer och gärna ändra på det som tidigare varit charmigt, mannens hemliga tysthetscharm. Då kommer också troligen första konflikten i relationen.

Inte för inte blir mannen sidsteppad i relation med sina barn, särskilt i samband med en skilsmässa. Detta har sin grund i detta ö beteende.

Ingen man är en isolerad ö utan mannen behöver förhålla sig till sin omgivning och behöver relatera till det som sker utanför honom. Inte med det sagt att han enbart ska relatera till det som finns utanför honom själv utan interagera med det som finns utanför och det som sker innanför honom själv vad gäller sin egen vilja, sina tankar och sina känslor.

Som ni kanske förstår talar jag inte om mannen generellt utan om det manliga beteendet som givetvis även finns hos kvinnor.

Jag hade mycket av detta i mig, detta att vara man som en isolerad ö. I mig trodde jag länge att jag hade avvecklat de beteenden som jag växte upp med och som jag kunde se hos min pappa.

Hur manlig är du och agerar du som en ö?

Idag är en dag jag kopplar mig till andra för att inse att jag är en del av en skärgård, inte en isolerad ö.


måndag 9 januari 2017

Jag behöver inget

Nej jag behöver absolut inget mer än plats för min vila och mat för dagen. Allt annat är ett överskott. Ändå, varje dag jagar jag efter bättre, snyggare, mer bekvämt, roligare, mer underhållande, vackrare, häftigare, större eller mindre, dyrare eller billigare. Jag jagar efter optimering och något som är mer än det jag hade tidigare. Ändå är det just mat för dagen och någon plats att sova på natten som är det som jag behöver.

Jag jagar efter närhet och kärlek. Jag jagar efter upplevelser och uppmärksamhet. Jag söker relationer med människor och kanske en partner. Jag saknar och jag avundas. Jag önskar och jag försöker förändra.

Ändå, vad jag faktiskt behöver är mat för dagen och en plats för min vila. 

Vad står allt annat för?

Min strävan att ha det bättre, göra bättre, känna mer, uppleva mer, mer fri, mer kärlek, mer saker, mer kickar, mer pengar, mer att bestämma över. Allt jag vill ha mer av är enbart något som kommer att få mig att söka efter ytterligare mer. Jakten, men också att förvalta. Nå högre men samtidigt möjlighet att falla djupare. Jag styr mig fram till en större framgång när jag egentligen enbart behöver mat för dagen och någon stans att vila på natten. 

Det är en sak till som vi människor behöver och som gör att vi har större chans att överleva och det är även att hitta ett sammanhang som jag kan relatera till. Det behöver nödvändigtvis inte vara sammanhang med människor utan kan givetvis också vara sammanhang med djur, natur eller andra sammanhang som vi upplever ger oss någon typ av närhet och något att återkomma till. Något att relatera till och något att beröras av. Något att samarbeta med för just möjligheten att överleva.

Mitt eget överflöd har låst mig i positioner och måsten. Saker som snarare håller mig kvar än låter mig fritt flyga. Mitt överflöd har länge varit ett sätt att kompensera för det jag i övrigt inte har. Prylar och gamla saker har skapar mitt sammanhang och min egen tro på brist på något annat. Jag söker mig trygghet och jag söker mig sammanhang i prylar och i sådant jag gör själv eller med andra bara för att bekräfta för mig själv att jag är någon. Min jakt på mer blir samtidigt en brist på insikt att jag egentligen redan från början har allt och saknar inget.

Hur mycket överflöd har du?

Idag är en dag att reflektera över det jag har för mycket av och hitta det enkla. 

lördag 7 januari 2017

Fäder kan sabba för sina döttrar

Fäder är döttrarnas först försälskelse och förebilden för den man de kommer att söka som vuxen. Vad fäder gör, säger eller ser ut som kommer att styra den vuxna kvinnans val. Medvetet eller omedvetet kommer hon att söka det hon känner igen oavsett om det är bra eller mindre bra egenskaper. Hon har lärt sig av sin faders kärlek eller brist på kärlek till hennes moder och det är också det hon kommer att finna i sin nya partner. Mönstren och likheten kommer att vara slående och mer uppenbar än vad vi någonsin kan fantisera om. Hon kommer att möta sin partner som hon uppfattat sin far. Självklart kan reaktionen och resultatet bli ett annat men långt inne i henne lever bilden kvar av hur hennes far var, positivt eller negativt. I kaos eller i kärlek. 

Vad vi än går igenom i livet har vi mycket tidigt grundat våra värderingar som vi bär med oss hela livet. Värderingar som präglar våra val och vår inställning till det som sker i livet. Dessa grundvärderingar följer oss och styr oss i olika riktningar. Förändringar, där vi så önskar, kräver stort mod, uthållighet och vilja.

