Är detta allt?

Var det så här det skulle bli? Är allt som är just nu så det ska vara? Marken jag går på och himlen ovanför däremellan jag? De känslor jag har och känner som oftast? De tankar jag bär? Allt det jag gör eller inte gör? Är detta allt? 

Var försvann min längtan och mitt hopp? Var försvann min lust till livet? Var försvann min dåtid, den dåtid som gav en massa löften om framtid? Nu är det framtid och vad blev det? 

Är detta allt? Är det så här jag ville ha det? 

Tankarna snurrade för ett antal år sedan och jag hade märkt att tiden gått väldigt snabbt. Barnen hade blivit stora och behövde mig inte längre. Kvinnan jag levde med hade jag svikit. Min jobbkarriär blev inte som jag tänkt mig. 

Det blev klart för mig att det behövdes något för att förändra allt detta till något som fick mig att längta, skratta och gråta.  Något som fick mig att kämpa av lust och kärlek.

Jag fick inse att jag drivit mig själv till det då var. Jag hade skapat min egen framtid på det sätt den blev. Ingen kunde jag skylla på.

Så här efteråt är jag tacksam att jag fick på käften. Jag är tacksam att andra engagerade sig som de gjorde för att få mig att hitta tillbaka till mig själv. Mina barn, en del nya vänner men också gamla förde mig tillbaka på samma sätt som mitt ex. Jag fick konsekvenser som gjorde ont.

Idag är varje sekund en glädje även de sekunder jag för ett ögonblick upplever som tyngre när mina tankar spelar mig spratt. 

Mina sekunder på denna jord, som jag lever i här och nu, har jag fått som en gåva och jag ska göra allt för att de ska bli de bästa sekunderna i mitt liv. Resultatet av mina käftsmällar har givit mig så mycket mer, mer än jag då kunde ana och förstå. 

Tack!

Har du det som du vill ha det idag? Hur tar du hand om dina sekunder? 

Våga fatta felaktiga beslut

Jag gör inte alltid rätt. Jag har inte heller alltid gjort rätt. Det blir fel och tokigt. Ibland har det blivit fruktansvärt fel och dumt vilket fått konsekvenser för andra. När jag varit stressad har felen och avstegen varit fler och när jag är i balans färre. 

Jag är inte perfekt. Det är en del av mig och jag förväntar mig inte heller att andra ska vara perfekta. Det är lätt att begära att andra ska vara perfekta men då blir det också lätt så att jag ställer samma krav på mig själv. I en sådan värld vill jag inte leva. 

Jag har försonat mig med att jag är en person som ibland gör fel. Min ambition är att göra så gott jag kan och när det blir fel gottgöra så gott det går. Jag tycker att jag är ok.

Jag tillåter mig att fatta fel beslut. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel och det är ok. Jag är inte en sämre person för de även fast jag ibland gör fel.

Hur öppen är du för att du och andra ibland fattar fel beslut och gör fel ?

Makt

Makt tar sig olika skepnader. Makt att inte förlora något eller makten att få mer. Vi är aldrig nöjda och har vi fått något är vi inte beredda att lämna tillbaka det. Att lämna tillbaka blir en förlust på samma sätt som vi känner att pengar som vuxit i vår fond helt plötsligt blivit en förlust när det skjunkigt i värde, även fast vi aldrig realiserar kapitalet.

Egot vill ha och ogärna eller aldrig dela med sig. Egots verktyg för att få mer eller bevara det egot tror sig ha, är makt. Makt att styra världen. Makt att få centrum att snurra runt den egna personen. Makt att bestämma för andra hur de ska göra, vara eller känna. Makt att styra i en värld där vi själva blivit styrda.

Makten är tyrannens medel och egot kan ibland vara så starkt att den inte skyr några medel för att vinna även fast den på kuppen nästan förgås i sin egen värdkropp.

Makten har en fördel. Den kan leda oss att förändras, växa och bryta gamla mönster om vi samtidigt öppnar en dörr för att lyssna på vårt genuina jag. Makten kan besegra egot  genom att besvara den kärleken som alltid finns inom oss. Kärleken till oss själva. 

Hur kraftfull är ditt verktyg inom dig? Förgör du dig eller förflyttar du dig från att  att bryta ner till att bygga upp? 

Reboot

Ibland kan det låsa sig helt och allt känns som det blivit fel. Fel vänner, fel beteenden, fel tankar, fel känslor ja fel allt. Våra egna krafter räcker inte till längre och de krafter som ändå finns går till helt fel saker. Saker som bara håller oss kvar i något som vi någon stans inte vill vara med om mer.

I de lägena behöver vi fatta ett beslut. Beslutet behöver handla om vad vi vill. Beslut som handlar om vad vi inte vill leder ingen vart.

När vi fattat ett beslut behöver vi ha en plan. En plan innebär att vi med de förändringar vi vill uppnå steg för steg fattar beslut på hur allt ska genomföras.  

Ibland klarar vi av att genomföra det vi vill men ibland finns varken egna idéer, krafter eller förmågor.

 

Vi behöver förstår att vägen till målet kommer att mötas av en massa hinder, vi behöver utgå ifrån det. Hindren består av våra vanor som vi skapat under lång tid. 

Ibland kan vi skrapa lite på ytan för att skapa förändring. Vi slutar äta något onyttigt, vi börjar träna eller vi bestämmer oss för att ta tag i gamla surdegar. Detta kan gå bra men ibland skiter det sig och då kan det vara bra att få hjälp av en vän. Kanske börjar vi träna tillsammans.

Ibland kräver förändringarna något mycket mycket mer och något mycket mer omfattande. Vi behöver starta om helt. Allt vi gör sker med en sådan hastighet och på ett sådant sätt att det skapar total kaos eller går åt ett håll vi verkligen inte vill. 

Då behöver vi mer än att ringa en kompis. Vi behöver få någon som vågar ställa de besvärliga frågorna. Vi behöver någon som kan knuffa oss ordentligt åt sidan. Vi behöver någon som kan få oss att inse och känna något annat än det vi tidigare känt. Vi behöver få någon som kan få oss att både fatta det bästa besluten för oss själva men också få oss att genomföra det.

Vi behöver en riktig reboot. Ctrl+Alt+Dlt

Omstarten kan ge oss en chans att rätta till där det blivit tokigt och fåra nya fåror och spår istället för de gamla som lett oss på helt tokiga avvägar. 

Omstart kan ibland till och med innebära att vi behöver logga ut helt från den miljö vi befinner oss i. Vi behöver göra slut eller stänga de miljöer som leder oss på tokiga vägar och in i våra gamla vanor och fåror. Vi behöver kanske stänga ett antal dörrar. Logga ut från Facebook, stänga telefon, inte ha kontakt med våra vänner och partner. Ta ledigt från jobbet och göra en riktig reboot. 

