Slutet

Det finns alltid ett slut. Finns det en början finns det ett slut. Inget är för evigt. Det som blivit en vana, även det har ett slut. Livet börjar och livet slutar. Det kan vi definitivt vara säkra på. Det kom en vinter och vintern tog slut. Resan börjar och resan tar slut. Det blir natt och det blir dag. Regnet börjar och regnet tar slut. Lönen kommer och lönen tar slut. Känslor kommer och känslor försvinner. Beteenden startar och beteenden slutar. Tankar kommer och tankar går. 

Finns det alltid ett slut finns det också en början av något annat. Det kan vara slut på en kärlek men det kan också bli en början på en annan kärlek. Det kan vara slut på pengar men det kan också bli en början på att finna nya. Det kan vara slut på vänner men det skapar också möjligheten att finna nya. Vi kan få slut på ett jobb men möjligheterna ökar då att finna ett nytt. Det är slut på julen men om jag vill kommer det en ny jul nästa år.

Allt som sker har en början och ett slut. Mycket av det som sker kan jag också påverka. Vad jag definitivt alltid kan påverka i det nya och det gamla är hur jag förhåller mig till det. Ett slut innebär också en möjlighet till något annat. När jag väljer ett slut och att avsluta kan jag med det också sätta en punkt. Jag kan säga att detta var en del av min historia. Tack för den tid som varit. Jag har lärt mig mycket. Allt detta tar jag med mig i det nya som en lärdom. Jag accepterar det som var bra och jag accepterar det som var mindre bra. Nu har jag gjort och upplevt allt detta. Jag vet vad jag kan fortsätta med som var bra för mig och jag vet vad som var mindre bra för mig och som jag inte behöver göra om. Känslor som jag känt. Tankar jag tänkt. Handlingar som jag gjort. Jag har lärt mig allt detta. 

När jag avslutar kan jag se vad jag verkligen lyckats med och som har fört mig frammåt. Sådant finns alltid. Jag kan också se sådant som givit mig lärdomar som jag kanske inte vill uppleva igen. Även sådant finns alltid. Jag kan se min del i allt som sker och välja att fokusera på det. Jag kan också välja att se det som inte alls har med mig att göra utan är någon annans del. Jag har alltid någon del i allt som sker och har skett.

I allt detta gör jag ett bokslut. Jag ser början och jag ser slutet.

Jag kan se att detta år var präglat av känslor och reaktioner som jag trodde jag lagt åt sidan. Jag kan se att jag lyckats med saker som jag föresatt mig att göra. Jag kan se att det finns saker som jag behöver bli bättre på, som att fokusera på vissa saker som jag sagt att jag ska göra. Jag kan se att jag gått upp lite i vikt vilket inte var min avsikt. Jag kan se att jag lyckats släppa på en del gamla föreställningar om hur jag tycker att saker och ting ska vara. Jag har lärt mig att lyssna på andra och se hur mycket de har att lära mig. Jag har lärt mig att ge till andra och jag har lärt mig att känna tacksamhet till det som är. Jag har lärt mig, åter igen, att alla gör sitt bästa och jag har lärt mig att tagga ner. Jag har lärt mig att genom träning blir jag bättre. Jag har lärt mig att möta människor där de är. Jag har lärt mig att allt är möjligt om jag väljer att tro på att det är möjligt. Jag har lärt mig att jag inte behöver ha rätt och att det inte finns något som heter rätt och fel. Vi är alla sprungna ur oss själva och det räcker. Jag har lärt mig en massa andra saker som jag inte vill lära igen och sådant som jag gärna gör igen. 

Jag är tacksam för mitt år i allt som skett för det var mitt år. Jag ser vad jag blivit bättre på och jag ser vad jag behöver förbättra. 

Tack för detta slut. Jag ser fram mot nästa början.

Hur ser du på det som varit och hur tar du hand om ditt slut?

Tro hopp och kärlek

I går hade vi en diskussion på Facebook angående min publicering av bloggen samma dag. Vi fastnade ett tag omkring ordet hopp. Vi talade om att hoppet kunde var en förutsättning för liv. 

Jag vill idag fortsätta med mina tankar i ämnet vilken var att hoppet för oss längre från oss själva. 

Har du hört om begreppet tro, hopp och kärlek? Orden har bl a funnits tatuerade på sjömannens arm eller bröst. Det låter kanske vackert men jag tänker att orden är till viss del lite utslitna och behöver definieras om. Förut kanske dessa inskriptioner handlade om relationen mellan man och kvinna. Om kärestan som väntar på sin man som är ute och reser i stora världen. Löften om att vara troende, visa kärlek till sin käresta och hoppet om att vara tillsammas. 

Orden bör få en ny betydelse där jag menar att de handlar om oss själva och löftet till oss själva. Vissa ord kanske inte ens hjälper oss utan skulle behövas tas bort. 

Kärleken är grunden och handlar om kärleken till oss själva. Där allt börjar och där allt slutar. Utan vår egen kärlek till oss själva kommer vi alltid att gå fel. 

Tro handlar om tron på oss själva och tron på att vi kan förändra det vi vill genom att fatta de beslut vi behöver för att skapa genom handling det vi vill. Om det handlar om tro till en högre makt så självklart. För min del handlar det om tron till min egen förmåga och att jag äger allt som sker inom mig.

Hoppet har jag tidigt lärt mig är det som får mig att ha tillit till framtiden. Jag känner att detta inte längre är en sanning för mig utan att hoppet för mig längre bort från mig själv genom att jag får mer tilltro till framtiden än det som är just nu. Jag förlitar mig mer på något som kanske sker i en framtid än att ta tag i det som sker här och nu som jag faktiskt kan påverka. Kanske ska detta ordet istället bytas ut till närvaro. Min närvaro i livet och i detta nu.

Tro, kärlek och närvaro.

Vad lägger du in i dessa ord och hur har dessa ord påverkat dig i livet? Var för sig eller ihop? 

Kampen kan leda mig fel

För att få det jag vill ha eller vill undvika tror jag att jag till varje pris behöver kämpa för att komma dit. Det blir som en kamp där någon ska vinna. Jag driver mig själv hårt i en viss riktning för att nå något. Det kan vara något jag verkligen vill, något som jag tror jag saknar, något som väcker rädslor i mig eller bara ett mål av flera. Jag driver mig hårt för att segra, övervinna ett motstånd eller för att undvika. Det blir som att nå en ny gräns eller undvika en gammal. 

När min strävan görs med syftet att jag vill uppnå något är strategin oftast framgångsrik. När syftet är att undvika en rädsla förödande. 

När min kamp är för att undvika något bygger oftast min kamp på gamla strategier och gamla metoder som jag lärt mig mycket tidigt. Strategierna kanske fungerade tillfälligt då och blev rätt men som oftast har den idag tappat sin kraft sedan lång tid tillbaka. Jag har kvar en gammal rädsla och jag försöker att besegra eller undvika den med en gammal metod. Eftersom jag prövat den under mycket lång tid och ännu inte lyckats kommer den inte heller nu att ge mig framgång. 

Bäst före datum har för länge sedan passerats för en del av mina gamla strategier och beteenden men jag fortsätter att använda dessa som om de var färska. 

Framgångsrikt, knappats. Förgörande, definitivt. Jag lyckas bara öka på mina besvikelser och bekräfta mig själv negativt. 

När jag hamnar i dessa lägen behöver jag se över mina syften och oftast just släppa taget istället för att kämpa. När jag släpper taget brukar lösningen komma av sig själv. Jag släppet då också taget om min rädsla. 

När mina syften blir rätt blir också lösningen en annan. 

Har du beteenden som för länge sedan passerat bäst före datum? 

Mitt enda val

Jag har funderat ett tag på vad mitt enda val skulle vara. Vilket val skulle vara det viktigaste? Vad skulle vara viktigast att sträva mot och ha som syfte? Vad skulle jag främst behöva förändra? 

Länge kände jag att om det var nått så är det att jobba för att acceptera min historia och därmed bättre lyckas med att leva här och nu, fri från allt som varit, fri från gamla sorger och besvikelser, fri från gamla strategier och beteenden, fri från gamla rädslor som präglat mig och som hindrar mig att leva ett liv fullt ut harmoniskt. 

Men nej det låg inte där. Det handlar inte om att ta bort. Det jag tidigare granskat som skulle kunna vara lösningen arbetade hela tiden mot att möta symtomen. Få bort hinder för att lyckas med det jag vill. Det måste finnas ett högre värde som står ovanför allt annat. 

Om det enbart finns två känslor att känna skulle det vara kärlek och rädsla. Alla andra känslor har sitt ursprung i dessa. Om jag då inte vill känna rädsla finns det bara en annan känsla kvar och det är att känna och uppnå kärlek. 

Så kärlek är mitt ända val och mitt enda motto. Om jag har det som mitt mantra kan det definitivt inte bli fel. Det skulle styra mina val. Styra mina syften. Styra mitt sätt att tänka. Styra mina handlingar. 

Vid varje tvekan, välj det som bidrar till kärlek. Vid varje rädsla, välj det som får mig att känna kärlek. Vid varje negativ och aggressiv handling jag vill göra, välj det som leder till kärlek. Vid varje tanke som bär rädsla, byt ut ordet till kärlek. 

Om jag i allt har med kärlek i mina tankar, i mina känslor och i mina handlingar. Hur skulle då resultatet bli? Tveklöst annorlunda och utan någon typ av rädsla. 

Jag kan älska mina barn men bära på rädslor att inte vara älskad av dem. Jag kan älska min partner men känna svartsjuka. Jag kan älska traditioner men skapar rädsla för att inte nå dit.

När kärlek är syftet och resultat i allt jag tänker, känner och gör når jag ända fram.