Min mor lärde sig tidigt att män sviker för att hennes far svek. Hon lärde sig att en man är otrogen och skapar kaos och otrygghet. Den man hon senare sökte hade liknande egenskaper som senare skulle prägla hela hennes liv och i slutändan vara en del av det som tog hennes liv. Hon hade kunnat göra andra val i livet men var så hårt fast i sin egen historia.  

Jag är en son till min far och min mor var en dotter till sin far. De länkar som verkar är hårt sammansvetsade men kan alltid brytas för att skapa en ny länk skild från den gamla. Detta är ett arbete som inte är enkelt men ibland kanske nödvändigt för att se ett annat slut. 

Hur ser dina länkar ut? Följer du den länk du skapats från eller söker du en ny start på en ny länk? 

Idag är en dag jag reflekterar över min mors öden och val och vilket resultat det fick och vikten av att se över mina egna val. 






fredag 6 januari 2017

En man utan hemligheter är en fattig man

En man utan hemligheter är en fattig man. Dessa repliker hörde jag i en film som handlade om en sheriff i en småstad någonstans i USA. En man utan hemligheter är en fattig man. Vad betyder detta egentligen och är det bra att vara hemlig?

Svaret är givetvis både ja och nej.  

Är vi för hemliga betyder det också att vi inte delar med oss av oss själva till andra. Andra får gissa vem vi är och jag lovar de har åsikter samtidigt skapar det både alienation och en massa antaganden. När vi är hemliga blir vi också mindre närvarande för de människor som är viktiga för oss. Vi går och bär på en hemlig agenda. Hemlig innebär också att vi blir hemliga för oss själva. Vi får använda mer energi åt att bevaka det vi vill ha hemligt istället för att utforska vårt eget inre. Desto mindre hemliga vi är desto större chans har vi också att komma åt vårt eget undermedvetna. Saker som funna lagrade i vår kropp som delvis påverkar vad vi tänker och känner.  

Ska man då vara öppen och ärlig i allt? 

Ja ärlig ska vi vara i allt men frågan är om vi behöver vara öppen i allt. Jag menar bestämt att vi behöver ha ett visst mått av hemligheter i oss. Vi behöver ha en inre svär i oss som bara är vår egen. Detta gör oss både mer intressanta men också inte allt för åtkomliga. Det finns så mycket i vår egen fantasivärld och i våra tankar och känslor som behöver ventileras ett antal gånger innan vi berättar det för någon annan. Ibland kanske det också ska förbli vår egen hemlighet så länge hemligheten inte skadar oss. Hemligheter, som att vi skadar andra på ett eller annat sätt eller att vi undanhåller saker vi skulle behöva berätta för någon annan eller gottgöra menar jag är skadliga hemligheter. Hemligheter som handlar om våra egna fantasier kan förbli hemliga till dess att vi är trygga nog att berätta dessa eller inte berätta det alls. Vissa tror att ganska mycke av våra tankar och känslor är sådant som man ska hålla för sig själv. Här menar jag att vi gör ett misstag om vi tror detta. Dessa hemligheter ska delas med någon annan både för att få en referens till någon annans tankar och känslor men också för att just sätta ord på det vi känner och tänker. 

Jag var en hemlig man och jag trodde att det var bra. Jag märkte dock att mina hemligheter gjorde mig sårbar och ensam. Jag blev ointressant och saknade referenser till det jag tänkte eller kände. Min hemlighet skadade också andra i o m att jag bar på en hemlig agenda. Vissa hade behövt veta min agenda för att göra sin egen. Idag gör jag andra val och det har också öppnat dörren till mig själv. 

Hur hemlig är du och är det bra för dig? 

Idag är en dag jag väljer hur hemlig jag vill vara. 


Fäder kan sabba för sina söner

Det finns någon konstig länk mellan just söner och pappor. Det finns en kärlek som ibland verkar gå över till hatkärlek och ibland till riktigt hat. Sönerna ser upp till sin pappa men älskar sin mamma och är det så att pappa, i sönernas ögon gör illa mamma ändras respekten till något annat. Kanske kan det även handla om att just papporna är sönernas största och första rival kopplat till deras gemensamma intresse i just mamman.

Jag har själv två söner och vet hur det ibland kan bli och har också full respekt för detta  idag. Jag såg det på ett annat sätt när barnen var små och kan idag känna att jag fått både distans till detta och förstår sammanhangen idag på ett annat sätt.

Det är som just detta med den känslomässiga relationen eller snarare brist på den samma till sönerna kan skapa bekymmer för sönerna i framtiden. Jag skulle vilja säga att det mer är ett faktum och att det är på detta sätt och att detta kan stöka till för sönerna både i relation till män, till sig själva som män och fäder men också i relation med kvinnor.