Jag var för 10 år sedan i en situation som krävde att någon hjälpte mig att hitta nya fåror och spår. Jag var i det läget att jag behövde ge upp och be om hjälp. 

I vilket läge befinner du dig? Har du gett upp och börjat våga tänka tanken på att be om hjälp? Eller kämpar du på själv och tänker att du klarar det?!

Förnybar energi

Är du grön och vill ta hand om och spara energi. Tycker du att det är fel att slösa på energi och fel att inte använda förnybar energi? Källsorterar du? Värnar du om den energi vi har på jorden?

Om du gör allt detta låter det bra. Vi behöver vara försiktig med vår jord. 

Hur är det med din egen energi? Hur sparsam och försiktig är du med den? Ägnar du tid åt att harma, kommentera och ha åsikter om vad andra gör och tycker? Blir du ofta arg, ledsen och ur balans? Tänker du mer på det som kanske ska hände och som du kanske kommer att få istället för att fokusera idag på vad du har? Låter du mycket av eller kanske använder du all din energi till att år efter år efter år älta din historia och vältra den i bitterhet, hat och förtvivlan? 

Då slösar du med din egen energi istället för att spara och använda den på ett sådant sätt att du kan blomma och fungera i all din potential.  

Du blir då en slösare och när vi slösar försvinner energin till slut. Då har du ingen energi kvar till dig själv. Vill du ha det så?

Jag slösade med min energi till vänner och bekanta. Jag slösade med min energi med att fokusera på andra. Jag slösade min energi med att fördomar och förtala. Jag ägnade ett liv åt att jaga brister. Brister som jag aldrig saknat. 

Mitt fokus låg någon annan stans. 

Resultatet blev också förödande. Jag tappade all energi som jag behövde för att ta hand om mig själv.  Jag missade att ta hand om mitt eget mål och låg till slut under med 0-100. 

Om all energi är konstant behöver större delen av min energi gå åt till sådant som får mig att växa och blomma fullt ut. Med denna energi kan jag idag, med helt andra syften, hjälpa både mig själv och andra. 

Det kallar jag människans egna förnybara energi. 

Är du en slösare eller sparare? 

Samma lika eller tvärt om

Vi gör som vi lärt. Utsatta utsätter sårade sårar. De med dålig självkänsla förstärker andras dåliga självkänsla. De som blev slagna slår. De som levt med rök röker. De som upplevt personligjetsförändringar förändras själv. De som våldtagits våldtar. De som levt i rastlöshet blir rastlösa. De som lärt sig att bli bekräftade i sina handlingar bekräftar på samma sätt. De som upplever kaos skapar kaos. De som får kärlek ger kärlek. De som mött värme ger värme. De som mött rättvisa skapar rättvisa. De som upplevt jämlikhet blir jämlik. 

Men det kan också bli tvärt om. Vi bygger upp våra egna beteenden på bristvärdering. Det jag hatar fördömer jag. Det jag saknat förstärker jag. Det jag ogillade undviker jag. Jag betygar min kärlek till mina barn, som jag själv saknat, om och om igen även fast de själva aldrig saknat den bekräftelsen. 

Strategierna är olika och oftast blir det en blandning av båda. Jag tar med mig det jag känner igen och det som är välbekant för mig oavsett vad det är. Det som är välbekant är tryggt. Det som känns igen  är inövat. Jag vet hur jag ska förhålla mig även fast jag också vet konsekvenserna av det. Vissa saker kan vara extra starka och då skapas motageranden istället. 

Jag har både gjort samma som mina föräldrar i dysfunktionella beteenden men jag har också gjort precis tvärt om. Bara det att jag valde att bryta ett dysfunktionella mönster i min släkt var ett nytt val. Jag har också förstärkt mina bristvärderingar. 

En del arv lever fortfarande kvar i mig och de arbetar jag med varje dag. De försvagas dag för dag men kommer nog för alltid att vilja blossa upp igen. Jag vet var de bor och hur de ska hanteras eftersom jag tillåter mig att vara offentlig med dessa. 

Vad har du tagit med dig i livet som du arbetar med, besegrat eller behöver jobba med? 

Hur länge ska du hålla på?

Hur länge har du tänkt dig att hålla på att bli bekräftade av dina föräldrar eller hämna någon oförrätt din mamma eller pappa bidragit till? Hur länge ska du söka efter din mamma eller din pappa? Ska det aldrig sluta? 

Du är ute på en farlig resa där du tyvärr får ta hela skiten i ditt eget knä. 

Du sätter dig själv i mitten som om du var livets centrum och jämrar och beklagar dig för det liv du fått. 

För helvete res dig upp, granska dig själv och gör nya val. 

Jag upptäckte helt plötsligt hur jävla sjukt det var. Jag fortsatte mitt liv genom att ägna mig åt att ersätta och kompensera, känna mig missunnsam och ofördelad. Jag såg till att livet ruttnade med egen kraft. Ingen att skylla på. Självspäkning.

Detta styrde mina värderingar, mina beteenden, mina tankar och mina känslor. Vilket skit jag lät mig själv vältrar mig i,

Vilken skit låter du fortfarande snurra i dig? Säg inte att att det inte finns nått för det tror jag inte på. 

Inga andra gudar

När jag lägger mitt fokus utanför mig själv  börjar jag jämföra och döma. Jag börjar att dissa och gilla. Min väg blir kantad av jämförelser som säger om jag är ok eller inte ok. Har jag rätt tankar, känner jag rätt och gör jag rätt? Har jag rätt kläder på mig? Är jag för smal eller är jag för tjock? Hur ser min hy ut? Mina naglar, min mage, mina fötter och tår? Säger jag rätt saker och hur uppfattas jag av andra? Är jag tillräckligt intelligent och duger jag? Jobbar jag tillräckligt fort? Tycker chefen att jag är ok? Tycker jag att jag är ok? Valen blir i skepnader av bra eller dåligt. Döma, fördöma men sällan gilla och tycka om.

Jag skapar andra gudar jämte mig Gudar som talar om, om jag är rätt eller fel. Gudar som pekar med hela handen och oftast dömer ut den jag är. Gudar som jag aldrig kommer att kunna leva upp till supportat av media, facebook, film och reklam. Gudar som lär mig att aldrig vara nöjd. Gudar som lär mig att hata och att aldrig glömma det som varit.

Guden heter mitt ego.

