Normen

Vägen ur är kanske vägen från. 

När jag befinner mig utanför normen blir jag inte accepterad om jag samtidigt bär på en skuld och/ eller en skam. Mitt syfte är annat än att jag faktiskt vill. 

När jag vet vad jag vill och gjort klart för mig vilka syften som jag har och att dessa syften handlar om att avvika och vara utanför normen för att jag vill, då händer det nått. 

Till skillnad från situationen när jag inte vill men ändå befinner mig utanför normen, blir mina val, när jag vill, självklara för mig och jag kan hantera när det ifrågasätts. Vad andra tycker blir sekundärt. 

Skam och skuld ersätts av vill och kan. 

Så om mitt syfte är klart för mig och att de bygger på vill, är vistelsen utanför boxen betydligt enklare. 

Vägen ur kanske just är vägen från.

Kan du känna att du varit eller är utanför normen av andra skäl än att du vill? Vad skulle skillnaden vara för dig att avvika men för att du vill? 

I mitt slut finns min början

När jag tror att jag nått mitt slut. När jag tror att inget längre viktigt finns. När jag nått en botten och tappat allt. När jag givit upp mina gamla planer och strategier. 

Då är också början till nått nytt. Då finns chansen att skapa något nytt av det jag lärt mig och i det jag befinner mig. 

I botten kan jag inte gå längre ner. I botten finns en början till något annat. 

Vad jag väljer och hur jag väljer är styrt av vad jag lärt mig och vad jag vill. 

I mitt slut finns min början.  

Känner du igen dig och att du nått en botten i något och att det ger dig en möjlighet att göra ett avslut för att börja något annat? Berätta gärna din historia.

Öka antalet positiva beslut

I min livskarriär har jag varit duktig på att fatta olika slags beslut. Både direkt medvetna beslut men också mer omedvetna beslut, men ändå beslut. 

Alla beslut jag fattat har fått konsekvenser. De har lyft mig eller hållit mig kvar. De har också sänkt mig. 

Besluten är alla mina. Jag kan definitivt inte skylla dessa på någon annan än mig själv även när det som hänt kan upplevas att jag inte haft möjlighet till påverkan. Jag var där och jag var en del av det på något sätt. 

En del konsekvenser kan jag uppleva att jag blivit drabbad av men även där kan mina beslut vara en del av det. 

Så för att förändra min situation, vilken den än är, behöver jag fatta ett antal fler positiva beslut. Jag behöver öka de beslut som direkt leder mig framåt och uppåt både fysiskt i min hälsa men också psykiskt. Jag behöver fatta beslut som ökar mina positiva känslor och ökar mitt välbefinnande. 

Det kan se ut så här: " - Jag är värd att äta nyttigt idag för det är fredag" istället för "- Jag är värd att äta onyttigt idag för att det är fredag." 

Vad är jag värd? Jo flera positiva beslut istället för fler negativa beslut. De negativa besluten finns där alltid det är de positiva jag behöver öka. 

Hur tänker du? Ger du dig själv chansen att fatta positiva beslut för att du är värd det? 

I morgon kommer aldrig

Det är lätt att tro att i morgon är då allt ska ske. Det är lätt att tro att i morgon är en bättre dag än idag. Det är lätt att tro att att morgondagen löser dagens problem. Det är lätt att tro att min lycka kommer någon annan dag än idag. Det är lätt att tro att i morgon är den dag allt ska bli bra. Det är lätt att tro att i morgon är en bättre dag att göra det som jag tänkte göra idag.

Men!

Allt detta är bara ett sätt att lura mig själv.

Konsekvensen är att jag slutar leva idag och skjuter upp allt till en annan dag. Konsekvensen är att jag fortsätter att bära känslan av något dåligt ytterligare en dag. Konsekvensen är att jag förlitar mig till morgondagen istället för dagen idag. Konsekvensen är att det kan vara för sent.

Den finns ingen annan rätt dag än just idag om skälet att skjuta upp är mina rädslor för det som kan hända. Det finns ingen annan rätt dag än just idag om skälet att skjuta upp är min förhoppning om att morgondagen är ljusare än dagen idag.

