Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

torsdag 28 februari 2013

Att leva utan att ha kontakt med sina känslor

Vill vi ha kontakt med våra känslor?  Varför vill vi inte ha kontakt med känslorna i så fall? Om inte vad gör vi istället för att undvika det?

Många har just strategin att välja bort känslorna genom att röka, äta för mycket, äta för lite, träna för mycket, jobba för mycket, dricka för mycket, ha sex för mycket, starta upp en massa projekt men aldrig avsluta dessa, äta för mycket sötsaker, shoppa för mycket, läsa en massa böcker, se för mycket på tv osv. osv. Alla har vi varit där på ett eller annat sätt, oftast utan att det blir för traumatiskt för oss. Men för en del av oss kan det ta tokiga vägar.

Denna strategi kan fungera ganska länge. Att vara duktig och jobba mycket på ett jobb fungerar länge eftersom det uppskattas av arbetsgivare. Oftast, eller rentav kanske alltid, så en dag händer det som inte får hända. Vi går in i väggen, vi får reaktioner i vår kropp som gör att vi bli sjuka, får ångest eller andra psykiska eller psykosomatiska reaktioner.

Viljan att bli av med det nya som hänt och som trycker på är stor. Vi vill ha en snabb lösning. Säger läkaren piller ligger det nära till hands att lösa det på detta sätt. Det stänger av precis som vi gjort tidigare.

Det är när vi har känslor vi inte vill känna eller har känslor vi inte klarar av att sätta ord på som det skapar kaos i oss. Saknar vi verktyg för att ta hand om våra känslor är det enklare att undvika dessa. Tyvärr kan det få förödande konsekvenser. Vilka, är svårt att säga. Vi lär aldrig få reda på detta förrän vi prövar att möta det okända.

Detta är som att inte våga ha huvudet under vatten. För att inte utsättas för detta undviker vi att vara i vattnet eller enbart vara på grunt vatten eller undvika vatten helt. För att komma över denna rädsla behöver vi möta rädslan genom att lära oss tekniken att vara under vatten. På samma sätt är det med våra känslor, vi behöver lära oss att hantera, uppleva och sätta ord på våra känslor för att veta hur vi skall hantera dessa och förstå att det finns en möjlighet att tillåta dessa istället för att uppleva att vi drunknar i känslostormar.

Vissa av oss som tidigt stannat upp i att ha kontakt med våra känslor har en torftighet i tänkandet, brist på fantasi och drömmer inte så mycket. Har det blivit på detta sätt har vi stannat upp i vår känslomässiga utveckling. Vi är då, om det skett mycket tidigt, kvar på kanske en treårings nivå där språket inte fullt ut utvecklats. Känslomässigt torftig uppväxt med för lite kontakt med våra föräldrar utvecklar inte de känslomässiga nyanserna.

Blir vi bekräftade i våra känslor, när de än uppstår i vår tidiga utveckling, kan den energin lämna vår kropp. Om känslorna blir besvarade och vi inte får hjälp att ge uttryck för vad det är förkänslor vi har tar sig detta andra uttryck i oss i form av olika sjukdomar och psykiska besvär. Ångest t.ex. ger mycket problem i magen, andningen och hjärtat. Enligt uppgifter i forskning har människor med hjärt- och kärlsjukdomar, astma eller smärtor ofta något stopp i känsloutvecklingen. De kan uppleva livet som väldigt stressande och svårt. De försöker anpassa sig, parera och förstå, ofta genom att koncentrera sig på den yttre världen, inte den inre för där är det kaos.

Har det blivit så här i livet så är det inte samma som det kommer att vara så för evigt. Är vi beredda att möta oss själva i våra känslor och fortsätta att utveckla detta går det utmärkt. Ibland sker arbetet genom att sätta ord på känslorna, ibland genom andra typer av metoder för att få kontakt med känslorna genom att uppleva känslor man inte vågar uppleva som ilska, sorg, ångest osv. När vi får redskap att ge uttryck för våra känslor dämpas behovet av att döva.



onsdag 27 februari 2013

Dolda minnen

Hur vi lär oss och hur vi kan väcka våra minnen till liv påverkas av vårt känslotillstånd som vi har när minnet skapas. Vi har mycket lättare för att minnas positiva känslomässiga upplevelser när vi känner oss glada och de negativa känslomässiga upplevelserna när vi är ledsna eller nedstämda. Så om vi tex  skadas och det uppstår en smärta kan smärtan väcka detta tillfälle till liv igen, som vi annars helt glömt bort. Känslomässiga minnen lagras under lång tid och det behöver vara så för att vi skall kunna överleva. Exemplet "spis-plattan". Om du lägger handen på en varm spis-platta, kommer du att bränna dig och det kommer att göra ont. Oavsett ålder så kommer vi ihåg detta och gör inte om det om vi inte vill få uppleva smärtan igen.