Men jag har en annan gud och det är jag. Jag har en gud som vill visa sitt genuina jag. Jag har en gud som är skör och jätteglad. Jag har en gud som är ledsen och väldigt arg. Jag har en gud som gör fel och som gör rätt. Jag har en gud som gör bra val och mindre bra val. Jag har en gud som blir väldigt rädd men som ofta idag är fylld av mycket kärlek.

Jag älskar min gud, mitt jag.

Jag ska göra mitt bästa för att inte ha andra gudar jämte mig.

Vem är din gud?

Insikt och utsikt

Livet handlar om utsikt och insikt. Utsikt för att vara medveten om det jag har runt omkring mig som påverkar mig. Insikt om det som sker inom mig. Utan vilja och öppenhet att observera det som sker både runt omkring mig och i mig finns chans att jag tappar bort mig själv. I båda fallen kan det finnas risk att jag går vilse som i sin tur gör att det kan få konsekvenser för mig. 

Många av oss försöker ha koll på och kanske rent av kontroll på det som sker utanför oss och inom oss. Jag var en sådan person. Ju mer jag försökte kontroller desto mer tappade jag min kontroll och mitt fotfästet. Jag tappade mig själv om vem jag egentligen var, vem jag ville vara och hur jag ville ha det. 

Tänk om livet bara är och att jag genom mina dagliga insikter och utsikter betraktar vad som sker och förhåller mig till det. Tänk om det är så att jag egentligen inte kan styra alls. Jag vill tro att det är så och vad jag behöver göra är att förhålla mig till det genom min öppenhet, ärlighet och min villighet. 

Jag väljer att se på mig själv öppet och tillåtande och jag väljer att acceptera det som sker. Jag väljer att göra nya val utifrån vad som sker. Jag väljer att lära mig. Jag väljer att förhålla mig till det som sker och framför allt vara uppmärksam på det som sker, i mig och utanför mig. Min väg är min väg och din väg är din väg. Jag kanske väljer din väg ibland men då för att jag vill det och för att jag lyssnat till mina egna syften och avsikter. 

Jag väljer att se in och jag väljer att se ut.

Vad väljer du? eller tänker du att du inte har något val? 

Tack min kära!

Tack för att du kom! Tack för att du ställde dig vid min sida. Tack för att du lyssnar och vill veta vad jag egentligen känner. Tack för att du valde att se mig och inte min yta. Tack för att du tillåter mig att vara genuin och skör. Tack för att du tillåter mig att göra fel utan att döma mig. Tack för att du väljer att se hela mig och det jag står för. Tack för att du finns och gör mig till en hel människa av kött och blod, av tankar och känslor och handlingar som blir en konsekvens av dessa. Tack för att du väger mig på guldvåg och och ser mina minsta förändringar. Tack för att du förstår att jag gör så gott jag kan. Tack för att du inser att det var min rädsla som fick mig att förskjuta dig.

Utan dig är jag ingen. Utan dig förstår jag inte vad som skulle kunna hända. Utan dig kommer jag för alltid att vara ensam.

Jag lovar att vårda dig ömt och vackert. Jag lovar att skapa dig den plats du behöver. Jag lovar att aldrig mer ställa dig åt sidan. Jag har alldeles för länge ignorerat dig och hållit dig undan. Jag har allt för länge föst undan dig när du visat din ömhet för mig.

I mina drömmar vill jag möta dig. När jag vaknar upp är du den första jag vill se. Under min dag vill jag känna att du är med mig och skulle jag tappa bort dig vill jag ganska snart känna din hand igen. På kvällen vill jag möta dig med min dag och när vi går i säng vill jag att du är det sista jag omfamnar innan jag somnar in. 

Tack för att du inte övergav mig och verkligen kom tillbaka.

Tack för att du finns.

Tack mitt jag!

Har du kontakt med ditt genuina jag? Vad händer när du tappar kontakten och när du sedan får tillbaka den igen, vad får det för konsekvenser för dig?

Kram

En enda liten kram. Ibland är det enda som jag behöver. En enda liten kram. Jag behöver känna närheten och att någon ser mig. Känna beröringen och att någon bryr sig. Känna omfamningen att vara i sammanhanget. Känna värmen som en överföring av lite annan energi. Jag vill ge en kram och jag vill få. En kram kan lätta och få mig att känna förståelse.

En kram kan också, tyvärr mötas av osäkerhet. Att ge en kram är inte givet för den kan uppfattas så olika. Det är inte självklar inte heller att alla ens vill ha en sådan i alla stunder. 

Ibland kan det vara bra att vänta in det som sker innan kramen kan ges och ta emot. 

Ibland blir kramen bara fel men många gånger väldigt rätt. Den bryter på något sätt ett dött läge.

För mig står kramen för

Kärlek: ett sätt att visa kärlek 

Riktning: ge på rätt sätt och med rätt styrka 

Ansvar: mitt ansvar att välja att ge

Mod: mod att våga

Vad står kram för dig? 

...eller är det så här? - kärlek del 3

Kanske är det så att när jag med min historia griper tag i varje strå som finns för att få den bekräftelse och kärlek, jag kanske tyckte jag inte fick i min uppväxt. (OBS! ..jag tyckte jag inte fick!). I dessa lägen är det jag som försöker kontrollera en kärlek som aldrig någonsin kan kontrolleras. Då är det också dömt att misslyckas. 

Kärlek går inte att fångas eller stängas in. Kärlek kan inte avkrävas eller tvingas fram. Kärleken är. 

Om inte mina föräldrar levt upp till min bild av hur föräldrar ska vara kan detta inte vara mina föräldrars fel. 

Vägen till kärlek är vägen från kontroll. Jag behöver helt släppa taget i min iver att kontrollera mig och andra. Min tro blir lätt att jag genom kontroll kan kan få det jag saknar så också kärlek, tillit och bekräftelse. Hur fel har jag inte haft. 

Vägen till ett kärleksfullt liv är genom min tillit och tro att kärleken redan finns inne i mig. Det jag sökt och försökt att kontrollera har hela tiden funnits i mig. Jag trodde den skulle finnas utanför mig men jag hade den redan från början. Jag sökte något jag aldrig saknat. Jag avkrävde något från andra jag redan hade tillräckligt av. Jag jagade och beklagade den kärlek jag enbart kan få kontakt med via kärlek. Hur tänkte jag. 

Ifrågasättandet ligger i mig, där med äger jag också lösningen. 

Fylld av kärlek är jag kärleken. Jag är. 

Hur nära har du kontakt med kärleken i dig själv? Den finns där men så länge du försöker kontrollera den kommer den att hålla sig gömd inne i dig.  

...men varför sker det inte?

