Min egen utveckling

När sker förändringen? När har jag hittat det jag tror jag saknat? Vad var det jag saknade egentligen? Hur ser jag min förändring och hur kommer jag att känna den?

Att arbeta med sig själv är att starta men aldrig sluta. Det är som att börja träna på ett gym och se den förändring som sker med mina muskler, min styrka och uthållighet, för att bebehålla detta behöver jag fortsätta träna. 

I mitt arbete med mig själv kan jag se att mycket har förändrats i mitt sätt att förhålla mig till mig själv men också hur jag förhåller mig till andra. Jag kan se att jag berörs mer och mer och känner saker jag inte tidigare tillät mig att känna. Det smärtar mer,  men jag vill känna den smärtan till skillnad från förr.

Surret i mitt huvud har inte tystnat men däremot påverkar det mig på ett helt annat sätt. Jag lyssnar, jag lär och jag förändrar. Jag lyssnar, jag reflekterar och jag gör.

Rädslor finns kvar men jag ser dessa för vad de är. Jag möter mina rädslor. 

Jag är mindre kontrollerad samtidigt har jag kontroll på ett annat sätt genom att inte ta kontroll. 

Det som är tydligt och uppenbart är att jag känner ett lugn i min kropp. Jag känner en avslappning och ett avslappnat förhållningssätt.

Självklart är jag inte alltid i balans. Jag tappar mig och reagerar instinktivt i mina rädslor men jag hittar snabbt tillbaka till min balans. Jag ser det, jag kan vara ärlig med det och jag hittar tillbaka. 

Det finns dagar då jag bara känner mig som en människa. Tankar och känslor flödar fritt och handlingarna blir som de blir. Snedsteg, baksteg och framsteg.  Det känns skönt att erkänna det för mig själv. Jag är bara en människa. 

Hur märker du att du nått en ny nivå i din egen inre utveckling?

Förändring

Hur öppen är jag för förändring? Hur tillåtande är jag. Är jag villig att lyssna på vad andra tänker och tycker.  Är jag nyfiken och intresserad eller är det så att jag oftast tycker om att lyssna på mig själv? 

Hur öppen är min dörr för att välkomna annat?  

Det är lätt att fastna i min egen uppfattning om världen både i stort och smått. Allt från politik till rutiner i mitt eget hem. Jag skapar vanor som ibland kan vara svåra att bryta. 

Det ska vara på mitt sätt. 

Tjurig? - definitivt! Rädd? - troligen! 

Förändring skapar ett vakuum. 

Hur öppen och villig är du att bryta något gammalt och ta in något nytt och obekant? 

Allt för att slippa

I livet har jag gjort många bra saker men också saker som varit åt helsike. Saker som gjort andra besvikna, arga och hämndlystna. Även jag har förbannat det mesta av vad jag gjort som varit dumt.

I stress kan jag göra en massa konstiga saker. Stress för att jag varit rädd. Rädd för att bli avslöjad, rädd för att bli ensam, rädd för att bli lämnad, rädd för att inte bli älskad och bland annat rädd för att inte bli använd. 

Stressen har fått mig att göra vad som helst för att slippa känna. 

Min strategi ledde mig också dit. Jag gjorde allt, även de dåliga sakerna för att slippa känna rädslan. 

När jag blivit påkommen med alla mina dumma saker har jag istället lovat allt för att slippa känna stressen att bli bortvald. Dyrt och heligt har jag lova. Aldrig mer, aldrig mer!

Så kom tryggheten tillbaka igen och så var jag där igen för att göra något dumt för att täcka den där gamla rädslan som jag tidigare lovat att sluta med. Lite som kakburken, bli avslöjad med handen i den, lovar allt och så kommer suget igen. 

Inte förrän jag bottnat i konsekvenserna och finner grundorsakerna till mina beteenden har en förändring skett.

Försöker du förändra dina symtom eller orsaken till dessa? Äter du för mycket, tränar för lite eller för mycket, städar som en tok, kemiskt beroende, beteendeberoende, osv?

Min far och jag

Såg ett fotografi av min far i helgen. Jag tror han var kring 70 år då. Jag påmindes att det fanns stora likheter mellan honom och mig och att jag har tydliga drag av honom i mig. Både drag jag kan älska och tycka om men också drag jag skulle önskat att få slippa.

Det blir som att älska och inte älska på samma gång. Älska och inte älska, mig själv.