Blir vi stressade tappar vi en del av denna funktionen. Om vi upplever en stark stress i samband med en händelse kan vi helt glömma bort vad som hänt. Detta gör också att vi helt kan sakna närminne när vi blir starkt stressade. Tankarna blir röriga och koncentrationen försämras.

Alla har vi minnen som vi inte kommer ihåg intellektuellt. Vi kan inte tänka fram vad vi minns. Men dessa minnen kan plötsligt dyka upp när vi känner en smak, en doft, vi ser nått eller vid något typ av beröring. Doften av "ny bil" kan föra oss långt tillbaka i tiden och väcka minnet av en känsla när vi upplevde detta sist, beröring kan få oss att plötsligt bli ledsna utan anledning. Dessa dolda minnen kan vara både positiva och negativa. Kan vi sätta ord på minnena har vi fått en möjlighet att ta hand om dessa minnen i vår hjärna och vårt intellekt och på det sättet gjort minnena gripbara.

Minnen och upplevelser som skapat känslor behöver komma ur vårt system och vår kropp. Sker inte detta orsakar detta sjukdomar. Blockerar vi känslor blockerar vi också nervernas funktioner och flöden. Blockeringen sker på cellnivå. Detta leder, på sikt, till nedsättning av kroppsfunktioner och sjukdomar. Vi har på det sättet skapat oss en obalans.

Kroppen har ett eget raffinerat sätt att arbeta med dessa minnen. Det som kroppen inte klarar av att ta hand om själv försöker kroppen göra oss uppmärksamma på genom olika typer av kroppssymtom. Under sömnen, via våra drömmer, sker också en del av denna bearbetning. Vi behöver därför alltid lyssna på vår kropp och de signaler vi får och ge oss själva ordentligt med sömn.

Drömmen är ett sätt att bearbeta dagens händelser och reboota vårt eget psykosomatiska nätverk så att kroppen kan fungera även nästa dag. Att alltid uppnå balans. I drömmen kan vi uppleva känslor som tex   sorg och glädje. Lägger vi oss för att sova och har kvar stress och obalans i vår kropp kommer det att märkas i vår sömn. Minnas sina drömmar är ett bra sätt att läka sig själv.

Så en god balans där vi kan sätta ord på alla våra känslor och en god sömn är bra sätt att läka både kropp och själ.

måndag 25 februari 2013

Känna maktslöhet och vara ett offer

När vi känner maktslöhet i situationer där vi inte själva kan påverka blir hela vår kropp försvarslös både i kropp och själ. Vi människor behöver känna att vi har kontroll över vår situation och finns med i ett sammanhang där vi känner att vi kan styra det som händer i vårt liv. Vi behöver känna att livet är begripligt, hanterbart och meningsfullt. Känsla av sammanhang, KASAM.

Gör vi inte detta kan det skapa motsatsen. Förvirring, hjälplöshet, maktslöhet och apati. Om vi redan som barn eller under en längre tid lärt oss att vi är hjälplösa och inte kan påverka vår situation är det skadligt för vår hälsa och vårt välbefinnande. Ja till och med farligt.

Att leva under stress är på samma sätt en form av maktslöhet  Känna vi oss maktlös innebär detta ofta känslor av nedstämdhet och depression som i sin tur leder till högre nivåer av stresshormonet kortisol som i sin tur hämmar immunförsvaret. Detta innebär i sin tur att vi riskerar att ha mindre hälsosamma vanor som att äta fel mat, dricka mer alkohol och motionera mindre. Detta i sin tur leder till risken till för tidig död.