Jag själv växte upp med en frånvarande pappa som också hade en komplicerad relation med min mamma. Det blev inget bra. Idag inser jag att han också hade en komplicerad relation till sig själv och hade svårt att få ihop sitt liv. Vi lyckades aldrig i vuxen ålder läka vår relation utan den fortsatte att vara komplicerad ända till dess att min pappa dog. Idag har jag själv fått ta tag i detta och inser att min komplicerade relation till mig själv lett till en komplicerad relation till sönernas mödrar som i sin tur lett till komplicerade relationer med mina söner. Idag behöver jag fortsätta kontinuerligt att ta hand om mig själv för att öka förutsättningarna både för mig själv och mina söner. På samma sätt kommer mina söner att behöva ta hand om sig själva så att de kan få en bra relation med sig själva, sina eventuella söner och de eventuella partners de är eller blir tillsammans med.

Min pappa hade en komplicerad relation till sin pappa på samma sätt som min mamma hade en komplicerad relation till sin pappa.

Allt löper i en lång kedja där varje länk har betydelse och en påverkan på de barn som vi sätter till världen. Enda sättet att stoppa denna cirkelgång och ändra utfallet är att se till att ta hand om sig själv. Först då kan vi bryta en gammal länk för att skapa en ny.

Vad har du för förhållande till din pappa?

Idag är en dag jag reflekterar över min egen roll i relation till mina söner.


måndag 2 januari 2017

Utan spaning ingen aning

Varje dag händer det saker som jag är en del av och/ eller som påverkar mig på ett eller annat sätt. Saker som människor gör eller säger. Sådant jag själv säger eller gör. Det blir en kompott av mängder av intryck som känslomässigt påverkar mig och får mig att reagera och agera. 

Jag kan välja att se allt detta som en del utanför mig själv eller så kan jag välja att reflektera över det som sker och dra slutsatser som kan bli budskap för mitt fortsatta liv. Budskap som kan få mig att agera på ett annat sätt än så som jag gjort tidigare eller budskap där jag tidigare inte ens agerat eller varit engagerad i.

När jag låter mig reflektera känslomässigt och intellektuellt över det som jag möter finns det budskap att ta till sig varje dag. Budskap som lär mig av livet och för mig framåt i livet.

"- Utan spaning ingen aning" var det en arbetskollega som lärde mig innebörden av för många år sedan. Då handlade det om att ha koll på sina konkurrenter. På senare år har just denna mening fått ett helt annat innehåll. Utan spaning kring det som sker omkring mig och hur jag agerar och reagerar utifrån det som sker kommer jag inte heller att ha en aning om vem jag är och hur jag fungerar. Spaningens djupa mening handlar om att också spana inåt för att ha kontroll över mig själv. Kontrollens innebörd, att våga se det som sker och utifrån det justera snarare än att alltid ha kontroll på vad som sker.

Det handlar således inte om att kontrollera livet utan att våga se livet så som det sker för att lära sig av det som sker. Där kommer också budskapet in. Vi behöver leva livet och ta in livet känslomässigt för att kunna ta lärdom av livet och faktiskt göra förändring när det känns aktuellt. Först när vi får kontakt med känslan kommer vi att göra annorlunda. Att göra annorlunda är det som olika budskap kan lära oss om vi är öppna för det.

Är du öppen för alla budskap som når dig i din vardag?

Idag är en dag jag lär mig möta de budskap som kommer till mig.
 

söndag 1 januari 2017

Vad jag väljer att se är det som skapar mig

Vi var tidigt till flygplatsen, tyckte vi ändå var vi sena. Säkerhetskontrollen tog mycket lång tid, mer än vad vi hade räknat med så när vi till slut nådde gaten var den stängd. Flygvärdinnan var bestämd, vi skulle inte med för vi kom alldelese för sent även fast planet stod kvar och det var fullt möjligt att stiga på. Kvinnan var formell och bestämd. Vi skulle inte med utan vi fick köpa nya biljetter. En man stod i gaten, han var stewerd men verkade ha samma befogenheter som kvinnan. Han var av en annan åsikt och till skillnad från kvinnan såg ha vänlig ut i hela sin person. Han tyckte att vi skulle få åka med eftersom det var möjligt och insåg troligen att det skulle bli mer komplicerat att ha oss kvar.  Det var inte enbart vi som kom sent utan det var ytterligare ett par. Kvinnan protesterade men mannen insisterade och till slut öppnades gaten för oss. Kvinnan tyckte att vi hade tur och hävdade in i det sista att det inte var rätt. 
Vi kom med och lyckades också komma med anslutningsflyget som vi hade. 

