Mina eller andras

Jag har mål i mitt liv. Jag har visioner och jag har värderingar. Jag fattar beslut och har idéer om hur jag vill ha det. 

När jag är fri från rädslor styr jag mig till de mål jag själv satt upp. Jag matar mitt jag. 

Känner jag rädslor för något ökar risken för att jag släpper mitt eget fokus och mina egna mål. 

När jag styrs av rädslor och jag kommer i kontakt med någon annans mål kan risken finnas, om jag styrs av mina rädslor, att jag istället för att sträva efter mina egna mål, börjar uppfylla någon annans mål. T.ex. i rädslan för att bli ensam gör jag som min partner vill. 

Ibland tror vi att vi följer våra egna mål men när vi granskar dessa inser vi att de definitivt inte tillhör oss själva. 

Vilka mål följer du? Om det inte är dina egna vems är de då? Arbetsgivarens, din partner, en väns eller kanske dina föräldrars? 

Spegla

I spegeln väljer jag vad jag vill se. Den blir en backspegel när jag väljer att se min historia. Den blir en spåkula när jag vill förutse framtiden. Den får mig att se mig själv hur jag ser ut i det yttre. Den får mig att se mig utifrån vem jag är och vad jag gör. Den visar vem jag pekar på när jag pekar på andra. 

Spegeln talar också om för mig vem det är jag kan förändra när jag håller den framför mig. 

Spegeln speglar mig i allt jag gör och får mig att förstå att det jag ska fokusera på är det jag faktiskt ser framför mig inte det jag tror jag ser. Det som finns bakom spegeln tillhör en annan värld. 

Spegla innebär att reflekterar. Spegla innebär att ta sig tid att se vad som sker. Spegla innebär att välja mig. Spegla innebär att se min del. 

Vad innebär spegla för dig? 

Dyka

När jag dyker ställer det krav på att jag är i fokus. Jag behöver ha koll på var jag är, upp och ned. Farligt och ofarligt. Hur jag rör mig. Strömt vatten och djup. Hur jag andas och att jag andas. Jag behöver veta att jag har luft tillräckligt och att jag tar säkerhet före chans. Jag behöver också se till att kolla min dykkompis så allt är ok. 

I dessa stunder är jag fokuserad och befinner mig i nuet. Det finns ingen historia och ingen framtid. Nu äger rum just nu i denna stund. 

Detta gör mig väldigt lugn och avslappnad. Jag känner ro och en skön närvaro. Jag är med mig. 

Lite som en meditation. 

I vilka stunder känner du att du är med dig själv och är i ett bra fokus för dig själv? Eller är det så att du inte hittat dit än? 

Fattigdom

Jag kan vara fattig på olika sätt. Jag kan vara fattig på pengar, mat och bostad. Jag kan ha ett allmänt fattigt enkelt materiellt liv men ändå ha ett rikt inre och yttre liv. 

Jag kan också äga stora arealer mark, ha gott om pengar och äta mig mätt varje dag men ändå ha ett tomrum inom mig. 

Fattig på ett rikt inre liv med dagliga  insikter förminskar mig själv och min person. Jag slutar växa och utvecklas vilket leder till att jag sakta går bakåt istället för framåt. Gå framåt i den mening att jag reflekterar över det som sker och är närvarande. 

Ett liv utan nära vänner går att överleva men tillgången till nära vänner ger mig själv möjlighet att relatera till närhet, kärlek och acceptans. Inte som ett beroende men för att just få chansen att villkorslöst relatera till andra. Jag kan få vara den jag är och pröva min egen fortsatta utveckling med andra. 

Jag är rik om jag väljer att leva ett enkelt yttre liv men med stora rikedomar inom mig. 

Att vara fattig i själen är en större saknad än ett fattigt yttre liv. Självklart behöver vi mat och vatten och någonstans att vara men det skyddar bara vårt yttre. 

Ett råd jag fick ta del av nyligen handlade om fattiga barn. I de råd som nämndes fanns främst, ge barnen din tid. Det är det barn främst behöver, din tid av närvaro tillsammans. Ge dessa inte ett mål mat, ge barnen ett mål mat tillsammans med dig.