Skulle allt som bär kärlek vara bästa valet för dig?

Kontroll 2

Kontrollera andra handlar om att jag vill skriva om historien. Jag vill få en annan utgång än den som blev. Jag vill äga frågan på något sätt genom att få ett utfall där jag kunnat styra situationen. Någon slutar att ha kontakt med mig och jag söker svaret på frågan varför. Någon ger mig en förklaring men jag söker efter ett annat svar. Någon berättar en verklig händelse om något, jag berättar av en händelse en liknande berättelse. Jag kontrollerar och är med och skriver min egen historia i varje bokstav. 

Men delar av min historia som handlar om andra äger jag inte. Det bara är. Vad jag gör kan jag ändra på men vad andra gör äger jag inte alls. Är affären stängd en juldag så är den det, det är ingen mening med att argumentera omkring det. Jag får vackert acceptera att det är som det är. Juldagen kunde jag inte handla på. 

Medveten kontroll är ofta tydlig där jag talar om eller gör som jag vill ha det. Den får mig att överleva. Den kan älskas eller kritiseras. Jag kan uppfattas som dominant eller styrande eller som en bra ledare beroende på vem som tar emot det. 

Den omedvetna kontrollen är allt annat. Den omedvetna kontrollen är den som ser till att jag har rätt i alla lägen. Den har alltid sista ordet. Den får mig att göra saker för att slippa känna. Den för mig att inte släppa taget. Den får mig att inte acceptera det andra gör som jag ogillar. Den får mig att att visa vad som är rätt och vad som är fel. Den hindrar mig att leva här och nu och istället hålla mig kvar i dåtid eller för mig till framtid. 

Jag behöver varje dag medvetet kontrollera min omedvetna kontroll. Den omedvetna kontrollen gör mig nämligen inte fri. Den blir en börda som präglar mig. 

Traditioner kan vara en omedveten kontroll om jag fastnat i att det ska vara på ett särskilt sätt utan avvikelser. 

Kan du se skillnaderna kan du också hitta sätt att finna detta i dig själv. Detta ökar vår medvetenhet om oss själva. 

Jag har båda i mig och behöver hitta vägar att hantera det. 

Hur ser dina ut? 

Kontroll - en strategi

Allt som gör mig besviken, ledsen, missnöjd, frågande och mycket mer har en enda grund. Den är sprungen ur mig själv. Inte enbart att jag fokuserar utanför mig själv. Inte enbart att det handlar om mina egna känslor och hur jag förhåller mig till det som sker. Inte enbart min historia och min brist på att leva här och nu. Utan det är en kombination av en massa saker. 

Ur denna kombination föds egna strategier för att hitta motmedel. 

Motmedelet är kontroll. Besvikelsen och missnöjet har sin grund i brist på kontroll. Svaret på mina frågor och mitt förhållningssätt blir kontroll. Jag vill styra med min kontroll. Det ska styras av mig inte av någon annan. Bara att jag ifrågasätter blir att kontroller. Bara att jag har åsikter om vad andra gör blir att kontroller. Bara att styra upp och göra det på mitt sätt blir att kontrollera. 

Först när jag helt och ärligt släpper hela min kontroll ökar chansen och möjligheten att jag kan bli befriad från mitt missnöje och min besvikelse.

Den enda jag möjligtvis skulle kunna ha kontroll över är mig själv. Allt annat, alla andra står utanför mig själv och har inte med mig själv att göra och ger mig varken rätt att kontrollera eller egen nytta att förändra. Behovet av kontroll kommer bara att leda mig längre bort från att vara här och nu och föra mig till en önskan om något annat än det jag faktiskt har. 

Hur människor än är, hur saker än blir för kontrollen mig längre från mig själv. Kontrollen är mitt starkaste vapen mot acceptans och samtidigt mitt sämsta vapen för det leder mig ingen vart mer än bort.

Jag är ingen annans Gud, jag är min Gud. Om jag är Gud vill jag föra mig till nuet och lära mig att acceptera det som hänt och det som sker. Låt mig inte tro att jag kan styra andra när jag har svårigheter att styra mig själv. Skulle det vara så att jag skulle kunna styra andra har jag också tagit avstånd från mig själv och slutat acceptera det som är. Då är jag förtappad till ett liv utanför mig själv. 

Kontrollen i alla olika typer av skepnader kommer aldrig att lösa mitt problem. Med kontrollen kommer jag att känna mig tillfreds på kort sikt men jag kommer aldrig att lösa mitt problem. 

Så länge jag känner besvikelse eller är kvar i något som har skett eller tror att saker ska ske jagar jag fortfarande efter möjligheterna till kontroll. 

Där vill jag inte vara. Då tappar jag min närvaro här och nu där jag vill vara.

Säg nu inte att du inte söker kontroll. Tillåt dig själv istället att möta de tillfällen där det är en del av din strategi och kom på så sätt närmare dig själv.

Lugnet

Resultatet av stressen i min kropp blev precis som jag kunde förvänta mig. När julafton kom kunde jag reflektera och se att julen är något som varit en stress i min kropp kanske under hela mitt liv. Det har legat stora förväntningar i händelsen som bytts till besvikelser. Först som ett arv från mina uppväxt för att sedan bli något som jag fortsatt att tidigt själv förvalta och förfina under mitt vuxna liv. Perioder i mitt liv har jag accepterat att delta i andras förväntningar och ta till mig dessa som mina egna och under andra perioder varit väldigt duktig på att skapa nya och förvalta dessa. Resultatet har många gånger inte varit bra för mig. Ändå har jag fortsatt för att till varje pris undvika en gammal känsla. 

Men lugnet kom. Jag tror att den kom redan för någon dag sedan. Stressen gav upp och försvann. Jag började känna hur mina axlar sjönk ner i viloläge. Det var som om något hade blivit tillfredställt. Som om något till slut givit upp och lagt ner alla sina vapen. Som om motståndet till slut var värre att kämpa mot än att acceptera det som motståndet skulle kämpa mot. Jag kapitulerade.

Lugnet kom och mina föreställningar, en efter en kapitulerade. Lugnet gav mig det resultat jag egentligen hela tiden ville ha men först när jag slutat kämpa.

Helt plötsligt blev symbolen på att det var jul i form av olika typer av julmat, julpynt och att ha hittat den perfekta julklappen, oväsentligt. De var symbolbärare men tappade nu sitt värde. Jakten var resan resultatet rent av oväsentligt. 

När kvällen var nådd så var det inte viktigt längre och det var just dit jag ville komma. Jag ville känna detta lugn men valde en massa omvägar istället för att acceptera att jag redan har vad jag behöver. Jag behöver inte jaga. Jag behöver inte bevisa. Det finns inga rätt eller fel.

När lugnet finns i mig denna tidiga juldag så talar den om för mig att rädslan försvunnit. Då talar den om för mig att det är just där jag ska vara. Det är först då min egen kärlek vågar visa sig för mig igen i all sin enkelhet och stråla för mig och för andra. 

Jag är kärleken. Jag är ljuset. Jag är lugnet. Allt det jag länge trott att jag saknade har jag haft från första början. 

Tack för mina insikter. Den gåvan är min gåva till mig. 

Den goda julen

Jakten är slut. Idag är dagen. Fylld av förväntningar eller redan blivit besviken. Vi räknar ner för att komma hit och vi tänder ljus för att verkligen inte glömma bort just denna dag. Förberedelsen är enorm. Vi städar, vi pysslar, vi handlar klappar och tar fram julsaker. Granen ska in och mat, kakor och godis ska göras. Allt ska följa ett särskilt regelverk och inget får missas. Blir det inte som jag önskar och vill så är det ingen jul. Ibland blir vi vuxna, som barn på nytt. Vi vill komma ihåg och vi vill känna igen som det var. 

Jag faller ibland ner i den gropen. Det ska vara på mitt sätt. Jag drabbas och andra drabbad av mig i namnet av en massa vansinniga traditioner. Tänk vad djupt det ändå är rotat. 

Vissa säger att är det någon dag du inte ska vara själv så är det just julafton. Det ligger en aura av gemenskap i just julafton som kan göra att ensamheten blir som svårast just denna dag, när vi möter den. Det är inte alltid så att vi väljer men kan vi välja kanske just denna dag inte ska vara den dag vi utmanar oss själva. Samtidigt så handlar allt om hur jag förhåller mig till saker och ting. Det är ju bara en onsdag som vilken onsdag som helst. Vad är det för märkvärdigt med det?

För mig är detta med jul, midsommar och födelsedag något särskilt. Det är något jag tycker om. Jag har haft både hat och kärlek till dessa dagar. Nu är det mest kärlek. När jag slutar att kontrollerar brukar det bli ganska bra. När traditionen blir vad det blir istället för en regelbok löper dagen igenom ganska smärtfritt och behållningen är just att ta det lugnt och koppla av.

Detta år och denna jul blev jag utmanad och fick möta min regelbok. Jag kände ett lugn först när jag insåg att oavsett vad som händer så blir det min jul även detta år. När  jag fyller mig själv med kärlek kan det aldrig gå fel. Allt annat är en imaginär. 

Jag har redan fått min julklapp, kärleken till mig. 

Jag har slagit in en särskild julklapp idag, en julklapp till dig. I denna klapp finns ett stort tack till dig som lyssnar och läser och som vågar möta dig själv genom mig. I denna klapp har jag också lagt med det som du redan har. Du har allt och haft det redan sedan du blev till. Du saknar också definitivt ingeting. Allt som du behöver har du. Nu handlar det mera om att du tar hand om det du har, dig själv och är rädd om det du har. Du skapar varje dag din nya historia. 

En riktigt God Jul min vän! 