Det är idag allt är, i morgon kommer aldrig.

Hur gör du, skjuter du gärna upp saker du skulle vilja göra eller känner att du måste göra, till en bättre dag?

Gå på känslan

Gå på känslan, vad betyder det? Känslan ska styra? Känslan just nu säger ja säger nej. 

Vad är känsla och vad sammanblandas det gärna med? Många sammanblandar gärna känslor med just intuition. Känslan sägs vara en mer fysisk reaktion på något medan intuition beskrivs som att betrakta och bilda sig en omedelbar uppfattning om något. Inom filosofin benämnes orden ingivelse och omedelbar livlig uppfattning. Jag tror många av oss just använder begreppen ihop både som en fysisk reaktion och en omedelbar ingivelse.

En del sa förut till mig, vad känner du? Du är bara i huvudet men vad känner du?

Jag höll med om detta, förut att det kunde vara just så.

Men sedan, när jag reflekterat över det mer kunde jag se att det just var känslan jag använt mig av och varit beroende av även fast jag sedan intellektualiserat detta för mig på ett annat plan för att inte känna de negativa känslorna. 

Jag gick på känslan och de triggers det gav mig. Jag gick på känslan och slutade tänka. Jag gick på känslan och hur rätt blev det för mig? 

Många talar om att vi ska gå på känslan i de beslut vi fattar. Det är ok att göra det, så länge jag är beredd att ta alla konsekvenserna av det. Det är ok bara jag är uppmärksam på att även mitt ego gärna vill lägga sig i mina känslostyrda val. 

Känslan är en viktig faktor men bör blandas med lämpliga proportioner av tanke. Tanke är bra men bör blandas med lämplig proportion av känsla.

Hur fattar du dina beslut och vilka konsekvenser får dina val för dig? 

Kritik

Jag säger att jag fick bra och dålig kritik. Va betyder det? Bra kritik vad är det och dålig kritik vad är det? 

När jag får kritik (synpunkter) på det jag gör kan det vara sådant jag känner igen eller inte känner igen. Det kan vara sådant som jag är komfortabel med att höra och sådant jag känner mig obekväm med. Det kan vara kritik som mer handlar om den som ger den och det kan vara kritik som jag känslomässigt blir starkt berörd av själv. 

Den som lämnar kritik ägnar sin tid för att ge den till mig. Syftet kan vara olika men ägnar egen tid för att ge den till mig. Egentligen stort att denna någon vill ägna en del av sin viktiga tid till mig för att ge mig olika slags kritik. Verkligen ett engagemang.

Vad får jag kritik för, jo för det jag gör definitivt inte för den jag är även fast jag i stunder kan tro det och ta emot den som det. 

När jag får kritik finns det ett enkelt svar. Det enda svar jag kan ge är: "-Tack! Tack för det du sagt och ditt engagemang. Det du sagt till mig ska jag tänka på."

På det sättet har jag visat att jag tagit emot det jag fått.

Vad jag sedan gör med den kritik jag får är upp till mig och en annan sak. Det kan vara sådant som jag verkligen behöver fundera mer på och ta till mig och det kan vara sådant som jag kan släppa helt.

Så egentligen, vad är bra och vad är dålig kritik?

Hur förhåller du dig till det som andra säger till dig som kan uppfattas som bra eller dålig kritik?  

Fredlös

Ett steg åt sidan eller två så är jag inte längre med. Ett steg till och jag blir inte längre oskyldigt blå. Jag blir allmänt fredlös när jag stiger av gängse normen. 

Det är inte säkert att normen är rätt för mig inte heller att kliva utanför allt för mycket.

Men ändå.

Att stiga av normen skapar utrymme för andra att ha åsikter, synpunkter, förmaningar och fördömande. Rent av dömande för vad som är rätt och fel, dömande om att få vara med eller inte få vara med. 

Vi och dom. 

När jag vet vad jag vill och är i balans behöver jag varken känna mig utanför eller låta andra vara utanför. 

