Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

lördag 31 december 2016

Det finns alltid en andra chans Gott Nytt År på er alla och tack för detta år.

Det är något visst med att göra ett avslut och starta om på nytt. Det är något i denna växling som gör det möjligt att utvärdera det som varit för att sedan göra en plan för hur vi vill att det kommande ska bli. Det är lite som att städa huset innan gästerna kommer på besök, det finns allts en möjlighet att göra fint och ordna upp det som varit för att starta om på nytt och bjuda in. Så gör företag varje år genom sina årsbokslut och sina nya uppsatta planer för det kommande året. De ser till att ha kontroll över det som gått bra och det som gått mindre bra samt lägga planer för det kommande året vad man ska satsa på och vad man kanske inte ska satsa på eller helt lägga ner. 

I våra liv har nyåret ungefär samma funktion. Vi får en ny chans, vid en bestämd tidpunkten att göra ett bokslut över det som varit. Ta till oss det vi gjort bra och se över det som kanske gått mindre bra. Ta tag i det vi vill förändra och acceptera det som varit. Varje nytt år men givetvis också varje ny dag är en möjlighet som inte har något att göra med den dag vi lämnat utan bara har att göra med den dag vi nyss startat på samma sätt som just vid ett nytt år. 

När vi väljer att reflektera över det som varit och ger oss en ny förutsättningslös  chans för det som kommer ökar också möjligheten att det också blir så som vi själva vill att det ska bli. Det är detta som just är "the secret".

Länge fattade jag inte jag ägde mina förutsättningar. Jag förstod inte att det jag formulerade också blev min lycka eller min olycka. Jag hade inte greppat att hur jag styr mina tankar påverkar vad jag känner och vad jag gör till och med hur jag kommer att tänka. Jag insåg inte väldigt länge att jag ägde mitt eget resultat och min egen framgång vilken framgång det än är. Jag hade insett att det jag gör påverkar det som blir men inte hur stark min tanke var i det som var eller skulle bli. 

Idag har jag kunskapen men vet att jag ibland behöver påminna mig själv hur jag formar mina tankar särskilt omkring det som handlar om mig själv. Hur hård jag är mot mig själv eller hur jag har svårigheter att tillåta mig själv att acceptera saker eller tillåta mig vissa saker som att göra fel. Hur jag ibland har svårt att få vara just som jag är inte som jag tycker att jag borde vara.

När jag tittar till baka kan jag se att det är saker som blivit bra men också sådant som jag fortfarande behöver bemästra genom att först acceptera att jag inte är mer än det jag är tills dess att jag gör annorlunda och kan bli annorlunda. Att jag i varje stund är en människa att älska oavsett vad jag gör, hur jag ser ut, vad jag tänker eller känner. 

Jag nådde inte ända fram detta år men jag vet att det kommer en andra chans. Kanske inte precis så som jag alltid önskar men chansen finns alltid där, det gäller bara att se den.

Hur förutsättningslös är du inför detta årsskifte? Har du en andra chans? 

Idag är en dag jag reflekterar och minns, funderar och bestämmer hur min andrachansen ska se ut. Jag vet att det kommer en ny dag som är helt öppen och som ger mig möjlighet att göra precis vad som helst. Precis så som jag själv i själ och hjärta vill ha det. 

Gott Nytt År och tack för det år som varit.  Välkommen det nya året med ny kraft och nya möjligheter. Tack för din medverkan att just du följde mig i mina tankar och känslor. 

fredag 30 december 2016

Jag lever i en föränderlig värld

Vi kan inte ta något för givet. Inte ens oss själva. Det som var igår är inte idag och det som är idag är inte i morgon. 

