Idag en dag inte som andra

Idag står en hustru och hennes barn utan  en man och pappa som aldrig kom hem. Det är fruktansvärt hemskt. 

Men det går också några personer eller någon person som inte har haft kontroll på sina impulsiva aggressioner som troligen också har det tufft idag. Längst där inne finns det ett barn som inte blivit sett.

Allt våld, all skada och död som skördas har en orsak. Oavsett vems felet är sker det och det är ofta båda parter som drabbas. 

Det handlar inte om vems fel idag utan det handlar om varför. 

Varför för vi våra barn mot denna undergång? Vad är det jag gör fel som jag kan förändra? Hur kan jag göra för att det ska bli på ett annat sätt?

Det går att göra skillnad om jag säger att jag inte ställer upp på detta. Det går att göra skillnad om jag som Alfons Åberg säger att jag inte vill vara med, jag vill inte slåss. Det går att förändra och den som måste börja är jag.

Jag tar mitt första steg. Jag tittar på mig själv och jag arbetar med att se hur jag kan hjälpa andra hitta sig själv för att de sedan kan finna ett sätt att hjälpa andra.

När är du beredd att ta ditt första steg och vilket steg tar du?

Se innåt eller utåt

Hur väljer jag att titta? Vilket fokus har jag? Vad möter mina tankar?

Förut såg jag utåt? Jag var fokuserad på vad andra gjorde. Jag var fokuserad på vad andra hade. Jag var fokuserad på hur andra gjorde. Jag förhöll mig till hur andra hade det och vad jag saknade. Jag såg vilka brister jag haft i min uppväxt och mitt liv och kunde se att det fanns andra som hade fått det jag saknat. 

Jag drömde om att få det jag saknade eller ville ha som jag såg andra hade. 

Det jag missade att se det var vad jag faktiskt hade. Jag missade att se det jag faktiskt kunde. Jag missade också att se det jag faktiskt gjorde och vad jag kunde känna. 

Jag fattade inte att det som just jag har fått har gjort mig till den jag är i dag. Jag missade allt detta och drömde istället. 

När jag började arbeta med mig själv lärde jag mig att se mina värden och vara stolt för det som kommit till mig. Jag lärde mig att t.o.m mina misstag och dåliga val hade ett värde och en styrka. 

Jag lärde mig också att titta innåt och se vilka tankar jag skapade och vilka känslor det ledde till. Jag lärde mig att mina handlingar påverkade mina känslor. Jag förstod att jag också kunde ändra min känsla med mina tankar och handlingar. 

Jag fick verktyg genom att titta innåt.

Jag vaknade. 

Den som tittar innåt vaknar, den som tittar utåt drömmer.

Åt vilket håll tittar du? 

I min djupaste stress

När jag befinner mig nere i ett hål och i ett mörker där skuggan är min fiende och allt arbetar emot mig. När jag befinner mig i känslan av total utsatthet. När jag befinner mig i mitt eget epicentrum av dömande av mig själv. När jag befinner mig i dömande av andra. När jag befinner mig i botten där jag inte kan finna en väg därifrån. 

I dessa stunder tror jag att mitt ego är på sparlåga, men då är det som störst. Då självömkar jag och vill enbart se och fokusera på det jag vill ha. Då är mitt fokus fyllt av skygglappar för att för huvud taget se något. 

I dessa stunder finns lösningen inne i mig men jag tror den finns någon annan stans. 

I dessa stunder när jag borde göra allt för att förstå fattar jag inget. 

När mitt ego härskar på detta sätt är mitt vapen alltid dess motsats.

Ha- Ge

Sur- Glad

Inte göra- Göra

Isolera- Vara tillsammans

Döma- Släppa

Älta- Acceptera

Fördöma- Förlåta

Få ursäkt- Ursäkta

Hur gör du när du befinner dig i dina mörka hål?

Hur öppen är jag?

Jag ser andra misslyckas, hur öppen är jag? Jag ser andra försöka, hur öppen är jag? Jag ser andra göra idiotiska saker, hur öppen är jag? Jag möter människor som inte är lika mig, hur öppen är jag. Jag möter människor som har haft ett annat liv än jag, hur öppen är jag? Jag möter andra kulturer, hur öppen är jag? Jag möter olika synsätt på livet, hur öppen är jag? Jag möter andra åsikter, hur öppen är jag? Jag möter andra religioner främmande från min egen, hur öppen är jag? Jag möter andra, yngre än mig, hur öppen är jag? Jag förkrossas av andras val, hur öppen är jag? Jag möter ålderdom, hur öppen är jag? Jag möter fattigdom, hur öppen är jag? Jag möter olika sexuell läggning, hur öppen är jag? Jag möter människor som lyckats, hur öppen är jag? Jag möter människor som är glada när jag själv är sur, hur öppen är jag? Jag möter människor i sorg, hur öppen är jag? Jag möter mina egna fördomar, hur öppen är jag? 

Hur öppen är jag i allt jag möter och hör? Hur öppen är jag att ta in det som jag exponeras för? Hur öppen är jag att se världen som han eller hon er den? Hur öppen är jag att försöka förstå, sätta mig in i och begripa hur denna människa har det och hur denna människa ser på världen?

I stunder inte alls!

I stunder öppen för att försöka!

I stunder inte alls för att jag är rädd för att jag själv blir osäker!

I stunder öppen på ett sätt som förvånar mig själv, men bra! 

I stunder hur inskränkt som helst!

I stunder en längtan till att försöka vara mer öppen än jag för stunden begriper att jag är och förvånas över hur inskränkt mina tankar, känslor och handlingar är.

Hur öppen är du att våga möta andra människor, andra tankar, andra känslor och handlingar?

Om

Om inte bara det var på detta sätt. Om jag bara får så. Om min uppväxt var så hade. Om jag hade mer. Om han bara var. Om hon bara var. Om jag, om det, om något så. 

När jag använder ordet om har jag redan förflyttat mig från nuet till framtiden eller från nuet till dåtid.. Jag för mig själv framåt  eller bakåt i tiden och säger att om skulle förändra allt. Om finns inte utan är en önskan om något annat än det jag har. Om talar om att jag inte har. Om säger att mitt liv förutsätter något för att jag ska få tillgång till detta. Om förpassar mig från det jag faktiskt har till det jag faktiskt inte har.