Det kanske också är det som ibland blir oss barns största svårighet att växa upp i en relation där föräldrarna inte kan visa varken sig själv eller varandra kärlek. Vi är till hälften den ena och till hälften den andra. Någon att älska men också någon att inte älska.

Min far gjorde, även han, så gott han kunde. Han lärde mig allt han kunde. Både det som var bra och det som var mindre bra. 

Jag förlåter mig själv för det jag inte såg hos dig i dina försök att visa kärlek och omtanke samt min brist att uppskatta det som du försökte göra. Jag glömde att acceptera dig för den du var.

Jag förlåter dig för att du inte levde upp till det jag förväntade mig. Hur skulle du kunna veta det. Även i dig bodde ett barn som var rädd. Först sedan jag hittade det lilla barnet i mig förstod jag det. 

Hur ser förhållandet ut till din far? Har du eller har du haft en far som också gjort så gott han kunnat? 

Vill vad

Att ta reda på vad man inte vill är viktigt

men 

att ta reda på vad man vill är det avgörande. 

Vad vill du? 

Mamma

Hon tog hand om mig

vårdade mig som liten.

Hon brydde om mig hur det skulle gå för mig

Hon lärde mig hur jag skulle vara mot kvinnor som jag senare skulle träffa i livet.

Hon lärde mig att laga mat och att vara en bra människa. Hon fanns där när jag behövde henne. 

Jag vet, mamma att du gjorde så gott du kunde. Jag vet att det inte alltid var lätt. 

Jag ber om ursäkte för att jag inte alltid såg dig. Jag ber om ursäkt för att jag inte förstod bättre. 

Jag förlåter dig för att du inte alltid såg mig. 

Älskar dig mamma. Jag tror att du har det bra där du är idag. 

Hur ser din relationen ut till din mamma? 

Syskon

Syskon eller inte syskon är frågan.

För mig är mötet med mitt syskon att kastas tillbaka till en tid som varit.

I syskonmötet förflyttar jag mig tillbaka i en roll som jag haft både på gott och ont. Känslor jag vill känna men också känslor och beteenden jag trodde jag lämnat. 

Det är som det finns något som legat i vila och som direkt aktiveras i själva mötet. Som en krok som bara väntar på att få kroka på. 

Våra möten är alltid en utmaning och ändå vill jag att mötena ska bli av.

Mitt syskon har varit i en del av min egen historia. Mitt syskon vet lite mer om mig och delar av min historia. Jag vet lite mer om delar av mitt syskons historia. Mitt syskon finns kvar när andra gått. Mitt syskon delar mina föräldrar med mig. Jag förväntar mig ibland annat från mitt syskon och vise versa jämfört med en vän.

Men ibland så känns det som att vi inte alls känner varandra utan levt helt skilda liv

och det har vi egentligen.

I begynnelsen reste vi tillsammans sedan har resan under väldigt långt tid varit separerat.

Ändå möts vi och ändå vill vi pröva varandras tankar och känslor. Ändå känner vi behovet att igen och igen mötas för att skiljas. Mötas för att skiljas. Det är en magi och magnet som påverkar mig.

Hur är det för dig och relationen till ditt syskon, om du har något eller att vara ett ensambarn som kanske saknar ett syskon?

Själv är jag storebror, vad är du?

Mötet

Det är i själva mötet med andra jag möter mig själv. 

Mötet med andra lockar fram 

goda sidor och

mindre goda sidor

i mig. 

När jag möter mig själv i dessa möten 

har jag alltid ett val. 

Resultatet får jag alltid skörda. 

Jag ser att jag skördar det jag sår. 

Vad ser du i mötet? 

Meningen med livet

Kanske är det så enkelt. 

Meningen med livet är:

Ha något att göra

Ha någon att bry sig om 

Ha något att se fram mot

Hur tänker du om meningen med ditt liv?

Vem har sagt

Vem har sagt att jag ska vara glad? Vem har sagt att jag ska vara tacksam? Vem har sagt att jag ska se allt positivt? Vem har sagt att jag inte ska vara till besvär för andra? Vem har sagt att jag inte ska vara känslig? Vem har sagt att jag ska inte ska ta på mig all skuld? Vem har sagt att jag inte ska läsa min omgivning. Vem har sagt att jag inte passar i blått? Vem har sagt jag ska ha skägg? Vem har sagt att gilla sitt arbete och jobba för mycket inte är bra? Vem har sagt att vara en man skulle vara bättre än att vara en mus? Vem har sagt att beroende är dåligt?