Vi föds och tror att vi lever för evigt men ganska snart inser vi att den tid vi har, har ett slut. Vi har en kropp som successivt förändras från att växa och bli vuxen till att sedan sakta sakta åldras för att i slutet tyna bort. Vi har en hjärna som utvecklas hela tiden förutsatt att vi stimulerar den men som ändå i slutet tappar kraft. Vi har förmågor som vi utvecklar upp till en visa ålder för att sedan successivt avta. Vi gör saker som vi ångrar. Vi möts av svårigheter som får oss att ta nya riktningar. Vi tar till oss slutsatser av det som hänt som får oss att göra nya val i livet. Vi plågas av vår historia och får svårigheter att leva här och nu. Vi oroas av vår framtid som gör det svårt att finna ro i vår nutid. Vi blir beroende av saker som gör det svårt att lita på oss själva. Människor som finns i vår närhet försvinner för att de fattar nya beslut eller för att de dör ifrån oss. Beslut som vi själva fattar får konsekvenser inte enbart för oss själva på samma sätt som andras beslut berör oss. Vi kan i varje stund inte ta något för givet utan vi lever i en värld som ständigt förändras. Vi förändras och andra förändras. 

Svensk idag är inte svensk i morgon. Det som var självklart igår är definitivt inte självklart idag. Människor rör sig på denna jord på samma sätt som de alltid gjort och med detta ändras våra vanor, vår kultur, våra ideal och vår längtan. Med internet sker viss del av förändringen med en nästan omänsklig hastighet snabbare än vi tidigare klarat av att förstå och hantera.

Nya sanningar skapas, gamla försvinner och sådant som var en enorm framgång är idag bara en menupaus i all utveckling. 

Vi kan inte ta något för givet, inte ens oss själva. Så är det och bara tanken att våga acceptera detta ökar våra chanser att leva med detta faktum att vår värld inklusive oss själva är i ständig förändring. Statisk utveckling existerar inte och har aldrig existerar. Vi behöver inse att vi ska bygga vår trygghet på det faktum att vi ständigt utvecklas inte på missuppfattningen att vi aldrig förändras.

Hur öppen är du för förändring? Tar du ditt liv för givet?

Idag är en dag jag inser att allt är föränderligt och det som låser mig fast i denna förändring är mina egna tankar och jakt på trygghet. 

torsdag 29 december 2016

När jag tillåter mig att vara nöjd

Det finns en mängd tillfällen jag borde ta det lugnt, ha tålamod och lyssna på min kropp. När jag känner mig trött eller tillfällen när jag bara vill tillåta mig att ta det lugnt. Tillfällena för att sakta ner är många men det är tyvärr allt för få gången jag verkligen tillåter mig själv att ta det lugnt och att jag samtidigt kan känna mig nöjd med det. Det är som prestation ibland är det enda som räknas. 

Jag behöver prestera för att känna mig lugn och nöjd. Prestera kan samtidigt ta olika former som att göra något för någon annan, göra något som jag vet behöver göras men också att bara göra något till skillnad från att inte göra något alls. Känslan efteråt behöver vara att jag gjort något som fyllt min tid och som känns nyttigt på ett eller annat sätt. Att surfa på Facebook eller titta på filmer känns inte som en sådan nyttighet.

I min kropp lärde jag mig för länge sedan att prestation är något som värdesätts medan att bara finnas till inte var tillräckligt. Det var resultatet som räknades. Hade jag inget resultat att visa upp hade jag inte heller presterat tillräckligt.

Idag råder jag i stort sätt över min egen tid. Jag har ett arbete och en arbetsgivare jag behöver prestera för men i övrigt är det upp til mig vad jag tycker är tillräckligt. Ändå, ändå så har jag inom mig själv en mängd regler som handlar om när jag duger och när jag inte duger. När jag får tillåta mig själv att känna mig nöjd. Prestation är en av dessa. 

Men så ibland har jag inget val. Jag har vid dessa tillfällen inte krafter att göra tillräckligt eftersom min kropp säger ifrån. Vid dessa tillfällen har jag inget annat val utan måste acceptera situationen som den är. Dessa stunder är när jag är sjuk. När jag är sjuk och t.ex har feber inte orkar göra mer än bara vara sjuk. Detta gör mig tillfälligt stressad men direkt när jag försöker göra något säger min kropp ifrån eftersom jag i dessa stunder bara inte orkar och är helt utan energi. Vid dessa tillfällen blir jag beredd att acceptera att jag är sjuk och egentligen inte ska göra mer än att ta det lugnt och se till att bli frisk. 