Jag glömde länge att leva i nuet. Jag levde i dåtiden eller i framtiden. Jag glömde bort det jag faktiskt hade. Jag såg inte allt det jag hade och kunde vara glad och stolt för det. Jag såg inte all den erfarenhet jag hade som andra kanske saknade. Jag såg inte att den jag var, var en del av min egen historia. Jag jämförde vad andra hade utan att veta vad dessa personer varit med om för att komma dit.

Idag försöker jag att inte använda om utan strävar efter att se vad jag faktiskt har och vara stolt och glad för det.

Hur ofta använder du om?

Man

I min beskrivning av mig själv och vad jag tänker och tycker använde jag länge ordet man. Man tycker, man tänker, man känner och man gör. 

När jag använder ordet man om mig själv tar jag distans från mig själv och det jag säger blir mer utanför mig själv där jag inte behöver stå för det som kommer från mig, jag har en smitväg.

Jag behövde känna att det som var jag i handling, tanke och känsla var en del av mig och något som jag också behövde stå för, särskilt för mig själv. På det sättet skulle jag bli ärlig mot mig själv och andra. 

När jag använder ordet jag istället för man kan jag inte komma undan, det blir en direkt koppling mellan det jag säger och det jag står för just då. 

Jag identifierar mig som jag istället för man.

Hur definierar du dig?

Vill och måste

Det finns avgörande skillnader på slutresultatet som just beror på om jag vill eller om jag måste. 

När jag vill en sak engagerar jag hela min själ och min energi för att komma dit för det finns en passion och en vilja att göra det jag vill gör. Jag finner nya vägar och jag får nya idéer som väcker mina sinnen för att komma på lösningar för att nå det jag vill nå och kanske till och med är passionerad för. Det jag gör driver mig till att finna nya väger eftersom det finns en stark önskat att nå det slutresultat jag vill.

När jag agerar på att jag måste göra något blir mitt sökande inte fokuserat på vad jag vill utan för att jag måste och urvalet blir också en följd av detta. Jag kanske finner arbeten som jag definitivt inte vill ha, men jag behöver pengarna och därmed drivs jag av ett annat syfte. Min tanke blir blockerad av måste istället för vill och lösningarna blir därefter. 

Med måste istället för vill i min kropp leder det troligtvis till fel val och kanske också fel urval för att välja. Fantasin begränsas i måste och vidgas i vill.

Till exempel om jag säger - Jag måste gå ner i vikt! styr hela mitt uttalande till något som känns tvingande. Väljer jag istället att säga - Jag vill gå ner i vikt! känns allt helt plötsligt lite lättare även fast jag inte förändrat nått i handling.

Vill hjälper mig att styra rätt med en bra känsla, måste tvingar in mig i något som mer blir ett tvång.

Hur hanterar du vill och måste i ditt liv?

Min väg

Den väg jag vandrar är inte rak. Den går inte heller endast framåt. Ibland blir jag osäker på när vägen tillfälligt försvinner. Vissa dagar märker jag att jag behöver göra en helt ny väg. Det finns dagar jag upplever att jag varit på vägen förut. Ibland blir jag rädd på samma sätt som förut när jag gick på en liknande väg. Åter vissa dagar senare är rädslan försvunnen men vyn nästan den samma. Det finns dagar jag tror mig känna att jag varit där förut men då såg det helt annorlunda ut, men känslan känns igen. Ibland måste jag gå tillbaka på vägen för det känns som jag gått fel, på vägen tillbaka hittar jag det jag tappat. Åter vissa dagar känner jag att jag inte vill gå ett enda steg till, andra dagar behöver jag bara vila. Det jag ser på min väg var från början sällan nytt utan spegelbilder av gamla vyer. Idag är jag öppen och villig att se det jag tidigare inte ens visste fanns även fast det fanns. Ibland känns det som jag går någon annans väg. Oftast är jag själv på min väg men upptäcker sakta att det finns andra som går sin väg ganska nära min. Vissa stunder har mitt ego styrt på min väg istället för jag och då har jag blivit åksjuk. 

Den väg jag vandrar är min väg och jag accepterar min väg hur den än slingrar sig. Min väg är min väg och jag vill lova mig själv att göra allt för att hålla mig på denna väg samtidigt som jag accepterar att det ibland innebär att jag kör i diket. Jag har allt för länge kört på andras vägar i tron att det varit min egen. 

Min väg är min väg och den kommer sällan att vara rak för det är min väg. 

Vilken väg går du på?  

Ha tålamod

Ha tålamod och låt allt ta sin tid. Ha tålamod och möt dig själv där du är. Ha tålamod med mig själv där jag är. Ha tålamod för det som händer i mig. Ha tålamod för min omgivning som precis lärt sig se mitt nya jag och mina nya beslut. Jag vet hur lång tid det tog att mogna i mina beslut. Min omgivning behöver ha samma tid och samma chans. 

Ha tålamod och vänta till min frukt är mogen. Äter jag den för tidigt är den hård, sur och bitter som gör att jag inte tar in det jag smakar på ett öppet och villigt sätt utan håller emot. 

Men när jag känner att mitt beslut är självklart är mina farhågor, ängslan, fantasier och våndor som helt bortblåsta. 

Möt min omgivning på samma sätt som jag tillät att möta mig själv. Vissa kommer att stötta mig, andra kommer att förkasta mina val, några kommer att ställa sig frågande, vissa kommer att förakta mig, andra åter kommer kanske att göra som jag. 

Jag är inte född att följa och leva upp till andras värderingar och drömmar, jag är född att följa mina egna. På samma sätt är andra destinerade att följa det som känns rätt för dem. Min uppgift är att följa mina och inte hindra andra att följa sina. 

Låt min nyfikenhet på livet och det jag ännu inte mött få mig att våga pröva. Låt mig aldrig fördöma andras val, även de val som jag nästan inte står ut med. Låt mig istället väckas av min inre nyfikenhet att veta mer varför andra gör sina val. Först då kan också jag växa utan att fördöma andra. 

Ger du andra chans att ta sin tid för att förstå dina val? Är du nyfiken på andras val?

