Sommaren har skapat tid att möta egot

Sommaren i år har skapat mig möjlighet att tänka och känna. Huvudet har flödat av tankar och brus som jag haft fullt kör med att hålla borta. Mitt onda Ego har haft kalas men inte fått det lätt. Dagar har han gått ut med seger men många dagar har han gått iväg som en förlorare för att han inte alls blivit matad! Det är när jag matar dett onda egot med onda tankar som det onda egot trivs och får sitt lystmäte! När jag matar mitt goda ego blir det balans och de står båda sida vid sida. Min mentor gav mig följande tänkvärda checklista. När jag gör följande blir det dåligt med mat för det onda egot: - slutat ta illa upp - sluta bli stött - sluta känna mig kränkt - sluta behöva "vinna" - sluta behöva ha rätt - sluta vara överlägsen - sluta vilja ha mer - sluta oroa mig för mitt rykte - sluta tyck synd om mig - sluta framhäva mig Jobbar jag med detta varje dag och är uppmärksam i mitt varande får jag en bra balans i livet!

Pojkar ska få mer bidrag för att börja lära sig läsa bättre!

Pojkar ska få möjlighet att lära sig läsa bättre än vad de gör ! Dubbelt så många killar jämfört med tjejer, i Sverige har underkänt i svenska! Under många år har det satsats på tjejer i olika syften. Man har tyckt att män senare i arbetslivet ändå klarat sig bra där av ingen hjälp tidigare! Även i våra fängelser och i brotts- och missbruksstatistiken kan vi se att männen "lyckats" bra och är i allra högsta grad överrepresenterade! Jag tror att vi män på samma sätt som kvinnor behöver få all hjälp vi kan få för att klara livets skola . Det jag lär ut om att ha balans i livet är något som alla barn skulle behöva lära sig i skolan om inte tidigare. Lära sig att jag blir det jag tänker och att lära sig att har jag balans mellan mina tankar, mina känslor och mina handlingar har jag större chans att leva här och nu och må ganska bra! Hade vi fått lära oss detta tidigt hade mitt typ av arbete inte behövts i lika stor utsträckning som det gör i dag! Hjälp vårs barn både små barn och vuxna barn att få lära sig att älska sig själva, där börjar och slutar allt liv !

Vi vill förändra oss men vi vill inte göra jobbet !

Vi vet ofta vad vi behöver göra för att må bra! Är vi lite överviktiga behöver vi äta mindre, har vi dålig kondition behöver vi träna mer, har vi ont i ryggen behöver vi gå mer, är vi törstiga dricker vi, har vi hosta som rökhosta och röker behöver vi sluta röka!

Vi vet ofta vad vi behöver göra men vi gör det inte! Varför är det så? Vi vill bli av med besvären men vi vill inte göra jobbet! Min erfarenhet med terapi är att det är många kallade och hör av sig men få som fullföljer och faktiskt slutgiltigt förändrar sin situation! Varför är det så?

Jag tor att det mycket handlar om att vi i te fattat ett beslut att förändra! Vi vet vem som kan hjälpa oss men vi har inte fattat det beslut som behövs för att sedan gå till handling.

Vad jag tror detta har att göra med är att vi inte fått tillräckliga konsekvenser av vårt problem och att vi kanske troligen fortfarande har rillräckliga fördelar av att ha kvar problemet! Vi har så kallat "sjukdomsvinster"! Vi har fördelar som överväger nackdelarna. Rökningen ger oss en kick vi inte vill vara utan! Maten ger oss en ångestdämpning, drogen ger oss en kick och ett lugn osv osv.

Vi får känslor som vi vill ha kvär och står ut med konsekvenserna av att ha problemet. Ett tag till...

När vi är mogna då är vi också beredda att göra jobbet men så fort vi kommit på en acceptabel nivå igen så blir vi lata och vill ta genvägar och det leder på sikt tillbaka till där vi startade. Egot får som det vill.

För att kunna starta behövs en egen vilja men för att behålla en förändring behövs rutiner och det handlar om att vara konsekvent och det handlar om att arbeta med sig själv.

För min del så sker det arbetet varje dag.

Varför känns det viktigt att minnas från förr?

Sitter och tittar på ett program från Vällinge och dess uppbyggnad. Mycket är bilder från 50- och 60- talet. Jag känner igen, jag tycker om det jag ser och får känslor för det som var. Det är bekant, jag kan känna in hur det var, vilka känslor jag hade då och det får mig att minnas både goda saker och mindre goda. Känslor väcks upp i mig. Det jag lär mig är att det är något som var med känslor jag hade då i det som då var. När jag kommer tillbaka idag kan jag se att känslorna finns kvar. Jag är främmande i det nya. Det är kulisser som inte är jag. Historien var bl.a min trygghet då men är det inte idag. Idag är det ny trygghet som jag behöver söka, i mig själv inte i det yttre. Inte ens då fanns det i det yttre utan det väcker bara minnen trygga eller otrygga. Minnen är historia där jag inte ska låta mig luras att dagens sanning finns. Det kanske fanns då men kanske är det så att inte ens det är sant! Jag lever här och nu och där finns min kärlek och mina rädslor. Där tänker jag, där känner jag och där gör jag. Historien där kände jag där tänkte jag och där gjorde jag.