Dagens händelse hade mycket att berätta. Jag kunde ha valt att fokusera på rutinerna för incheckning som försenade oss kraftigt och kvinnans mycket bestämda beteende utan vilja till att hjälpa till. Jag hade då pekar på vad andra borde ha gjort utan att ta eget ansvar. Jag blev arg när vi kom till gaten och påpekade hur felaktigt det var att inte släppa förbi oss eftersom det var möjligt. Jag medger att jag hade en väldigt bestämd och hög röst. Kanske var det också det som fick mannen att ändra sig för att han verkade inse orimligheten i det som höll på att hända. Lyckosamt kom vi med flyget och jag var tydlig med hur tacksam jag blev av att de fattade ett annat beslut. Under hela flygrutten kunde jag känna en oerhörd tacksamhet i hela min kropp men också insikten i att vi ändå hade tagit en risk genom att inte vara på flygplatsen tre timmar före. Den risken var vårt ansvar. Det fanns ingen ilska i min kropp utan jag kände en stark värme och tillit att saker och ting ändå på något sätt ordnar sig i livet, ibland kanske med lite hjälp och att det alltid är flera som har del i det som sker.

Denna viktiga vändning är något jag ska ta med mig detta år. 

Vad kommer du att ta med dig för viktiga budskap detta år? 

Idag är en dag jag söker budskap som kan leda mig under året. 

lördag 31 december 2016

Det finns alltid en andra chans Gott Nytt År på er alla och tack för detta år.

Det är något visst med att göra ett avslut och starta om på nytt. Det är något i denna växling som gör det möjligt att utvärdera det som varit för att sedan göra en plan för hur vi vill att det kommande ska bli. Det är lite som att städa huset innan gästerna kommer på besök, det finns allts en möjlighet att göra fint och ordna upp det som varit för att starta om på nytt och bjuda in. Så gör företag varje år genom sina årsbokslut och sina nya uppsatta planer för det kommande året. De ser till att ha kontroll över det som gått bra och det som gått mindre bra samt lägga planer för det kommande året vad man ska satsa på och vad man kanske inte ska satsa på eller helt lägga ner. 

I våra liv har nyåret ungefär samma funktion. Vi får en ny chans, vid en bestämd tidpunkten att göra ett bokslut över det som varit. Ta till oss det vi gjort bra och se över det som kanske gått mindre bra. Ta tag i det vi vill förändra och acceptera det som varit. Varje nytt år men givetvis också varje ny dag är en möjlighet som inte har något att göra med den dag vi lämnat utan bara har att göra med den dag vi nyss startat på samma sätt som just vid ett nytt år. 

När vi väljer att reflektera över det som varit och ger oss en ny förutsättningslös  chans för det som kommer ökar också möjligheten att det också blir så som vi själva vill att det ska bli. Det är detta som just är "the secret".

Länge fattade jag inte jag ägde mina förutsättningar. Jag förstod inte att det jag formulerade också blev min lycka eller min olycka. Jag hade inte greppat att hur jag styr mina tankar påverkar vad jag känner och vad jag gör till och med hur jag kommer att tänka. Jag insåg inte väldigt länge att jag ägde mitt eget resultat och min egen framgång vilken framgång det än är. Jag hade insett att det jag gör påverkar det som blir men inte hur stark min tanke var i det som var eller skulle bli. 

Idag har jag kunskapen men vet att jag ibland behöver påminna mig själv hur jag formar mina tankar särskilt omkring det som handlar om mig själv. Hur hård jag är mot mig själv eller hur jag har svårigheter att tillåta mig själv att acceptera saker eller tillåta mig vissa saker som att göra fel. Hur jag ibland har svårt att få vara just som jag är inte som jag tycker att jag borde vara.

När jag tittar till baka kan jag se att det är saker som blivit bra men också sådant som jag fortfarande behöver bemästra genom att först acceptera att jag inte är mer än det jag är tills dess att jag gör annorlunda och kan bli annorlunda. Att jag i varje stund är en människa att älska oavsett vad jag gör, hur jag ser ut, vad jag tänker eller känner. 

Jag nådde inte ända fram detta år men jag vet att det kommer en andra chans. Kanske inte precis så som jag alltid önskar men chansen finns alltid där, det gäller bara att se den.

Hur förutsättningslös är du inför detta årsskifte? Har du en andra chans? 

Idag är en dag jag reflekterar och minns, funderar och bestämmer hur min andrachansen ska se ut. Jag vet att det kommer en ny dag som är helt öppen och som ger mig möjlighet att göra precis vad som helst. Precis så som jag själv i själ och hjärta vill ha det. 

Gott Nytt År och tack för det år som varit.  Välkommen det nya året med ny kraft och nya möjligheter. Tack för din medverkan att just du följde mig i mina tankar och känslor. 

fredag 30 december 2016

Jag lever i en föränderlig värld

Vi kan inte ta något för givet. Inte ens oss själva. Det som var igår är inte idag och det som är idag är inte i morgon. 