Hur andra dömer är delvis styrt av hur mycket jag fortfarande dömer mig själv och tycker att de som dömer mig har rätt. 

Jag behöver själv kliva av mitt eget dömande, som är minst lika starkt om inte starkare än andras. Jag återkommer om detta. 

Är du en av de som dömer eller är du en av de som blir dömda? Kanske båda på samma gång? 

Jag ett x

I bland blir det bara så. Jag kommer i andra, tredje eller någon annan hand eller inte alls. Jag blir i stället för eller inte alls. Jag blir den som steg av och gjorde mina misstag så jag räknas inte längre. Det jag var är jag inte längre. Pappa, kompis, kvinnans man, arbetskompis, granne eller vad det än är så är jag inte längre. 

Jag är ett x. Jag är den som var men jag är inte den jag var då, jag var. 

Jag är ett x. Ett x får man hantera lite som man vill. En del vill straffa mig resten av sitt liv. Några andra ge igen. Andra har slutat se mig som om jag inte ens fanns. Ytterligare några undrar hur jag ens kom in i deras liv. 

Jag är ett x och för vissa har jag slutat att existera. 

Denna x process pågår för en del och för andra har det helt passerat. De har fortsatt i sitt liv. 

Denna känsla kommer över mig ibland och jag märker hur jag tar på mig den där gamla skuldrocken och fy hundan vad den blir tung. Den påverkar hela mig. 

Allt detta är historia, både mina tankar och känslor och andras tankar och känslor. Det är historia och jag har släppt det, men ibland så pockar ändå känslorna och skulden på. 

Jag har accepterar att jag är ett x och inte den kung jag då kände att jag var för dessa människor. Jag är en abdikerad sådan eller kanske rent av en störtad.

Men det finns ett nytt land att bli kung över, ja kanske fler länder till och med. Ett av de länderna är jag. 

När jag är kung över mitt eget land så har  andra kungariken och deras invånare mindre betydelse eller kanske ingen betydelse alls. Ibland tror de att de har betydelse och vill inkräkta på mitt land, jag, för att ge igen för gamla oförrätter. Men nej i detta land jag har jag lagt ner  mina vapen.

Jag ser idag detta land jag blomma. Jag ser mig själv besegra, inte vara besegrad. Jag har besegrat viljan att vilja kriga. Jag är tacksamheten över det jag har och inte det jag inte har. Jag har bett om ursäkt och jag har förlåtit både mig själv och andra. Jag formar mitt eget nu och min framtid. Jag sätter mina gränser för mig och vill inte inkräkta på andra. 

Men ibland flyr mina tankar ändå till mina gamla x som fortfarande ligger och skrotar i en rostig plåtlåda någon stan. Det är ok.

Hur ser din relation ut till din historia? Finns det stunder då du tar på dig en gammal maläten rock som du lagt undan för länge sedan? Finns det stunder då du bara är en människa? 

Brister

Vad styr mig i min inre kompass? Tankar och känslor resulterar i handlingar. Värderingar som jag tagit till mig använder jag för att förhålla mig till min omgivning. Rätt och fel, bra eller dåligt, positivt eller negativt. Mina värderingar får mig att söka mig till det jag attraheras av och känner igen. 

Det som jag upplevt som negativt eller saknat i livet försöker jag undvika eller kompensera. Jag har skapat mig en brist på en känsla och en upplevelse, jag har tagit till mig en bristvärdering. 

Bristvärderingen ligger och tär i mig och har en tendens att styra mig. 

Ett exempel på en bristvärdering är om jag aldrig hört min pappa säga till mig att han älskar mig och jag saknat det, finns det en risk att jag åter och åter igen försöker kompensera genom att säga det om och om igen till mina barn, även fast de aldrig fått brist på det. 

Att tro att jag saknar något och ständigt söker det, vad det än är, är också en bristvärdering, även fast jag troligen redan haft det från början. 

Finns det saker hos dig som du försöker kompensera eller undvika om och om igen i ditt liv? 