Vissa har det redan i sig!

Jag har haft möjlighet att träffa människor som har det fattigare än vi och har för vana att klara sig ändå. Kunde även se det i ett program i TV 1/2 när några kvinnor ensamma åker och bor i andra kulturer långt in i djungeln eller högt uppe avlägset på en platå. Människor som är vana vid det enkla och vana att klara upp sin situation utifrån det lilla de har äger en viss förmåga. Förmågan att leva i nuet. Förmågan att ha tillit och inte oroa sig för varken det som varit eller det som ska komma. På ett naturligt sätt finner de självklart att om de är i här och nu så är det också där de hämtar kraft. De har varken tid eller råd att låta gårdagen prägla dagen eller oroa sig för framtiden. De har fullt upp med att ordna nu situationen. Buskapet om samtliga kvinnor får med sig i denna TV- serie och de människor som jag mött är att de lyckas vara tacksam för det de har. De är tacksam i stunden och gläds åt det som finns i stunden så länge de har det. Det finns ingen självklarhet att de har det en stund senare utan här och nu är det.

Vi har mycket av att lära från alla kulturer det vi själva tappat på resan och gör att vi saknar en massa nycklar som jag förstår att vi alla haft från starten men tyvärr tappat. Vi vet inte var vi tappat dom och än mindre hur de ser ut ibland.

Vi satt och fikade idag och kom i språk med en man som satt med sin syster. Mannen var kanske 70 år vars hustru hade dött för 10 år sedan. Vi kom ganska snabbt om att tala om livet på nått sätt när han nämnde att han var änkeman. Snabbt insåg jag att han satt fast i detta och i 10 år valt att sörja henne. Han hade valt att inte leva sitt liv idag och uppskatta det han hade här och nu. Bl à sin syster och sina två nu vuxna barn och säkert även barnbarn. Bara vi talade om hans fru, kom hans känslor fram igen, det vibrerade under ytan! Det går att ha mycket tankar och analys omkring varför han hade det på detta sätt men jag blev ganska säker på hur hans liv gestaltat sig, vilken kvinna han valt osv. Det som däremot känns odiskutabelt är att lösningen ligger i att vara i detta bekanta nu och inte som denna man i det förflutna där han saknade mening med livet idag utan egna visioner syften och mål. Vi lämnade honom och jag hoppas att han inte står ut längre med det liv han har och väljer att söka den hjälp som finns!

När vi är barn hjälper våra föräldrar eller andra vuxna att visa hur livet ska levas. De ger oss de verktyg de fått i sin uppväxt och som de funnit i sitt liv. Har de haft medvetna föräldrar och att de själva levt medvetna så får även vi som barn del av detta som vi sedan för vidare till våra barn ! Vi ärver personligheter . Oftas blir detta bra eller tillräckligt bra för att vi ska ha ett bra liv. Ibland blir det mindre bra på det sättet att det får konsekvenser som vi har svårt att hantera ! Vi ärver våra föräldrars brister och beteenden och inte sällan gör precis som de har gjort. Hur skulle vi som barn kunna lära oss annorlunda när vi fått just detta av dom? Har våra föräldrar inte lyckats leva i en bra relation lär vi oss det och har de svårt med sin egen självkänsla hur ska de då kunna lära ut nått annat? Vi ärver beteenden och vi ärver resultat som våra föräldrar uppnådde både de bra och de mindre bra . Den energi vi fick den för vi vidare. Fram till att vi är vuxna är det svårt att fatta andra beslut, även fast det går ibland. Men när vi är vuxna då äger vi beslutet. Vi kan alltid fatta ett beslut som tillför ny och annan energi som går i en annan riktning. Vi kan fatta beslut att sluta förvalta ett gammalt arv av dålig självkänsla, missbruk och t.ex att stänga av våra känslor. Sluta föra vidare våra föräldrars olika symtom som en del av deras nedärvda karaktäradefekter. För att klara detta behöver vi vara villiga och öppna till förändring. Oftast sker detta då vi själva upplever att de nedärvda beteendena får för stora konsekvenser för oss själva. Jag fattade tidigt i mitt liv att jag ville göra på ett annat sätt, ändå föll jag igenom för jag skulle göra det på mitt sätt. När jag upptäckte att mina konsekvenser blev för stora vågade jag be om hjälp vilket gör att jag idag brutit en lång kedja av nedärvda beteenden och karaktärer. En del har jag accepterat att jag har en del har jag valt att ta bort. Detta skedde för att jag till slut vågade att be om hjälp för jag insåg att jag saknade den kunskapen om mig själv.