Naviger livets båt

Så är vi där nu dagen före. Dagen före allt ska upplevas. Dagen före vi försöker. Dagen före traditionen ska infinna sig. Mycket tankar och mycket känslor. Många av oss vill ha det som det alltid varit. Inte bråken. Inte oron. Goda förväntningar som infrias. 

Vi vill ha en god jul och vi önskar att den kommer. Under ett helt år har vi jobbat på olika sätt utifrån våra förutsättningar. Nu ska vi vara lediga. Missade jag att köpa en julklapp till någon? Känslan av ensamhet. Känslan av utsatthet. Vi vill att julen ska byggas på tradition. Vi vill känna igen. Vi vill kanske känna, i en värld som snurrar fortare och fortare att det finns något som består. Känna känslan av att vara barn igen. Återuppleva gamla känslor elelr definitivt skapa det jag inte själv fick.

På vägen till jobbet idag människor som lyser av stress. Något blev fel på morgonen så paret väljer att skälla ut varandra på perrongen. En son, ett år, vilar på mammans höfter och får vara med om händelsen. Julen är på intågande.

Jag är inte bättre än någon annan och någon annan är inte bättre än mig. Vi är människor och olika saker händer när vi känner rädslor. Jag har ju känt irritation ett tag, samma sak. Vi är inte mer än människor. 

Kanske är livet att lyckas navigera i havet av alla känslor och tankar som vi möts av. Förstärka vår båt. Segla med vinden ibland. Hitta sätt att skydda oss, säkra och få det bekvämt. Ibland kommer vinden från syd, ibland från norr. Beroende på var vinden kommer ifrån behöver jag vara olika klädd och olika förberedd. Kyla, värme, dränkt av väta allt är sådant som möter mig utifrån. Hur förberedd är jag? Går det att segla livets båt på vintern utan kläder. Går det att sprätta omkring i högklackat på ett halt däck? Hur förberedd är jag och vad har jag för verktyg och redskap när tankarna och känslorna blir mig för övermäktiga.

Det kommer att blåsa i livet. På den punkten är jag säker, det handlar mer om hur förberedd jag är. Livet kan också vara ljust och vackert men då är det så för att jag har skapat det så genom att ta hand om mig själv.

På denna sista dag innan jul lovar jag mig själv att göra allt jag kan för att hitta en balans där jag tar hand om mig. Det skapar förutsättningar för en jul som kan bli bra. Jag hoppas det samma för dig att du finner din balans.

Även tomten är inte mer än en människa.

Det är nått

Jag jobbar med att vara i nuet. Jag reflekterar och mediterar. Jag söker mig dit jag lärt mig att jag ska vara. 

Ändå händer det.

Jag känner stressen. Mina tankar möter mig. Kroppen känner irritation och ilska utan att jag riktigt veta varför. Jag gör saker jag efteråt ångrar. Jag svarar dumt. Min motståndskraft mot det som kommer utifrån känns ibland som helt obefintligt. Det är som dörrarna står helt vidöppna. Jag känner kylan i mig där jag står naken och allt jag gör är att grabba tag i sådant som kan skydda mig. Jag höll på att säga att det är inga stora saker men det är det visst. Mina kommentarer, korta svar eller rent av dumma svar klär mig inte alls men finns där ändå. Mitt förhållningssätt är inte ok.

Jag letar för att finna vad det är som är fel i mig. 

Det handlar inte om andra även fast jag gärna vill tro det. Det handlar om mig. 

Frustrationen är ett uttryck för något och jag vet det. Tankarna drar iväg med mig, både kloka och mindre kloka, men mina känslor av irritation och rädsla hinner ikapp. 

Så pågår kapplöpningen. De drar åt flera håll och när detta pågår kommer nya gamla tankar och hälsar på som om de jag hade inte var nog. 

Det är mitt gamla jag och mitt ego som möter mig där mitt gamla sätt att lösa situationerna är den kortsiktiga lösningen. Har jag inte kommit längre än så. 

Mitt gamla sätt vill utmana mig för att se om jag lärt mig något. Mitt ego vill utmana mig och trycka mig ut på sidospår. Oärlighet frånvaro av öppenhet och vilja. 

När jag blir trängd, känner mig inmålad i ett hörn och rädslorna av misslyckande eller att det inte blir som jag tänkt mig möter mig, tar jag till gamla kortsiktiga knep. Mitt lugn försvinner och jag orkar inte stå emot.

Ibland blir känslorna övermäktiga och när jag kämpar ökar smärtan. Jag vill så mycket och jag jagar, jag kämpar genom att kontrollera. Det går åt helvete. det blir som att segla en segelbåt i motvind, det är en kamp med isande vind och mycket motkraft. Allt kan gå fel. Bära eller brista.

Men det finns en lösning på denna strid och den är enkel men står helt i strid mot den strategi jag från början valt.

Lösningen handlar om kapitulation. Om att släppa taget om kontrollen. Släppa taget och sluta kämpa för att tro att det jag vill är så det ska vara. Släppa taget för att inse att det kanske inte alls är min lösning som är lösningen. Släppa taget för att våga vara öppen och villig att se och göra något annat. Släppa taget och vara ärlig mot mig själv. Stå upp för det jag känner och stå för det som sker. 

Jag har byggt upp gränser som jag känner att jag måste hävda. Jag har byggt upp försvar som om det fanns något att försvara. 

När jag ärligt släpper taget, för att jag vill, öppnar jag också upp för något annat. När jag väljer att åka med vinden istället för mot blir seglingen och färden så mycket varmare och skönare. Riskerna minskar för misstag och mötena blir på ett helt annat sätt. 

När jag väljer att vara ärlig med de känslor jag har och ge uttryck för det, kan jag undvika den frustration som uppstår när jag håller dessa inne.

Behöver du släppa taget om dina egna föreställningar?

Min närvaro

Är ute i skärgården. Vattnet ligger högt i strandkanten. Solen letar sig sakta upp. En kylande frostvind blåser in i viken. Vi lär nog inte än få is på sjön. Natten var stjärnklar och dagen anpassar sig efter nattens möten. Mössen söker sig in i värmen. Fåglarna har antingen dragit sin flykt söderut eller väntar in våren. I sängen sover min kärlek. I vedkaminen brinner förra årets nyhuggna ved. Dagen börjar.

Det handlar inte om platsen. Det handlar inte om vad som händer. Det handlar inte om väder. Det handlar inte om vad jag har. Det handlar inte om vad andra gör eller ens vem de är. Det handlar inte om vad som sker.

Det handlar om mig. 

Det handlar om vad jag väljer att se och hur jag förhåller mig till det som sker. 

Stunden på morgonen får mig att reflektera och vara i lugnet och tystnaden. Ljuset, mörkret, de små ljuden, vattnet som visar sig mellan träden, färgerna som nästan sprakar på himmelen. Frosten som ökar känslan av vinter. 

Tankarna vill gärna ta mig iväg till det som var eller det som ännu inte hänt. Men jag samlar upp dessa för att vara just här och nu. Jag samlar upp mina tankar för att fokusera just nu på det som är just här. Jag andas in djupt och jag andas ut. Jag känner hur mina axlar gärna vill vara i högläge. Jag andas in sänker mina axlar och jag andas ut. Jag känner hur mina tankar vill ta mig iväg, jag andas in känner tankarna slocknar när jag fokuserar på andningen och jag andas ut. Jag känner in min kropps alla delar, jag andas in och känner att jag sakta sakta får kontakt med hela mig, jag andas ut. Tanken säger måste, jag andas in och känner att måstet är en illusion, jag andas ut. Fullt fokus på andning gör att jag sakta sakta släpper mina tankar och låter mig själv bara vara. Jag är och det räcker. Jag andas in och jag andas ut. 

Jag behöver närvaron och det är med den jag startar min dag. 

Hur gör du för att hamna i din närvaro?

En kram

Kramen hälsar jag med eller visar närhet. Kramen visar min sårbarhet eller för att ge eller få tröst. Kramen finns där som ett välkomnande på samma sätt som ett handslag. Den jag kramar är det svårare att vara fiende med. Den jag kramar kan få mig att känna mindre rädsla.

När jag öppnar upp med en kram till andra öppnar jag också upp en kram till mig själv. Kramen öppnar upp mina sinnen, dämpar min stress och ger mig lugn. 

Kramen visar att jag är mottaglig, inte rädd och att jag vill visa min öppenhet till den andra. 

En kram kan se olika ut genom att vara mer eller mindre stängd. Mer eller mindre öppen.Just detta känns direkt. På samma sätt när jag tar i hand om det är ett öppet handslag eller ett stängt. Hur jag väljer att kramas beror på mina egna syften och på mina egna känslor. En öppenhjärtig vänskaplig kram är sällan fylld av begränsningar. En motvillig goddag kram visar något helt annat. En kärleksfull kram mellan förälder och barn fyllt av värme och öppenhet. En broderlig nära vän kram öppen och kraftfull. En kram som tvekar mellan att ta i hand eller kramas, trevande och stängd. En kram utan att kropparna möts och dunk eller klappa på ryggen ett försök att visa vänskap men inte öppen för mer.

Allt handlar om kroppskontakt för att med min kropp visa att jag är vän inte fiende och jag kommer inte att göra dig illa. Jag blottar mig genom att öppna upp mina armar.

Men en kram kan också kännas hotfull om jag är osäker på den andras syften.

Mina syften, min ärlighet, min öppenhet och vilja, allt styr hur kramen blir och hur den uppfattas. 

När som helst kan en kram vara förlösande. När som helst kan en kram vara något jag behöver. Det finns dagar jag bara behöver just en kram. Ibland kan det vara dagar jag skulle vilja ge en kram till någon som vill ha en kram.