Det är konstigt. Många verkar veta, inklusive jag själv vad kärlek är. Vi kan sätta ord på det och vi har eller tror oss ha upplevt det. Men ändå får vi inte det att fungera och kan bevara kärleken till oss själva och i relation till någon annan. Många av oss känner oss ensamma och många lever som singel. Många har försökt någon gång att finna sin kärlek, en del har givit upp andra försöker om och om igen. Vissa har givetvis också lyckats att finna sin livspartner och medspelare. 

Vad är det som göra att det blir så svårt? Vi blir fler och fler på jorden samtidigt känner vi oss mer och mer ensamma. 

Är kärleken svårfunnen och sällsynt? Är kärleken något unikt och svårfångat? Är kärleken kanske uppsatt på en piedestal och överskattad? Är kärleken bara en dröm som få eller ingen får ta del av? Vad är det som gör att det blir så svårt? 

För mig har det till hundra procent handlat om mig själv. För mig har det handlat om min egen svårighet att välja mig själv och min egen kärlek till mig själv. Allt annat i min upplevda kärlek har bara varit effekter av denna brist. 

Det är inte möjligt att finna kärleken om jag samtidigt inte själv vet hur jag ska hantera dessa känslor inom mig själv och om mig själv.

Oavsett min historia så kommer jag aldrig att finna den om jag inte först finner den i mig själv. Jag kommer alltid att uppleva mig som dömd och stå tom om jag tror att jag först ska finns kärleken utanför mig själv. 

Vägen dit, för mig har handlat om att till hundra procent möta mig själv, granska mig själv, se mig själv, älska varje del i mig själv och njuta av min egen närvaro om och om och om igen. 

Först då när jag fyllt den bägaren över bredden finns kärlek över till någon annan. 

Då är kärleken. Då är kärleken ren och ofärgad av mina egna dolda syften. Då är kärleken osjälvisk. 

Min väg dit kantas ibland av misslyckanden men jag har rätt riktning och jag har en rörelse som hela tiden för mig framåt. 

Jag är på väg till kärleken. 

Kärleken som är. 

Vilken riktningar har du? Har du fart? Eller kanske är det så att du behöver byta fokus för att hitta rätt riktning och få fart? 

Kärlek är

Just det. Kärlek är. Kärlek tillverkar jag inte eller tänker. Kärlek söker jag inte eller väcker. Kärlek vårdar jag inte eller skyddar. 

Kärleken är. Kärleken kommer till mig när jag är beredd men helt oförberedd. Kärleken är där när jag hittat den i mig själv. Kärleken visar sig när jag minst anar det och från håll jag aldrig kunde förutse. Kärleken finner jag i mig själv. 

Kärleken är.

Handlingar som handlar om betygelser eller medvetna val, för att hålla kvar. Handlingar som handlar om att offra en del av mig eller ge gåvor. Handlingar som arbetar för att återfå eller återta en brusten kärlek. Allt detta är inte kärlek för mig. Där är bara sätt att kompensera mina rädslor. Kärlek är motsatsen till min andra av två känslor, rädslan.

Kärlek är. 

Kärlek är när jag utan egen vinning ger min kärlek till någon annan. Kärlek är när jag blir uppfylld av något som det är svårt att sätta ord på. Kärlek är när jag förstår att kärleken mött mig. Kärleken är en del av min existens just för att kärleken är.

Kärlek är.

När jag klarar av att förstå att jag inte mött kärleken är det kanske först då jag förstår att det är den jag behöver möta.

Kärlek är.

Har du mött kärleken? Om du har det beskriv kärleken så gott det går, var sitter den och hur visste du att det var det? Om inte hur skulle du vilja uppleva kärleken?

Växande eller undergång

Hur gör jag för att min relation ska bli ett växande istället för en undergång. Vad krävs för att min relation ska bli en positiv del av mitt nu och min framtid. Vad behöver jag göra för att känna mig som en egen person i en tvåsamhet? 

För mig saknade jag nycklar för en sund relation. Det jag lärt mig hemifrån fortsatte jag att imitera när jag blev vuxen. Jag gjorde som jag sett och upplevt men med min egen tvist. Många saker var på liknande sätt utifrån min manliga förebild. Kopiering av hur att ta hand om mig själv och hur jag tog hand om min partner. Resultatet ledde till det jag varit med om. Kaos, otrygghet och ensamhet. 

För att förändra min gamla bild behöver jag lära om, göra om och göra rätt. Jag behöver se min del och arbeta med den, enbart. Allt annat blir fel fokus och utan resultat. När jag tagit tag i min del och funnit mitt läkande, släppt min historia och hittat balansen ökar förutsättningarna att hitta någon annan att dela mitt liv med.

Nej det finns inga fullkomliga människor utan fel och skavanker, det är inte det jag talar om. Felen är en del av charmen och mitt jag. Det handlar om att vara medveten om de fel och skavanker jag har, som en varudeklaration, en egen besiktning. När jag ökar min egen medvetenhet om mig och mina karaktärsdrag och beteenden ökar också mina möjligheter att inte falla tillbaka i gamla tankemönster och automatiska tankar. Det handlar om att inte falla tillbaka till gamla känslouttryck utan att koppla ihop det med mina tankar. Det handlar om att inte falla tillbaka till gamla automatiska beteenden som triggar igång mitt gamla jag.

Vad det handlar om är att vara öppen, villig och ärlig att våga se mig själv och våga se min del i det som sker i min relation och ta relationen med denna kunskap till en ny nivå.

Jag har mina fel och brister men jag har också mina tillgångar. Med dessa byggstenar vill jag gärna bygga en relation. Jag är öppen att våga pröva mina tankar och känslor tillsammans med dig. Jag är beredd att våga öppna det som tidigare kanske också var dolt för mig, även till dig. Jag är beredd att att vara genuin och skör. Jag är beredd att våga brista ut i fullständig okontrollerad glädje och tillit. Jag är beredd att släppa på min kontroll och fullständigt släppa taget. Jag är beredd att släppa ut min ärlighet till mig och dig.

Led mig som jag vill få möjlighet att leda dig. Leda oss iväg till en strand vi tidigare aldrig varit på. Möta våra jag och vår gemenskap utan bindningar och utan krav bara i syfte att låta oss växa mot ett ändlöst hav.

Välkommen!

Vad behöver du göra för att möta dig själv och andra med stor öppenhet, villighet och ärlighet?

Så enkelt men ändå så svårt

I en relation behöver jag först möta mig själv och dessutom möta en annan. Som om det ibland inte var nog att just bara möta mig själv. Jag behöver finna sätt att ta hand om mina egna känslomässiga reaktioner och tankar samtidigt som jag behöver vara öppen för att ta emot den andras. 

Detta är inte lätt särskilt när det gått ett tag i relationen och min fantasibild sakta bytts ut till en annan bild. 