Alla behöver mat men vi behöver också definitivt närvaro av oss själva och andra. 

Hur närvarande är du för dig själv och andra? Hur rik är du? 

Ändå är jag inte nöjd

Jag har allt men ändå är jag inte nöjd. Jag har möjligheter men ändå är jag inte nöjd. Jag har flera jobb men ändå är jag inte nöjd. Jag har möjlighet att resa men ändå är jag inte nöjd. Jag har mat varje dag men ändå är jag inte nöjd. Jag har pengar så jag klarar mig men ändå är jag inte nöjd. Jag har vänner omkring mig men ändå är jag inte nöjd. Jag har två fina söner men ändå är jag inte nöjd. Jag har fått en massa erfarenheter i min kärleks relationer men ändå är jag inte nöjd. Jag har fina arbetskamrater men ändå är jag inte nöjd. Jag har vänner i andra länder men ändå är jag inte nöjd. Jag har hälsa men ändå är jag inte nöjd. Jag har möjligheter att ha sommarställe men ändå är jag inte nöjd. Jag känner mig glad och i balans men ändå är jag inte nöjd. Jag är inte nöjd.

Att inte vara nöjd är att inte leva här och nu. Att inte vara nöjd är att jämföra med någon annan eller något annat. Att inte vara nöjd är att tro att jag inte från början har allt. Att inte vara nöjd är att jaga efter något bättre i tron att det ger mig den slutliga lyckan. Att inte vara nöjda är att ständigt fylla på ett kärl som läcker.

När jag riktat mitt fokus utanför mig själv istället för innåt kommer jag alltid att sträva efter mer och jag kommer alltid att saknat något. 

Att vara nöjd är att hjälpa utan att förväntas få. Att vara nöjd är att leva här och nu. Att vara nöjd är att klara av att släppa minnena av min historia. Att vara nöjd är känna tacksamhet till det jag har. Att vara nöjd är att förstå både i mina tankar och mina känslor att jag redan från början har allt jag kan önska. Att vara nöjd är att tänka enkelt och att leva enkelt. 

Hur gör du? Är du nöjd eller missnöjd? Vad gör att du söker och när blir du nöjd? 

Som toalettpapper

Att vara beroende av något eller någon annan gör att jag utsätter mig. Arbeta på ett arbete med en chef som behandlar mig illa. Ha en partner som förminskar mig. Vara med "vänner" som inte vill se mig växa. Jag väljer att vara beroende av någon annan eller av droger och andra bekräftelsemedel som förnedrar mig. Alla situationer där jag låter mig bli utsatt är ett val. Jag låter mig bli behandlad som det toalettpapper vi  använder för att torka oss där bak med och för att sedan spola ut genom toaletten. 

Jag låter mig användas som toalettpapper för att jag själv inte tycker mig vara värd mer eller om jag skulle riskera att dö, för att överleva. 

Men tänk om det är så att allt handlar om överlevnad, oavsett vad jag utsätter mig för så handlar det om min överlevnad. Ett arbete behövs för rädslan för att inte få äta, en partner för rädslan att inte bli ensam, vänner för rädslan att inte stå själv. En drog för rädslan att inte duga. Bekräftelse för rädslan att inte bli älskad. 

Oavsett skäl låter jag mig falla in i ett beroende att inte kunna göra mina egna val och ändå är det just det jag gör. 

Alla bygger vi upp strategier grundade på våra rädslor. Vi är beredda att offra oss själva för att överleva. Vi offrar våra barn, vi offrar vår själ. Vi offrar till och med vår överlevnad för att få överleva smärtan. 

När mitt offer är större än det jag vinner på att offra kommer mitt bolag "Jag" att gå i konkurs. Kalkylen kommer inte att hålla. Jag behandlar mig själv som det toalettpapper andra torkar sig med. Ett riktigt slöseri men framför allt ett självbedrägeri som det enbart finns en förlorare och en vinnare i. Jag förlorar egot vinner. 