Om alla bara visste

Om alla bara visste hur jag egentligen är. Om alla bara förstod vad som döljer sig under ytan. Om alla människor bara skulle begripa och förstå vad de skulle se. Om de bara skulle ha den minsta aning om allt. Om de bara skulle inse. Om de verkligen skulle fatta.

Då.

Då skulle jag inte längre få vara med. Då skulle jag inte längre bli accepterad. Då skulle jag få stå med skammen. 

Om de skulle fatta alla mina mörka sidor. Om de skulle förstå all min okunskap och okunnighet. Om de skulle begripa alla mina tankar och känslor. 

Den sida jag visar är inte jag, jag är en helt annan. Ibland känner jag mig som ett skal där jag aldrig vågar visa mitt innehåll. Det som är mitt egentliga jag. Det som jag skulle vilja bli älskad för. Mitt nakna jag. Den jag bara är. 

Hela mitt liv levde jag i hemligheter. Hela mitt live fanns det en skugga som jag inte vågade släppa fram. 

När jag känner och tänker att jag inte kan vara mig själv och erkänna den jag är, vad jag tänker och vad jag känner är jag inte sann för mig själv. 

Vem är jag då?

Hur tänker och känner du om dig själv? 

Skam 2

Skammen är djup. Skammen är nästan omöjlig att nå. Skammen sitter under min hud och vill inte ta sig där ifrån. 

Skammen tär på självrespekten. Den får mig att inte respektera mig själv. Skammen gör att jag gör allt för att inte bli sedd samtidigt som jag skriker för att bli älskad. Jag har en känsla av att inte vara älskad, att inte duga, en känsla av avsky inför den jag är. 

Skam handlar inte om att skämmas. Skam är djupare än så. Skammen är vad jag är inte som skulden som handlat om vad jag gör eller gjort. 

Skammen är resultatet av utsatthet och kränkning men där jag tar på mig allt själv. Utsattes kan vara att leva i en utsatt situation och att just bli fysiskt eller psykiskt utsatt. Att inte bli sedd för den jag är och inte bli respekterad. 

Skammen sitter i mina tankar och den sanning jag valt att tro på behöver komma ut i ljuset och kläs av helt naken för att den ska ha chans att lämna mig. 

Skammen är en spricka i mitt själv som gör att självrespekten hela tiden sipprar ut.

Med skam behöver vi ofta få hjälp från någon annan för att hitta ut.

Kan du känna i dig att det finns skam som gör att du inte vill synas och vara till? 

Skuld 2

Skuld kan styra mitt syfte och mina handlingar. Skuld bär frukt från mina tidigare handlingar eller andras handlingar .

Mitt ego älskar skuld. Ibland vill han vältra sig i det, ibland vill han styra om mina syften och vissa gånger kladda till det ordentligt just bara för att jag ska förstärka min skuld och påverka mina känslor. 

Skuld skiljer sig från skam att den är styrd av vad jag gjort, vad jag inte gjort eller vad någon annan gjort eller inte gjort som låter sig påverka mig. Skam återkommer jag om mer senare.

Skulden kan jag ta bort men den kan också leva med mig hela mitt liv. Allt styrs  av vad jag själv är beredd att göra åt det. Skulden bygger på mitt eget tänk som påverkar mina handlingar och känslor. 

Jag kan t.ex. en gång i tiden ha fattat ett beslut att jag verkligen inte ska såra min mamma (kvinnor) som jag såg min pappa göra. Konsekvensen kan bli att jag inte vågar stå upp för vad jag vill just med risk att jag kan såra någon annan. Skulden styr mig från en historisk känsla men i min närvaro idag och i framtiden. Resultatet blir att jag dömer mig själv och hindrar mig själv utifrån vad jag sett andra göra.

Gammal känsla=Beslut(Tanke)=Syfte=Skuld=Handling=Ny skuld

Ändra:

Gammal känsla=Nytt beslut=Nytt syfte=Ny handling=Ingen ny skuld

Vilken skuld går du och bär på? Kanske tänker du att du inte styrs av sådant här?