Vad jag såg i början var spegelbilden och vad jag ser efter det är min egen bild av det som sker. Allt jag föreställer mig är min egen bild av det som visar sig och sker. Jag gjorde mitt val i att starta en relation och jag väljer även hur jag ska förhålla mig till denna relation. Vad är jag beredd att förändra och vad står fast. Vilka var mina syfte då och vilka syften har jag nu. 

I min relation behöver jag på samma sätt som med mig själv vara uppmärksam på min del i det som sker. Vad jag gör, mina tankar och mina känslor.

Ett bra sätt mot mig själv och min partner är att vara uppmärksam på en del saker och principer.

- öppen relation som handlar om att inte begränsa mig eller den andra.

- öppen för att visa vad jag undanhåller för den andra.

- öppen för att visa vad jag vill erkänna till den andra som jag gillar

- göra saker tillsammans

- känna saker tillsammans

- tillåta att bli osams

- tillåta att bli sams

- tänka saker tillsammans

När jag är öppen med mina tankar och känslor ökar möjligheterna att komma mycket mycket nära men ändå vara en egen person. Då finns chanserna att växa ihop med ett jag,ett du och ett vi. 

Hur gör du för att lyckas i dina kärleks eller partnerrelationer? 

Identifiera gillandet

Jag sökte och det händer även nu att jag söker andra människors reaktioner. Förut var det en rutin, nu är det en ovana som kallar på mig ibland. Jag behövde ogillandet eller gillandet för att bli bekräftad. Jag blev antingen en förövare eller ett offer fast jag egentligen redan från början hela tiden just var ett offer.

Idag slår det mig ibland hur jag med automatik faller tillbaka i detta. Mina tankar spelar mig ett spratt och vanan tillåter det.  Särskilt uppstår detta när jag avviker från normen och blir, om än kort, osäker i mitt val. Historien tar grepp om mig och lurar in mig i bekräftelsehörnet och behovet av ett godkännande. Jag märker hur jag idag som tidigare söker för att identifiera människors reaktioner. 

När det gäller godkännandet, varför gjorde jag och gör jag detta? Jo jag bekräftar egentligen min egen osäkerhet om mitt eget val. Jag luras att falla in i en gammal tanke om att jag inte duger.

Mitt dagliga arbete handlar om att hitta balansen och observera mitt sätt att agera och göra det till en automatik. Boosta mig med daglig injektion om att jag är en unik människa som gör mina val. Jag är en en människa som gör egna val och de val jag gör är helt ok. Jag behöver inte få andras gillande eller för den delen allas ogillande för att bli bekräftad. Jag gör mig vinn om att min grundkänsla i min kropp är att jag är och det räcker. Jag fokuserar också på att allt som jag tänker är sprunget från mig själv och mina egna tankar om mig själv. Det som sker utanför mig själv har inte alls med mig att göra utan enbart hur jag förhåller mig till det som sker utanför mig själv. jag väljer hur jag hanterar mina egna spöken. Andra får ta hand om sina egna spöken. Jag hittar alltid den gemenskap som jag behöver om jag har tillit till att det jag tror på blir mitt signum.

Hur boostar du dig själv för att duga för dig själv?

Min motor mitt liv

Kroppen, mitt liv är fantastisk. Den fungera som helhet vilket innebär att den tar in alla fakta och ger mig det jag vill ha. När jag säger all fakta så menar jag just all fakta. Fakta och intryck om vad jag tänker, om vad jag känner och vad jag gör. Den tar med andra ord inte enbart in en del av allt detta utan just allt. Den styrs sedan av det som är mest dominant i mig. Svaret och resultatet av vad jag önskar är inte alltid det jag tror ska visa sig utan just styrt vad det är som styrs inom mig.

Tänk en motor med en massa delar. När delarna samverkar är den en helt perfekt motor. När delar i motorn inte fungerar som de ska kommer det att på sikt få allvarliga konsekvenser för dess livslängd och funktion.

Tro inte att en enbart bra tanke leder till det resultat du tänker. Tro inte att enbart en bra känsla leder till det resultat du känner kan komma. Tro inte att enbart bra handlingar som du gör kommer att leda till det resultat du försöker få till.

Resultatet kommer att bli mediokert! Du kommer att samla på dig ytterligare en besvikelse och en ny insikt om att du är värdelös och att de insatser du gör inte leder någon vart. Du kommer att samla på dig av en ny historia som säger dig att du är misslyckad och inte kan nå framgång i ditt liv. Ryggsäcken får mer påökt av något som är dåligt och genererar nya tankar om dig själv som verkligen inte är sanna men som du tror är sanna.

Jag gjorde så. Jag var för mycket i huvudet och tänkte enbart tankar. Jag var för mycket i känslan och lyssnade för mycket på vad jag kände. Jag agerade en massa men uppnådde ändå inte de resultat jag ville. Det jag tidigare missade var just kombinationen som skulle leda mig till det resultat jag ville. Jag förstod inte då hur viktigt det var att dessa tre enheter behövde gå parallellt och samverka. Jag tänkte bra tankar som skulle kunna leda till ett bra resultat men jag glömde att känna in att jag också skulle vara värde det resultat det skulle kunna ge. Jag gjorde bra handlingar som skulle kunna leda till ett bra resultat men jag glömde att jorda handlingarna i mig själv. Jag kände in vilka beslut jag senare fattade som ledde till handlingar som jag inte hade tänkt vilka konsekvenser det skulle få.

Allt jag gjorde lede alltid till samma resultat, resultatet som jag försökte att undvika.

Om jag gör mig medveten om mig själv, ser alla mina delar och låter dessa samverka kan resultatet aldrig misslyckas. Då känner jag att det blir bra, jag tänker att det blir bra och då leder det till att det blir bra handlingar. Haltar ett av benen blir resultatet haltande.

Bygger du upp ditt liv och din person på misslyckanden eller lär du dig av det som blivit fel och skapar balans i dina beslut och dina handlingar?

Jag skiter i din historia

Jag vill inte tala med din mamma eller din pappa, mobbingen eller övergreppet. Jag vill inte möta det som var. Jag är helt ointresserad av att höra historierna om och om igen om sådant som har hänt för länge sedan.

Jag vill möta dig! Jag vill möta dig idag som den fantastiska människa du är idag. 

Så länge du håller dig kvar i historien om en bara för en sekund håller du också kvar dig vid att inte vilja förändra läget till att istället vara i nuet. Så länge du är mer villig att ägna ditt liv åt det förgångna och inte vill skapa dig en ny historia, är jag inte intresserad att vara din vän. Att se dig förtvina i historiens helvete gör mig bara ledsen. 

Jag blir trött och ointresserad och jag märker att all den energin också förflyttar mig själv till historien. 