Det som har betydelse är inte hur vi har det som avgör utan hur vi hanterar de känslor som uppstår i den situation vi befinner oss i.

Känner vi oss som ett offer för de omständigheter vi drabbas av innebär detta att vi skyller vårt liv och det vi drabbats av på andra. Att ta på sig den offer rollen kan ge en skenbar trygghet som på kort sikt har sina fördelar. En kvinna som drabbats av kroppsliga besvär kanske inte vill bli helt frisk även fast hon säger att det är hennes högsta önskan. Varför det? Jo då kanske hon är tvungen att själv ta ansvar fullt ut för sitt liv. Hon kan då inte längre gömma sig bakom besvären.

Hur kommer man då ur sin offer roll?

Ja egentligen är handlingen enkel om vi i känsla och tanke tittar på vår egen roll i det som sker och därmed tar ett större ansvar för våra egna handlingar. Ingen annan än vi själva har makt över oss själva om vi inte ger den makten till någon. Varför ska vi göra det?

Det handlar om att ändra attityd genom att ta distans till det som sker. Vi känner och noterar våra känslor men vi behöver inte vara våra känslor.

Många har lätt för att ställa sig utanför sina egna känslor. Men detta kan övas upp. Ett sätt att öva på detta är att meditera där tankar, bilder och känslor får passera utan att vi själva tar notis om det. Istället fokuserar vi på vårt inre, vår kärna. På detta sätt tränar vi oss att behålla vårt lugn och kontakten med vårt inre. Kontakt med det som händer. Vi blir inte längre ett offer utan är delaktiga i skapandet av vårt eget liv.

Om vi tror att vi kan styra vårt liv, så kan vi det. Detta är ett skydd mot att inte drabbas av ohälsa.





söndag 24 februari 2013

Våra viktiga verktyg

Förmågan att klara av olika situationer i mitt liv beror på vilka redskap jag har.Ju fler "redskap" jag har desto större möjlighet och flexibilitet har jag att välja olika vägar att förhålla mig till olika situationer. Vissa har många redskap från början i livet andra få. Jag hade från början en del, fått leta upp andra och en del saknar jag fortfarande. Vissa vet jag var de finns men ännu inte hittat nyckel dit.

Hur kan dessa redskap se ut? Här är några:

- Känna tillit till mig själv. Jag litar på mina resurser och jag tror att allt kommer att lösa sig till det bästa på något sätt. Jag har en tro på livets goda kraft och en positiv människosyn. Vad har du för grundsyn?
- Jag är övertygad om att vi alla kan klara av våra liv när vi mår bra till kropp och själ. För att komma dit gäller det att ha verktyg som handlar om att ta hand om oss själva. Ta hand om oss och kunna känna igen våra egna signaler och göra det som behövs om vi märker oro, mår dåligt, rastlös eller får andra symptom. Detta utvecklas oftast när vi utsätts för prövningar av olika slag. Vågar vi möta prövningen och våra  rädslor och den kris som uppstår utvecklas vi också som människa och blir styrkta i vår själ. Hur ser din beredskap ut?
- Lärandet om att finna lugnet. Stanna upp, meditera, andas lugnt och invänta rätt situation innan vi agerar. Det är tillåtet att bli arg, för den energin behöver komma ur oss men ibland kan det vara bättre att först göra ingenting än att rusa iväg och göra något som den egna rädslan jagar fram. Rädslor kan göra allt från att lägga ut olika dimridåer till att skapa olika slags panik. Vi är inte våra känslor utan de finns där endast som varningssignaler för att göra oss alerta. Att känna rädsla är naturligt, men det behöver inte styra oss. Hur brukar du göra?
- Ha en förmåga att bedöma människor på ett sådant sätt att det inte uppstår destruktiva situationer. Detta innebär att ha sunt förnuft och samtidigt ha förmågan att omge mig med stödjande och för mig bra människor. Människor som ger mig positiv energi. Att inte försätta mig i dåliga situationer sparar mycket energi som istället kan användas till att förvekliga mig själv.
- Förmågan att be om hjälp. Vara klok nog att be om hjälp när jag märker att jag inte klarar av min situation. Detta är en av de svåraste verktygen att hantera. Har du lätt för att be om hjälp?