Vilka val jag än gör, bra i andras ögon eller inte bra, är det mina val just nu och de formar mig. De skapar ett jag.

Först när mina konsekvenser blir mer minus än pluss kanske jag ändrar mig men inte förrän dess. 

Mina val bygger på mitt sätt att beräkna! 

Jag är stolt att vara just jag i denna stund. 

Hur beräknar du?

Nytt flöde in

Jag kunde i går känna att tomheten var en signal för mig att lyssna. Länge har jag givit till andra men både haft svårt att ta emot och att finna plats för att ta emot. 

Tomhet skapade den platsen. Plats för något nytt. Plats för utbyte. Plats för ny näring för att kunna växa med kraft, bli mer närvarande, få nya tankar och idéer. 

Tomheten finns till för att förstå kraften bakom det sist sagda ordet. Tomheten ett sätt att känna tacksamhet. Tomhet för att inte ta allt för givet. 

Tomhet är lika med plats. Tomhet skapar fast jag länge trott att det var ett utryck för brist. 

Välkommen! 

Har du funnit nya insikter i ett gammalt tänk? 

Tom

Helt plötsligt, några dagar har jag känt mig tom. Tom på tankar, tom på funderingar, tom på reflektioner, tom på klokheter och insikter. Daglig inspiration har tappat kraft en stund. 

Livet bara är och jag åker med och det är ok.

Tom och ändå inte.

Kanske är det dagar av återhämtning. 

Kanske dagar av inre reflektion som inte nått mina egna tankar än utan bara finns där.

Jag får känna efter och se om de kan bli tankar som når mitt inre medvetande.

Har du ibland dagar som inte är som de andra?

En stund

Min helg har varit en stund av tystnad. Inte bara tystnad utanför min kropp utan en tystnad och stillhet inne i min kropp.

Inga särskilda tankar och funderingar. Inget surr. 

Luft att andas, sol att värma min kropp, bad och natur har sköljt in över mig och har fått mig att bejaka mig själv. 

Allt har skapat energi för att göra det jag kände för, fixa och bara vara. 

Kan du finna dessa stunder för dig själv? 

Jag kan välja

Jag jan välja att vara duktig, jobba bra, både hemma och på mitt arbete. Jag kan prestera både för andra och mig själv för att känna mig nöjd. 

Eller!

Så kan jag välja att gör inget särskilt.

Och

Ändå

Vara nöjd! 

Vad klarar du av att välja?

Historia

Idag var jag på rundvandring på den ö jag har mitt sommarhus på. Många ville lyssna när ingifte bonden berättade. Vid förra tillfället för 11 år sedan var det bonden själv som berättade. 

Vi fick lyssna på historier från förr och hur livet sakta utvecklades på ön från istiden och framåt. Ön fick ännu mer liv. Historien väcker gammalt till liv ich får mig att förstå och se saker på ett nytt sätt. 

Historia får mig att komma ihåg och förstå. Historia lär mig att inte göra om felen igen. Historia skapar mig erfarenhet. Historia lär mig om mitt förflutna. Historia lär mig att förstå här och nu. Historia bygger min framtid. 

Men historia kan hålla mig borta från att leva mitt liv idag. Historia kan få mig att inte våga. Historia kan hindra mig att utvecklas. Historia bygger fakta som jag inte behöver. Historia kan dödar min kärlek till mig själv och andra. Historia bär minnen som jag inte vill ha. Historia bär minnen som jag tror jag behöver. Historia hindrar mig att gå vidare. Historia blir mitt nu och min framtid.

Vilken historia väljer du? 

När jag har en känsla

Jag hade kontakt med en vän för några veckor sedan. Det var ett tag sedan vi haft kontakt. Av olika anledningar har det inte blivit av. 

När vi talade med varandra var det nått jag kände i kontakten som inte var i balans. Hur vi talade med varandra, vad vi berättade för varandra, glädjen, lusten och nyfikenheten. Det fanns en känsla i samtalet som jag inte riktigt kunde identifiera och ta på. Känslan var att det var just ur balans.

Mina direkta automatiska tankar blev, "- Vad är det som jag inte gjort eller missat". Mina tankar därefter tänkte att min känsla kunde handlade om min väns egen situation samtidigt som jag kunde se att det inte automatiskt låg hos mig.