Ett avsked

Jag avslutade nyligen en kontakt med en kund jag haft kontakt med under en längre tid. Det kändes som hon nu hade de verktyg hon behövde. Hon hade i många stycken blivit sin egen läromästare. När vi möttes första gången var hon 5 år och nu när jag lämnade henne var hon i den ålder som står i hennes folkbokföring. Det var dax!

Just denna dag när vi skulle mötas fick jag detta mail från henne (texten har godkänts av henne, efter viss redigering):

" Idag är det 1 år sen jag tog det bästa beslutet någonsin! Att ta mig till SLAA och gå på ett möte. Det har förändrat mitt liv, jag ville inte fortsätta som jag gjorde - men fortsatte ju som sagt ändå trots att jag gick på mötena. Men det viktiga för mig var att jag hade insett att jag hade problem, även om jag fortsatte förneka dom. Att jag tog steget för 1 år sen och åkte iväg är det absolut bästa jag någonsin gjort (lika bäst som att kontakta dig Johan), för där på SLAA så kunde jag ändå inte längre förneka mina problem på samma sätt. Jag fick se andra må bra och som kunde hantera sin besatthet, det fick mig att vilja ha det dom hade. Jag fick en tro på att det kanske skulle kunna vara möjligt, men jag visste inte hur jag skulle gå till väga. Tack vare att jag kom till insikt med mitt problem och gick på SLAA till en början - med en önskan att sluta agera ut mitt självdestruktiva beroende, just då var det inte mer än en önskan eftersom jag i efterhand inte förstod och kan se mitt beroende som ohanterbart. Jag skulle kunna säga att mitt beroende eskalerade en del i alla fall under sena vår/sommaren - jag gjorde allt för att fly, förneka och känna den falska tryggheten. Men det drog mig snabbare och snabbare ner i fördärvet. I somras, när jag hade flera på gång - jag tyckte jag fick konsekvens av det och jag mådde sämre och sämre, då nådde jag min så kallade botten. Och idag är jag otroligt tacksam över att du hjälpte mig Johan, gav mig verktyg. Talade om för mig vad du såg och gav mig tankeställare. Många gånger var det jävligt tufft att agera annorlunda - men det gjorde att jag växte för varje gång jag valde ett annat alternativ mot tidigare.

Idag kan jag känna att för ett år sen när jag steg in på SLAA så var jag verkligen 5 år, jag var livrädd för allt, inte bara män. Jag kände mig så liten, maktlös och som ingenting. Och allt detta hade jag ju skapat i mig själv. Idag kan jag känna att jag är min ålder - som vi pratade om Johan. Idag är jag där, 1 år efter jag klev in i den där källarlokalen så är jag min egen ålder - min sanna ålder. Jag har allt inom mig, det förstår jag idag. Jag vet att jag själv har ett val, att jag själv kan styra och ändra mina tankar, att jag själv väljer om jag har bra dagar eller inte. Att jag själv väljer att se positivt på saker och ting, släpper taget eller om jag grubblar över minsta lilla grej.

Det här året har varit det bästa i hela mitt liv, jag är så tacksam. Jag är så lycklig över hur mitt liv ser ut idag mot tidigare. Jag tänker inte sluta jobba för att komma framåt, men det försöker jag göra utan press och prestationskrav på mig själv. Det blir som det blir och som det är menat. Jag är nöjd, men jag vill ha drömmar och mål."

Hon har lärt sig mycket men vad hon kanske inte förstår är att hon också lärt mig mycket.

Möten innebär alltid att vi har något att ge men också något att lära.

Tack för att jag fick dela en stund på denna jord med dig och vara med när du jobbat med att hitta dig själv. 

Jag känner stor tacksamhet! 

Tack!  

Döma mig själv

Att arbeta med sig själv innebär att hitta grunden för varför saker blivit som det blivit. Finna felet, göra om och rätta till det som gått snett. Det är fel på bilmotorn för att den hackar, jag letar efter orsaken och reparerar eller tillrättalägger. Det räcker inte att bara sluta köra bilen utan jag behöver finna felet, laga och åka vidare. 

Så är det också i livet . Det är ingen mening att förhindra symtomet jag behöver laga orsaken för att det ska bli bra och sedan fortsätta leva livet. 

I livet har jag lagt all skuld på mig och det i sin tur har fått följdverkningar. Jag har t o m förnekat skuld för att överleva den skuld jag känt.

När jag frisknar till förstår jag att jag givetvis varit den som styrt mig till den fålla jag hamnat i. Det betyder att jag fick skulden tillbaka. Fördelen med det är att jag då har chans att ändra på det som blivit fel, för det ligger hos mig. 

Detta i sin tur betyder inte att jag ska fortsätta att skuldsätta mig, vilket är enkelt, utan jag tar med mig insikten och gör något åt det. 

Men!

Det är oerhört enkelt att falla in i en fortsatt evig skuld där jag klankar ner på mig själv och dömer ut mig. Gör jag det har jag inte riktigt grävt tillräckligt djupt för att få svar på frågan varför.

Jag har haft en vana att ta på mig skulden, även i situationer när jag inte ägt skulden alls. Den vanan har jag fortsatt att ta med mig i mitt tillfrisknande. Detta är också något som jag behöver vara vaksam på. Oftast när jag känner skuld är det något som jag inte gjort rätt eller misslyckats med men det behöver inte betyda att jag behöver bära på skulden.

Beteenden är mer lätta att ändra på men vanor lever kvar som gammal sjö (vågor efter tidigare blåst) betydligt längre även fast det slutat blåsa.

Om jag fortsätter att döma mig så vet jag att jag inte riktigt kommit fram till min egen puderns kärna. Då finns det säkert något kvar att leta fram samtidigt är jag inte är mer än en människa.

Hur är det för dig, dömer du dig ofta och tar på dig skuld, även för skuld som inte är din? Om du gör, det hur länge tänker du fortsätta med det?

Mirakel

Jag väljer det jag vill se och jag väljer hur jag vill se det. Jag både medvetet och omedvetet sorterar ut sådant som jag vill fokusera på. För mig har det mest uppenbara varit när jag väntat mina barn. Stora magar, människor med barnvagn och en massa babys över allt. Idag ser jag inte dessa på samma sätt. 