Hur lätt är det inte att låta andra påverka min känsla

När jag skulle beställa en hyrbil här för några dagar sedan blev jag så oerhört irriterad. Samtalet begränsade mig och för varje minut jag pratade kostade det mig 3 kr. Att det tickade kronor och att det jag skulle beställa blev dyrt och inte fungerade som jag önskat och som det tidigare gjort väckte så starka känslor i mig. Jag blev verkligen inte mitt bästa jag utan uttryckte min besvikelse och mitt missnöje.

Det som förvånade mig var att det väckte så starka känslor hos mig och att jag tillät mig att något utanför fick beröra mig så mycket.

Efteråt kunde jag konstatera att min känsla av maktlöshet som jag känt tidigare i livet var precis det som väcktes till liv igen och fick mig att reagera så starkt . Jag upplevde något i det förflutna som triggades av mitt samtal som definitivt inte hade med biluthyrningsfirman att göra.

När känslan av detta fanns kvar beslöt jag mig att aggera och skrev ett beklagansmail till bolaget flr att få ur mig lite ilska. När jag gick på lunch pyste jag lite om att att jag var arg men inte om vad men at jag förvånades över min känsla.

Att jag aggerade var ett bra sätt att leda energin vidar. Att tala med någon annan om min känsla ver ett sätt att pysa ut.

När jag kom tillbaka från lunch fick jag ett samtal där jag fick besked att den bil jag skulle hyra inte fanns men at de skulle undersöka vidare. Detta slutade i att jag fick en billigare bil som var större och att jag t o m kunde säga att jag var tacksam för att det blev så bra. Min känsla var inte kvar utan jag kunde syra den till något helt annat vilket gjorde att jag nu har en positiv känsla igen för företaget. Känslan kom vid deras, i andra mötet mycket hjälpsamma och förstående bemötande jag fick. Sedan råkade det bli en billigare bil men det var sekundärt.

Känslan som vilade kvar

I går så samlade jag ihop resterna av en tidigare relation. Det var en del saker som fyllde en hel släpkärra som jag fick med mig. Många saker som jag tidigare flyttat till detta ställe flyttade jag i från och det mesta var orört. Förstår inte att jag samlar på mig allt detta. Nå väl. När jag var på väg hem i bilen så kom bara känslan över mig och jag blev ledsen. Känslan att nu nu var det helt slut. Jag hade inga förgreningar och fästen kvar. Inte för att jag ville tillbaka men det låg en vilande känsla av sorg jag inte fått tag i tidigare. Jag kände mid ledsen men glad att jag fick tag på den känslan och glad att jag kunde se vad den stod för. Förstod också att det kanske var just av den anledningen som jag dröjt kvar en del av mina saker för att jag inte riktigt var klar med känslorna omkring att vi bröt relationen. Även detta är jag och det gör mig tacksam.

Nu- att vara i den smala korridoren nu

Det är så tydligt efter varje dag varje timme varje minut jag söker svaret på mina egna frågor att det är i nuet jag ska söka det. Att undvika "DÅ" och undevika oron i "SEDAN".  Här och nu! Har jag problem nu? Vad är problemet just nu. Om jag har problem så är det oftast i framtiden i morgon om en vecka, om ett år. Kan jag försörja mig, komemr jag att vara ensam i livet osv. De frågorna har sin lösning i deras nu men inte nu för just nu har jag inte det problemet. Man brukar säga att i problemet ligger lösningen på mina problem. Om det är en sanning så är det också när problemet uppstår som jag har en lösning eller lösningen kommer till mig. Att i förväga oroa mig för sedan blir att oroa mig en gång för mycket, det kommer liksom igen.

Om jag väljer att vara i den smala korridoren som är här och nu och bara ta in inte fördömma så brukar det vara så att jag just i denna stund inte har några problem. Har jag vänner som inte hör av sig längre, ja då är et antingen DÅ att jag inte är älskad och en gammal film i mig väcks eller så är det min oro för framtiden om att jag kommer att bli ensam t.ex. Hur var det har jag gjort något som gör att hon inte hör av sig osv. Men här och nu då ser jag ... jaha ... hon hör inte av sig. Ok då vet jag det och utifrån det får jag göra mina val mina handlingar.

Om vi alla kunde välja att bara vara här och nu så skulle vi leva ett mer kärleksfullt liv där vi skapade vårt sedan. Hur många gånger har vi inte tänkt: - När det händer då...När detta sker då... osv...Var tacksam för det du har idag för det är just idag som du lever.