Jag säger inte detta för att jag inte älskar dig utan jag säger det just för att jag älskar dig. 

Att förflytta mig till ett nu läge kräver ett aktivt kontinuerligt arbete. Att vara här och nu är att tillåta mig och acceptera det som sker just nu. Jag är i det som är och jag tänker och känner det jag tänker och känner utan att fly. Jag uppskattar att få vara med om allt som sker just nu även fast det ibland kan smärta mig. Jag accepterar att jag alltid har någon del i det som skett och det som sker och förstår att det är bara jag som kan förändra min egen situation. Själv eller med hjälp av någon annan. 

Jag skapar rutiner för att förstå att jag inte har ett val och för att lyckas med det jag vill. Jag styr mig i en riktning där jag vill vara. 

Hur mycket ägnar du ditt liv åt din historia?  

Syften

Jag är inte objektiv även fast jag ibland in i märgen trott det. Jag har en uppfattning om hur saker och ting är och jag har en uppfattning om hur det ska vara. Att förneka min subjektivitet är att förneka mig själv. Med allt jag tänker och tycker har jag syften med allt som jag gör. Syften som kan vara tydliga eller dolda. Tydliga för att jag vet redan innan varför jag gör de val jag gör, ställer de frågor jag gör eller tänker som jag tänker. Dolda genom att jag har en baktanke i mitt agerande men som inte direkt är tydligt för mig själv. Jag kan ha en historia som speglas i det som sker just nu eller att jag kan ha en strategi som genomsyrar i allt jag gör som är sprungen i mitt förflutna och som jag inte direkt ser. Gamla rädslor, besvikelser och upplevelser.

När jag väljer att vara uppmärksam på mina syften och ser till att de blir tydliga och ärliga för mig själv ökar chansen att det också blir bra i min kommunikation med andra. Andra behöver inte gissa vad mitt syfte är, de har enklare att förhålla sig till mig och jag själv får en mer klar bild över varför jag gör som jag gör och varför jag tänker som jag tänker. Mina känslor ges möjlighet till att känna kärlek istället för rädsla, andra ges möjlighet att mötas av öppenhet och ärlighet vilket skapar grund för kärlek. 

Tvärt om skapar både alienation i mig själv och hos andra. 

Min närvaro på jorden vill jag ska präglas av min egen kärlek till andra och mig själv.

Hjälp mig om jag hittar andra vägar än dessa. 

Vilka syften har du och hur gör du för att minska på dina dolda syften? 

Försökt och försökt

Om och om igen gör jag samma sak. Om och om igen repeterar jag vad jag tidigare gjort. Samma lösningar för att förändra något som jag inte vill ha eller lider av. Om och om, om och om igen. Samtidigt beklagar jag mig att jag inte kommer vidare och kan se någon förändring. 

Om det jag prövat inte löser mitt problem kanske jag behöver finna någon annan lösning eftersom den lösning jag använder inte verkar fungera. Eller kanske är det så att jag försöker lösa fel problem eller att jag bara löser ett symtom. Det är lite som att byta skor ideligen för att de slits snett när det egentligen är mitt ben och min hålfot som behöver justeras. Kanske en långsökt liknelse men ändå, vi behöver finna grundproblemet. 

Jag frågar mig ofta, varför fungerar inte det som jag gör. Jag sover på det. Oftast märker jag att jag löser ett symptom eller att jag tänkt som jag alltid tänkt. Ibland ber jag om hjälp och ofta när jag formulerat frågan till någon hittar jag lösningen själv. Ibland har någon annan min lösning.

Jag tillåter mig att våga möta mig själv och mina hinder och jag tillåter mig att be om hjälp. 

Om jag tänker som jag alltid tänkt

så gör jag som jag alltid gjort.

Då blir det som det alltid varit. 

Försöker du lösa ett symtom eller försöker du lösa det verkliga problemet? Om du inte lyckas hur gör du då idag? 

Hur jag väljer att definierar mig

Hur jag väljer att identifierar mig styr  mina tankar, känslor och handlingar. Jag kan välja att identifiera mig som ett offer och jag blir ett offer styrt av vad någon annan gör eller har gjort. Jag kan välja att vara dominant förövare och få konsekvenser av att alltid få vara ensam och därmed vara ett offer. Jag kan välja att vara en beroende och aldrig vara den som går att räkna med och därmed vara ett offer. Jag kan välja att vara en före detta beroende och fortsätta att identifiera mig med att vara ett offer med de begränsningar det kan innebära. 

Jag kan också göra ett val att vara något annat. 

Offret som gör upp med sin historia och väljer att vara som vem som helst både i tanke, känsla och handling genom att bland annat tala om de möjligheter jag har. Den dominanta som väljer att sluta kontrollera andra och istället blir öppen för andras idéer och tankar. Den beroende som väljer att vara en fd beroende och därmed identifiera sig med en annan ny grupp som börjar ta kontroll över sitt liv. Den före detta beroende som väljer att identifiera sig som en person, med ett öppet sinne till att ha möjlighet att känna vad han vill, tänka vad han vill och göra vad han vill. Varken ett offer eller en förövare. 

Vilka steg jag än väljer. Vilka roller jag än tar. Vilka rörelser jag än gör så handlar det om just att förflytta mig från en nivå till en annan. Bara flytten i sig kommer att göra skillnad. Det handlar om att förstå att valet är mitt eget och alltid har varit mitt eget oavsett vilket liv jag levt. Oavsett  hur utsatt jag varit. 

Jag väljer hur jag förhåller mig till mig själv och jag väljer hur jag förhåller mig till andra. Ur detta skapas mitt liv, min definiering av mig själv. 

Idag definierar jag mig som en man som är älskad av mig själv och andra. Idag definierar jag mig själv som en människa med alla möjligheter till framgång. Idag definierar jag mig som en man som har tillgång till alla mina känslor och tankar. Idag definierar jag mig som en man full av kärlek med bara goda handlingar i min kropp.

Hur definierar du dig? 

Inga fler ursäkter

När jag trycks upp mot ett hörn kommer mina förklaringar och ursäkter. Då går jag i försvar och försöker att komma undan. Allt detta handlar om att hålla kvar vid det gamla och inte ge mig in i det nya. Allt handlar om att ha lite lite kvar av fördelen av att vara kvar i det förflutna i tanke, känsla och/ eller handling. Det blir som om jag inte är beredd att vara öppen för det nya för det gamla är mer bekant och invant trots konsekvenserna.

Mina ursäkter är mitt hinder till förändring. Mina ursäkter låter mig vara kvar i rollen som offer. Jag vill påstå att det är offret i oss som är ursäkten som låter oss vara kvar. På något sätt är offret den alien i min kropp som tagit makten.