Min automatiska tanke var att ta på mig skuld på den känsla jag kände. Ett gammalt beteende som jag lärde mig som mycket ung.

Denna gång talade jag inte öppet och ärligt om vad jag kände. Jag insåg det efter samtalet, vilket var tokigt av mig. Min tanke var att jag skulle ha velat fråga, inte ifrågasätta och bara tala om vad jag kände, "- När vi talar så känner jag det här...."

Att acceptera känslan, att jag känner och lita på den genom att använda mig av den i en ärlig dialog med andra är mitt bästa sätt att agera. Att skapa funderingar och tankar omkring det jag känner utan att fråga och beskriva öppet min känsla skapar fantasier och sådant som aldrig leder mig framåt.

Kan du ibland känna att det är nått som du inte riktigt kan ta på i dialog med någon annan? Hur agerar du i dessa situationer?

Fakta

Mina tankar är inte fakta. Tankarna vet inte vad som är rätt och fel. Jag skapar själv mina tankar. 

Mina känslor är inte fakta utan bygger på känslor från förr eller de tankar jag själv skapat. 

Vad är fakta då? 

Kanske finns det inget i oss som är fakta utan livet handlar om hur jag förhåller mig till det jag tror är fakta, själva livet. 

Vad är fakta för dig i ditt liv? Vad är sant och vad är inte sant? Fundera ett tag, för dig själv hur du valt att se det. 

När jag faller tillbaka

Jag går från ett läge till ett helt annat. Jag arbetar med mig själv. Jag ser mig själv utifrån. Jag förstår och jag inser att det handlar om att älska mig själv.

Men ändå.

Men ändå faller jag tillbaka. Jag faller tillbaka, smygande och jag ser det. Inte först men efter ett tag. 

Gamla beteenden får ny luft, men som oftast i nya skepnader. Jag har ökat min kunskap men det verkar som en till har gått samma utbildning som jag och vill nått annat. 

När jag märker tillbakagång behöver jag fundera på vad jag missat. Jag behöver titta på vad jag utelämnat som fortfarande finns kvar. Jag behöver möta mig själv. 

När jag tränar mindre händer nått.

Kan du känna att du faller tillbaka ibland? 

Känslor väcks

I går blev det tydligt hur gamla känslor enkelt kan väckas till liv och skapa obehag. 

Jag har varit otrogen i mina tidigare relationer och ljög mycket och var oärlig för att dölja vad jag gjort. Ett rent helvete att vara osann med andra ord. 

I helgen har jag sett på filmer som handlar om att inte vara sann (en man i och hans familj, det handlade inte om otrohet men det handlade om att undanhålla för sin familj.) en av filmerna stängde jag av ganska snart men den andra såg jag klart. 

Tydligt var hur mina egna gamla känslor vaknade till liv. Ett rent obehag av att se hur någon snärja in sig i oärlighet för att skydda något. 

Har inte upplevt det så starkt tidigare eller kanske mer, jag har inte reflekterar över det på samma sätt tidigare. 

Jagr glad att jag gör nya val idag.  

Kan ni känna gamla känslor väckas i sammanhang som dessa eller liknande? 

Familjen

Vi behöver familjen för att överleva. Gruppen är en viktig del för att känna att vi finns och att bli bekräftade. Vi behöver ett sammanhang och en tillhörighet.

Med familj menar jag inte nödvändigtvis mamma, pappa, barn eller släktingar. 

I fattiga länder är familjen en förutsättning för att överleva. I familjen finns möjligheten till någon slags trygghet. Möjligheten att äta, få vila från dagen och tak över huvudet. 

Är vi helt ensamma blir allt mycket tuffare, särskilt om krafterna samtidigt tryter. 

Vi kan leva ett helt liv och känna oss ensamma men jag tror det är en annan sak. Ensamhet är en känsla som bygger på min egen uppfattning om jag finns med i ett sammanhang eller inte. Oftast eller kanske alltid tror jag att det är mina tankar som lurar mig. Tänker jag efter finns det alltid någon annan att ringa, någon annan att tala med, någon grupp att tillhöra. Har jag inte det går det att skapa men oftast finns det. 

Självklart är mitt samtal med mig själv, min insikt om min självkänsla och arbetet med mig själv för att finna kärleken till mig som ligger till grund. Men att tillhöra en gemenskap är det som skapar en annan dimension i livet.