Detta med att tillåta sig att vara nöjd med det jag själv gör och det jag väljer att jag vill göra eller inte göra är så djupt rotat i mig och besvärar mig ibland. Det är på gränsen till idiotiskt att gamla föreställningar ska få ha en sådan stark kraft i mig. Jag är en människa som i varje stund kan fatta vilket beslut som helst men ändå låter jag mig att styras av min historia och mina gamla föreställningar.

Har du svårt att vara nöjd med det du gör? 

Idag är en dag jag är sjuk och funderar över hur jag kan bryta mina föreställningar om att vara missnöjd. 

söndag 25 december 2016

Det är bara mina föreställningar

Jag har en massa idéer om allt. Jag tror att det är en massa sanningar men det är bara en massa föreställningar. Saker som jag bestämt ska vara på ett visst sätt. Besticken i lådan. Knivarna i stället. Mattan i hallen och bilen på gatan. Föreställningar om ordning och om uppfattningar om vad andra tänker eller känner. Idéer som egentligen inte har någon relevans alls. Det är som en roman påhittad av en författare helt taget från fantasin med inslag från författarens egna erfarenheter, inte sanningar utan erfarenheter. 

När två människor möts kan vi vara säker på att det är som att läsa två olika böcker av två olika författare. Olikheterna är slående på samma sätt som våra föreställningar om livet. Vi bär alla på tankar och känslor som skapar grunden för våra sanningar som i sin tur skapar nya tankar och känslor där alla är föreställningar om hur vi tror att det är och hur vi tror att det ska vara. Just det, hur vi tror att det ska vara eller är.

Med dessa föreställningar som grund kan jag sedan bygga upp hela mitt liv utifrån vad jag tror inte hur det kanske egentligen är. Jag går, många gånger inte till källan för att fråga hur det är utan jag skapar mig en egen uppfattning som jag tar för en sanning. Jag hittar på saker för att skapa någon slags ordning i det som finns omkring mig och ofta på ett sätt som stämmer överens med hur jag vill att det ska vara för att bekräfta mina egna känslor. 

Vår hjärna älskar struktur och ordning, det är bara det att alla hjärnor är olika och därmed blir också ordningen och strukturen olika på samma sätt som sanningarna. Egentligen är det fantastiskt att två människor ändå kan finna ett sätt att leva ihop. Kanske är det för att de hittar en något så när gemensam sanning  att leva efter. 

Jag har levt med en massa föreställningar  om det mesta. Hur mina föräldrar skulle ha varit. Hur mitt arbete borde vara. Hur hemmet ska se ut och vad som är snyggt och fult. Jag har föreställningar om livet och jag har föreställningar andra. Jag har föreställning om saker och jag har föreställningar om hur det inte ska vara. Föreställningar som inte sällan gjort det komplicerat för mig. 

Idag får jag arbeta med att frigöra mig själv från mina gamla sanningar och vara noga med att urskilja vad jag själv tycker och när jag inte sökt mig direkt till källan för att veta vad som är sant eller inte.

Är du medveten om dina egna föreställningar?

Idag är en dag jag räknar varje föreställning jag har för att uppmärksamma mig själv. 

lördag 24 december 2016

Inget behöver bli som jag önskar att det ska bli

Idag är det julafton. Många har fokus på detta även fast det för en del inte är en del av deras religion. 

Julafton är för många något magiskt. Magiskt på så sätt att julen rör om i våra sinnen. Längtan, ånger, besvikelse, förväntan, skuld och glädje. Hat, iver, lust, avkoppling, stress och katastrof. Vi berörs på ett eller annat sätt. Alla har vi beröringspunkter till julen som påverkar oss i olika riktningar. En del har mer med vår historia att gör andra har starka kopplingar till nutid.