Tänk dig alla möten med människor där första kontakten blir en kram. Rik som fattig, människor med makt eller människor i misär. Tänk dig att vid alla möten är kramen det första vid möts av. Hur skulle världen då se ut? Hur skulle jag då kunna skada någon annan? Hur skulle debatten i politiken då se ut? Hur skulle då mötet med människor av olika nationaliteter, åsikter, samhällsklasser och andra tillhörigheter och skillnader se ut?

Jag tror att den som inget har har inget att skydda och är därför både mottaglig och villig att ge en kram. Jag tror också att den som har mycket att skydda kan sätta gränser för vem man ger en kram eftersom en kram kan blotta mina försvar.

Jag vill ge dig en varm kram bara för att du är du och jag är jag. 

När behövde du en kram sist? När var du öppen sist för att ge någon annan en kram? Kramas du för lite eller för mycket?

Närmare jul- närmare mig

Jag hör, när jag åker tunnelbanan idag, andras planer inför julen. Människor ska åka hit och dit. Människor ska besöka och människor ska bli besökta. Stora fester och upplevelser. Även små. Men ändå stora beskrivna förväntningar. Lite stress för att nå det där fantastiska. Fullmatade med klappar, fullmatade med destinationer. Fullmatade med långa eller korta resor. Fullmatade med löften om en lyckad jul. 

Det är vad jag just då tror mig höra och se. Jag skapar min egen bild av det som sker. 

Mina känslor väcks av nyfikenhet men också lite avundsjuka. Känslan är kort. Jag märker att jag börjar jämföra och tror att det jag ser är så det är. Jag märker att jag tänker bra och dåligt. Jag märker hur jag tänker jag vill ha mer. Jag märker hur jag tänker inte nöjd. Jag söker brister i det jag har.

Vad vet jag om deras lycka och vägen dit. Det jag hör är kanske inte det som är. Resan är kanske egentligen en mardröm, men ett måste. Allt kanske är omgärdat av stress och önskan, i botten, en längtan om att istället få vara hemma. Uppoffringen kanske betydligt större än resultatet som ska uppnås.

När detta sker märker jag att jag slutat se vad jag har och jag har slutat känna tacksamhet för det som är. Jag söker det som finns utanför mig själv. Jag jämför. Jag jagar en lycka som jag tror finns någon annan stans. Jag jagar något som jag tror mig saknar men som jag egentligen redan från början alltid haft. 

Så här har jag gjort under väldigt lång tid. Kanske så långt tillbaka som jag kan minnas. 

På kort sikt har detta beteende varit en drivfjäder för att nå något jag trodde jag ville ha och saknat men på lång sikt har det tärt och stressat mitt inre. 

Känslan var kort och jag är glad att jag idag lärt mig att jämföra lurar mig in på resor som jag inte vill åka på. 

Jag är tacksam för det som är mig givet. Jag är tacksam för det jag har. Jag förstår att jag för alltid och alltid haft allt som jag behöver. 

En gammal känsla vaknade till liv. Nu väljer jag att sortera in den på sin plats igen där jag sist placerade den.

Även idag fick jag chans att möta mig själv och lära mig att gamla känslor gärna vill ta plats. 

När sist fick du chans att lära dig lite mer om dig själv? 

Händerna i byxfickorna

Jag ser, jag hör, jag förstår. Jag har allt klart för mig. Jag förstår verkligen vad jag behöver göra och jag inser att om jag inte gör det så blir det inte bra. Jag har fått det klart för mig många gånger och många har sagt det till mig. Det är i alla avseenden uppenbart och till och med självklart att så måste ske. Ingen förändring innebär en katastrof och jag ser det. 

Ändå sker inget. Ändå gör jag inget. Ändå står jag där och beklagar mig och gnäller för det som sker och skyller på vad andra gör eller inte gör. Ändå pekar jag finger på alla till och med mot mig själv, i de bästa av stunder. 

Jag står där och jag har fått planer och lösningar till livs. Jag står ändå där med mina händer i byxfickorna och beklagar mig. 

Det kommer givetvis inte att hända något om jag inte gör något. Det kommer inte att hända om jag inte först tar ur händerna ur byxfickorna och börjar att agera på något sätt.

Göra själv eller be om hjälp. Agera för att förändra den position jag står i.Våga ta det första steget mot något annat än där jag just i denna stund står.

Var har du dina händer?

Jag en mobil

Jag och min hjärna är som en mobiltelefon. Jag kan välja vilka samtal jag vill svara på och jag kan välja vilka samtal jag inte vill svara på. Jag kan blockera. Jag kan välja, bland de samtal jag svarar på, vad jag väljer att kommentera eller inte och på vilket sätt. Jag väljer vilka appar jag har och jag väljer vilken skärmbild jag vill ha. Jag väljer hur aktiv jag ska vara med telefonen och jag väljer att stänga av den när jag behöver min alldeles egna tid. Jag väljer vilka appar som är mest intressanta för mig och jag väljer att ta bilder och video när det passar. Vissa bilder och filmer väljer jag att spara, andra kastar jag. Om jag sparar för mycket blir minnet fullt och då finns ingen plats för mer intryck, filmer, bilder och appar. I dessa stunder blir det trögare, vissa saker fungerar inte alls eller så lägger mobilen av helt. Ofta behöver mobilen laddas för att fungera. Ibland får jag ladda ofta eftersom jag förbrukar så mycket energi i allt jag gör med mobilen. När jag fokuserar för mycket på det som händer via mina appar glömmer jag bort att se det som händer i mig själv. I stunder blir kommunikationen utanför mig själv viktigare än kommunikationen med mig själv. När jag har det så har ett virus smugit sig in som jag behöver ta hand om. För att min mobil ska hålla så länge som kapaciteten räcker behöver jag vårda den och vara varsam med den.

I bland behöver vi startas om för något har fått fel. Ibland behöver vi uppdateras för att hänga med bättre. 

En del information lagras och får oss att minnas saker som vi gjort tidigare vilket underlättar i hanteringen av det som är just nu. Ibland blir samma erfarenhet och minne ett problem och vi får fram sådant som egentligen inte alls har att göra med det vi vill göra just i stunden.

Till skillnad från mobilen är jag ingen förbrukningsvara som jag kan byta ut efter några år. Jag är något som återbrukas om och om igen till den dagen jag inte längre finns. Men som telefonen finns det alltid ett bäst före datum. När det är beror på. Mot slutet av livet på oss båda går det lite trögare, vi är lite slitna och stötta i kanten. Vi kanske varit inne för renovering några gånger och vi är inte lika snabba som vi var när vi var nya. 

Mitt jag, min hjärna är som mobilen mitt verktyg som jag väljer att använda på mitt sätt. Det finns en manual som jag ibland behöver läsa i för att lära mig alla funktioner eller titta i när funktionen inte riktigt är som den ska. 

Ibland behöver vi hjälp från någon annan.

Hur vill du använda dig?

Dtoxa hjärnan

Jag bryr mig om vad jag gör och var jag vistas. Jag bryr mig om vem jag lever med och vilka som är mina vänner. Jag bryr mig om att inte äta så mycket medicin och att se till att det jag äter i mat inte är besprutat och är ekologiskt så jag inte får i mig något olämpligt. Jag bryr mig om min kropp genom att träna och jag renoverar mitt hus. 

Jag gör allt detta för att mina förutsättningar ska vara så goda som möjligt och jag ska ha det bra.

Men jag glömde något. Jag glömde något som kanske är avgörande för allt annat. 

Jag glömde se över det jag matade min hjärna med och vad som fanns där. 

Hjärnan var fylld av en massa historia utan värde. Som ett cash minne som aldrig töms. Hjärnan var fylld av en massa gamla negativa tankar om mig själv och andra som gjorde att jag fick problem med att leva här och nu. Hjärnan var fylld av drömmar utan planer på att förverkliga dessa. Hjärnan var fylld av gamla historiska negativa känslor utan värde idag. Hjärnan var fyll av stress och brist på närvaro. Hjärnan var fylld med förklaringar och argumentationer. Hjärnan var fylld med det jag trodde var sanningar och som jag inte vet vem som la dit. Sanningar som jag inte längre kunde lita på. Hjärnan uppehöll en massa minne som skulle kunna användas på ett helt annat sätt. Hjärnan skulle kunna fyllas med nytt liv istället för det gamla jag fyllt den med. 

Mitt val är att dtoxa hjärnan då och då för det som jag inte vill ha där. Jag behöver då och då rensa och sortera. En del får vara kvar men jag vill veta var det finns. En del annat tar jag bort för det är gammal kunskap som inte längre behövs. 

Jag väljer att fylla min hjärna med nytt. Jag är öppen och villig att pröva nya tankar. Mitt val är att vara ärlig eftersom motsatsen aldrig varit ett alternativ.

Hur väljer du att ta hand om din hjärna?

Hur jag ser

Hur jag väljer att se styr hur jag väljer att leva och hur jag ser på mitt liv. Jag äger alltid frågan det handlar mer om vad jag väljer i det ägandet. 

När jag drömmer tittar jag utåt och ser det som jag skulle vilja ske utan att finna vägen dit. När vägen dit blir tydlig är det inte längre en dröm utan ett mål. För att nå målet anpassar jag mig till hur jag väljer att handla idag. 

När jag väljer att se innåt väljer jag att vakna. Mitt vaknade ger mig möjlighet att leva här och nu med det jag har och det jag vill.

Att vakna är att inte drömma. Att vakna är att leva. 

Hur väljer du att se? 

Upptagen

När jag inte väljer att leva här och nu i denna stund utan istället befinner mig med min historia eller i en framtid med hoppet om en bättre kommande historia, missar jag det avgörande. 

Jag har egentligen inget liv utan väljer att leva kvar i något som inte längre är eller något som kanske aldrig blir.