När jag skriver om detta berör det mig och jag märker hur jag själv hamnar tillbaka i mina egna känslor av saknad till familjen. Familj för mig har varit kaos och jag har ständigt styrt mig till andra gemenskaper för att finna gemenskap. Resultatet blev,tidigare att jag själv skapade kaos i de nya gemenskaperna. 

Vad har familjen, i ett vidare begrepp, för betydelse för dig? 

Vilken väg väljer jag

När känslan bli för stark undviker jag. Jag gör annat, men inte det. Jag gör saker för att undvika eller för att döva den känsla som möter mig. 

Situationer väcker känslor som att vara själv, ilska, skuld, skam, utanförskap, kränkt. Känslor som smärtade då och som inte vill upplevas igen. 

Jag var en av dessa som valde andra vägar men till slut vågade släppa kontrollen och öppna stängda dörrar. En del med väldigt svårforcerade lås. 

Ibland är smärtan så stor, för att åter känna, mitt mod sviktar för den sista dörren att öppna. Ibland förblir den för evigt stängd. 

Vi kan leva ett stängt liv mycket länge men till slut tar det slut. Känslorna och de negativa tankarna tar över och våra handlingar och leder oss i fel riktning. 

Kan du finna din väg och ditt mod?

Mötet med mig själv

Möta mig själv sker alltid själv. Mötet med mig själv sker i samtal med mig själv. Mötet med mig själv sker på platser som jag känner mig trygg i och som gör mig glad. Mötet med mig själv sker när jag vågar lyssna på mina tankar, känna mina känslor och acceptera mina handlingar. Mötet med mig själv sker ibland i meditation. Möter med mig själv sker innan för mig själv. Mötet med mig själv sker när jag slutar titta på andra. Mötet med mig själv har alltid skett men förr vågade jag inte se, jag vågade inte lyssna och jag vågade inte agera så som mitt hjärta ville utan jag stängde av för jag var för ensam och rädd. 

När har du svårast för att möta dig själv?

En sen fredags reflektion

En sen dag idag. Människor är på väg från eller till. Vägen bär hem och jag lämnade kontoret sist. Kvällen blir tillsammans med mig själv.

Känt irritation idag som jag visar med att vara lite motvalls, avvisande och lite bestämd. Jag tar strid och vill ha det på mitt sätt. En utmaning. Jag märker hur jag behöver justera mina beteenden under hand. Skönt att jag ser men önskade att det aldrig dök upp igen. Tack för min utmaning.

Märker att jag blir stressad av att tiden inte går min väg, intressant. Tack för den utmaningen med. 

Blivit uppringd och kommer förmodligen att bli intervjuad för en tidning om min tidigare otrohet och mina tankar, känslor och konsekvenser omkring det. Bra att det händer samtidigt som det känns lite läskigt. Märker hur min brist på kontroll vill bromsa mig. Bra marknadsföring samtidigt som jag vet att det kan väcka känslor hos andra. Tack, en utmaning till.

Varje gång jag möter något nytt som prövar min komfortzon blir en utmaning.

Ha en bra helg! 

Oberoende- beroende

Jag är beroende av relationer. Jag är beroende av mat. Jag är beroende av sömn. Jag är beroende av bekräftelse. Jag är beroende av närhet. Jag är beroende av att vara behövd. Jag är beroende av Facebook. Jag är beroende av att tro på något. Jag är beroende av att ha det rent och städat runt mig. jag är beroende av hopp. Jag är beroende av....

Jag kommer inte undan jag är beroende av det som sker runt omkring mig. Jag är brukare i mitt beroende. 

Men.

När mitt beroende styr mig och gör mig hopplös, utan hopp skapar det bekymmer. Jag saknar då makt över mitt liv.

Brist på makt kan också göra att mitt beroende får allt för stora konsekvenser för mig så att det hindrar det liv jag vill leva.

Det är när konsekvenserna blir för stora som bruket går över i missbruk av mitt beroende. Det är först då jag inte själv styr mina val utan valen styrs av beroendet. 

Beroende eller medberoende det är ingen skillnad. Jag är beroende.

Vad är du, oberoende eller beroende? 

Svårt samtal

Vad är ett svårt samtal för mig. Vad gör att samtalet är svårt i så fall. Vad händer i mig som väcker känslor som får det att bli svårt? 