Ett praktiskt exempel på ett verktyg som fungerar om vi känner oss stressade. Denna övning löser inte de bakomliggande orsakerna men de hjälper dig i stunden att förändra ditt tankesystem.:

Gör följande om du känner dig stressad, känner dig rädd, ängslig, orolig, skamsen, känner skuld eller aggressiv:
- Stanna upp, andas lugnt och iaktta dina känslor "utifrån" dig själv.
- Sätt ord på vad det är som stör dig.
- Koncentrera din uppmärksamhet på området omkring ditt hjärta.
- Tänk nu på något glädjande, ett tillfälle när du kände dig stark och glad och stanna kvar i den känslan.
- Tänk på någon som får dig att känna dig älskad och uppskattad som den du är, kanske ett barn eller ett husdjur och behåll den känslan i dig ett tag.
- Lägg sedan märke till hur du har lyckats bryta det nedåtgående spiralen av negativa känslor som du kan ha fastnat i.


lördag 23 februari 2013

Hur väljer jag den som ska leda mig i mitt eget ledarskap?

Hur väljer jag ut den som jag ska be om hjälp? Den som skall leda mig i mitt eget ledarskap?

Ja hur tänker du själv? Vad behöver du för att känna allians, förtroende, tillit och allt det som du känner att du behöver för att lätta på din hemlighet?

Jag kan bara utgå ifrån mig själv och de erfarenheter jag har. Jag kan ge perspektiv utifrån mitt sätt att se det. Så ska även du göra, se det från ditt perspektiv. Bara du vet vad du behöver för att kunna ge tillit och respekt. Du behöver inte söka metoder eller hur det ska lösas men däremot hitta den som du känner tillit till. Då kan du ge det till den andra. Tillit får man inte, den ger man.

Var ska du söka för att finna den du kan ge din tillit till?

Vad behöver du? Vad har du för förväntningar på det som skall ske? Förväntningar på den du ber om hjälp skall göra? Vad vill du ska hända?

Du kan välja att titta på olika typer av terapi-utbildningar, olika metoder och sätt att hitta dig själv och utifrån det välja rätt person.

Eller, så kan du välja rätt person från början. Det är i slutändan den personen som ska leda dig. Kanske är det mer viktigt vilken förmåga och personlighet terapeuten har som är svaret på din fråga. Vad har personen varit med om och vilken resa har han gjort? Har han varit där du är och hittat en väg ut? Om inte hur ska han då kunna leda dig? Han behöver inte ha varit med om samma typer av symptom (alkoholmissbruk, dålig barndom, dys-funktionella föräldrar osv.) men däremot behöver han ha mött liknande grundproblematik i sig själv.

Jag kan inte hjälp något som är i ett akut alkoholberoende, för där har jag inte varit, men jag kan hjälpa honom efter den akuta situationen, för där har jag varit med samma grundproblem. Däremot kan jag hjälpa en person i ett akut sexberoende eftersom jag själv varit där.

Först när jag själv som terapeut gör mitt eget arbete med mig själv kan jag leda någon annan. Jag som terapeut är bara ett steg före vilket betyder att jag kontinuerligt behöver jobba med mina egna till korta kommande och mina personlighetstyper för att kunna vara en bra ledsagare.

Kunskapen om hur vi ska leva ett harmoniskt liv är flera tusen år gammal. I bibeln står mycket om detta som idag är lösning på våra personliga problem. I Ledarskapets Tao från Kina utvecklades mycket tidigt synsätt på hur vi skall hantera vårt eget inre ledarskap. De varianter på terapi-former som florerar idag har alla sitt ursprung från flera tusen år av kunskap om sammanhang och mänskligt beteende.

Så det är kanske först och främst inte vilken terapi-form som är det viktigaste att vi väljer och vad den heter som är det avgörande. Det avgörande är istället vem den person vi ska möta är och vad han har som jag själv saknar och på vilket sätt han kan leda mig att leda mig själv.

Förutom detta kan det givetvis vara bra att även titta på de utbildningar som terapeuten gått men det är på inga vägar avgörande och en garanti för att du kommer att få den hjälp du behöver.