Jag väljer vad jag vill se och jag väljer om det är bra eller dåligt. För en person kan något dåligt för henne vara bra för mig. Det gamla utnötta begreppet om ett glas är halvtomt eller halvfullt är en bra beskrivning av just detta.

På samma sätt är det när det händer saker runt omkring mig. Jag kan välja att se min del av det som sker eller jag kan välja att inte se det. Självklart har jag del i allt som sker men väljer jag att se det? Detta gäller givetvis både om det är positivt eller negativt.

När det händer saker som jag blir överraskad av som t.e.x människor som visar stor godhet till mig eller visar sin uppskattning, väljer att berömma mig och visa sin tacksamhet då kan jag välja att ta emot det eller inte se det alls. Beröm och godhet brukar vara svårt att se för vi tar det för självklart eller klarar inte av att ta emot det alls.

Kanske är det så att varje dag skapar livet oss motgångar om jag väljer att se det på det sättet eller så är det precis tvärt om. Väljer jag att se mirakel så finns det gott om mirakel varje dag allt från människor som väljer att tala med mig, kritisera mig och ta sig tid att säga sin mening om mig eller bara väljer att se mig. Miraklen finns där varje dag och är jag inte öppen och vaken för att se det som sker finns de inte där men väljer jag att se att det är på det viset finns det stora mirakel varje dag. Hur jag selekterar styr vad jag ser.

Det finns varje dag något att vara tacksam för. För min del bara idag uppstår det mirakel. Jag har en säng att sova i, jag har människor omkring mig som väljer att visa sin kärlek till mig och jag har arbetskamrater som saknar mig om jag inte är på jobbet. Jag öppnar mina ögon för att se de mirakel som jag vill se.

Hur öppna är dina ögon? Vad väljer du att se och vad väljer du att inte se?

Den bild jag ser

Den bild jag ser är inte alltid den bild det är. 
Den bild jag tänker är inte alltid den bild det är. 
Den bild jag känner är inte alltid den bild det är. 

Jag skapar mina bilder utifrån mina tankar som jag tolkar ur min känsla eller mina handlingar. Jag skapar de bilder jag vill se även fast de kanske inte stämmer. Bilderna jag skapar gör jag till min sanning. 

Sanningen om mig själv som jag skapar om vem jag är och vad jag varit med om identifierar jag mig med. Jag får mig att tro att det är jag och att det är vad jag varit med om. 

Hur vet jag det? 

Hur vet jag att det inte enbart är en spegling av mina tankar om mig eller vad som hänt? Hur vet jag att det inte enbart är en tolkning och en del av min fantasi? Hur vet jag att det inte enbart är en bild jag skapar för att det passar mitt känsloläge och mina egna tankar? 

Mötet med mig själv kan ibland bli mötet med bilden av mig själv, inte mötet med mitt genuina jag. 

Mötet med mig själv bör granskas. Jag är rädd för att mötet med mig själv kan vara en produkt och inte egentligen vad som verkligen är eller vad som verkligen har hänt.

Affirmation är ett exempel. Jag affirmerar mig med goda tankar eller mindre goda tankar om mig och det i sin tur skapar bilden av mig. Är affirmationen sann? Absolut eller absolut inte. Allt styrs av vad jag väljer att se och vilken tolkning jag väljer att göra.

Det är därför det är viktigt som terapeut att inte frammana bilder som kanske inte finns bara för att jag som terapeut har idéer åt nått håll. 

Den bild jag ser kanske inte alltid är den bild det är. 

Vilka bilder ser du och hur vet du att de är sanna?

Ytterkanten

När jag befinner mig i ytterkanten finns risk att det skapar oro. Jag kanske gör saker andra kan ogilla eller saker som kan vara fel eller olagligt. Jag kan göra sådant som uppfattas som särskilt eller avvikande. Ibland har jag bara idéer om att jag är avvikare. 

När jag befinner mig i en zon där andra kan reagera väcks oro i min kropp. Jag känner mig kanske inte utsatt utan mer en känsla av risk att inte ha kontroll. 

Jag överlåter andra att ha kontrollen på grund av moral, för att jag ljugit, att de har rätten på sin sida eller bara att jag själv inte riktigt vågar stå upp för mina val eller tror att mina val är fel. 

Situationen stressar mig ibland.

Förr var lögnen och att hålla mig i kanten av lagens råmärken det som skapade den största oron. Oftast var det en följd av att jag inte vågade stå upp för mig själv och acceptera om jag fick ett nej. Idag är det enbart rädslan för andras moral och åsikter som ibland hemsöker mig med min egen oro. Vad ska andra tycka och säga. Kommer jag att bli ensam på grund av mina val. 

Det är i dessa stunder jag behöver tala med mig själv och pröva mina handlingar och tankar. Det är i dessa stunder jag behöver möter kampen mellan mitt jag och mitt ego. 

Ger jag det tid vet jag att mitt jag segrar. När jag står upp för det jag vill och samtidigt kan acceptera att jag ibland kan göra misstag och att det är en del av mitt liv gör jag rätt även fast andra tycker annat. När jag vågar inse att om det skulle vara så att mina ärliga handlingar som stöder mitt jag ändå leder till ensamhet med de människor som jag just då tror står mig nära, är det dax att byta vänner. Om det enbart är mina handlingar som avgör om jag duger eller inte är det kanske nya val jag behöver göra. 

Frågan är svår lösningen enkel. Vägen till mig själv skapar tillfällig oro när jag tror jag befinner mig vid en ytterkant. Ytterkanten som kanske är svaret på just mitt liv. 

När mitt syfte är rätt är lösningen rätt. 

Hur hanterar du dina ytterkanter? 

Teorier och fina namn

Jag lyssnade på ett intressant samtal idag. En man som trodde han var ensam med sina tankar och känslor om sig själv. Han dömde sig själv och trodde han var ensam med sina bekymer vilket gjorde honom väldigt utsatt med bl a ångestbesvär i situationer som i andra lägen skulle kunna vara förenat med något helt annat. Han satt fast i sina tankar om sin ensamhet och att han var en avvikare. 

Det var inte hans situation i sig jag fastnade vid utan detta med vad terapi och coaching egentligen är. 