För mig var julen en mix av olika känslor och väldigt tidigt förenat med obehag. Det blev aldrig som jag förväntat mig. När jag själv blev förälder försökte jag kompensera detta samtidigt som mina barn egentligen inte behövde kompensation utan enbart den bekräftelse de generellt behövde inte den bekräftelse jag saknade. 

Julen vill vi ska vara på så många olika sätt och med olika typer av seder allt efter vad vi själva vuxit upp med. Vad är det egentligen vi vill bevara. Rutinen som kan få oss att känna oss trygga eller jakten på det vi aldrig fick? Oavsett, påverkas många av oss starkt av julen. 

Hur påverkad är du av detta med julen? 

Idag är en dag jag är öppen för vad som helst. Inget behöver bli som jag tänker att det ska bli. 



fredag 23 december 2016

På resande

Sitter här nu och väntar på att komma iväg. Resa någonstans. Ge mig iväg till något annat och något nytt. Samtidigt känns det skönt att resa bort från något annat. Resa bort från allt det som fyllt min vardag en mycket lång tid. Jobb, möten, volontärt arbete, fritiden, annat arbete, måsten, saker som jag behöver göra upp med och saker som kanske är uppgjorda. Bort. Men nu ska vi iväg till något som jag längtar efter att göra och jag ska göra allt för att det ska bli bra och allt börjar och slutar med mig själv.

När jag växte upp var detta med att komma iväg en stressfaktor. Det gällde att alla skulle komma iväg och det var min pappa som på något sätt tog ansvar för att det skulle ske på rätt sätt och tillräckligt fort. Han jagade på oss andra så att stämningen inte sällan blev eländig, ja till och med förjäklig. När alla sedan var klara stod han där i kalsongerna och hade inte ens börjat att göra sig klar. Idag känns den situationen komisk ich som tagen från en buskis.

Just detta beteende har jag fostrats med och detta beteende har jag ärvt. Jag kan i stunder bete mig på liknande sätt och ibland undrar jag om mitt sätt ibland blivit en kopia av detta beteende. Detta retar mig varje gång och jag blir så förbaskad över att detta håller sig kvar som om jag inte själv ägde mig själv. Jag jagar upp liknande stress i just liknande situationer och när vi ska iväg. Någon slags självpåtaget ansvar. Komma i tid har blivit en grej. 

Jag förstår inte varför jag inte rest mer för när jag är i resande känner jag att det spritter i kroppen av nyfikenhet, när jag väl är iväg. Det finns en frihet och ett villkorslöst uppvaknande i att komma iväg. Det känns som resan säger mig att allt är möjligt. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till situationen med ett nytt jobb, nya vänner och i samband med att en relation har tagit slut. Kanske är det ett sätt att fly kanske och att jag först då bryter blockeringar som jag fastnat i. 

Hur förhåller du dig till resandet. Är det lustfyllt eller ångestfyllt?

Idag är en dag jag reser och reflekterar.

torsdag 22 december 2016

Mina attraktioner för mig och förgör mig

Jag attraheras av jul, julstämning, köpa julklappar personligt, god mat, sötsaker, ha ett arbete, vara i ett sammanhang, ha möjlighet att välja, att jag är man, vänner och gemenskap, överraskningar och att sjunga. Jag attraheras av sommar och sommarstället, jämlikhet, trygghet, skönhet och gamla bilar. Jag attraheras av Sverige och den svenska skolan dess sjukvård och att det är enkelt att ta sig till jobbet. Jag attraheras av att kunna arbeta frivilligt för andra och jag attraheras av att vara med min kompis idag 11 år. Jag attraheras av att stå och titta på hockey när han spelar och träffa hela hans familj. Jag attraheras av mina barn som kämpar för att uppnå det de vill  och deras jakt på kärlek i livet. Jag attraheras av att mina barns mammor finns där för dem. Jag attraheras av kärlek och förälskelse. Jag attraheras av att jag fortfarande känner mig ung och att jag reflekterar och känner. Jag attraheras av sällskap och samtal, lösa problem och  finnas för andra. Jag attraheras av möjligheten av att be om ursäkt och förlåta. Jag attraheras av att göra bra affärer och inte slösa. Jag attraheras av uppmärksamhet och bekräftelse. Jag attraheras av alla de möjligheter jag har. Attraktionen leder mig i alla dessa riktningar och många fler.