Vi föds och tror att vi lever för evigt men ganska snart inser vi att den tid vi har, har ett slut. Vi har en kropp som successivt förändras från att växa och bli vuxen till att sedan sakta sakta åldras för att i slutet tyna bort. Vi har en hjärna som utvecklas hela tiden förutsatt att vi stimulerar den men som ändå i slutet tappar kraft. Vi har förmågor som vi utvecklar upp till en visa ålder för att sedan successivt avta. Vi gör saker som vi ångrar. Vi möts av svårigheter som får oss att ta nya riktningar. Vi tar till oss slutsatser av det som hänt som får oss att göra nya val i livet. Vi plågas av vår historia och får svårigheter att leva här och nu. Vi oroas av vår framtid som gör det svårt att finna ro i vår nutid. Vi blir beroende av saker som gör det svårt att lita på oss själva. Människor som finns i vår närhet försvinner för att de fattar nya beslut eller för att de dör ifrån oss. Beslut som vi själva fattar får konsekvenser inte enbart för oss själva på samma sätt som andras beslut berör oss. Vi kan i varje stund inte ta något för givet utan vi lever i en värld som ständigt förändras. Vi förändras och andra förändras. 

Svensk idag är inte svensk i morgon. Det som var självklart igår är definitivt inte självklart idag. Människor rör sig på denna jord på samma sätt som de alltid gjort och med detta ändras våra vanor, vår kultur, våra ideal och vår längtan. Med internet sker viss del av förändringen med en nästan omänsklig hastighet snabbare än vi tidigare klarat av att förstå och hantera.

Nya sanningar skapas, gamla försvinner och sådant som var en enorm framgång är idag bara en menupaus i all utveckling. 

Vi kan inte ta något för givet, inte ens oss själva. Så är det och bara tanken att våga acceptera detta ökar våra chanser att leva med detta faktum att vår värld inklusive oss själva är i ständig förändring. Statisk utveckling existerar inte och har aldrig existerar. Vi behöver inse att vi ska bygga vår trygghet på det faktum att vi ständigt utvecklas inte på missuppfattningen att vi aldrig förändras.

Hur öppen är du för förändring? Tar du ditt liv för givet?

Idag är en dag jag inser att allt är föränderligt och det som låser mig fast i denna förändring är mina egna tankar och jakt på trygghet. 

torsdag 29 december 2016

När jag tillåter mig att vara nöjd

Det finns en mängd tillfällen jag borde ta det lugnt, ha tålamod och lyssna på min kropp. När jag känner mig trött eller tillfällen när jag bara vill tillåta mig att ta det lugnt. Tillfällena för att sakta ner är många men det är tyvärr allt för få gången jag verkligen tillåter mig själv att ta det lugnt och att jag samtidigt kan känna mig nöjd med det. Det är som prestation ibland är det enda som räknas. 

Jag behöver prestera för att känna mig lugn och nöjd. Prestera kan samtidigt ta olika former som att göra något för någon annan, göra något som jag vet behöver göras men också att bara göra något till skillnad från att inte göra något alls. Känslan efteråt behöver vara att jag gjort något som fyllt min tid och som känns nyttigt på ett eller annat sätt. Att surfa på Facebook eller titta på filmer känns inte som en sådan nyttighet.

I min kropp lärde jag mig för länge sedan att prestation är något som värdesätts medan att bara finnas till inte var tillräckligt. Det var resultatet som räknades. Hade jag inget resultat att visa upp hade jag inte heller presterat tillräckligt.

Idag råder jag i stort sätt över min egen tid. Jag har ett arbete och en arbetsgivare jag behöver prestera för men i övrigt är det upp til mig vad jag tycker är tillräckligt. Ändå, ändå så har jag inom mig själv en mängd regler som handlar om när jag duger och när jag inte duger. När jag får tillåta mig själv att känna mig nöjd. Prestation är en av dessa. 

Men så ibland har jag inget val. Jag har vid dessa tillfällen inte krafter att göra tillräckligt eftersom min kropp säger ifrån. Vid dessa tillfällen har jag inget annat val utan måste acceptera situationen som den är. Dessa stunder är när jag är sjuk. När jag är sjuk och t.ex har feber inte orkar göra mer än bara vara sjuk. Detta gör mig tillfälligt stressad men direkt när jag försöker göra något säger min kropp ifrån eftersom jag i dessa stunder bara inte orkar och är helt utan energi. Vid dessa tillfällen blir jag beredd att acceptera att jag är sjuk och egentligen inte ska göra mer än att ta det lugnt och se till att bli frisk. 

Detta med att tillåta sig att vara nöjd med det jag själv gör och det jag väljer att jag vill göra eller inte göra är så djupt rotat i mig och besvärar mig ibland. Det är på gränsen till idiotiskt att gamla föreställningar ska få ha en sådan stark kraft i mig. Jag är en människa som i varje stund kan fatta vilket beslut som helst men ändå låter jag mig att styras av min historia och mina gamla föreställningar.