Det är lätt vi fastnar vid att jaga efter fina namn, nya teorier och metoder för att hitta lösningen i vårt liv. Misslyckas vi med en viss förändring hos oss själva jagar vi vidare efter något nytt. Vi tycker det är fel på metoden som gör att vi jagar vidare. Ibland kanske fel på personen som förmedlade metoden. 

Det fick mig att fundera vidare och inse att åter igen tala om för mig själv att fina namn och teorier är något som kommit mycket sent i historien. Innan dess fanns kunskapen om hur vi ska göra för att ta hand om våra egna liv. Kunskap som byggts upp under 1000 tals år från generation till generation.

Vad baserar sig all denna kunskap på som sedan fått tusen och åter tusen olika typer av namn och sidospår? 

Det jag insåg var att all förändring och alla vägar för att hitta ett bra liv bygger på samma sak, en balans mellan våra tankar, känslor och handlingar. I fallet mannen som jag beskrev om var han i sina känslor utan att omsätta det i realistiska tankar och det saknades en handling för att ta reda på om det han kände och tänkte kunde ha en sanning eller inte. Hans känslor höll honom kvar i ett fast grepp för att inte gå vidare. 

När vi söker efter något nytt kanske det mer handlar om att vi själva inte riktigt gör det jobb som vi borde utan skyller på metoden eller personen. 

Hur gör du? Jagar du efter nya metoder för att hitta svaret på dina gåtor? Hur mycket handlar det om metoden och hur mycket handlar det om dig själv? 

Vad jag säger är inte sant

Tro inte på det jag säger. Få dig inte att tro att jag sitter med sanningen. Om jag talar om vem du är så är det definitivt inte sant. Om jag har idéer om vad du behöver göra så glöm det. Om du tror jag har nått som du saknar är det inte sant. Om jag verkar mer framgångsrik än du så är det bara en tillfällighet. 

Vad du än tänker när andra säger saker om dig är det en del av dina egna tankar. De som säger det till dig bara en spegling av deras tankar om dig och deras liv. 

Varken jag eller någon annan vet. Det är bara du som vet innerst inne vem du är och vad du gjort och inte gjort vad du kan och inte kan. Du har allt och haft det redan från början. Du vet allt och du kan känna allt. Om det bara för en tillfällighet inte är så är det bara en tillfällighet.

Du finns det räcker och vi vet att du gör så gott du kan precis som alla oss andra.

Tack för att också du finns på denna jord och att du är en del av oss.

Jag har ett val

I alla stunder och alla situationer jag är i och som jag möter har jag val. Jag tänker, jag känner och jag agerar. Jag har ett val. 

Hur tänker jag i den situation jag befinner mig i. Vad tycker jag om den personen, min relation, parkeringsbötern som jag fick eller kanske krig ut i världen. Vad har jag för åsikter eller kanske främst vad väljer jag att ha för åsikter och varför är det viktigt att ha just de åsikterna. Hur viktigt är det sedan för mig att andra ska få reda på mina åsikter och gärna tycka som jag? Mina tankar har länge trott att det jag tänkt alltid varit rätt. 

Jag har ett val.

Vad känner jag och varför känner jag som jag gör. Vad får mig att känna rädsla, avsky, glädje, kärlek eller sorg? Vad är det i mig som väcks i de situationer som möter mig i min ensamhet eller i olika typer av andra sammanhang. Är de känslor som har att göra med det som sker just nu eller är det känslor som egentligen har en grund för länge sedan men som jag projicerar just nu på någon annan eller i ett helt annat sammanhang? Jag ska vara äkta och sann mot mig själv men betyder det att jag alltid även behöver involvera andra i min äkthet? Mina känslor har i perioder fört mig på olika villospår. 

Jag har ett val. 

Jag agerar och gör det utifrån mina tankar eller känslor. Mina ageranden kan vara snabba och oigenomtänkta eller komma sent, kanske för sent. Jag agerar för jag tror jag har rätt och ibland kanske det är så att den känslan är så stark och viktig att leva ut eller så väljer jag att bara konstatera det för mig själv och gå vidare. Många ageranden tror jag i mig har handlat om att forsera och påskynda ett skeende vilket i sin tur ibland lett åt helt fel håll. Jag har inte tillåtit tiden att få sin gång. 

Jag har ett val.

Jag försöker välja kärlek. 

Min grund är att alla gör så gott de kan utifrån sin situation. Hade de kunnat göra annorlunda hade de gjort det. Jag tror också gott om alla människor även fast jag vet att det inte alltid är en faktisk sanning. 

Jag väljer kärlek till andra och kärlek till mig själv med stor insikt om att varken jag eller andra alltid kan leva upp till att vara sann och kärleksfull. 

Om jag tror gott i grunden ökar chansen att jag känner gott som leder till att jag själv gör gott.

Vad väljer du? 

Blir jag din lycka blir det din olycka

Om jag ska vara din lycka vet jag att jag kommer att bli din olycka.

Om jag ska vara den som ska bära ditt liv är jag säker på att det inte är bra för dig.

Jag kan älska dig och bejaka dig. Jag kan hjälpa dig växa i din takt. Jag kan ge dig den energi du vill ha och frågar efter. Jag kan spegla dig när din spegel är trasig. Jag kan lyssna och jag kan finnas där. Jag kan visa dig min kärlek och min åtrå till dig. Jag kan ge dig guld och gröna skogar. Jag kan bekräfta dig och visa min kärlek när du känner att du som minst förtjänar det. Jag kan vara din guide och jag kan rulla ut den röda mattan för dig.

Men jag kan inte vara din lycka.

Är jag din lycka har du tappat de ben du själv behöver stå på. Är jag din lycka har du blivit beroende. Är jag den tråd du ska hänga upp ditt liv på finns det risk att jag brister. Är jag dina svar kanske jag tappar andan.

Jag är gärna med och delar min lycka tillsammans med din. Jag är gärna med och delar min luft med dig. Jag är gärna med till mitt sista andetag.

Men jag är inte din lycka.

När jag inte finns längre vill jag se dig bäras av din egen lycka och finna nästa lycka att dela din lycka med. Jag hoppas då att jag blir en del av dina minnen som får dig att le och skratta på samma sätt som vi gjorde förr. Den glädjen och den gemenskapen kan ingen ta ifrån oss.

Men jag är inte din lycka.