Lycka till med ditt val. Jag gjorde mitt val och det blev väldigt bra för mig i mitt lärande.







fredag 22 februari 2013

Att bli mitt riktiga jag

Alla föds vi fysiskt men jag är inte säker på att den psykiska och själsliga födelsen upplevs av alla. Till en början föds vi som ett oskrivet kort med alla möjligheter att få tillgång till våra tankar känslor och handlingar. Men sedan. Vad händer sedan? Om världen utanför får oss själva får oss att göra val att stänga av kontakten med vårt inre, hur födda har vi då blivit?

Min egen själsliga födelse kräver kontakt med min smärta och mina starka känslor, de ursprungliga känslorna. Har jag inte kontakt med dessa går jag i livet med en hinna runt mig själv som skiljer mig från mitt sanna jag.

För att rista hål i denna hinna behöver jag arbeta med att bli medveten och ta reda på vem jag är och vad som är meningen med livet för just mig. Den processen innebär både att nå mitt hjärta, mina känslor, mina tankar, min intuition och min tro.

Gör jag inte detta stannar jag i min utveckling där jag slutar att förändras. Att leva innebär ständig förändring.

Jag tror att om jag personligen växer och förverkligar mig själv där jag kan frigöra mig från mina rädslor, är det som livet handlar om, meningen med livet. Hur är det för dig?

Alla har vi den förmågan, en inneboende förmåga att låta oss själva växa och expandera. Växa genom att upptäcka vårt sanna jag. Alla bär vi på en skatt men få har förmågan att se den skatt vi redan har.

Jag vantrivs i livet för att jag är på fel ställe. Jag är omgiven av människor som inte delar mina värderingar i livet. Jag väljer att anpassa mig till andra för att bli älskad i rädsla för att annars bli ensam.

Allt detta kostar energi och skapar energiläckor som på sikt bidrar till att jag utvecklar sjukdomar.

Att ta reda på vem jag är tar tid från mig och är en utmaning. Men det finns inget mer berikande än att finnas på rätt plats i livet omgiven av människor som stödjer mig där jag ägna mig åt sådant som föds fram ur min egen övertygelse.

Bara det är läkande i sig.

Att födas själsligt är att bli hel. Hel genom att jag kan känna och uttrycka mina känslor. Att bli hel innebär att jag möter min ursprungliga kraft. Ingen annan kan göra detta åt mig, mer än jag själv. Däremot kan vi få draghjälp av andra, som gjort det för sin egen del.

Detta krävs mod och detta får jag genom att bli trygg i mig själv.

Hur skall jag då göra för att skapa öppningar i mig själv där jag kan börja få insikt?

Som jag skrev i går så behöver jag först och främst tro på att det går. Känner jag att jag inte själv klarar det så behöver jag be om hjälp. Be om hjälp är oerhört svårt eftersom vi lärt oss att aldrig avslöja något om vårt inre för det gör oss sårbar. Be om hjälp brukar vara det största steget och bara att göra detta innebär att halva jobbet redan är gjort och att en första lättnad infinner sig i vår kropp.

I morgon ska jag tala om hur vi skall göra för att finna den rätta hjälpen åt oss.



onsdag 20 februari 2013

Självdiagnos

Ibland behöver jag stanna upp och se över mitt liv.

Ta bort det som är onödigt, som stör mig och får mig att vara ur balans. Sådant som gör att jag tappar min energi i stället för att skapa energi. Få bort sådant som upptar mig, både saker och människor som belastar mig och får mig att fokusera på fel saker.

Självdiagnos är ett sätt att skapa en rutin och en förmåga att ta temperaturen på mig själv. Känna efter om vi förlorar kraft eller skapar kraft av det vi gör. Detta innebär också att ta reda på vad jag egentligen vill och vad jag egentligen tror på. Mitt sätt att leva och vad som är rätt och fel och som överensstämmer med mina grundvärderingar. Var vill jag bo, vad vill jag arbeta med, har jag den eller de relationer jag vill ha.

Risken med att tänka på detta är att jag vet vad jag har men inte vad jag kan få samtidigt som det blir min möjlighet.

Vilka rädslor har kontroll över mig och styr mina val och kanske begränsar mig.

Ett bra sätt att bli medveten om mig själv är att se efter hur mycket ansvar jag tar för olika delar i mitt liv. En värdering på en skala 1 - 10 är en bra värdemätare för detta.