Idag har jag valt att sitta vid en öppen eld med vänner och hela kinesiska havet utanför, ensamma på en öde ö. Det valet stärker mitt jag. Det gör att jag känner livet och friheter i mig. 

Hur gör du för att välja dig? 

Shut my big mouthe!

Idag förstod jag att jag inte är mer än en människa. Jag förstod i den spegling jag fick hur jag projicerade mina egna tankar på andra. Jag fattade hur jag agerade. Det kändes och det var bra. Ett steg tillbaka för att ta mig framåt. 

När jag pekar på andra och tror att jag är bättre än andra väljer jag också att separera mig från mig själv. Mitt ego väljer att jämföra och jag förminskar mig själv. 

När jag pekar på andra är det egentligen mig själv jag pekar på. Mina rädslor styr mig mot att uttrycka mina egen känslor och värderingar via någon annan. Jag prövar och tycker mig vara för mer än någon annan genom att fördöma den andra. Jag granskar inte mig själv utan jag granskar andra. 

Idag har jag lärt mig att jag åter igen behöver vara tyst, hålla truten, shut my big mouthe. Det finns inga alternativ om jag inte vill mata mitt ego 

Vad har du lärt dig senaste dagen som du tar med dig? 

Ta för givet

Jag växte upp och tog för givet det som fanns runt omkring mig. Tillgång till pengar. Mat för dagen. Rena kläder. Skola och utbildning. Egen bil, moped egen motorcykel. Resor utomlands. Husdjur. Veckopeng. Semester med familjen. Nästan fri sjukvård. Tandvård. Möjlighet att få jobb. Allt fanns och ibland förstod jag inte värdet av det.

Det fanns brist på annat i min uppväxt men just det materiella fick jag tillgång till. Jag tror att just detta skapat förutsättningar för mig i livet som jag fortsatt att förvalta. Jag har inte behövt känna mig fattig. Samtidigt har jag inte valt att leva i överflöd. Jag lärde mig tidigt att förvalta det jag har och inte ta det för givet. 

Nu befinner jag mig i Philippinerna. Det finns viss sjukvård som är fri men det kan ta mycket lång tid att få hjälp om jag någonsin får hjälp. Om du inte haft jobb erhåller du ingen pension alls. Har du haft ett arbete får du kanske en obetydlig pension. Staten har ingen plan för sitt folk. Bostäder finns inte. Fri plats att bygga sker i vattnet där det inte kostar något. Många, allt för många är fattiga ovh lever på inget. Människor bor i skjul. Människor föder många barn. Många barn dör. Missären är stor och får du ett arbete kan du få jobba långa dagar 10-15 timmar eller mer för en månadslön som motsvarar ca en bigmac meny per dag i en månad. Människor här är hänvisade till den fria marknaden vilket innebär att det är tillgång och efterfrågan som styr. Detta blir förödande för ett land som väljer att stödja de som har, inte de som inte har. 

Människor dör. Människor drabbas. Människor lider och står ut. Det är förunderligt att inte ett uppror sker. 

Självklart måste kraften även här komma underifrån. När de nått sin botten kommer kraften. Men det kan ta tid. Philippinerna har länge varit ett ockuperat land av andra länder som utnyttjat folket. Kanske är det landets alla småöar som gör att folket har svårt för att förena sig. 

Landet är ett land i tredje världen som har rika men framför allt stor fattigdom. 

Det jag möter här är just stor tacksamhet till det lilla. Tacksam att få leva. Tacksam att få mat och hjälp. 

Kanske är vi som turister här i Philippinerna den nya världens ockupanter där vi styr folket med våra pengar,  som har ett stort värde här. 

Jag är tacksam men också uppmärksam på vad som sker och min del i det stora sammanhanget. Min roll är inte självklar. 

Jag väljer att se det lilla i mig men också det stora. Jag väljer att se vad jag kan göra och vad jag inte ska göra. Jag väljer och mitt val är tacksam för allt jag fått. 