Väljer jag istället att vara öppen för nya intryck, tankar och handlingar finns det en chans att mina känslor kommer att uppleva något annat. Väljer jag att konstant tala och tänka på min närvaro idag och vad jag faktiskt upplever med mig själv och andra förflyttar jag mig själv till ett annat fokus. Detta i sin tur leder mig in i nya vägar och nya riktningar. Jag skapar mig en ny historia som blir bekant och tar över min gamla historia.

Det blir lite som coop- reklamen; "- Tänk om ekologiskt är det normala och det icke ekologiska är det onormala" då har vi helt plötsligt ett helt annat utgångsläge.

Om jag skapar det nya normala och låter det ta plats så tränger jag ut mitt förflutna. Om jag ägnar all min tid att tala och tänka på det som är och inte det som varit finns det inte en chans i världen att min historia får plats. Mitt nya normala tränger bort det gamla normala.

Har du redan börjat skapa en ny historia eller har du kvar dina ursäkter för att kunna få leva  kvar i din gamla historia?

Hämnd- att vinna

Det är så lätt att tänka att jag ska ge igen. Det är så lätt att gå i motargument för att vinna och få rätt. Hämnden och motargumentet ska återfå min heder och min rätt. När jag får detta har jag vunnit.

När jag fortsätter ett krig gör jag på samma sätt som den jag tycker har startat kriget. Jag för kriget vidare och blir en bärare av en negativ handling. Jag bär den vidare i mig själv, i min kropp, i mina tankar och i mina handlingar. Sinnesron kommer aldrig att infinna sig för jag vill få rätt. 

Väljer jag istället att inte agera på någon annans handling kommer handlingen som gjorts att självdö. Handlingen kräver nämligen en mothandling för att effekten ska överleva. Väljer jag att göra en mothandling har jag också tagit över en konflikt som enbart kommer att få den effekt den avsåg att ge. Jag bär konflikten vidare i mig och konsekvenserna kan få oanade följder i mig, både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

När jag själv väljer istället för att följa vad någon annan valt är chansen större att saker och ting blir som jag vill. 

"Om någon slår dig på din ena kind,

vänd den andra kinden till."

Har du lätt för att gå in i en konflikt någon annan startat eller väljer du ett eget spår att åka i? 

Det ändlösa lärandet

Både mina brister och mina positiva förmågor är en del av mig. Båda är tillgångar. Mina positiva förmågor utvecklar jag och är oftast ganska uppmärksam på att de finns. När det gäller mina brister vet jag om att de finns. Jag är uppmärksam på dessa och jag finner metoder för att förhindra dessa genom att bl.a. ta hjälp av andra eller finna egna sätt att coacha mig själv så att de förminskas.

Men det finns ytterligare ett sätt att ta hand om mina brister.

Ytterligare ett sätt att ta hand om mina brister är att vända mina brister till något positivt. Alla de brister som jag har är också en källa av kunskap. Alla de brister jag har har givit mig en kunskap som jag kan dela till andra. Alla de brister jag har har lärt mig något om mig själv som jag kan dela med andra. Jag har en kunskap om hur man kan agera och vad det får för följder vilket jag också kan ta med mig i min kommunikation med andra när vi t.ex. samarbetar om något. Har jag dessutom hittat ett sätt att hantera mina brister har jag ytterligare en kunskap.

Allt jag gör ger mig erfarenheter och blir min kunskap som jag kan förmedla till andra, vara vaksam på när jag behöver hjälp med dessa eller hjälpa andra med att övervinna.

"Det finns inget som är dåligt, 
det finns bara sådant som ger mig kunskap"

Vad är dina kunskaper om dina bra och mindre bra sidor? Har du hittat ett sätt att använda dig av dina mindre bra sidor på ett positivt sätt?

I relation- min kärlek

Jag har haft en mängd relationer. Både en mängd partner relationer och relationer med andra människor. Att leva är att komma i relation med andra. Jag kan inte undvika det. Jag har också en relation med mig själv. 

Mitt sätt att relatera till andra, partners och mig själv förändras över tid. Under mycket lång tid blev alla mina nya relation en repris på den gamla. Jag återskapade ett gammalt bekant både välkommet och oönskat mönster och resultatet blev det samma. Jag levde i det nya men med mitt gamla sett att se relationen. Jag bekräftade min historia. Resultatet blev det samma. 

Idag vill jag uppleva något annat och jag vill få ett annat resultat. 

Jag startade det nya genom att börja få en vettig relation med mig själv. Jag började att älska mig själv. Detta var nödvändigt. 

För att älska mig själv var jag tvungen att göra mig av med det som höll mig kvar i ett fast grepp, min historia, vilket ledde till att jag själv inte älskade mig själv.

Väljer jag att tala om min historia rör jag mig själv omedvetet och känslomässigt tillbaka till min historia. Väljer jag att tala om idag rör jag mig själv medvetet till min nu situation och har större chans att befinna mig där. Jag vill vara där. 

Jag är tacksam för att det finns ett val och att jag gjort det valet.

Idag har jag en relation, en kärleksrelation  som ger mig oerhörda utmaningar och prövningar. Ingen annan relation har öppnar mig så som denna. Den var utmanande från första gången vi hade kontakt och den slutar aldrig att utmana mig. Jag hoppas att den aldrig slutar att göra det. Jag ör en del av art det blir så.

Nyckeln är att jag för första gången vågar möta mig själv och se på min del i det som sker. Utmaningen är att våga känslomässigt ta in det som sker och den kärleken jag villkorslöst får. Utmaningen är att stå kvar och inte ducka för den bekräftelse jag bjuds på. Det är nämligen så lätt för mig att vifta bort det jag får för att jag själv inte riktigt kan ta in och tro på det som sker. Det handlar om mig själv.

Jag är kär sedan ett tag tillbaka och jag tänker bibehålla den känslan som genom att bekräfta min egen kärlek till mig och att inte ta för givet det jag får. Kärleken är en färskvara och ska hanteras varsamt. Även kärleken till mig själv. 

Jag älskar mig. Jag älskar dig. 

Hur tillåtande är du i att våga älska dig själv? Hur påverkar det dina relationer? 

Jag älskar dig

Hur svårt kan det vara? Bara de tre orden . Det är bara de tre orden som jag behöver säga till någon annan. Tre ord men ack så viktiga. Jag älskar dig.

När jag är förälskad slinker de bara ur. Orden finns där och jag säger det om och om igen. Jag finner alla tillfällen till att tala om det. Jag tar initiativ till det och jag lockar. Jag bjuder till och jag pockar. Jag älskar dig blir som ett mantra. Jag känner mig älskad och jag kan bjuda tillbaka. Jag vill ha något och säger de ord som lockar bäst. Jag ger all min kraft för att få. Just då känner jag verkligen att det finns full ärlighet bakom dessa ord, utan tvekan. 