Men!

Jag attraheras också av kaos, osäkerhet, misstro och själviskhet. Jag attraheras av vemod och djupa dalar, ilska och reaktion. Jag attraheras av negativa tankar och problem. Jag attraheras av oro och svårigheter att förlåta mig själv. Jag attraheras till att bli pratsjuk och tråkig, petig och underlig. Jag attraheras till att bli velig och egensinnig. Jag attraheras till att bli nyfiken och bråkig, feg och rentav tramsigt. Jag attraheras till att bli lite påflugen och mästrande. Jag attraheras till att bli godtrogen och prestigekänslig till och med envis.

Allt jag attraheras till definierar mig och jag attraheras till detta av någon anledning. Jag attraheras till det jag idag attraheras till för jag vill eller i mitt omedvetna för att jag lärt mig ett särskilt beteende. En del attraktioner är bra för mig en del attraktioner tenderar att bli väldigt dåligt för mig. Attraktionen försätter mig i tillstånd av kärlek och värme eller dess motsats. Allt för att jag inne i mig söker olika typer av känslor och bekräftelser. Medvetet eller omedvetet. Det medvetna kan jag styra men det omedvetna äger jag inte förrän jag väljer att reflektera över vad som sker och minska på min egen omedvetenhet.

Vad attraheras du av? Berätta gärna, bara det att berätta är första steget till reflektion.

Idag är en dag jag tar tag i en attraktion som besvärat mig och reflekterar och söker dess motsats. Min reflektion idag är snål och byter ut den till ekonomisk.

onsdag 21 december 2016

När jag attackerar

Orsakerna kan vara många. Jag kan leda mig dit själv eller bli styrd av någon annan. Det blir som ett barn som bara inte vill och skriker sig hes, fäktar med armarna och lägger sig på golvet i raseri. Jag vill bara inte men tvingas ändå in i hörnet och ser ingen annan utväg än att slå mig ut och reagera starkt. Vissa av oss blir arga och skriker andra blir riktigt våldsamma. Fler blir precis tvärt om och tystnar eller blir undvikande. Vi har olika sätt att försöka ta oss ur situationer som vi inte kan hantera och där vi upplever att vi hamnar i låsta lägen och i en känsla som vi inte vill känna. Minnen från förr som vi bara inte vill komma tillbaka igen till. Känslor av att vara nedtryckt, känslor av att vara pressad, känslor av att känna sig låst och styrd. En mängd känslor som vi kan identifiera eller som vi inte förstår men de finns ändå där och låser oss på ett sätt som gör att vi bara ser en väg. 

När det blir så här är det inte något som enkelt passerat vårt intellekt utan det som sker har tagit oss direkt från en känsla till en handling. Nej! Nej! Nej!

När vi lugnat ner oss och adrenalinet krupit tillbaka blir det lugnt och den ångest eller starka känsla vi kände då har kanske förbytts till skuld för vad som egentligen hände. Saker vi sagt eller gjort. Sådant vi egentligen inte menade men som blev det försvar vi hade kvar att hantera. Just då handlade det om att rädda liv. Rädda oss från den känsla vi så definitivt inte vill uppleva igen. 

Vi drivs och låter oss drivas i riktningar vi varit i förr och som vi ogillar. Vi kan ibland, som en stark magnet dras till det som oroar samtidigt som vi ändå känslomässigt vill göra allt för att inte möta det som skrämmer oss och som skrämt oss sedan gammalt.