Vilka val gör du? 

Ta ett steg tillbaka

Jag har ett dominant sätt. Jag har forcerat. Jag har kontrollerat. Jag har styrt. Jag har hävdat min syn på saken. Jag har haft svår för att vara tyst. Jag har talat högt. Jag har alltid haft något mer häftigt att berätta. Jag har utmanat rummet. Jag har tagit risk. Jag har hävdat mig genom att göra. Jag har låtit mig bli bekräftad. Jag har varit modig. Jag har varit orädd. Jag har haft en bra självsäkerhet. Jag har hjälpt andra. 

Men..

Jag har även känt mig obetydlig. Jag har varit rädd. Jag har haft låg självkänsla. Jag har känt mig blyg. Jag har känt mig liten. Jag känt mig undergiven. Jag har upplevt mig vara ett offer. Jag har alltid undrat när andra ska komma på att jag inget kan. Jag har svikit andra. Jag har svikit mig själv. Jag har varit beroende av andras åsikter och erkännande. Jag har pådyvlat andra mina åsikter. Jag har hjälpt andra för att inte ta i det som var mitt eget. 

I mig bodde en rädd pojke som bara vill ha kärlek. 

Idag...

... väljer jag att ta ett steg tillbaka så ofta jag kan för att låta andra ta plats.

Jag väljer att lyssna och låta andra skapa sina erfarenheter. Jag väljer att låta andra bilda sig sin egen uppfattning utifrån sina tankar och känslor. Jag väljer att inte utmana utan bara finnas där. Jag väljer att se mitt eget och visa min väg för mig. Jag väljer att nå mina mål, inte andras. Jag väljer att bekräfta mig själv, inte bli bekräftad genom andra. 

Jag säger inte att jag alltid lyckas men jag försöker. 

För att lyckas behöver jag hålla inne mina hästar. Det är först då jag ser hur världen utanför mig själv egentligen ser ut. Det är först då jag vet vad jag kan välja mellan och vad jag vill välja bort. 

Hur gör du för att coacha dig själv?

Jag och världen

I en värld av inre kaos skapas ordning i den yttre världen. I en värld av kaos kanske vår inre värld behöver ordning. 

Vi behöver struktur och sammanhang som vi begriper. Sammanhang att förhålla oss till och som förenklar vår värld. Hjärnan strävar alltid efter att förenkla. Den vill kategorisera och stoppa in intryck i olika fack. Fara eller inte fara. Vän eller fiende. Samarbete eller konkurrens. Kärlek eller hat. På eller av. Bättre eller sämre. Tillit eller ej tillit. 

Hjärnan strävar efter en enkel systematisering av alla de intryck som världen utanför bjuder på. Desto mer intryck utifrån desto mer ordning och systematisering. Allt för att klara av att förenkla för att få en uppfattning om fara eller inte fara. 

På samma sätt som hjärnan systematiserar systematiserar vi själva i livet. Vi förenklar världen och sätter in världen i fack. Politiskt, hudfärg, landsgränser, religion, sexuell tillhörighet, ras, intresse, åsiktslika, ekonomi, status, kollegor, bransch, plats osv. 

Systematiseringen förenklar vår värld och gör att vi skapar separation, Vän eller fiende, för eller emot. Jag vill tillhöra för att kunna överleva. Gruppen blir viktigare än personen i gruppen. 

På detta sätt skapas en konflikt i oss själva. Mitt jag och det som finns utanför mig själv. När mina egna värderingar kommer i konflikt med världen utanför mig själv finns risk för separation om jag förlitar mig mer av det som sker utanför mig själv än det som sker i mig själv. 

Tillhöra kan handla om åsikter men det kan också handla om kroppsideal, kläder,  vilka människor jag umgås med, hur många "likes" jag får på Facebook osv. 

I detta uppstår konflikten. 

Jag kämpar med detta dagligen. Mitt ego  skapar konflikter i mig som mitt jag aldrig skulle ha haft en tanke på. Mina åsikter mot världen. Våga eller våga inte stå upp för mina grundvärderingar. 