Jag väljer att vara upptagen med att sakta dö från nutiden.

Detta är avgörande det som jag skriver just nu i denna sekund. 

Jag väljer att gå mot min egen död. Det blir mitt val. Om det är dit jag vill ska jag inte välja något annat utan fortsätta denna linje.

Men jag kan göra ett annat val.

Mitt val det är att vara upptagen med att leva. Varje dag behöver jag se varför jag gör detta val. Jag behöver möta mig själv. Tala med mig själv. Hjälpa mig själv att se vad som faktiskt pågår just nu i denna sekund. Jag behöver och jag vill se det som faktiskt sker. 

När jag väljer att vara upptagen med mitt liv, här och nu finns inga sorger eller bekymmer. Livet bara är och det är ok, rentav fantastiskt. Livet finns därför är det fantastiskt med möjligheter att vara tacksam för det jag har. Tacksam för det som är. Tacksam för det som sker. Tacksam för det liv som utmanar mig och gör att livet varierar. 

Vad är du upptagen med i ditt liv? 

Det finns alltid ett ljus

Hur mörkt det än är. Hur stort motstånd jag än har. Hur lång min uppförsbacke än är finns det ljus.

Det finns ett ljus och en möjlighet som jag behöver fokusera för att se. Det finns alltid ljus i allt mörker.

På vägen till mitt sommarställe behöver jag ta min båt sista vägen. Svarta höstkvällar och mulet väder känns överfarten svår. Kallt, ruskigt, dimma och framför allt mörkt. Lanternor och lampor förblindar. För att se ljuset och kontraster behöver jag fokusera, släcka de lampor som finns för att se det ljus som ändå finns där ute för att skönja konturerna mellan himmel och hav och skillnad mellan ö och ö.

Det finn alltid ljus. Jag ser ljuset när jag väljer att se ljuset på samma sätt som jag ser mörkret när jag väljer att se mörkret. 

Vad väljer du att se? 

Mina val

Så hur är det nu, vem har ansvar för vad? Att jag haft en tuff historia med föräldrar som inte tog hand om mig som jag ville. Med ex som inte var som jag ville. Med arbetsgivare som inte var som jag ville. Med vänner som inte var som jag ville. Med saker som inte gick min väg. 

Vem har ansvar för det? 

Dom andra eller jag? 

Vem har ansvar för hur jag sedan gick och bar på detta hela mitt liv? 

Hur jag ältade och ältade!?

Vem?

Jag var där. Jag gjorde mina val. Jag var där och jag fortsatte och bar på det som passerat mitt liv, resten av mitt liv.

Mitt försök att skylla från mig var att jag sa att det var deras fel. 

Hur kunde det bli deras fel?

Det har aldrig varit deras fel. Aldrig!

Alla gör sina val även de som jag tycker gör fel och jag har inget med det att göra.

Jag kan tycka att andra gör konstiga val men det är en helt annan sak. 

Jag gör mina val och har alltid gjort. Du gör dina val och du kommer alltid att göra det.

Det är så lätt att jag fokuserar på någon annan och därmed låter bli att se min del i det som sker.

Finns det stunder när du tänker att nja det var inte mitt val det är han/ hon som förstört det för mig?

Kärlek

Ibland behöver jag bara höra det. Jag behöver känna det. Jag behöver förstå det. Jag behöver se det. Jag behöver beröras av det. Jag behöver fångas av det. Jag behöver göra det. Jag behöver följa det. Jag behöver styras av det.

I mig vill jag finna det. Kärleken i mig själv.

Det är så konstigt för jag vet att jag har den på plats och ändå ibland så tror jag mig inte finna den.

Jag letade länge utanför mig själv men fann den inte. Jag letade mycket länge. Ibland känns det som jag letat hela livet. 

Till slut förstod jag att jag hela tiden letat på fel plats och lyssnat på fel människor. Kärleken har aldrig funnits där jag letat. Kärleken har aldrig visats hos de jag frågat.

Jag har slutat leta.

För jag behöver inte leta efter något jag redan har och alltid haft.

Däremot behöver jag varje dag påminna mig att jag har den gåvan inom mig och att den finns där. Jag behöver tala till mig själv så att jag förstår att det är så.

När jag förstår det då kan jag också ge det jag redan har till någon annan.

Men ändå ibland trots att jag har det inom mig och att jag vet att jag har det inom mig behöver jag höra av någon annan att det finns en kärlek. Inte för att jag inte har den inom mig utan bara för att jag jag bara är en människa.

Har du funnit det du trott du saknat?

Inte mer än

Män

Männ

Männi

Männis

Människ

Människa 

Vi är inte mer än just en människa.

Just bara en människa. Med våra brister och våra tillgångar. Med vårt bagage och med våra svårighet. Med mer tankar om framtid än just här och nu. Med sådant vi inte vill eller borde göra. Med för mycket tankar. Med för mycket känslor. Med för lite tankar eller för lite känslor. Med brist på balans.

Det bara är så. Jag gör så gott jag kan. Du gör så gott du kan. Vi gör så gott vi kan. Så gör eller gjorde också alla andra även våra föräldrar.

Vi är inte mer än människor och det är ok. 

Vi har allt och haft det hela tiden. Tillräckligt med allt även fast vi inte alltid tror det. Vi har allt det där. 

Jag är och du är helt perfekt.

Det gäller bara för mig att förstå det. Det gäller bara för dig att förstå det. 

Vi är inte mer än människor.

Min gåva till mig är just det. Din gåva till dig är just det. 

16. Tjäna andra

Nu handlar det inte enbart om mig för mitt syfte. Mina behov och mina lustar. Det handlar om något mycket mer och mycket större. 

För att leva ett harmoniskt liv behöver jag för någon annan eller några andra ge och tjäna utan något som helst eget syfte. Utan att på något sätt göra något för någon annan för att jag ska få någon slags fördel av detta. 

Jag behöver förstå att jordens centrum inte på något sätt går genom just min kropp. Alla människor finns inte där för mig utan jag för dem. Alla människor är lika mycket, observera lika mycket värd som alla andra. Hur svårt kan det vara.

Jag behöver tjäna och ge till andra hela året. Alla år. Jag behöver förstå att ge är grejen inte att få eftersom jag har allt och haft det från första stund. 

Jag behöver gå ut i världen för att ge på mitt sätt både för att jag vill och för att jag har så mycket att ge. 

Jag vill ge med kärlek.

Detta handlar inte om jul utan detta handlar om en livsinställning i en värld där individualismen tagit alldeles för stor plats och denna kommer på sikt att förgöra oss om vi inte ser upp. 

Det ligger en hemlighet i gåvan att ge som jag inte kommer att avslöja. Du får själv upptäcka den. 

Vad behöver du göra för att komma till det vägskäl där du kan ge utan egna syften? 

15. Balans

Hur svårt ska det vara och hur många gånger ska jag behöva säga det? Får jag balans så löser det sig. Balansen i mig i mina tankar, i mina känslor och i mina handlingar är lösningen.

Det är när jag har obalans som saker inte riktigt blir som jag trodde eller tänkt mig. Det är i obalansen som jag tänker för mycket eller för lite utan att känna. Det är i obalansen jag känner för mycket eller för lite utan att tänka. Det är i handlingarna jag agerar för mycket eller för lite utan att tänka eller känna. 

När jag har balans blir jag som ett självspelande piano med struktur men med den avgörande skillnaden att jag fyller pianot med det som jag tänker, känner och gör i balans med exakt det liv som jag vill ha.

Hur balanserat är ditt liv eller haltar det på något ben? 

Innan blir det sämre

När jag arbetar med mig själv behöver jag möta det som jag är mest rädda för och som jag till varje pris försöker undvika. Jag behöver tänka, känna och göra det som jag tidigare hatat, hållit mig undan ifrån eller förskräckts över. 

I mötet ligger befrielsen från rädslan och vägen till nått nytt. I mötet väcker jag nya insikter till liv som jag trodde aldrig existerade. I mötet vaknar nytt liv.

På resan kommer det först att bli värre innan det blir bättre. Jag behöver möta rädslan men andra kommer samtidigt att försöka undvika mötet med sin egen rädsla vilket kan göra att andra gör val som jag till en början kommer att tycka är konstiga eller oförklarliga. Men detta är enbart en konsekvens som jag behöver lära mig att leva med. När jag gör mina val gör andra sina val. 

Därför blir det värre innan det blir bättre. När jag ändrar mig kommer inget längre att vara sig likt, det kommer att vara annorlunda för att det är annorlunda. Jämfört med innan är det annorlunda eftersom jag ändrat min plats på denna jord. 

Gammalt försvinner och nytt kommer in. Vad jag behöver göra är att våga se det nya. 

Hur blev det för dig, blev det värre innan det blev bättre? 

14. Be om ursäkt

Det är inte bara förlåtelse som jag behöver göra. För det är mycket möjligt, ja ganska troligt att jag också skadat någon eller några andra. Alla tänker inte som jag, alla känner inte som jag och alla gör inte som jag. I min väg står andra och där de står kommer jag ibland in vilket gör att jag kommer i vägen eller de kommer i vägen. När vi kommer i vägen för varandra finns risken att vi behöver gottgöra något som vi gjort någon annan. Vi behöver be om ursäkt för det vi gjort. Jag vet att det finns minst en jag behöver be om ursäkt till.

Ursäkten är mitt eget sätt att försöka gottgöra det jag gjort någon annan, även fast det från början inte var med min mening. Ursäkten äger en befrielse till mig själv men kan också ge en befrielse till någon annan för att personen ska kunna gå vidare.

Att bära på ilska och harm är en handling mot mig själv. Att visa ilska och harm mot någon annan kan vara en handling mot någon annan fast det ofta handlar om mig själv.