Låt oss se oss växa och skapa vår egen lycka genom våra egna insikter. Låt oss se vår egen lycka och vårt oberoende. Låt oss fångas av vår kärlek, våra blickar och vår beröring. Låt oss drömma, längta och mötas.

Men jag är inte din lycka men kanske en del av din verklighet. Den dag du sätter mig i bur eller jag dig, har vi för evigt förlorat det viktigaste vi har.

Jag älskar vår frihet, låt den följa oss på resan.

Kärlek är att ge frihet det är den största lyckan.

Kärlek är när vår lycka möts.

Jag är inte din lycka men jag är gärna din kärlek.

Möten

När jag möter andra sker det saker i mig. Mötena med andra blir möten med mig själv. Jag lär mig varje dag, varje timme, varje minut och sekund hur jag interagerar med andra. Hur jag bemöter den andra, hur jag möts av mina rädslor, hur jag får kontakt med mitt eget ego och vilka utmaningar jag ställs inför. 

Ibland faller jag tillbaka i mina rädslor och min fruktan. Ibland får mitt ego julafton. Ibland känner jag inte alls igen mig själv och möts av något jag inte mött tidigare. Ibland får mitt jag den plats han förtjänar. Varje möte lär mig mer och mer om mig själv. Jag får chans att se vad jag klarar och vad jag inte klarar. 

Ibland märker jag det inte förrän efteråt vad det var som hände. Ibland blir jag överraskad av mina egna reaktioner och mitt mod. Vissa stunder lämnar mötet enbart besvikelser och jag dömer mig själv, mer än jag borde.  

Vilka möten som än sker ger det mig erfarenhet om andra men framför allt om mig själv. 

Vad känner du inför möten med andra ? 

Extrem

Jag har sökt det extrema. Jag fann något i det. 

Extrem gjorde att jag vågade göra det oväntade. Extrem hjälpte mig att våga göra det jag egentligen inte kunde från början. Extrem öppnade dörrar för mig som andra aldrig vågat hoppas på. Extrem gav mig lärdom. Extrem gjorde att jag fick bekräftelse. Extrem fick mig att fokusera. Extrem gjorde mig modig.

Extrem gjorde också att jag fick misslyckanden. Extrem innebar att jag inte var en i mängden. Extrem fick mig att   bli ställd utanför. Extrem gjorde att jag avvek. Extrem innebar att jag inte alltid tog hand om mig. Extrem gjorde mig utsatt. Extrem gjorde mig i stunder ensam. Extrem förde mig på vägar jag inte alltid borde ha gått på. Extrem gjorde mig ibland mindre glad. 

Jag var extrem av en anledning. Extrem var en egenskap i mig för att få uppleva något, få kickar och bekräfta mig. Jag saknade balans i mig och trodde att jag genom det extrema skulle finna balans. Vad jag fann var mer obalans. 

Idag väljer jag att använda min egenskap i en balanserad själ. Jag har kvar modet men jag väljer när jag ska kliva in i det och inte. Extrem visar öppningar men jag behöver inte kliva in i alla dörrar jag ser. 

Idag tar jag hand om mig på ett annat sätt och det gör mig tacksam. 

Men!

Jag tillåter mig att fortfarande våga avvika och våga göra det jag själv tror på. 

Jag kommer att göra misstag igen men på en nivå där jag hoppas att jag respekterar mig själv redan från början. 

Hur extrem är du? Vad har det inneburit för dig? 

Tacksam för det lilla

Att vara tacksam för det lilla är inte att ge upp det stora. Att vara tacksam för smulorna är att välja att se det jag får inte det jag inte får. Att se vad som inte finns istället för det som finns gör att jag missar att njuta av det som är.

På min resa till Philippinerna möter jag mycket fattigt folk. Egentligen är de flesta fattiga på något sätt. En del har jobb som är dåligt betalt andra har tillfälliga dagsjobb, väldigt många har inget arbete alls.  

Landet är till ytan 2/3 av Sverige spritt på väldig många öar med 90 milj. invånare. Stor del av ytan är otillgängliga bergsmassiv.  Många har låg utbildning, liten tillgång till sjukvård och tandvård. Regeringen är korrupt och alla vet det och ingen tror att det går att ändra på. Har du pengar kan du få det du vill och behöver. Har du inga pengar får du inget.

I ett land med väldigt många invånare på en liten yta bor det människor överallt. Väldigt många bor vad vi kanske skulle säga i tillfälliga bostäder, ruckel. Barn finns över allt och tillgång på rent vatten och mat är begränsat. 

I ett land där inget är givet bor det ändå människor med stort hjärta som försöker att finna ett eget värde, överleva och vara tacksamma för det som finns. 

I ett land som detta drabbas landet även av olika typhoner, tsonamin och andra katastrofer regelbundet. 

Livet fortsätter ändå. 

De människor jag möter är ändå fyllda av värme, kärlek och tro på något. De ger inte upp och de accepterar det lilla som finns även fast det är väldigt lite. 

Det finns kvarter i Manila jag ska undvika men i det stora hela kan jag röra mig var som helst. Det uttalas en känsla av laglöshet på vissa ställen men jag har inte mött något sådant alls. Kanske är jag för aningslös för att inse risken. Jag rör mig fritt och jag möts av vänlighet. Jag vet att jag är en turist, en forigner som andas hopp och frihet för en Filipino. 

Trots allt detta finns det en tacksamhet och en vilja att hitta möjlighet till det lilla, inte det stora. Tacksamhet att få tillgång till något att äta för dagen. 

Jag känner tacksamhet att möta alla dessa vänliga människor som ser mig som en möjlighet inte ett hot. 

Jag känner tacksamhet i att få dela människors hopp och tro på något. 

Jag känner en tacksamhet  att få lära mig av dessa människor att se det jag har idag och leva här och nu. 

Har du något att lära och vara tacksam för? 

För första gången

Ibland blir jag som en ko som släpps ut på våren. Glad och sprittande som om jag vill hoppa omkring och bara njuta av friheten. En lördag som denna är en sådan dag. 

Jag har ett hus ute på en ö i skärgården. Så länge det inte finns is kan jag åka ut dit under hela året. Jag har min bastu jag har havet och jag har mitt hus. Det finns hur mycket som helst att göra eller göra just ingeting. Oftast känns det bättre när jag gjort något. 