Sedan går det några år och min kraft falnar. Jag fick det jag ville ha och det blir en vardag. Jag säger det färre och färre gånger, kanske inte alls. Vi håller inte alltid sams och jag kan ibland känna mig inträngd i ett hörn. Jag vet att hon skulle vilja höra det oftare och jag vet att jag skulle behöva säga det oftare. Både för att jag vill höra det själv och för att jag vet att hon skulle vilja känna det.

Men vi har bråkat eller är inte alltid riktigt sams. Vi lägger oss ibland utan att säga god natt. Vi kramas och pussas sällan idag. 

Det blir som orden stockar sig i halsen. Orden ställer helt plötsligt krav. Orden talar till mig och när jag ska säga dessa ord känns det verkligen som jag vill mena det. Därför blir det så svårt. Någon stans älskar jag henne men känner mig hindrad av hur vårt förhållande utvecklat sig. 

På natten ser jag hennes längtan att få höra det. Jag ser henne när hon ligger där i sängen och sover. Jag ser hur vacker hon är när jag tittar på henne. Hon ser snäll och varm ut. Hon är full av kärlek och värme. Precis som jag kommer ihåg det när vi möttes första gången. Just i stunden när hon sover skulle det inte kännas svårt. Men sedan startar dagen och hon vaknar. Vardagen kopplar på igen. Då försvinner mitt mod och min längtan att få säga dessa ord. Orden blir mer som ett krav. Då stockar sig allt igen och jag blir blockerad.

Hur svårt kan det vara att säga dessa ord "- Jag älskar dig!" till någon annan. 

Till våra barn är det mer enkelt. Det känns självklart och utan krav. Så har det alltid varit. Men till vår partner uppstår det ibland helt plötsligt ett problem.  

Kan du säga dessa ord till någon du älskar som partner och vän? Hur enkelt eller svårt är det för dig att säga orden "- Jag älskar dig!"

Förlåt vs Ursäkt

Att be om förlåt vad är det? Jag ber någon annan att förlåta mig. Någon annan ska göra något för mig som jag har gjort fel? Jag vill ha, inte ge. Detta går inte ihop och är precis så tokigt som det låter. 

Vi har så lätt för att använda ordet förlåt som ett verktyg när vi gjort något tokigt. Problemet är att vi därmed inte själv väljer att ge något till någon annan utan att vi vill ha. Var ligger då vårt offer och vår underkastelse? Var ligger då vår vilja att förändra och gottgöra? Handlingen är riktad till någon annan inte till mig själv och leder därmed inte till förändring.

Använder jag orden "- Jag ber om ursäkt" är det en ensidig handling från mig själv till någon annan. Jag ger något till någon annan utan krav om att få något tillbaka. Denna handling är också en handling till mig själv att befriad mig från en skuld. Hur mottagaren sedan väljer att ta emot det är en helt annan sak.

Förlåta, däremot är något som jag själv gör till någon annan för det som den andra kan ha gjort mig. "- Jag förlåter dig för det du har gjort." Jag tar till mig det du gjort och förlåter dig för det du gjort. Hur den andra tar emot mitt förlåt är däremot en annan sak, det är inte viktigt. Förlåtelsen i detta läget är att jag ska befria mig från de konsekvenser jag fått av att gå och bära på något som den andra gjort mot mig.

Ursäkt är till någon för det jag gjort någon.
Förlåt är till någon för det någon gjort mot mig.
Båda är till mig för att läka, kanske för någon annan.

Finns det människor i din närhet som du behöver be om ursäkt till eller förlåta?

Det syns

Mycket tidigt blev det synligt. Mycket tidigt gick det inte att förneka vad det var som var på gång. Mycket tidigt signalerade jag min situation.

Jag trodde jag hade full kontroll och kunde bevara min hemlighet. Jag var övertygad om att jag hade två helt separat liv, livet som den där vanliga arbetande ärliga mannen och hemma pappan och livet med min egen oärliga hemlighet. Livet med det som andra inte visste. Men så här efteråt är det uppenbart hur genomskinligt det var. Jag är övertygad om att fler mycket tidigt såg allt på något sätt. De såg och märkte att jag inte var i balans och att jag inte var genuin. 

Jag var i riktig obalans och det syntes. Saker jag sa. På de sätt jag var och betedde mig. Det var uppenbart. 

De som såg och talade om det för mig förnekade jag allt ända in i kaklet. Jag hade, trodde jag då, för mycket att missta genom att säga som det var. Så här efteråt var det just det jag gjorde, missade allt genom att inte vara ärlig. 

Det handlade inte om rätt och fel och vem som gjorde det ena eller det andra utan bara detta att vara ärlig med vilka känslor jag bar på. Känslor av rädsla och vad jag ville eller inte ville. 

Jag var transparent och hade varit det en lång tid. Det syntes liksom på mig att allt inte var som det skulle och att jag heller inte gjorde som jag brukade. Jag var ofokuserad och begränsad i hela min person. 

Hur genomskinlig är du eller tror du att ingen vet eller har en aning om hur du har det? För dig som kommit ur garderoben vad blev skillnaden? 

Detta är jag

Jag har just nu mina fel och brister. Jag har mina styrkor och fördelar. I denna kropp med denna hjärna där känslor och tankar samlats har gjort mig till den jag är. Jag bär med mig mängder av saker från min historia som gett mig en massa kunskaper och erfarenheter. Jag bär med mig från min historia något som utvecklat mig till mig. Jag bär också med mig känslor som ibland förlamar mig och får mig att vilja fly, förakta, förbjuda och förtränga. Känslor som jag från början inte visste var de kom ifrån. Idag är det min erfarenhet ovh jag vet var de har sitt ursprung. När de idag spökar i mig är det inget bekymmer. De lärde mig att alla vi där ute är mänskliga även jag och att de känslominne som visar sig inte har med idag att göra. 

Jag är jag och tack för det. Med en annan historia hade jag varit någon annan.  Jag är glad och tacksam att jag lärde mig att skilja på historia och nutid och jag är glad och tacksam att jag accepterat att det liv jag haft så här långt är mitt liv. Det skapade mina känslor, mina tankar och mina handlingar. 

När jag acceptera ökar chansen att förändra min nya historia till den jag önskar med nya känslor, nya tankar och nya handlingar. När jag accepterar släpper jag taget i min känslan av att vara ett offer för min egen historia. 

Ur detta kommer allt.

När ska du släppa taget och sluta betrakta dig själv som fången av din historia?