Syftet

Vad jag än gör, känner eller tänker har ett syfte. Jag har alltid syften som styr mitt resultat, mina tankar och vad jag känner. Syftet kan vara att jag vill uppnå ett visst resultat eller att jag vill känna en viss känsla. Min känslan behöver inte vara positiv.

Rätt syften blir rätt resultat, fel syften blir fel resultat. Rätt är ingen värdering utan rätt utifrån sambandet mellan mina tankar, känslor och handlingar. När mina syften är oklara blir mitt resultat oklart. 

Känner jag oro inför något kan orsaken vara att jag själv inte är klar med min egen inställning till det som jag är orolig för. Jag kan bära på en skuld eller skam. Skuld och skam kan vara min egen eller någon annans från början.

Väljer jag en relation kan syftet inte nödvändigtvis vara kärlek, även fast jag själv vill tror det, utan kanske något istället för ensamhet. 

Är jag ute för att ge till andra behöver det inte nödvändigtvis vara för att bara ge utan i grunden finns en outtalad förväntan om att få. 

Resultatet, oavsett vad syftet är och känslan det ger är styrt av just mitt syfte från början.

Ibland kan jag känna att mitt syfte ägs av mitt ego. Just därför är det viktigt för mig att ha koll på vad mitt syfte är i mitt sätt att tänka, känna och handla.

Är du alltid klar över dina egna syften?

Vad tror jag

Tror jag att jag är felfri? Tror jag att jag inte gör något rätt? Tror jag att jag behöver bära all skuld. Tror jag att jag står över alla andra? Tror jag att jag är ful? Tror jag att jag är vacker? Tror jag att jag är bäst eller sämst? 

Vad jag än tror så glöm det för det är ändå inte sant.

Jag är som alla andra är.

Jag gör som alla andra gör.

Jag känner som alla andra känner.

Jag gör och jag känner mitt och jag är jag. Varken mer, men heller inte mindre än någon annan. 
 
För mig är jag vacker. För mig är jag klok. För mig kan jag känna skuld men också inte. För mig är jag bäst. För mig gör jag det som är rätt.
 
Jag är unika och så länge jag vågar följa det jag själva vill blir det bra.

Vad tror du?

Med vilken rätt

Jag har lagt mig i andras val och andras beteende. Jag har haft åsikter om deras tankar, deras handlingar och även deras känslor. Jag har dömt och jag har förskjutit. Jag har kontrollerat och jag har styrt för att det ska bli så som jag vill och hur jag sett på världen. I vissa fall när avvikelsen var stor trodde jag att min rätt var ännu större.

Det har skapat motsättningar, osäkerhet och det har skapat krig. Jag har trott att jag kunna kontrollera min omvärld så det passade mig. 

Med vilken jävla rätt hade jag att döma andra och hävda min syn på ett rätt sätt att leva. Med vilken rätt hade jag att kliva in i andra människors liv?

Jag hade en strategi även fast jag då inte förstod det. Jag hade en strategi. 

Strategin låg i att tala om den idealbild jag själv inte kunde leva upp till, men som jag gärna ville visa utåt för andra. 

Jag förtäckte med fördömanden.

Vad skapade det?

Det skapade alienation och ensamhet hos mig. Precis just det som jag då försökte att förhindra.

Lägger du dig i andras sätt att vara, tänka och tycka och kanske t o m hur de känner?

Skvallerkärring

Jag har varit en skvallerkärring. Jag har snackat skit om andra och jag har fört andras skit till tredje man som någon budbärare. Jag har verkligen ägnat tid åt att tala om hur alla andra är, vad de gör fel och hur de verkligen skulle göra istället. Jag har fördömt andras val och jag har haft en massa åsikter om varför just de människorna gjort de val de gjort. Jag har generaliserat och jag har pekat ut.

Samtidigt har och är jag en människa som ogillar förtryck, att man baktalar, är ojämställda och att det är olika förutsättningar för människor. Jag har ägnat stor del av mitt liv att hjälpa andra på olika sätt. 

Hur går detta ihop? 