Samtal handlar om kommunikation, sam tal, tala tillsammans och om att få fram ett budskap till den andra. Det handlar också om att lyssna för att förstå och det handlar om ömsesidigt lärande. Jag lyssnar och försöker förstå, jag berättar och försöker få den andra att förstå. När samtal blir att bara tala om något för den andra eller vilja ha något från den andra är det inget samtal. 

Det svåra samtalet uppstod tidigare i mitt liv om att vara ärlig och uppriktig. Våga stå upp för det jag ville ha sagt och våga ta emot reaktionerna på det jag sagt. Det svåra samtalet har också varit att våga stå kvar och ta emot vad någon annan vill säga utan att avbryta. 

När jag tittar på mig själv kan jag se att rädslan inför ett samtal uppstår när jag tror att jag ska prestera något och har idéer om att jag inte har kunskap om det som jag ska prestera, har skuld eller skam eller att jag kan förvänta mig en negativ reaktion (förlusträdsla). 

Några saker att tänka på i det svåra samtalet
1. Lyssna mer än jag talar.
2. Var uppmärksam på mina egna känslor och tanken om vad de står för.
3. Säg tack när jag får kritik.
4. Var genuint nyfiken, även om jag skulle får kritik.
5. Tala om vad jag känner i det jag får höra.
6. Förstå att samtalet handlar om lärande.
7. Var aldrig dömande, då lär jag mig som mest.
8. Bekräfta det den andra säger att jag tagit emot det.

Vad betyder det svåra samtalet för dig? Vilka rädslor väcks i dig?

Kan själv

Mina söner sa till mig, när de var små, - Kan själv. Jag agerade förut som om jag själv var det där lilla barnet, kan själv. Det kommer aoutomatiska och resultatet har jag sett. 

Jag kan själv, jag vet vad som är bäst, jag  gör det som är bäst. Jag har koll. 

Det resultat jag såg hade inte blivit bra och just det var jag tvungen att möta för att förstå att det skulle vara bra att lyssna på någon annan. 

Mitt ego hade tagit över. Jag bad om hjälp och jag lyssnade och gjorde som jag blivit tillsagd. 

Idag har jag tagit över igen och jag försöker ha koll på mitt ego. Jag tillåter mig att inte ha stenkoll på allt och jag accepterar att det ändå kan bli bra. 

Jag behöver inte alltid bestämma. 

Är du en "- Kan själv!"? Vad får det för konsekvenser för dig?

Lögn är

En svart lögn, en vit lögn, en lögn , ljuga, vara oärlig, inte vara sann, inte vara sanningsenlig, vilseleda, föra bakom ljuset, halvsanning och bortförklaring. Vad jag än kallar det är det en lögn. Jag använder olika begrepp för att manifestera något som i botten ändå är en lögn.

Det är som att be om ursäkt utan att mena det eller komma med en bortförklaring. Det är lögn det med. Jag väljer att säga något som är en ursäkt för något jag inte gjort som egentligen är ett sätt att lura mig själv eller någon annan. Jag är osann men hittar en bortförklaring. 
- Idag är det lördag så då kan jag ta en godis även fast jag för mig själv lovat att inte äta godis alls.
-Jag bestämmer att jag ska komma klockan 13.00 till ett möte men inser redan när jag bestämmer att jag kommer att vara sen.
- Jag har en massa bortförklaringar med att jag kommer försent till jobbet.
- Jag är inte ärlig när någon vill ha ett smakråd från mig.
- Jag säger ja till att träffa en person fast jag inte alls har lust att träffa personen just då.
- Att intala mig själv att jag inte är värt något, inte kan något och inte är något är en lögn även det.

Mina exempel kan vara många. Har du exempel på när du tycker att det är en slags lögn?

Hur definierar du vad som är lögn och vad innebär den definitionen för dig? Är den definitionen bra för dig eller leder den dig längre bort ifrån dig själv och ditt genuina jag?

Samvete

Mitt samvete. Min förmåga att se vad som är rätt och vad som är fel. Detta är starkt förknippat med min moral som handlar om hur jag berörs i en fråga tillsammans med andra. Vilka värderingar jag har styr min moral och påverkar mitt samvete. 

Jag har alltid haft ett samvete som starkt påverkat mig även fast jag gjort saker som moraliskt varit fel. Allt jag gjort, även det som jag själv tyckt varit dåligt har varit styrt av mina värderingar och givit mig gott eller dåligt samvete. 