När isen kommer så kan jag inte längre åka ut med båten. Men när isen blivit tillräckligt fast och tjock är allt möjligt igen att skrinna, åka skidor eller gå. Skärgården på vintern är som att komma till ett nytt landskap där det som tidigare varit omöjligt är möjligt. 

Denna lördag tog jag en chansning. Jag hade hört att det på vissa ställen var isfritt men att det på andra skulle kunna finnas kvar is. Denna helg skulle bli blåsig till en början och varm så chansen var stor att isen skulle släppa helt. 

Jag åkte dit och tänkte går det inte så gör det inte det då har jag haft en trevlig tur. Min känsla var att jag skulle lyckas med att komma över. 

På vägen dit talade allt för att isen skulle ha släppt, blåsigt, 9 grader i luften och sol. Sjöar som jag körde förbi var isfria. Väl framme visade det sig att jag hade rätt. Där låg båten min och väntade på mig. Jag kopplade på batteriet och startade. 

Friheten att känna motorn spinna och vinden i ansiktet köra mot min ö är obeskrivlig. 

Se bryggan och min bastu. Se att allt verkar ok. Ta mig upp mot huset. Se att våren är på väg och att husmusen även denna vinter lyckats ta osten men undvikit att bli klämd i fällan. 

Knopparna i gräsmattan och sjöusikten har aldrig varit så bra som just på våren. 

Känslan jag bär och som finns i mig är känslan av att uppleva något för första gången. Det är som på nytt igen och jag kan inte riktigt hejda mig att få uppleva den känslan igen. 

Jag är tacksam för att jag får kontakt med den känslan och att jag aldrig slutar att känna den unga nyfikna känslan i mig. Kanske är det en sådan känsla jag söker i mig lite oftare än just på våren. 

Vilka känslor positiva får du kontakt med? 

Känna tänka handla

När jag inte är mogen för förändring är när jag enbart befinner mig i en upplevd känsla. Känslan kan vara känsla av glädje, sorg, rädsla, ilska osv. När min känsla enbart är en känsla som inte är omsatt till en tanke är känslan enbart en känsla som upprymmer vår kropp. Känslan finns där och skapar en upplevelse i oss. Är jag glad är jag glad är jag rädd är jag rädd. känslan kan skapa upplevelse av positivt rus eller upplevelse av obehag. Ruset av obehag skapar oro och att vi kanske en situation där jag kommer ur mitt eget fokus. Känslan, som upplevs som negativ stör och begränsar mig och den känslan stänger mig inne och gör att jag inte utvecklas. 

Så fort jag jag för upp min känsla till en tanke kan jag börja bearbeta den. Jag tillåter mig att förstå vad jag känner. Jag sätter ord på min känsla och kan få en förklaring till vad jag känner vilket avdramatiserar en negativ känsla eller förstärker en positiv känsla.

När jag känner och för det till en tanke börjar jag förstå vad det är som händer och kan utifrån detta göra valet att agera på något sätt.

När jag är i en situation där jag inte mår bra eller t.ex. jag står för en åsikt om något bygger processen på samma principer.
- jag har en känsla omkring min situation eller min åsikt
- jag har tankar om det jag känner
- jag agerar på ett sätt jag valt att agera

I mitt eget förändringsarbete kan  processen ske enligt följande:
- jag kan intellektuellt förstå vad förändringen innebär och jag kanske kan tänka mig vad förändringen skulle kunna innebära för mig både i mitt eget agerande och mina åsikter,
- när jag känner vad förändringen skulle kunna innebära för mig och förstår genom min känsla hur jag har det idag är jag beredd att göra något,
- jag agerar utifrån en kombination av min tanke och min känsla.

I allt förändringsarbete behöver jag parallellt arbeta både med tanken och känslan. Utan att ha med både områdena finns risk att förändringen (handlingen) inte sker fullt ut eller för huvud taget blir av.

För att våga förändra (handla) behöver både känsla och tanke vara med.

Hur tänker du i denna fråga?

Vänlig

Jag väljer vad som är möjligt. Det är mitt val. Välja att vara vänlig är ett sådant. Förr valde jag, eller trodde jag att jag valde att vara vänlig men gjorde det oftast med fel syfte. Jag hade skuld eller ville ha nått. Jag valde också att vara precis tvärt om, ovänlig och arrogant. Resultatet blev uppmärksamhet men med en grund stående på dålig karma. Jag skapade det jag tyckte jag förtjänade. 

När jag skapar vänlighet i mina relationer och mina dialoger skapar jag också bättre förutsättningar för att ge något till andra som genom min egen handling även kan falla tillbaka på mig själv. Även denna gång för att jag förtjänar det. Jag blir vänlig mot andra för jag valt att vara vänlig mot mig själv. 

Jag ser sällan idag situationer, människor eller skeenden att bli ovänlig mot även fast de situationerna givetvis finns. Dyker de upp är det min egen rädsla som väcks till liv och ovänligheten en reaktion på det. 

Mitt ego vill gärna skapa kaos och ovänlighet, mitt jag vill inget annat än möta vänlighet. Min uppgift idag är att låta mitt jag växa och jag matar det med vänlighet. 

Ibland behöver jag ge andra vänlighet för att förstå vänligheten i mig själv. 

Därför väljer jag att varje dag vara vänlig för att hjälpa andra att hitta sin vänlighet. Så finner jag mig själv. 

Hur vänlig är du och vilka val gör du? 

Bakdörr

Att förändra är att jag vågar. Att våga är att jag tar risk. Tar jag ingen risk kommer inget att hända av sig själv. Hände inget kan jag heller inte förvänta mig att det ska hända något. Det är självklart också ett val jag gör med all respekt för det. 

Att vara utanför min comfortzon är att våga utmana. (Comfortzon är också beteckningen för toalett: att vara komfortabelt med det jag behöver göra där inne). Inom min komfortabla zon har jag kontroll men utanför inte. Jag kan vidga min komfortabla zon om jag för en stund vågar släppa på mitt behov av kontroll. 