Jag har en ljus sida och en mörk sida 

Det går att tolka in mycket i detta och jag ska inte göra analysen här, men den finns. Grunden har nog varit det orättvisa samtidigt som jag själv känt det orättvis för min egen del. 

När jag har balans i mig själv försvinner allt detta. När jag fokuserar på mig själv och inte lägger kraft på det som finns utanför mig själv uppstår till slut balansen.

Är du en skvallerkärring ? 

Vad är mitt ansvar

Vad har jag för ansvar egentligen. Vad behöver andra veta om vad jag gör, tänker och känner. Vilka skyldigheter har jag? 

Tankarna kom efter en diskussion med en vän just i denna fråga.

Det enkla svaret är, ingen skyldighet alls. Jag väljer vad jag vill känna, tänka och göra och eftersom jag själv får ta konsekvenserna av det valet jag gör är det upp till mig vad jag vill göra med den informationen. Egentligen har ingen med det att göra. 

Lagen däremot säger en sak när det gäller vad jag gör, vilket gör att jag i Sverige, i alla fall kan tänka och känna som jag vill och även tala om det för andra men det är inte självklart att jag får göra som jag vill. 

Sedan har vi de oskrivna reglerna som etik, moral och andra värderingar. Skulle jag också ta med det i bedömningen finns det ytterligare begränsningar på vad jag får göra eller inte göra. I vissa grupper ogillas HBT, i andra vilken politisk uppfattning jag har och vilket land jag kommer ifrån, i andra sammanhang hur jag klär mig och vilka vänner jag väljer. I en mindre grupp kan även otrohet, snedsteg och allmänt lite besvärande beteenden vara utanför normen och gör att jag utesluts.

Jag är fri men ändå inte fri, om jag vill vara med i gemenskapen.

När det gäller vänner är det på ett sätt, när det gäller min partner kan det vara på ett annat sätt och när det gäller mina barn kan det vara på ett helt annat sätt. 

Vad behöver jag berätta för mina barn? Ja är de små styrs det lite av vilken ålder de är i men när de är vuxna och har ett eget liv? Vad har jag då egentligen för skyldigheter och vad kan vara lämpligt?

För mig känns det just nu som att jag vill vara öppen och tydligt ärlig med min partner och  känner samtidigt att om mina barn (vuxna idag) vill veta så vill jag även vara öppen med mina barn. Men kanske vill de inte veta och då är det så. Jag är vuxen och de är vuxna.

Ärlighet betyder givetvis inte att det inte finns sådant som kan vara hemligt.

Hur tänker du i denna frågan, jag har inga självklara svar?

I förtid

Längtan i mig handlar om förväntan. Jag längtar till det som ska komma och jag tillåtet mig här och nu att känna glädje för det jag tror ska ske. Jag förkänner känslorna och det är ok. Det är ok även fast det kanske inte alls eller fullt ut blir som jag förväntar mig. 

Känslorna finns där och det är här och nu som jag upplever det. 

Att ta ut glädjen i förskott är skönt för då har jag ändå fått en bra känsla trots att resultatet sedan kanske blir något annat. 

Jag är här och nu och jag längtar.  

Blir jag besviken så är det en annan känsla som också är ok. Det förtar inte känslan nu.

Jag längtar.

Hur ser du på det, är det ok att ta ut en känsla i förtid? Hur gör du? 

Oärlig

Att vara oärlig klär av mitt samvete. Att vara oärlig skapar stress i mig. Att vara oärlig gör att jag kommer i obalans. Att vara oärlig gör mig osäker. Att vara oärlig gör att jag på ett negativt sätt tappar den kontroll jag tror jag har. 

Jag lärde mig oärligheten och jag förvaltade den. Jag var oärlig mot andra men framför allt oärlig mot mig själv. 

Min oärlighet gjorde att jag tappade respekt för andra och för mig själv. 

Priset var för högt, jag fattade det men ändå gjorde jag det. Min inre osynliga  kraft var för stark. Kraften av sådant jag trodde jag inte hade.  

När konsekvenserna blev för stora gjorde jag mitt val.