Jag är tacksam för mina tankar och känslor i detta och att jag ser mina egna val. Detta ger mig en chans att välja det som är bra för mig. 

Vem vill du vara? Klarar du av att stå emot gruppen? Kan du stå upp för den du är med dina tankar, känslor och handlingar? Är du beroende av andra eller vågar du välja din egen väg? 

Medömkan

Jag hade kunnat skriva om det stora hjärtat och om kärlek denna Alla hjärtans dag. jag kommer att göra det men på ett lite annat sätt.

Människor i vår omgivning som vi möter och som har det svårt i sina liv kan vi ibland känna att vi vill hjälp. Vi vill få en möjlighet till att bidra med något.

Oftast tar vi på oss ett bekymmer och vill hjälpa till. Vi kan bli engagerade och vill mildra det som den personen är utsatt för. Det blir ett problem för oss vilket både är naturligt och blir en del av vårt engagemang.

Människan jag har kontakt med känner jag medömkan till. Jag ömkar tillsammans och vill hjälpa till. Jag blir en del av den faktiska ömkan som sker genom människans egen självömkan och min egen medömkan.

För att förstå mitt resonemang så tror jag att min förändring enbart har sin egen grund i min egen vilja och tro till en förändring. Ingen annan kan förändra mig om jag inte både tankemässigt och känslomässigt är beredd till en förändring. Jag tror på människans förmåga att förändra och jag tror att den förändringen kan ske av mig själv eller av mig själv och genom någon annan som ger mig verktyg till självhjälp. Det är på dessa grunder jag för detta resonemang.

Med min medömkan bidrar jag inte med mer än att tycka synd om någon annan. Tycka synd om någon annan leder inte den personen framåt. Tycka synd om och medömkan leder enbart till att konfirmera ett tillstånd, inte visa vägen därifrån.

När jag arbetar med mina kunder så ligger det i mitt arbete att hjälpa en människa att komma till den punkt där det finns en möjlighet med sina känslor och med sina tankar fatta ett beslut att vilja ta sig därifrån. 

Vad jag gör är att hjälpa kunden att måla konsekvenserna av att vara kvar i det aktuella tillståndet och vad det kommer att få för konsekvenser. En viktigt fråga i detta sammanhang är t.ex. : "- När har du fått nog!"

Min kärlek till andra går ibland genom att visa vägen via att måla bilder.

Alla hjärtans dag till er alla!

Hur ser du på detta? För dig som valde en annan väg, var det först när du själv insåg att du fick nog som du kanske vågade be om hjälp och du fann ett sätt att resa dig? Berätta gärna din historia.

 

Varje morgon ny

Igår, idag, i morgon

Varje morgon ny! Varje morgon ny!

Hur svårt kan det vara?!

Detta behöver repeteras ofta. Den dag som håller på att forma sig är en ny dag för mig. Gårdagen finns inte mer och i morgon vet jag inget om. Den dag som är idag är en ny dag, den är min dag. 

Om jag i alla stunder kunde ta till mig detta.

Resten är "walking in the park".

Kan du se att varje morgon för dig är en ny morgon utan belastning av gårdagen och se alla de möjligheter en ny dag kan ge?

Leda och tristess

När jag inte fyller min tid med aktiviteter, projekt och sysselsättningar. När jag inte engagerar mig. När jag inte fyller mina tankar med med lösningar. När jag märker att mina "likes" minskar eller försvinner. När jag upplever att jag inte blir bekräftad och sedd. När mina barn inte vill tala med mig. När jag inte  ....

Då!

Då fylls jag av tristess och leda. Då känner jag att det saknas något. Det saknas mening. Då känner jag att stressen kommer till mig i form av rastlöshet. Då vet jag att min hjärtverksamhet ökar. Oron gör sig påmind. Min historia som jag ej gjort upp med poppar upp.

I denna stund kommer mina tankar och åsikter om mig själv och om andra. I denna stund väller mina känslor över mig och tankar sufflerar som vem jag är, vad jag har, hur jag ser ut och vad jag gör. 