Har du svårt att vara nöjd med det du gör? 

Idag är en dag jag är sjuk och funderar över hur jag kan bryta mina föreställningar om att vara missnöjd. 

söndag 25 december 2016

Det är bara mina föreställningar

Jag har en massa idéer om allt. Jag tror att det är en massa sanningar men det är bara en massa föreställningar. Saker som jag bestämt ska vara på ett visst sätt. Besticken i lådan. Knivarna i stället. Mattan i hallen och bilen på gatan. Föreställningar om ordning och om uppfattningar om vad andra tänker eller känner. Idéer som egentligen inte har någon relevans alls. Det är som en roman påhittad av en författare helt taget från fantasin med inslag från författarens egna erfarenheter, inte sanningar utan erfarenheter. 

När två människor möts kan vi vara säker på att det är som att läsa två olika böcker av två olika författare. Olikheterna är slående på samma sätt som våra föreställningar om livet. Vi bär alla på tankar och känslor som skapar grunden för våra sanningar som i sin tur skapar nya tankar och känslor där alla är föreställningar om hur vi tror att det är och hur vi tror att det ska vara. Just det, hur vi tror att det ska vara eller är.

Med dessa föreställningar som grund kan jag sedan bygga upp hela mitt liv utifrån vad jag tror inte hur det kanske egentligen är. Jag går, många gånger inte till källan för att fråga hur det är utan jag skapar mig en egen uppfattning som jag tar för en sanning. Jag hittar på saker för att skapa någon slags ordning i det som finns omkring mig och ofta på ett sätt som stämmer överens med hur jag vill att det ska vara för att bekräfta mina egna känslor. 

Vår hjärna älskar struktur och ordning, det är bara det att alla hjärnor är olika och därmed blir också ordningen och strukturen olika på samma sätt som sanningarna. Egentligen är det fantastiskt att två människor ändå kan finna ett sätt att leva ihop. Kanske är det för att de hittar en något så när gemensam sanning  att leva efter. 

Jag har levt med en massa föreställningar  om det mesta. Hur mina föräldrar skulle ha varit. Hur mitt arbete borde vara. Hur hemmet ska se ut och vad som är snyggt och fult. Jag har föreställningar om livet och jag har föreställningar andra. Jag har föreställning om saker och jag har föreställningar om hur det inte ska vara. Föreställningar som inte sällan gjort det komplicerat för mig. 

Idag får jag arbeta med att frigöra mig själv från mina gamla sanningar och vara noga med att urskilja vad jag själv tycker och när jag inte sökt mig direkt till källan för att veta vad som är sant eller inte.

Är du medveten om dina egna föreställningar?

Idag är en dag jag räknar varje föreställning jag har för att uppmärksamma mig själv. 

lördag 24 december 2016

Inget behöver bli som jag önskar att det ska bli

Idag är det julafton. Många har fokus på detta även fast det för en del inte är en del av deras religion. 

Julafton är för många något magiskt. Magiskt på så sätt att julen rör om i våra sinnen. Längtan, ånger, besvikelse, förväntan, skuld och glädje. Hat, iver, lust, avkoppling, stress och katastrof. Vi berörs på ett eller annat sätt. Alla har vi beröringspunkter till julen som påverkar oss i olika riktningar. En del har mer med vår historia att gör andra har starka kopplingar till nutid.

För mig var julen en mix av olika känslor och väldigt tidigt förenat med obehag. Det blev aldrig som jag förväntat mig. När jag själv blev förälder försökte jag kompensera detta samtidigt som mina barn egentligen inte behövde kompensation utan enbart den bekräftelse de generellt behövde inte den bekräftelse jag saknade. 

Julen vill vi ska vara på så många olika sätt och med olika typer av seder allt efter vad vi själva vuxit upp med. Vad är det egentligen vi vill bevara. Rutinen som kan få oss att känna oss trygga eller jakten på det vi aldrig fick? Oavsett, påverkas många av oss starkt av julen. 

Hur påverkad är du av detta med julen? 

Idag är en dag jag är öppen för vad som helst. Inget behöver bli som jag tänker att det ska bli. 



fredag 23 december 2016

På resande

Sitter här nu och väntar på att komma iväg. Resa någonstans. Ge mig iväg till något annat och något nytt. Samtidigt känns det skönt att resa bort från något annat. Resa bort från allt det som fyllt min vardag en mycket lång tid. Jobb, möten, volontärt arbete, fritiden, annat arbete, måsten, saker som jag behöver göra upp med och saker som kanske är uppgjorda. Bort. Men nu ska vi iväg till något som jag längtar efter att göra och jag ska göra allt för att det ska bli bra och allt börjar och slutar med mig själv.