Frågor jag vill ställa mig är:

Hur mycket ansvar tar jag i mitt liv för..
- mitt arbete?
- mina närmaste?
- mina relationer?
- mina matvanor?
- min motion?
- mina känslor?
- min personliga utveckling?
- laddat mig med positiv energi?

Ett självläkande jag är i kontakt med mig själv, mina känslor och min intuition.

Hur kan jag då göra för att påverka mitt mående och påverka mitt liv?
1. Tro på att jag kan påverka det.
2. Observera mina tankar och vad jag tänker om mig själv och min omgivning.
3.Vad är bra och vad är dåligt? Vad vill jag behålla, vad vill jag göra mig av med?
4. Se till helheten
- kosten
- motion
- tankar
- mitt inre jag
- meningen med livet
5. Sök kunskap
6. Be om hjälp om jag inte klarar det själv
7.Genomföra förändringen i mitt liv.







måndag 18 februari 2013

Meditation "Jag behöver inte göra någonting"


"Jag behöver inte göra någonting" är ett sätt att försöka förstå storheten med att jag egentligen redan har allt från början. Det är jag själv som skapat de behov och de tankar om att jag inte är fullkomlig som gör att jag förgörs.

Ett sätt att befria mig från detta och inse att det verkligen är på detta viset är att i en meditation med mig själv förstå att det är så.

Jag lägger mig ner och bara för en stund vara där jag egentligen redan är utan min historia, de bekymmer och den oro för framtiden som får mig att tro att jag behöver göra saker.

Jag försök att glömma min kropp, bara för en kort stund.
Jag försöker att glömma dess behov, dess bekvämlighet, dess beskydd och dess nöjen.
Jag försöker att glömma de saker den just nu söker efter.

Just i detta korta ögonblick är det i sin ordning att glömma allt detta.

Jag dröjer kvar i min tanken "jag behöver inte göra någonting".

Jag inser att det betyder: "Det finns inget jag behöver göra för att göra mig själv helad.
Jag skapades helad.

Eftersom jag skapades helad har jag allting.
"Jag behöver inte göra någonting".

Jag försöker känna friheten i denna tanke.
"Ingenting jag gör kan göra mig syndig. Ingenting jag gör kan göra mig helad.
Ingenting jag gör kan göra den minsta förändring i mitt eviga tillstånd, i vilket jag har allting. Allt jag behöver göra är att acceptera det tillståndet."

Jag föreställ mig att jag ligger på rygg i ett lugnt, fridfullt hav.

Havet står för den gränsslöhet som jag fått.

Medan jag ligger där har jag inga bekymmer i världen.

Mitt hjärta slår fridfullt.

Det finns inget som jag behöver oroa mig för.
Det finns inget som är beroende av mina val eller min ansträngningar.
Det finns inget behov för mig av att göra någonting.

Jag säger till mig själv: "Jag behöver inte göra någonting".

Jag fortsätter att ligga i detta hav och upprepa "jag behöver inte göra någonting" så ofta som jag vill.

Jag låter friden och friheten i den idén vara det enda som upptar mitt sinne.

Jag låter den idén ta mig till en plats av fullständig stillhet.
Jag solar i denna stillhet och denna frid.

Närhelst mitt sinne vandrar till någon obetydlig världslig sak, upprepa jag igen idén som drar mitt sinne tillbaka till stillheten i att ligga på ryggen i detta hav.

Jag stannar på denna plats så länge jag vill.

När mitt sinne börjar vandra så mycket att jag inte kan stanna i mitt hav, avslutar jag med en sista repetition av "jag behöver inte göra någonting" och öppna mina ögon.

söndag 17 februari 2013

Vi behöver struktur

Struktur är inte samma som tvång eller påtryckning. Vill vi ha en förändring i vårt liv behövs struktur.

Vi vill bli befriade, vi vill vara lyckliga, vi vill ha frid.

Inget av det har vi om vi är missnöjda. Vårt sinne är odisciplinerat där vi inte kan välja mellan vad som är glädje och sorg, njutning och smärta, kärlek och rädsla.

Vi behöver finna ett sätt att skilja dessa åt. Vi behöver struktur.

Vad som krävs av oss är att vara öppna och villiga. Öppna och villiga att se det som finns att se och inget annat. Släppa tanken om det vi tror att vi ser som påminner oss om det förflutna.