Ursäkten är läkande och öppnar dörrar till befrielsen. 

Vem behöver du be om ursäkt till? 

13. Finn sätt att förlåta

Jag kommer inte undan. Vill jag bli hel behöver jag fatta ett antal beslut. Ett av dessa beslut är att förlåta andra vad de gjort mot mig. I det innefattas också mitt förlåt till mig själv för det jag gjort mot mig själv. 

Jag behöver förlåta allt, ja allt som jag anser att jag drabbats av eller blivit utsatt för från andra. Hur stor den sorgen och ilskan än är. Hur stort övergrepp jag än anser jag blivit utsatt för. Jag behöver befria mig själv och det är genom förlåtelsen. Förlåtelse som sker med hela mitt hjärta. Förlåt som bara sker i tanken har inget värde.

Det hände när det hände för länge sedan eller i närtid men jag har valt att bära det hela vägen till idag, den handlingen är min. 

Varför ska det vara nödvändigt att förlåta? 

När jag förlåter äger jag frågan helt och hållet själv. När jag äger frågan kan jag göra något åt den. I förlåtelsen ligger befrielsen.

Har du svårt för att förlåta? 

12. Acceptera mitt liv

Alla har vi en historia. Allas historia ser olika ut utifrån hur vi upplevde det. Alla har inslag i sin historia som varit traumatiskt på olika sätt. Ibland kan det verka som det var lika men ändå alltid olika. Vissa går vidare och kan lägga  sådant som hänt åt sidan och leva med sin historia, andra låter sin historia påverka deras liv in i döden. Påverka på ett sätt som om historien i alla delar levde även fast den är död för mycket länge sedan. 

Historien kommer alltid att leva i oss och påverka livet vi lever nu. Det som däremot skiljer människor åt är hur vi hanterar historien. 

Vi är inte vår historia men vi har en historia.

Politiska utspel i heta politiska debatter vill gärna dra upp historia, som inte längre har sin grund, i dagens verklighet. Ibland har partier utvecklats åt ett helt annat håll, ibland lever partierna kvar i ett förflutet tänk som baseras på en helt annan verklighet. Även politiska partier är inte längre deras historia även fast de har sin historia. Ibland väljer ändå partier att i nutid agera utifrån sin historia.

När vi lär oss att acceptera det som ändå varit utan att straffa oss själva eller andra har vi valt en enklare väg. 

Vägen sker genom acceptans av den historia vi har utan att klandra det vi gjort. Våra nya val skapar sedan vår nya historia.

Hur mycket har du kvar av att acceptera din historia? Går du och klandrar dig själv?

11. Utanför och innanför

Alla mina tankar och alla mina känslor är sådant som sker innan för mig själv. I min värld innanför mig själv skapar jag mina egna händelser. Jag skapar sådant jag tror är en sanning. Jag kopplar min historia till det som sker här och nu och jag spelar olika typer av drama. Jag oroar mig för sådant som jag inte vet något om och kan påverka och jag gör saker eller låter bli att göra saker på grund av sådant som jag upplevt innanför mig själv långt tillbaka. Innanför mig själv skapar jag mitt sätt att förhålla mig till livet vilket får konsekvenser.

Utanför mig själv sker allt det andra som inte alls har med mig att göra. Där sker sådant som kommer från andra som har sina egna liv innanför dem själva. Det finns människor som har åsikter om mig, gillar mig eller gillar mig inte. Människor som i allt de säger bygger detta utifrån den värld de har innanför sig själva. Vad jag än säger till någon annan utanför mig själv handlar om mig. Vad jag än får höra från någon annan om mig har med den andra att göra. Detta är ofrånkomligt.

Ändå.

Ändå så bryr jag mig mer om det som sker utanför mig själv än det som kommer från mig själv även fast inget av detta är mer sant än det andra. 

Det som är viktigt i allt detta är att förstå att det är på detta viset och att jag behöver hitta ett sätt att förhålla mig till det som sker. 

Vägen till ett harmoniskt liv börjar med mig och har egentligen inte alls att göra med det som sker utanför mig. Det som har betydelse är bara hur jag förhåller mig till det som sker där utanför. 

Hur enkelt är det för dig att se det som är utanför dig själv och det som sker innanför dig själv? 

10. Våga reflekterar

Jag vill våga. Jag vill våga reflektera. Jag vill våga reflektera över det jag känner. Jag vill våga reflektera över det jag tänker. Jag vill våga reflektera över det jag gör. 

När jag väljer att vara öppen, villig och ärlig mot mig själv väljer jag också att vilka vara genuin. Jag väljer att se mig själv och förändra mig själv på det sätt jag klarar så att jag når det jag vill. Jag väljer att möta mig där jag är för att föra mig dit jag vill i mina tankar, känslor och handlingar. 

För att komma dit behöver jag tänka tankar jag aldrig tänk, känna känslor jag aldrig mött och göra saker jag aldrig gjort. Först då möter jag mig som jag aldrig tidigare mött.

Vägen till det jag vill går genom det jag inte sett.

Vågar du reflektera och möta det du ännu inte mött? 

9. Hälsosamt liv

Hälsosamt är det liv jag lever när jag känner kärlek. Hur frisk, handikappad eller sjuk jag än är. I min kärlek finns alla möjligheter att förhålla mig på just det sätt och med de förutsättningar jag har just i en viss stund som kan få mig att känna att jag lever ett för mig hälsosamt liv 

När jag börjar jämföra mig med andra försvinner kärleken till mig själv och risken ökar att jag blir mindre hälsosam bara av det faktum att jag jämför och ser skillnad. Kärleken i mig som är min hälsa försvinner.

Lever du ett hälsosamt liv? 

8. Meningen med livet

Varför är jag på denna jord? Vad är det som är mitt uppdrag och min mission här? Det fanns en mening med att just jag skulle landa just här. Det finns människor jag ska möta och uppdrag jag ska genomföra. Det finns något som jag ska föra vidare. Det var inte en tillfällighet att just jag föddes just här med just mina föräldrar och min familj. 

Tänk alla erfarenheter jag fått och all kunskap jag berikats med. Tänk, allt detta skapade just mig till den jag är idag.   Det var inte så att det bara hände, det är en mening. 

Jag har en mission och en uppgift att föra vidare. Jag har ett värde och en kunskap som andra behöver och vill ha. Jag har ett uppdrag. 

Jag finns på denna jord av en särskild anledning. Precis som alla andra. Därför vill jag förvalta mig själv på bästa sätt så att jag kan bli mitt bästa jag. Att göra motsatsen är att slösa med mina egna resurser. 

Varför finns du på denna jord? Vad är meningen med att du är just här och att du är just den du är? 

7. Se till att leva livet på bästa sätt

Jag behöver inte då och då utan varje dag leva mitt liv som jag vill leva. Jag behöver göra det jag vill göra, känna det jag vill känna och tänka det jag vill tänka. 

Skulle det inte bli som jag önskar just en speciell dag så är det för sent just den dagen. Men jag väljer att inte klandra mig för den dag som gott för det kommer en ny dag där mina intentioner kan bli som jag vill.

Jag behöver vara klar över vad jag vill både i mina tankar och i mina känslor. För det blir alltid som jag vill. Är jag oklar med vad jag vill och inte övertygad finns det alltid något som ändå styr mig dit, ditmina känslor om mig själv för mig.

Lever du ditt liv varje dag som du verkligen vill eller som dina känslor styr dig? 

6. Gör det du kan

Jag väjer att göra det som får mina styrkor och talanger att stråla. Det betyder förutom att göra det jag kan också att göra det jag inte kan om min styrka är att göra sådant jag inte kan.

När jag vågar visa mina styrkor och mina talanger, vilket alla har, visar jag både för mig själv att jag kan men också för andra sådant som gör att jag blir någon i ett sammanhang. Ibland kan detta vara bara det enkla att bara vara jag som är det svåraste av allt.  

Nu tänker kanske den listige att jag behöver inte alls bli bekräftad av andra, jag är mig själv nog, vilket är rätt. Knepet är att genom att göra bekräftar jag också för mig själv mina styrkor och på det sättet gör jag det lättare för mig själv. Jag tillåter mig att bli stolt över mig själv. 

Lever du i miljöer och sammanhang där du visar dina styrkor och där du strålar? 

5. Ett socialt sammanhang

Jag behöver och vill vara i ett socialt sammanhang. Vara en del av något. Beröra och beröras. Dela med mig och ta del av. Sammanhanget får mig att vara på en plats som tillhör något större. Jag är en del av gemenskapen. Varken mer men inte heller mindre än någon annan är jag en del av helheten. 

Jag tillför och jag får. Jag bryr mig om vad som händer och andra bryr sig om vad som händer med mig. 

Väljer jag att ställa mig i en position där jag inte blir en del av cirkeln utan ställer mig i mitten och värderar mig högre än någon annan, det är inte det sammanhanget jag talar om. 

Sammanhanget kan vara min familj, mina barn, min fru eller sambo, min släkt, den grupp jag tränar med eller går ut och går med. Det kan vara något frivilligarbete jag håller på med men också ett avlönat arbete. Sammanhanget har ett värde när jag är saknad om jag inte kommer och att jag har en uppgift. Ibland kan uppgiften bara vara att jag är jag.

Alla är vi alltid i ett sammanhang men det är kanske så ibland att vi inte alltid ser det sammanhang vi är i.

Vilket sammanhang befinner du dig i? Hur tillhör du detta sammanhang?

4. Gör saker med andra

Det handlar inte enbart om att tänka och känna och omge mig med andra för att vi ska ha ett harmoniskt liv. Det handlar också om att göra. Det är när jag gör och handlar som jag får effekter. Arbeta med det jag tycker om. Agera i det jag tänkt och känt. Göra sådant jag tycker om och vill göra. Göra det med andra.