När jag växte upp var detta med att komma iväg en stressfaktor. Det gällde att alla skulle komma iväg och det var min pappa som på något sätt tog ansvar för att det skulle ske på rätt sätt och tillräckligt fort. Han jagade på oss andra så att stämningen inte sällan blev eländig, ja till och med förjäklig. När alla sedan var klara stod han där i kalsongerna och hade inte ens börjat att göra sig klar. Idag känns den situationen komisk ich som tagen från en buskis.

Just detta beteende har jag fostrats med och detta beteende har jag ärvt. Jag kan i stunder bete mig på liknande sätt och ibland undrar jag om mitt sätt ibland blivit en kopia av detta beteende. Detta retar mig varje gång och jag blir så förbaskad över att detta håller sig kvar som om jag inte själv ägde mig själv. Jag jagar upp liknande stress i just liknande situationer och när vi ska iväg. Någon slags självpåtaget ansvar. Komma i tid har blivit en grej. 

Jag förstår inte varför jag inte rest mer för när jag är i resande känner jag att det spritter i kroppen av nyfikenhet, när jag väl är iväg. Det finns en frihet och ett villkorslöst uppvaknande i att komma iväg. Det känns som resan säger mig att allt är möjligt. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till situationen med ett nytt jobb, nya vänner och i samband med att en relation har tagit slut. Kanske är det ett sätt att fly kanske och att jag först då bryter blockeringar som jag fastnat i. 

Hur förhåller du dig till resandet. Är det lustfyllt eller ångestfyllt?

Idag är en dag jag reser och reflekterar.

torsdag 22 december 2016

Mina attraktioner för mig och förgör mig

Jag attraheras av jul, julstämning, köpa julklappar personligt, god mat, sötsaker, ha ett arbete, vara i ett sammanhang, ha möjlighet att välja, att jag är man, vänner och gemenskap, överraskningar och att sjunga. Jag attraheras av sommar och sommarstället, jämlikhet, trygghet, skönhet och gamla bilar. Jag attraheras av Sverige och den svenska skolan dess sjukvård och att det är enkelt att ta sig till jobbet. Jag attraheras av att kunna arbeta frivilligt för andra och jag attraheras av att vara med min kompis idag 11 år. Jag attraheras av att stå och titta på hockey när han spelar och träffa hela hans familj. Jag attraheras av mina barn som kämpar för att uppnå det de vill  och deras jakt på kärlek i livet. Jag attraheras av att mina barns mammor finns där för dem. Jag attraheras av kärlek och förälskelse. Jag attraheras av att jag fortfarande känner mig ung och att jag reflekterar och känner. Jag attraheras av sällskap och samtal, lösa problem och  finnas för andra. Jag attraheras av möjligheten av att be om ursäkt och förlåta. Jag attraheras av att göra bra affärer och inte slösa. Jag attraheras av uppmärksamhet och bekräftelse. Jag attraheras av alla de möjligheter jag har. Attraktionen leder mig i alla dessa riktningar och många fler.

Men!

Jag attraheras också av kaos, osäkerhet, misstro och själviskhet. Jag attraheras av vemod och djupa dalar, ilska och reaktion. Jag attraheras av negativa tankar och problem. Jag attraheras av oro och svårigheter att förlåta mig själv. Jag attraheras till att bli pratsjuk och tråkig, petig och underlig. Jag attraheras till att bli velig och egensinnig. Jag attraheras till att bli nyfiken och bråkig, feg och rentav tramsigt. Jag attraheras till att bli lite påflugen och mästrande. Jag attraheras till att bli godtrogen och prestigekänslig till och med envis.

Allt jag attraheras till definierar mig och jag attraheras till detta av någon anledning. Jag attraheras till det jag idag attraheras till för jag vill eller i mitt omedvetna för att jag lärt mig ett särskilt beteende. En del attraktioner är bra för mig en del attraktioner tenderar att bli väldigt dåligt för mig. Attraktionen försätter mig i tillstånd av kärlek och värme eller dess motsats. Allt för att jag inne i mig söker olika typer av känslor och bekräftelser. Medvetet eller omedvetet. Det medvetna kan jag styra men det omedvetna äger jag inte förrän jag väljer att reflektera över vad som sker och minska på min egen omedvetenhet.

Vad attraheras du av? Berätta gärna, bara det att berätta är första steget till reflektion.