När mitt fokus släpper och tappar greppet från mig och jag börjar jämföra separerar jag mig från mig själv. Jag jämför och ser skillnader. Jag tycker att jag saknar något. Jag känner mig inte hel och fullkomlig. Det är som jag behöver något för att fylla det tomrum som finns i mig.

Det är i dessa stunder jag märker att tystnad och att göra inget inte känns ok. Jag känner leda och tristess. Det är som jag inte duger för mig själv om jag inte fyller min tid. Som om det fanns ett krav på att göra och att det är det enda som duger.

När jag inte känner lugnet i mig själv är det lätt att fylla den saknaden med just åsikter om allt och alla. Då fyller jag mig själv med regler och moral och jämför. Jag placerar mig då helt plötsligt inte längst ned på ranking skalan utan det finns någon under mig som jag kan beklaga och gnälla mig över.

När jag laddar mig själv med leda och tristess har jag också tagit ett steg från mig själv.

Min lösning är att acceptera och våga vara kvar i känslan. Känslan som kommer upp är en känsla som har sin grund långt långt tillbaka.

Är det vanligt att du hamnar i leda och tristess? Kan du se din del i det som händer? Vad gör du för att ändra på den känslan? Kan det vara ok att i den stunden fortsätta att göra just ingenting och se vad som händer eller är det så att enda lösningen är att fylla tiden med en aktivitet?

Drömma

Vem är jag utan drömmar? Vem är jag utan idéer och längtan? Vem är jag utan visioner? Vad har jag då kvar?

Mina drömmar och visioner bär upp lusten att leva, tron på framtiden och viljan att vara här och nu. Den leder inte mig från nuet utan tillåter mig att vara där.   

Vad min vision handlar om är mindre viktig mer att jag har en vision. Visionen att vilja, att känna, att vara, att göra.

Framtid är ok att känna bara det inte tar mig från nuet och får mig att tro att då ska allt hända men inte nu. 

Att leva här och nu i denna stund är avgörande om jag ska ha en framtid. Utan det kommer min framtid aldrig att besannas. 

Mina drömmar bär mig i en längtan till fortsatt närvaro och fortsatt kärlek. Mina drömmar förstärker men är inte i stället för. 

Jag tillåter mig att drömma och skapa mina visioner så jag ser var jag är på väg.

Har du drömmar och visioner? Hur leder dina drömmar dig framåt?  Om du saknar drömmar, vad behöver du göra för att komma dit?

Mina åsikter

Jag har lärt mig att ha har åsikter om allt.  Åsikter blir tydligast när jag möter något som avviker från den jag är, den jag vill vara eller inte vara. 

Hjärnan och vårt ego vill gärna sortera in andra i fack så vi enkelt vet hur vi ska förhålla oss till den vi möter. Fly eller attack. Vän eller fiende. 

Detta får tyvärr också konsekvenser i vilken syn jag har på andra människor. Jag dömer lätt för att sortera in enkelt, särskilt när det är något som avviker från min egen syn. 

Mitt dömande leder till att jag får vänner och fiender. Svart eller vitt. Snäll eller dum. Någon är med eller mot. 

Jag dömer andra utifrån mitt sätt att se på saker. Jag dömer utan att veta grunden för varför andra gör andra val. Jag gör mina val andra gör andra val. Vad får mig att tro att mina val är rätt och någon annans val är fel? 

Vad ger mig rätt att döma andra när det gäller deras val av åsikter, relation, politisk åsikt, sexuell läggning osv?

Mina åsikter kommer när det jag möter avviker. 

Vad handlar det om? Rädsla? Absolut! Rädslan för något. Rädslan att jag är fel? Rädslan för att bli hotad? Rädslan att det jag lärt mig kanske inte i alla delar är rätt? Rädslan för att någon annan vågar det jag inte vågar? Rädslan för att det jag fostrat till kanske inte är en sanning? Allt jag trott på kanske är falskt?