Handlingen manifesterar något och skapar effekter. Egentligen är det så att det är oundvikligt att få en effekt. Handlingen är verkligheten och verkligheten känns. Handling kan ske i allt. På jobbet, på min fritid, på väg till eller från jobbet, när jag är ute och går, när jag möter människor, reaktioner, uttryck för känslor och tankar ja över allt och i allt kan jag handla. Handlingen får mig att att beröras på något sätt och gör mig levande.

Handlar jag och gör det i gemenskap med andra människor höjer jag effekten både genom att jag lär mig att vara med andra och genom att jag får reaktioner från andra och från mig själv i den gemensamma rörelsen.

Alltså jag gör saker och jag gör det med andra. Effekten ökar när jag också gör det med andra.

Vad gör du?

3. Skapa relationer

Människor omkring mig är just mitt eget nätverk som kan bidra med att stötta eller stöta ut mig. Relationer handlar om möten och hur jag relaterar till dessa möten. Dessa relationer kan vara vänner, släkt, kompisar, människor jag känner, arbetskamrater, människor jag möter på stan, nätverk men också partnerrelation. De människor jag vill relatera till är de människor som skapar en spänts och en positiv miljö för mig. Människor som gillar och tycker om mig. I en relationen kan jag stötta men också få stöttning. Mötena behöver innebära, även när det kan vara tufft, att det har en grund som bygger på kärlek. Är grunden en annan bör jag om möjligt välja bort den relationen. Både för min egen skull och den för  den andra. 

Omger jag mig med människor som tycker om mig, är förutsättningarna större för att det kommer att bidra till bra saker för mig och jag kommer att bidra med bra saker till andra.

Jag sökte bekräftelse och när jag trodde att jag inte hade människor som tyckte om mig skapade jag istället relation med människor som ogillade mig och som i sin tur innebar en bekräftelse. Jag hade människor redan från början som tyckte om mig det var bara det att jag inte såg vad jag redan hade och var dålig på att ta hand om det som redan fanns där.

Har jag människor omkring mig som tycker om mig kan det inte bli fel. 

Hur gör du när du väljer dina vänner? Skapar du relationer med människor omkring dig som har en möjlighet att tycka om dig och du om dom? Hur gör du när du märker att det är tvärt om?

2. Val av känslor

Jag har mina känslor och jag behöver mina känslor men jag är inte mina känslor. Jag blir gladare av positiva känslor och mindre glad av negativa känslor. Det säger sig självt att om jag samlar på mer positiva känslor än negativa känslor blir det som jag har mest av det som dominerar. 

Har jag svårt att samla på positiva känslor kan jag ibland tendera att istället samla på de negativa känslorna, bara för att ha några känslor. Då kan jag ändå känna mig bekräftad och uppleva något positivt av det, även fast jag bara samlat på det negativa känslorna. Detta får däremot andra konsekvenser som i längden inte blir bra för mig. 

Har jag bara en massa känslor i mig är chansen uppenbar att jag lever i en värld som inte är sann. Känslorna tar överhand och får mig att tappar greppet om verkligheten. 

Positiva känslor är antidepressivt, om de är äkta. De hjälper mig enklare att ta hand om det som händer i mitt liv som ibland inte är så enkelt. Livet är lite så ibland. De positiva känslorna kan få mig att göra storverk bara för att jag då befinner mig i ett positivt mod. Positiva känslor syns på min utsida och sprider på det sättet också en massa positiva känslor till andra som i sin tur sprider sina positiva känslor tillbaka till mig i sitt bemötande. Positiva känslor lär mig att se saker på ett positivt sätt medan de negativa lär mig att se saker på ett negativt sätt.

Jag väljer.

Vilka känslor väljer du att samla på? 

1. Skapa en struktur

Valet att skapa en struktur handlar om rutin och ordning. Det hjälper mig att skapa vanor som gör att det blir enklare att göra det jag ska. Lite som att borsta tänderna. Det sker utan att jag behöver tänka på det. Mina tankar och känslor får mig gärna att ibland smita från sådant som är besvärligt och som inte direkt belöna mig. Effekterna kan komma mycket senare både av att göra det eller låta bli. Mitt ego vill också gärna att jag inte ska prioritera det som får effekt på lång sikt. 

Rutinen och strukturen hjälper mig att hålla mig på banan. Den fångar upp mig när jag börjar avvika för mycket från det jag vill och den hjälper mig när jag tenderar att falla tillbaka till gamla mönster och beteenden.

Vad betyder det för dig eller vad skulle det betyda för dig att ha en struktur i ditt liv? 

Irriterad- en gammal känsla

Jag har under några dagar kännt att jag varit irriterad, ofokuserad och haft lätt att tappa humöret. Det har varit, så här efteråt som om det bott en bomb i mig som när som helst vill brisera. Jag märker det så väl och jag ser hur jag behöver gottgöra när min reaktion även når utanför mig själv, mot andra. Så här har jag känt i stunder av stress och när jag inte ger uttryck för vad jag känner och är ärlig, förr om åren. Så här har jag känt när jag känt leda och när saker blivit vardag. Så här har jag känt när utmaningarna uteblir. 

Detta är också en del av livet och jag behöver bara vara ärlig med att det händer. Vara ärlig med vad som händer och vara ärlig med att söka varför det händer. Svaret finns i mig och lösningen lika så. Skillnaden från för är mer vilka lösningar jag nu väljer jämfört med förr. Då flydde jag, nu vågar jag möta det och ärligt och öppet tala om vad det kan vara, varför det är så och hantera det som det kommer.

Livet levs med olika styrka och med olika värden. Livet kommer tillbaka med liknande beteende och känslor. Jag väljer själv hur jag vill hantera det som sker och jag ser skillnad från då och nu. I känslan men också i lösningen. Jag gör annorlunda och det gör skillnad. Minnet av då, dit jag inte vill tillbaka är en tillräcklig spegling för att göra det jag lärt mig att göra.

Jag minns hur det var och det som sker just nu är bara processer i mitt inre som spelar mig ett spratt mellan mina tankar och känslor. Mina reaktioner finns där men mina handlingar blir idag annorlunda. 

Hur gör du när gamla känslor dyker upp eller när du tappar fotfästet för ett tag? Har du verktyg för att komma på benen igen? 

Ett harmoniskt liv

Hur gör jag för att hålla mig själv på rätt sida vägen? Hur gör jag för att känna glädje, lycka, harmoni och ha tillgång till hela min person och det som är just jag, fri från bestående rädslor? Hur gör jag? 

Kanske är det enkelt om jag bara vågar?

Här är några regler som jag och många andra försöker att använda oss av för att hitta denna balansen.

1. Skapa en struktur i ditt liv som känns lätt att följa

2. Sök efter mer positiva än negativa känslor

3. Skapa relationer med personer som gillar och tycker om dig

4. Handla och gör saker genom att agera, arbeta men också andra typer av sysslor där du är med andra människor

5. Tillhör ett större socialt sammanhang

6. Gör sådant som du kan där dina styrkor och talanger får stort utrymme

7. Se till att du varje dag lever ditt liv på bästa sätt

8. Hitta det som är mening med just ditt liv

9. Lev i ett sammanhang där du känner dig trygg och lever ett hälsosamt liv

10. Våga reflektera över de tankar och känslor du har och de handlingar du gör.

11. Lär dig att se det som finns utanför dig själv och det som finns innanför dig själv.

12. Acceptera det liv du har levt oavsett vilket liv du levt.

13. Finn ett sätt att förlåta andra också dig själv

14. För dom du kan ha skadat, finn ett sätt att be om ursäkt

15. Hitta en balans i ditt liv mellan dina tankar, känslor och handlingar

16. Hitta tillfällen att tjäna och hjälpa andra


Hur gör du för att hitta harmoni i ditt liv så att du lever det liv som du vill leva?

Det är inte mitt jobb

Det är så lätt att ta över andras arbete. Det är så lätt att kliva in och ta över någon annans förändring. Det är så lätt att kliva in och ta över någon annans smärta. Det är så lätt att ta över det någon annan behöver göra och inse. Jag tror mig se och jag tror mig ha lösningen på det jag själv fick lära genom smärta. Det är så lätt att ta över. 

Men det är inte mitt jobb att göra ditt jobb. Det är inte mitt jobb att ändra dig.

Mitt jobb är däremot att älska dig villkorslöst på mitt sätt. Det är det enda som jag kan ge till någon annan. Det är den största gåvan. Även om det skulle innebära att jag förlorar vår relation. Om jag kliver in och gör ditt jobb då hindrar jag dig att utvecklas på ditt sätt. Då gör jag det enbart för att jag vill förändra dig på mitt sätt. Jag låser in dig i mitt hörn.

Jag har en massa åsikter om vad andra borde göra varje dag. Håll dom för mig själv. Om jag kliver in så är det enbart för att tjäna mina egna syften. 

Kliver du in och gör andras jobb? Älskar du villkorslöst på ditt sätt?

Ännu mera jag

Jag har levt så här långt. Vad finns ännu kvar? Vad är det jag ännu inte varit med om. Vad har ännu inte hänt och vad är det som ännu inte visat sig. Vad har jag ännu inte nått fram till. Vad det så här det skulle bli? Vad det detta? 

Vilka tankar har jag ännu inte tänkt? Vilka tankar finns kvar som ännu inte nått mig? Vilka tankar har ännu inte visat nya öppningar för mig? Vilka tankar har jag ännu inte inte tänkt som jag kanske inte heller skulle vilja tänka? Jag vet att det finns fler av alla tankar som finns. Vilka tankar har jag tänkt som jag inte skulle vilja tänka om och vilka tankar har jag tänkt som jag gärna tänker igen? Jag ska göra vad jag kan för att få uppleva fler av dessa. Jag vill göra detta för att bli ännu mer jag.