Idag är en dag jag tar tag i en attraktion som besvärat mig och reflekterar och söker dess motsats. Min reflektion idag är snål och byter ut den till ekonomisk.

onsdag 21 december 2016

När jag attackerar

Orsakerna kan vara många. Jag kan leda mig dit själv eller bli styrd av någon annan. Det blir som ett barn som bara inte vill och skriker sig hes, fäktar med armarna och lägger sig på golvet i raseri. Jag vill bara inte men tvingas ändå in i hörnet och ser ingen annan utväg än att slå mig ut och reagera starkt. Vissa av oss blir arga och skriker andra blir riktigt våldsamma. Fler blir precis tvärt om och tystnar eller blir undvikande. Vi har olika sätt att försöka ta oss ur situationer som vi inte kan hantera och där vi upplever att vi hamnar i låsta lägen och i en känsla som vi inte vill känna. Minnen från förr som vi bara inte vill komma tillbaka igen till. Känslor av att vara nedtryckt, känslor av att vara pressad, känslor av att känna sig låst och styrd. En mängd känslor som vi kan identifiera eller som vi inte förstår men de finns ändå där och låser oss på ett sätt som gör att vi bara ser en väg. 

När det blir så här är det inte något som enkelt passerat vårt intellekt utan det som sker har tagit oss direkt från en känsla till en handling. Nej! Nej! Nej!

När vi lugnat ner oss och adrenalinet krupit tillbaka blir det lugnt och den ångest eller starka känsla vi kände då har kanske förbytts till skuld för vad som egentligen hände. Saker vi sagt eller gjort. Sådant vi egentligen inte menade men som blev det försvar vi hade kvar att hantera. Just då handlade det om att rädda liv. Rädda oss från den känsla vi så definitivt inte vill uppleva igen. 

Vi drivs och låter oss drivas i riktningar vi varit i förr och som vi ogillar. Vi kan ibland, som en stark magnet dras till det som oroar samtidigt som vi ändå känslomässigt vill göra allt för att inte möta det som skrämmer oss och som skrämt oss sedan gammalt.

Jag möter mig själv som främst i mina svagaste stunder med mina djupaste känslor. Jag kommer bara inte undan och blir i dessa stunder väldigt naken.

Vägen ur är att reflektera och söka det som skrämmer mig för att hitta andra utvägar. Andra sätt att hantera och acceptera det som sker. Söka pausen för att med mina tankar hitta andra svar på mina reaktioner än de jag i min egen obalans väljer.

Finns det situationer du känslomässigt har väldigt svårt att hantera och som får dig att agera på sätt du inte önskar.

Idag är en dag jag accepterar det som hänt och försöker träna mig att göra annorlunda genom att bli mer medveten om mig själv och det jag gör.

tisdag 20 december 2016

Gör mig snygg

Dagen, som i det närmaste var den mörkaste dagen på året kändes laddat med ord som trött, fult och meningslöst. Jag kände som allt jag gjorde blev fel på ett eller annat sätt. Mina känslor låg före mina tankar och mina handlingar var snabba på att supporta. Allt bekräftade egentligen vad jag känt ett tag. Jag såg det men kunde inte göra något åt det. Jag hittade en massa fel hos andra men insåg snabbt att de fel jag behövde ta hand om var mina egna. 

I bland gör jag som andra, jag går och klipper mitt hår. Oftast är det så att jag helt plötsligt känner att mitt hår är för långt och då måste jag bara gå och klippa mig. Jag har märkt att intervallen blir kortare och kortare så nu är det ca 1 1/2 mån mellan gångerna. Jag har också förmånen att ha en frisörska som tar emot mig några timmar efter att jag ringt. 

Jag brukar komma dit, sätter mig ner i stolen och tittar på mig själv i spegeln. Sedan sitter jag där och inser att det verkligen är dags att klippa mitt hår. Sällan känns jag så oattraktiv som just i dessa stunder. Jag kommer på något sätt inte undan att inte titta på mig. Jo jag vet om vi älskar oss själva så har håret ingen betydelse men det är samtidigt det som är problemet särskilt i dessa stunder. Jag ser mitt åldrande, jag ser min numera avlidna far jag ser en massa historia. 

Varje gång säger jag till min frisörska att göra mig snygg igen. Hon klipper och vi talar om en mängd viktiga saker som handlar om livet. Jag tror att vi båda har utbyte av vår träff. Vi vet på något sätt att vi gillar varandra och vi känner just i stunden kärlek till standard som vänner. Hon kommer från Iran och har en massa intressanta tankar om livet.

Hon jobbar hårt med att göra mig snygg och vi skrattar och känner kärlek i mötet. 

När jag går därifrån har jag på något sätt tagit ett rensande bad för att bli ren från styggelser som brister i självuppfattning och brist på kärlek. Jag har fått mitt hår och frisyr tillfixat och jag har fått ett utseende som jag kan acceptera, möjligtvis älska. Kanske är det min självkänsla och min vänskap jag boostar varje gång jag kommer dit och inte direkt mitt hår. Den injektion jag får sammantaget, får mig att leva upp igen.

Hur gör du när du känner att det sviktar inombords och du inte klarar av att bära upp dig själv?

Idag är en dag jag känner tacksamhet för de möjligheter som ges till mig.