När jag gjort saker som varit negativa för mina värderingar har det påverkar mitt samvete. Samvetet har gnagt i mig, gjort mig stressad, arg och besviken. Jag förstår de som på sitt yttersta känt att de skulle vilja bikta sig och lätta på sitt samvete. Berätta om sådant de aldrig berättat förut för någon. Till slut vara sann. 

Allt detta väcktes i går när jag skulle köpa jord, kassan där man betalade var på en plats, jorden på en annan plats. Det hade varit enkelt att betala för ett antal säckar men ta betydligt fler. Ingen skulle märka det förutom jag och det var det som var problemet. Det skulle märka mig, mitt samvete skulle påverkas och gnaga i mig. 

På samma sätt tror jag att det är med allt.  Kopplat till min egen moral, mina egna värderingar, påverkas jag i allt jag gör eller inte gör och det i sin tur ökar stressnivån i mig både tankemässigt, känslomässigt och i mina kommande handlingar. 

Jag kommer ihåg hur min egen otrohet och mitt ofokus ibland på mitt arbete gnagde i mig och gjorde mig stressad, stingslig, irriterad och rent av dum. Samvetet skapade rädslor för att bli uppräckt och att människor skulle förstå vem jag egentligen var genom mina handlingar. 

Att vara ärlig mot mig själv och andra har minskat på denna stress betydligt. Jag erkänner, jag ber om ursäkt och jag lär mig att bemästra när jag tenderar att bli inte sann. 

Hur ser ditt samvete ut och hur påverkar det dig? Hur gör du för att leva som du vill leva? 

Rutin

Samma varje dag. Om och om igen. Rutinerna skapar trygghet. De får mig att per automatik veta hur jag ska göra och hur länge det tar. Jag har en vana som fungerar. Den får mig att göra det jag ska. Kanske är det just därför som de flesta av oss vill ha samma frukost varje morgon, vi kan rutinen. 

Men rutinen gör att det kan bli utan variation. Rutinen kan få det, i bland att kännas för invant, lite som om jag skulle vilja trotsa min rutin. Rutinen kan få det att kännas för osexigt, kanske rent av tråkigt. 

På samma sätt som min rutin ger mig trygghet kan den skapa en negativ känsla, tristess. Den känslan som jag vet som oftast, förr om åren fick mig att agera på för att slippa känna. 

Troligen är det så när rutinen känns trist är det dags att ändra något. Då är det kanske dags att kliva utanför boxen. Just denna trygghet har blivit överflödig i sin helhet. Nytt syre behövs. 

Känslan med rutinen landar i mig och jag känner efter vad som händer i mig av att vara kvar eller ändra på något.

Kliva av en tunnelbanestation tidigare för att gå sista biten. Gå en annan väg hem. Äta en annan frukost. Ringa någon som jag inte talat med på länge. Ta på mig kläder som jag vanligtvis inte har på mig så ofta. Tala med människor jag aldrig annars talar med. Ta upp samtalsämnen som jag annars hållit för mig själv. Äta annat än det jag brukar.

Att bryta vanor innebär att förändra. Förändra innebär möjligheter. Möjligheter innebär att öppna nya dörrar både till mitt sätt att tänka som mitt sätt att känna. Att öppna nya dörrar är att handla.

En ny dörr kan bli en ny rutin.

Har du nya dörrar du skulle vilja öppna? Om, vad är det som gjort att du inte gjort det än? Vad hindrar dig att göra det?

Just nu är jag....

Oavsett vilken situation jag än befinner mig i. Oavsett vilken känsla jag än bär på. Oavsett vilka beteenden jag än har. Oavsett vilka tankar jag än har.

Så är jag just nu i det. Det är jag per definition just vid det tillfället.

Vad jag är i morgon eller om en timme är något helt annat.

I detta ligger något mycket viktigt. Jag är. Inte vad jag vill vara utan jag är.

Först när jag vet var och vad jag är kan jag hitta en möjlighet att vara i det eller ta mig därifrån. Då kan jag anta en riktning mot något annat jag vill vara, känna, tänka eller göra.

I detta ligger det viktiga faktumet att jag behöver acceptera mig själv. Acceptera min kropp, mina tankar, mina handlingar och mina känslor. Allt detta definierar mig.

Jag är en sådan som ..... har hösnuva, jag har fobi, jag är beroende, jag tänker inte så snabbt, jag blir snabbt ledsen, jag har svårt att känna känslor, jag har haft en svår uppväxt, jag har svårt för att stava, jag glömmer bort namn osv osv.

Vet du vem du är?