Idag påverkas jag starkt av den oärlighet jag ser samtidigt erkänner jag själv att jag inte nått ända fram i min egen ärlighet till mig själv, vissa dagar. 

Hur ärlig är du och hur påverkar oärlighet dig? 

Rätt tid

Finns det rätt tid för mig för att välja att göra något jag sagt jag ska göra? Finns det rätt tid för mig att säga eller förmedla något som jag vill ha sagt? Finns det rätt tid att tänka rätt saker? Finns det rätt tid att välja att släppa min historia? Finns det rätt tid att sluta att att se fram mot sen?

Troligen inte. All tid är fel och all tid är rätt. 

Jag gick länge och letade efter rätt tid för olika saker. Rätt tid för att vara ärlig. Rätt tid för att börja träna. Rätt tid för att vara sann. Rätt tid för inspiration. Rätt tid för att ta tag i mitt liv.

Det fanns aldrig rätt tid. Vad jag gjorde var bara att skjuta upp det som kändes jobbigt. Grunden var känslan rädsla men förklaringen var att finna rätt tid.

Finns det rätt tid och finns det fel tid? Hur tänker du? 

Utan du

Jag föddes beroende. Jag blev en människa. Jag tittar på vad du vill och vad du gör för att anpassa mig och för att bli älskad. Jag lever genom dig för att bli sedd. Jag föder mig själv genom dig. Utan dig är jag ingen. 

Jag vill leva utan dig. Jag vill leva mitt liv. Jag vill vara utan dig. Det är på det enda sättet som vi kan mötas . Det är på det enda sättet vi kan existera tillsammans. 

Jag vill vara beroende mig.

Hur beroende är du av andra? 

Vad saknar jag

Länge jagade jag efter något. Länge sökte jag det jag saknade. Vad det var visste jag inte men jag sökte det. Jag sökte efter något jag trodde jag saknade.

Sedan ett tag har jag förstått.

Jag har förstått att jag inget saknade. Jag förstod det när jag insåg att jag redan hade allt. 

Jag behöver inte söka för allt finns på plats. 

Det var när jag trodde att det jag sökte fanns utanför mig själv som jag saknade.

När jag fann att jag hade allt inom mig själv kunde jag till slut känna mig lugn. 

Ibland kommer jag på mig själv att söka igen.

Det är då jag glömt hur det var.

När jag påminner mig själv, vet jag.

Saknar du något? 

Jag är

Vem är jag? Länge en ensam avvikare. Länge en invecklare. I stunder en förvecklare. Som ett resultat en avvecklare.

Jag ville inte vara som pappa inte heller som mamma. Jag försökte vara som tuffa Janne eller bildsköna Per som båda fick tjejerna att beundra. Jag försökte vara smart, vara expert och att visa sådant jag verkligen inte kunde.

Jag var även fejk. 

Jag är inte som andra. Jag är jag rätt och slätt.

Varken mer än alla andra ej heller mindre än alla andra. Jag är precis som alla andra. 

Alla är som alla andra. 

Vad är du? 

Vem följer jag?

Gör jag det jag vill. Gör jag det som jag vill eller andra vill? Vem följer jag? 

Jag vet att jag följt andras drömmar i tron de var mina. Jag vet att jag försökt att undvika andras misstag för att slippa en repris. Jag vet att jag försökt att ändra på andra för att slippa se på mig själv. Jag vet att jag försökt att komma undan mina känslor för smärtan har varit för svår. Jag vet att jag uppfattats som en egoist nör jag i själva verket försökte springa från mig själv.

Mitt huvud har varit i vägen. 

Nu kan jag falla tillbaka men idag lever jag mina drömmar, min längtan, ta lärdom av mina misstag, mina känslor och mitt liv. Jag är fortfarande en "egoist" men utan förnekelse och med ett gott syfte.

Vem följer du? 

Det händer inte fullt ut

Att tänka hur det ska bli och hur jag vill ha det är en sak. Vi kan affirmera, sätta mål, få fram planer, utveckla idéer osv. Jag kan tänka hur jag önskar mitt liv och hur jag inte vill ha det. Jag kan tänka hur det är att vara med någon annan. Jag kan tänka att jag gör upp med mina föräldrar, min chef eller någon annan. Jag kan säga för mig själv att jag inte längre är beroende. Mina tankar kan skapa en massa tankar.