Mitt val idag är att så mycket jag kan vara öppen för det nya, öppen för det som är olika, öppen för det som avviker. 

Mitt val är att sluta döma. 

Mitt val är att våga ifrågasätta mina egna åsikter om andra.

Mitt val är att våga erkänna brister i min egen förträfflighet. 

Mitt val är att se innåt istället för utåt.

Hur gör du? Vad får dina val för konsekvenser för dig? 

Tvivel

När jag arbetar med mig själv går det upp och det går ner. Jag kan ibland känna om det verkligen är någon mening med det jag gör? Varför håller jag på så här? Lägg ner och lev livet!? Nu är det bra, fortsätt att leva. Gör jag rätt? Finns det andra lättare sätt? Jag kommer ingen vart. Jag lyssnar på alla andra som inte gör som jag osv. 

Jag börjar tvivla på mig själv och glömmer bort mina framgångar och fokuserar på min uppoffring. Jag tvekar och för mina tankar utanför mig själv i tron att det finns något som ska bekräfta mig och min tvivel. 

När jag tvivlar är det mitt ego i mig som testar mig och vill ta kommandot.

Tvivlar du ibland? När det sker hur tar du dig därifrån? 

Mina handlingar

Mina handlingar speglar mitt jag men också mitt ego. Vem jag göder är inte alltid självklart. Jag kan ibland tro att mina handlingar har en godhjärtad grund och att mitt syfte är gott. Jag tro jag matar mitt jag. När jag sedan granskar mina rädslor och syften blir min sanning en annan. 

Jag lever med mitt jag och jag lever med mitt ego. För det mesta går det väldigt bra och jag kan hitta en balans mellan dessa som är möjlig att älska. 

Det är när mitt ego får ett övertag som obalansen uppstår och jag tappar greppet. Jag styr mitt skepp av kärlek till mig själv tveklöst mot grynnor och svårigheter. För att styra därifrån behöver jag vara uppmärksam på vilka syften jag har och rensa mig från skuld och skam. 

Detta kan låta som att vi alltid går mot en domedag om vi inte hela tiden är på vår vakt. Oftast går livet att leva för de flesta utmärkt och detta skapar sällan några problem. Det är när vi känner att vi tappat balansen och vi upplever som vi styr fel vi behöver vara uppmärksam på vad som sker och med vilket syfte. 

Jag väljer att vara vaken och uppmärksam och ta det som en del att mitt liv. Jag känner att livet är i ständig utveckling på hav som inte alltid är lugna där jag styr mig själv mot lugna hamnar. 

Hur gör du? 

Aggression och ilska

Blir jag ilsken och aggressiv handlar det om en stark reaktion på något som väcks av något inne i mig. När reaktionen är så stark att jag kommer i affektion sker det också okontrollerat.

Vilken aggression eller ilska jag än känner och visar så är det något jag tillåter mig själv att ta in och ge uttryck för. Jag tillåter något som sker utanför mig själv att komma in i mig själv i form av en känsla. Jag har en dörr öppen för att låta mina grundkänslor av kärlek och balans dopas av inre reaktion på en yttre händelse.

Oftast grundar den sig på något som jag återigen känner. Jag reagerar spontant på något gammalt som återväcks. 

Visst kan jag reagera på nya saker i livet som känns tokiga, orättvisa, dumma och fruktansvärda men valet på hur jag reagerar styrs av min historia och vad jag tillåter att öppna upp i mig 

Är jag i balans och har koll på mitt förflutna i form av gamla tankar och känslor är det inte självklart att mitt val av reaktion är byggd på attack. Attack innebär att jag känner mig hotad och att jag inte finner en väg därifrån. Däremot kan jag känna känslor av aggression och ilska och tillåta mig det men det är inte självklar att jag behöver agera på det.

Jag talar inte om att vara kontrollerad utan jag talar om att finna balansen i mig och vara där. Jag talar om att se vad som sker utanför mig själv och vilka val jag gör inne i mig i det som sker utanför mig själv. Mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Hur jag reagerar är styrt av min balans att jag reagerar är styrt av vilken tillgång jag har till alla mina känslor. Kärlek och rädsla står mycket nära varandra på samma sätt som ilska och kärlek. Hur kan det komma sig att det är så?