Vilka känslor har jag ännu inte känt? Vilka känslor har ännu inte visat sig för mig? Vilka känslor har jag ännu inte släppt fram. Jag vet att de finns både de smärtsamma och de riktigt förlösande glädjefyllda. Jag ska göra vad jag kan för att öppna hela mitt register av känslor som jag till viss del kanske har låst in. Jag vill göra detta för att bli ännu mer jag.

Vilka handlingar har jag ännu inte gjort. Vad är det som jag ännu inte vågat göra? Mina rädslor kan ha hindrat mig eller är det mitt intellekt? Vad är det som jag ännu inte vågat göra som kanske kan öppna nya dörrar för mig? Vilka handlingar är det om kan frigöra mer av mig. Vilka handlingar vill jag inte göra om och vilka handlingar vill jag göra mer av? Jag känner inte till alla handlingar som finns men hoppas att det finns en massa handlingar som ännu inte nått mig. Jag ska göra allt jag kan för att finna och göra nya handlingar som jag ännu inte gjort och som hjälper mig att bli ännu mer jag.

Det finns så mycket tankar, så mycket känslor och så mycket handlingar som ännu inte nått mig. Jag är öppen och villig att möta detta. När jag väljer att möta allt som finns även fanns det på kort sikt kan smärta ökar chansen att jag blir ännu mer just jag.

Vad har du kvar att möta? Vad är du villig att möta?

Ingen lek

Att arbeta med mig själv är tufft och ingen lek. När jag skriver här befinner jag mig i min komfortzon. Det jag inte skriver om har inte ännu nått dit. Alla har vi olika komfortzoner. Alla zoner är ok, det handlar mer om hur komfortabla vi är i våra zoner. Ska  jag förändra något behöver jag ta mig utanför denna zon. Att ta sig utanför är inget enkelt arbete. Antingen tvingas jag dit för att mitt liv tagit mig dit. Då blir valet något lättare att hitta en annan väg. Att ta sig utanför zonen själv med egen kraft kräver mod, efter som konsekvenserna att vara kvar ännu inte nått en botten. Vi har då inte blivit tillräckligt tilltufsade än.

När det handlar om dessa stora destruktiva krafter som får oss att göra saker som vi egentligen inte vill i vår befintliga komfortzon och som upplevs som väldigt skadliga för oss, behövs en stor motkraft. Vi behöver få oss en knuff som får oss, om än för en stund, att tappa fotfästet. Vi behöver få chans att kliva ur det fundament som vi låtit oss gjutas i. Denna kraft är inte snäll. Denna kraft kan upplevas som brutal och ovänlig. Denna kraft kan nästan skapa en motkraft av försvar. Men kraften behövs och den som bidrar med kraften behöver, om den personen är den person som ska hjälpa, göra det med stor kärlek. Utan kärlek får denna kraft helt motsatt effekt. Kraften kan givetvis också komma utifrån och utan synbar kärlek men få konsekvenser som får mig att fundera över min situation. Jag själv drabbades av den senare kraften för snart 10 år sedan. Jag fick riktiga käftsmällar från den jag då levde med vilket verkligen rubbade mitt redan tidigare instabila fotfäste. Då var jag rädd och förbannad, idag bara tacksam. Detta blev starten på ett helt nytt liv utifrån en helt annan grund, men då var det en riktig knockout.

För att förändring ska ske behöver vi rubbas ordentligt, våra hästar har blivit allt för höga och verkligheten vi trodde vi levde i blivit allt för främmande. När jag sökte hjälp sökte jag först någon som var snäll mot mig. det var bra ett tag men den hjälp som senare fick mig själv att förändra var den som var kärleksfullt tuff mot mig. Tack!

Hur gjuten är du i gamla föreställningar om hur livet ska vara eller hur livet blivit? Vilken kraft skulle du behöva för att komma därifrån?

Kom inte och säg...

Kom inte och säg att du är trött på något. Kom inte och säg att du är trött när du alltid har ett val. Kom inte och säg att du vill förändra om du inte har förändrat. Kom inte och säg att du inte har ett val. Kom inte och säg att det är som det är, när du äger hela frågan. Kom inte och säg att andra ska göra men inte du.

Om du inte förändrat ditt val eller ditt sätt att förhålla dig till det som sker har du inte ännu nått botten. Om du inte gjort annat än satt dig ner och betraktat och beklagat har du fortfarande en bit kvar att gå innan du är mogen för att fatta ett nytt beslut.

Andra har inte med dig att göra. Du har med dig att göra. Du äger hela frågan. Tror du något annat är du förlorad. Du äger hela frågan och när du äger hela frågan har du också möjlighet att förändra hela din egen situation. Det är det som är grejen. Om du lämnar över lösningen till någon annan, som ska lösa det är du fast.

Detta betyder inte att vi inte kan be om hjälp, det är en annan sak.

Allt som handlar om mig har med mig att göra. Jag äger frågan fullt ut. Jo, jag äger den. Jag kan drabbas av andras beteenden, andras beslut och andras rädslor och jag kan drabbas av sjukdom och olycka, absolut. Men jag kan alltid välja hur jag ska förhålla mig till det som kommer utifrån. Det som kommer inifrån, kan jag även ändra riktning på.

Så jag behöver tala om för mig själv att jag äger frågan och är det så att jag är trött på något får jag själv finna ett sätt att ta mig därifrån. Om jag inte gör det har jag fortfarande en väg kvar att gå.

"Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus"

Har du val du ännu inte gjort? Om inte i så fall varför är det så?
 

Jag bestämmer

Jag bestämmer över vilka känslor jag vill bära. Jag bestämmer över vilka tankar jag vill tänka. Jag bestämmer vilka handlingar jag vill göra. Jag bestämmer över vilken tillit jag vill ha. Jag bestämmer över hur länge jag vill bära på mina negativa tankar och känslor. Jag bestämmer hur länge min historia ska prägla mitt liv. Jag bestämmer vilka jag förlåter eller inte förlåter. Jag bestämmer vilka jag ber om ursäkt till eller inte. Jag bestämmer om min ilska ska gå ut över andra och mig själv. Jag bestämmer om min dag ska starta med ett leende och sluta med ett leende. Jag bestämmer om jag ska skapa vänskap eller alienation. Jag bestämmer om jag ska vara öppen till allt som sker. Jag bestämmer om jag ska vara villig att våga prova nya saker. Jag bestämmer om jag ska vara ärlig mot mig själv och andra. Jag bestämmer om jag ska sätta mål i livet eller inte. Jag bestämmer om jag ska försöka se till att jag har en kropp som håller hela livet. Jag bestämmer om jag ska göra allt för att hålla mig frisk och sund. Jag bestämmer om jag ska ha en väl anpassad vikt till min längd. Jag bestämmer hur jag ska förhålla mig till det som sker utanför mig själv. Jag bestämmer om jag ska släppa kontrollen eller inte. Jag bestämmer om jag ska falla till baka till saker jag sagt jag ska sluta med. Jag bestämmer inte över andra. Jag bestämmer över mitt liv i alla delar.

Mina möjligheter att påverka mitt liv är obegränsade. 

Vad jag än bestämmer är det jag själv som få ta konsekvenserna av det jag bestämt. 

Hur bestämd är du över ditt liv och det liv du vill leva? 

Det värsta

Det värsta är..... Ja vad då? Har du funderat på det när du känner dig rädd och orolig? Frågan har något i sig som kan vara bra att ha med sig i livet.

När jag är som räddats låter jag bli att göra saker för att jag är rädd för svaret eller vad som då ska hända. Jag är rädd för att bli ensam. Jag är rädd för att inte bli älskad. Jag är rädd för att inte bli bekräftad. Jag är rädd för att bli lämnad. Jag är rädd för att missta något. Jag är rädd med andra ord för vad som ska ske.

Rädslan ligger långt inne i mig och har ett ursprung som jag ibland kan ha svårt att se. Någon gång fattade jag ett antal strategiska beslut utifrån den eller de rädslor jag hade och det är det som gör att jag gör en del konstiga handlingar och fattar en del konstiga beslut.

Idag sker detta fortfarande men jag vet vägen igenom dessa rädslor.

En bra hjälp i mitt eget arbeta, som jag då också fick hjälp med, var att lyssna på känslan och erkänna den men inte stanna där utan sedan tala med mig själv omkring vad jag är rädd för och vad den rädslan står för. För att sedan våga möta rädslan finns en bra fråga att ställa sig, nämligen följande: - Vad är det värsta som kan hända om det värsta händer som jag är rädd för? Svaret på det ger en ny fråga: - Vad är det värsta med det? På det sätter fortsätter jag tills frågorna inte längre går att ställa för att jag nått det slutliga svaret. 

Rädslor är motsats till kärlek. Livet styr oss enkelt med dessa två krafter. Den ena kan styra oss rätt för det är befogat att bli rädd och agera på det. Den andra kan styra oss rätt för att finna den trygghet och närhet vi söker inne i oss själva och hos andra. Men dessa två känslor kan också styra oss på avvägar om syftet med rädslan bygger på en påhittad sanning baserad på en grundrädsla.

Rädslor är starka men kan bekämpas genom samma styrka, kärlek. Vem som vinner avgör vi själva genom på vilket sätt vi arbetar med det. 

Våga föra känslan till frågor som du väljer att besvara själv. I ljuset försvinner nämligen all rädsla. I stunden finns det oftas få saker som kan vara det värsta. Även det värsta kan övervinnas. 

Pröva och se själv.

Vad är det värsta för dig och hur gör du för att övervinna det?