Men!

Det skapar egentligen inget. Jag styr mina tankar men det är bara tankar. Tankarna kan delvis påverka mina känslor, de är en del av min förändring. En del som tyvärr inte så ofta leder enda fram. 

Först när jag gör händer det nått. Först när jag agerar mot den riktning som jag tänker. Först när jag  befinner mig i den situation som kan påverka mig vet jag effekten av mina tankar. Då vet jag hur det känns. 

Är du en sådan som enbart tänker mycket eller blir det både tanke och handling? 

Tillit

Jag har svikit tilliten som andra haft till mitt bolag. Jag har visat att jag inte kunde motstå frestelsen att bryta tilliten andra hade till mig. 

Det hade ett högt pris. Ibland helt obegripligt att jag var beredd att betala det höga priset. En riktigt dålig affär.

De affärer jag gjorde drev mitt bolag till en djup kris nästan konkurs. Men jag lyckades att göra en rekonstruktion. Inte till det bolag jag hade utan till ett nytt bolag med en annan grund att stå på.

Mitt arbete bygger sedan en tid på att återfå vissa gamla kundkontakter, om det är möjligt och jag vill, men framför allt finna nya kunder som gillar mitt nya koncept. 

Det finns en kund som mitt bolag särskilt vill se komma tillbaka som inte tidigare fick den plats han förtjänade. En av mina nyckelkunder och den viktigaste. Den kunden är jag. Jag har också några andra kunder som står honom närma som har platserna bredvid honom och det är hans barn. 

Har du missbrukat ditt förtroende? Var befinner du dig i så fall idag i den återuppbyggnaden? 

På eller av

För var jag på i vissa områden men i andra helt av.  

Jag var på i sådant som handlade om att göra, fixa, projekt, vara duktig.

Jag var av i att vara ärlig, närvarande, gör saker utan att få till baka.

I dag är jag på, på ett helt annat sätt. Det betyder inte att jag ibland kan stänga av. Men för det mesta är jag på och närvarande.

Hur är det för dig är du på eller av?

Man kvinna

Vem är jag egentligen. Vad har jag i mig? Vad har jag för strategier? 

En del av mig är det manliga och en annan del är det kvinnliga. Jag talar inte om kön utan sätt att vara. Inte heller om klyschor utan om vad som är manligt och kvinnligt.

Både jag som man men även du som kvinna har valt egenskaper som har karaktären av att vara manligt eller kvinnligt. 

Jag kan se sidor i mig som har mer kvinnliga drag. Sätt att förhålla mig, sätt att tänka sätt att vara. 

På min arbetsplats fick jag för något år sedan höra att jag var det mesta kvinnliga på jobbet. Sagd av en kvinna. Tack för det. Stort att någon ser. Jag hade inte tänkt att det jag gjorde var kvinnligt.

Jag bejakar det manliga och det kvinnliga i mig. Det ökar mitt spektra och ger mig mer tillgångar.

Kan du se det manliga och det kvinnliga i dig? 

Ingen kan stoppa mig

Ingen i hela världen kan stoppa mig. 

Jag är smart. Jag är vacker. Jag är underbar. Jag är klok. Jag är fin. Jag är vänlig. Jag är hjälpsam. Jag är kunnig. Jag är snabb. Jag är en bra samtalsterapeut. Jag är en bra kommunikatör. Jag är en bra volontär. Jag är en bra man. Jag har mycket kärlek i mig. Jag är varken sämre eller bättre. Jag har allt.

Jag heter Johan Andersson och jag är stolt att vara jag. Jag har upplevt en massa i livet. Jag har gjort en massa i livet. Jag har tänkt ännu mer. Av detta har jag fått en massa erfarenheter som gjort just mig till mig. 

Ingen kan stoppa mig, förutom jag själv. 

Vem kan stoppa dig?