Någon har sagt att det finns bara en känsla och det är kärleken. Allt annat är brist på kärlek.

Har du tillgång till dina aggressioner och din ilska? Vad tänker du om det? Vad känner du i detta och vilka handlingar använder du dig av när dessa känslor kommer?

I min skugga

När jag går med sådant som jag döljer för mig och andra bär jag på en skugga som alltid kommer att följa mig. Hur jag än står kommer jag att ha denna skugga med mig. När jag finns bland andra som inte döljer något blir min skugga så tydlig. När jag är med människor i sitt eget mörker och som bär på sin egen skugga kan ljuset av det mörker upplevas som att min skugga är obetydlig. Men mörkret bedrar. 

Med mina oärliga handlingar följer en skugga som endast bleknar i skenet av mitt eget erkännande. När jag ser min del och tar ansvar för de handling jag gör och de tankar jag har sker upplösningen. Min skugga byter skepnad och blir enbart ett fenomen. 

Min skuld uppstår i min egen del. 

Svårigheten ligger ibland att se min egen del till allt som sker. I min del uppstår skulden. Skulden kläs i min egen osanning. Osanning som jag alltid förvaltar själv men som däremot har sitt ursprung från mig själv eller från någon annan. 

Hur ser dina skuggor ut? 

Gamla känslor

När jag nedvärderar mig själv. När jag tror mig inte kunna. När jag bli ilsken när jag misslyckas. När jag skriker åt mina barn. När jag börjar dricka eller missbruka andra droger. När jag söker bekräftelse. När jag gör som min mamma eller min pappa. När jag blir rastlös. När jag ljuger. När jag är otrogen. När jag ger upp mitt eget i en relation. När jag dominerar. När jag upplever mig som ett offer. När jag vill hjälpa alla andra men glömmer mig själv. När jag har rörigt hemma. När jag städar och håller ordning över det normala. När jag upplever mig som onormal. 

Allt bygger på en gammal känsla. 

Jag återupplever något gammalt och reagerar på en gammal känsla.

Men jag gör det i en ny tid där förutsättningarna är nya men min gamla känsla lever kvar och min gamla reaktion och handling återkommer som en reaktion i tanke och känsla. 

Jag bli lika gammal som jag var när jag upplevde den där gamla känslan första gången. Den där dagen det var en ny känsla för mig. 

Mina gamla känslor lever i mig i en ny tid där de människor som bidrog till att jag skapade dessa känslor kanske inte längre lever eller har en påverkan i mitt liv. 

Jag identifierar mina gamla känslor och arkiverar dessa. Hur gör du? 

Hur många gamla känslor spar du på som påverkar ditt liv idag? Eller är det så att du också identifierar och arkiverar dessa? 

Källan

Vilken källa är det jag använder mig av för att söka vatten? Går jag till urkällan eller söker jag mig bara till en källa? Risken med att inte söka mig till urkällan är att jag får vatten som förstörts och förvanskats under vägen av föroreningar.

På samma sätt är det när jag söker information. Ju längre ifrån källan jag går  desto större är risken att jag får någon annans bild av hur det egentligen är. Detta påminner mig om en lek vi lekte som barn. Någon viskade något i den andras öra som sedan skulle föras vidare från person till person i en stor ring. När budskapet kom till den sista personen i ringen hade den alltid förvanskats till något helt annat. 

När jag hör på skvaller är jag säker på att detta inte är sanningen om den som det talas om utan det är den som skvallrats egen sanning, byggd på den personens känslor, tankar och egna handlingar och vörderingar. Jag får höra vad den andra tycker. 

Risken med skvaller är också att jag själv riskerar att bli föremål för samma hantering om jag är en del av. 

Vad jag vet är att vad någon annan säger om mig är inte sant på samma sätt som det jag säger om någon annan. 

Hur gör du? Kan du skilja på sanning och sanning?