Kan vår uppfattning av världen bli befriad om vi inte själva först blir befriade. Befrielsen ligger i att kunna uppstå med nya insikter och med ett annat sätt att se på vår omgivning. Att se världen som den är.

Vill jag se världen omkring mig på ett annat sätt behöver jag välja, välja att påminna mig om att jag vill se det som är. Jag väljer själv att se nu, det som är nu. Jag vill förändra genom att vara fast besluten att förändra mitt tillstånd till ett tillstånd som är bättre och som jag vill ha.

Detta kräver övning och struktur eftersom mitt ego vill trycka mig tillbaka till ett liv och en världsuppfattning som existerade innan jag fattade detta beslut.

Det jag längtar efter kommer jag att se. Detta är den verkliga lagen om orsak och verkan så som den fungerar i världen. Oavsett om det är dåligt eller bra så är det jag vill det jag får.

 

lördag 16 februari 2013

Jag ser bara det förgångna

Det känns konstigt att ta detta i mina tankar men förstår ändå att det är precis så det är. Det blir så uppenbart i mitt eget liv och det är så tydligt för de jag möter i mitt arbete.

Min tankegång, att det jag ser är en del av det förgångna och min historia, är anledning till att
- ingenting jag ser betyder någonting.
- jag har givit allt jag ser den mening det har för mig.
- jag inte förstår någonting av det jag ser.
- mina tankar inte betyder någonting och att de är som de ting jag ser.
- jag aldrig är upprörd av det skäl jag tror.
- jag är upprörd därför jag ser någonting som inte finns.

Jag ser bara det förgånga men jag tror att det är något som sker just nu. Mina sinnen är helt upptagen av det förgånga.

Ett sätt att hjälpa sig själv att bryta det som sker är att våga ställa sig utanför sig själv och betrakta sig själv när jag blir arg, ledsen, orolig, upprörd, besviken osv.

- Jag är arg på ....... för att jag ser något som inte finns.
- Jag tycks tänka på .....men ser något som har med min historia att göra.



fredag 15 februari 2013

Det beror bara på mig själv

Jag har haft paus ett tag från bloggen. Nu är jag tillbaka igen och kommer att fortsätta mitt regelbundna skrivande.

Veckan har varit fyllda av nya intryck och nya insikter. Både för mig och de kunder som jag arbetar med.

I Facebook skrev jag idag följande : 

"Om du alltid säger “vi får se” händer det aldrig någonsin någonting.
Då kanske det är just, vara kvar som du vill vara."
 
Vi behöver göra för att en förändring ska se.

Vi gör alltid saker för vår egen skull.

Det finns alltid ett syfte med allt som vi gör. Syftet har oftast, kanske alltid ett värde för mig själv. 
 
Det kan vara klokt att vara uppmärksam på mitt eget grundsyfte. Hjälper jag någon annan är det lätt att tro att syfte är att hjälpa någon annan. Troligen och oftast är grundsyftet att få hjälp eller att bli bekräftat. Är det ett underliggande egensyfte är det oftast inte bra för mig utan förstärker eller rättfärdigar bara mitt eget gamla beteende.

Skuld och skam får oss att vara kvar i vår historia.
Bär jag på skam och skuld låser det fast mig vid min historia. Allt jag gör, känner och tänker vidmakthåller den skam och den skuld jag går och bär på. Jag blir fängslad i mitt eget historiefängelse. Frustrationen skapar fysiska problem och värk, aggressiva beteenden eller depression. Det fortsätter att bekräfta min dåliga självkänsla.

Befrielsen i 6 punkter
  • Kan jag identifiera och acceptera det som hänt.
  • Kan jag acceptera att jag har de personligheter och karaktärer jag har.
  • Kan jag ha förståelse för att jag själv är orsaken till att jag har det liv jag har idag.
  • Kan jag förlåta mig själva och andra.
  • Kan jag gottgöra de jag skadat.
  • Kan jag ha tillit till processen.
Då kommer befrielsen.

Först då skapas möjligheten för mig att leva i nuet. Nuet som varken bär på min gammal historia eller min oro för framtiden.

För att detta ska kunna ske behöver jag vara öppen och villig till något nytt.