Har jag en "bakdörr" som minskar eller tar bort min risk är jag fortfarande innanför min komfortabla zon och bibehåller min kontroll. Resultatet lika med ingen förändring. Med min bakdörr säkrar jag risken för att kanske känna mig  utsatt men samtidigt så satsar jag inte fullt ut med det jag gör och får därmed inte in den rätta känslan, visa mitt rätta jag och göra mitt bästa för att den förändring jag gjort ska lyckas. Låt mig ta ett exempel: för några år sedan flyttade jag ihop med en tjej. Jag köpte hus, jag flyttade från stan, jag bytte jobb, jag övergav en del andra viktiga saker. Jag tog risker och kände, vad är det värsta som kan hända om det inte går som jag tänker? Jag vågade tänka och jag vågade göra. En sak som jag däremot inte vågade förändra var att jag hade kvar min lägenhet. Jag hyrde ut den och min förevändning var att jag skulle göra ett "smart" byte. 

Min relation fungerade inte och efter 1 1/2 år flyttade jag tillbaka till min lägenhet och satte tillbaka tavlorna på de spikar jag aldrig tagit bort. Varför berättar jag detta? Jo jag har funderat på det ett bra tag och så här i efterhand kunde jag se att detta var en del av min gamla strategi.  Jag hade en bakdörr. Jag valde att inte släppa kontrollen och i och med det tog jag inte heller in de känslomässiga konsekvenserna av att göra min förändring. Troligen var jag inte från början 100% säker och därmed satsade jag inte fullt ut. Jag gav inte 100% av mig och fick därmed inte heller 100% tillbaka.  Jag hade en bakdörr. 

Vän av ordningen kanske tänker att detta var klokt. Kanske, kanske inte. Jag ser risken med att jag hade denna bakdörr. Det är också en bra lärdom för mig som jag tar med mig på min resa. Jag har haft många bakdörrar i mina gamla kärleksrelationer och för min del har det alltid handlat om mina rädslor. De rädslor jag tidigare trodde att jag inte hade. 

Bakdörren hindrade mig från att få med mig mina känslor på min resa. 

Hur gör du? Kan du se att du använder bakdörrar ibland? Är de bra för dig? 

Vad är det jag saknar

Om jag har tak över huvudet, mat varje dag, människor omkring mig jag älskar, kläder att ta på mig, ro i sinnet och känsla av balans vad är det då jag behöver mer?

Det finns människor som saknar en bostad, som inte vet om denna dag ska ge dem mat, som har trasiga kläder men ändå verkar känna balans och tacksamhet för det lilla. 

Dessa människor har andra drömmar som jag tar för självklara. De önskar bli några år äldre, de blir glada för att få synas på ett fotografi, de är tacksamma för några kex. De ser varje dag som en gåva och ett under att just deras dag gick att genomleva. De söker inte för att släcka den omättliges hunger utan bara få stille känslan av hunger. 

Det finns i detta en närvaro jag sällan ser och som jag även söker i mig själv. Det finns en tillit till det som sker vars känsla jag ibland undrar var jag tappat. Det finns en trygghet och en känslomässig skönhet inifrån som jag tror många åtrår.

Vad behöver jag då mer för att komma dit? Har jag inte allt redan från början? Vad är det jag missade på vägen som inte riktigt vill falla på plats i mig? Vad är det som gör att jag igen och igen söker släcka min törst?

När jag ständigt är på jakt är mitt fokus utanför mig själv. Jag söker det jag tror jag inte har men missar det jag faktiskt har. Jag ser upp till nått annat eller för den delen ner på nått annat. Jag jämför och slutar att följa mina känslor i det som faktiskt sker. 

När jag är förlorade i denna typ av tankesätt finns det enbart en väg tillbaka. Vägen heter balans och för att komma dit behöver jag tänka på ett annat sätt för att finna andra känslor i det jag tänker för att det i sin tur ska leda till att jag gör på ett annat sätt. 

Har du allt och kan känna stor tacksamhet och vara nöjd? 

Idag är din dag

I dag är inte min dag. Idag är din dag. Idag ska jag göra något för någon annan. För några andra. Jag ska släppa mitt ego helt och göra det någon annan behöver. Idag är din dag. 

När jag ger utan att förvänta mig att få är den bästa gåvan även för mig som ger.  Jag väljer att ge för att jag vill. 

När jag ger och jag klarar av att helt och hållet ge för att ge utan några som helst avsikter då finns chansen att jag befriar mig för en stund från mitt ego. Egot vill ha avsikter. Jaget struntar i det helt.

Har jag svårt med att ge utan att få något kan jag göra en så kallad munk. Jag gör något för en annan utan att den andra vet om det. Betalar någon annans parkeringsböter t. ex. utan att den det gäller vet om det. 

Att ge är en gåva.  

Vad skulle du vilja ge?  

Drömmar

Alla har vi drömmar. Mina är mina och dina är dina. Vi kanske drömmer om att ha en nära vän, vara friska, finna vår kärlek, bo bra, ha en fin bil, ha fina kläder, ha viktiga prylar, ha nära och kära nära, uppleva mycket, ha ett bra jobb, kunna äta varje dag, ha någon stans att bo, kanske rent av bara ha ett hörn någon stans som jag känner är mitt, känna trygghet, vara älskad, bli frisk, ej få lida, få någon som bara talar till mig, få bli sedd.... Drömmarna är olika från de mest elementära till något helt annat.

Så länge jag har drömmar så tror jag. Så länge jag har drömmar finns det något kvar. Jag kan känna kraft och styrka i det jag tror på. Tar mina drömmar slut tappar jag kraft. 

Om mitt liv bara är drömmar slutar jag att leva här och nu och går och hoppas att i framtiden då ska allt hända. Då tappar jag bort mig själv. 

När jag har drömmer har jag också satt mål med det jag vill. Jag lever i med min dröm och fokuserar på vad jag vill. När jag ser min dröm ökar också chansen att min dröm kan bli verklighet. Jag kanske har en bild på det jag vill ha uppsatt på kylskåpsdörren eller som i taxin vi åkte idag en modell av en fin röd Ford mustang cabriolet som modell på instrentbrädan. 

Min visualisering hjälper mig att påminnas och att sakta sakta röra mig i den riktning där mitt mål finns att nå. 

Även drömmen är en del av målet. Att glädjas åt mina drömmar och min längtan dit är också ett sätt att känna glädje.

Vad har du för drömmar?