Jag möter mig själv som främst i mina svagaste stunder med mina djupaste känslor. Jag kommer bara inte undan och blir i dessa stunder väldigt naken.

Vägen ur är att reflektera och söka det som skrämmer mig för att hitta andra utvägar. Andra sätt att hantera och acceptera det som sker. Söka pausen för att med mina tankar hitta andra svar på mina reaktioner än de jag i min egen obalans väljer.

Finns det situationer du känslomässigt har väldigt svårt att hantera och som får dig att agera på sätt du inte önskar.

Idag är en dag jag accepterar det som hänt och försöker träna mig att göra annorlunda genom att bli mer medveten om mig själv och det jag gör.

tisdag 20 december 2016

Gör mig snygg

Dagen, som i det närmaste var den mörkaste dagen på året kändes laddat med ord som trött, fult och meningslöst. Jag kände som allt jag gjorde blev fel på ett eller annat sätt. Mina känslor låg före mina tankar och mina handlingar var snabba på att supporta. Allt bekräftade egentligen vad jag känt ett tag. Jag såg det men kunde inte göra något åt det. Jag hittade en massa fel hos andra men insåg snabbt att de fel jag behövde ta hand om var mina egna. 

I bland gör jag som andra, jag går och klipper mitt hår. Oftast är det så att jag helt plötsligt känner att mitt hår är för långt och då måste jag bara gå och klippa mig. Jag har märkt att intervallen blir kortare och kortare så nu är det ca 1 1/2 mån mellan gångerna. Jag har också förmånen att ha en frisörska som tar emot mig några timmar efter att jag ringt. 

Jag brukar komma dit, sätter mig ner i stolen och tittar på mig själv i spegeln. Sedan sitter jag där och inser att det verkligen är dags att klippa mitt hår. Sällan känns jag så oattraktiv som just i dessa stunder. Jag kommer på något sätt inte undan att inte titta på mig. Jo jag vet om vi älskar oss själva så har håret ingen betydelse men det är samtidigt det som är problemet särskilt i dessa stunder. Jag ser mitt åldrande, jag ser min numera avlidna far jag ser en massa historia. 

Varje gång säger jag till min frisörska att göra mig snygg igen. Hon klipper och vi talar om en mängd viktiga saker som handlar om livet. Jag tror att vi båda har utbyte av vår träff. Vi vet på något sätt att vi gillar varandra och vi känner just i stunden kärlek till standard som vänner. Hon kommer från Iran och har en massa intressanta tankar om livet.

Hon jobbar hårt med att göra mig snygg och vi skrattar och känner kärlek i mötet. 

När jag går därifrån har jag på något sätt tagit ett rensande bad för att bli ren från styggelser som brister i självuppfattning och brist på kärlek. Jag har fått mitt hår och frisyr tillfixat och jag har fått ett utseende som jag kan acceptera, möjligtvis älska. Kanske är det min självkänsla och min vänskap jag boostar varje gång jag kommer dit och inte direkt mitt hår. Den injektion jag får sammantaget, får mig att leva upp igen.

Hur gör du när du känner att det sviktar inombords och du inte klarar av att bära upp dig själv?

Idag är en dag jag känner tacksamhet för de möjligheter som ges till mig.

måndag 19 december 2016

Det jag borde och inte borde ha sagt

Jag trodde du skulle. Jag tänkte att du förstod. Jag tänkte du visste. Nu tror jag att han tänker...Jag känner att detta kommer att bli kaos. 

Vi utgår ifrån att den andra vet saker om oss utan att egentligen tala om vad vi vi själva tänker och känner. Mej veterligt är det ingen av oss som är tankeläsare. Detta betyder att det vi tänker eller känner kan den andre omöjligt veta något om vi nye tala om vad som sker inne oss. Vi har ingen chans annat än att gissa vad den andra tänker eller känner och när vi gissar kan vi med säkerhet veta att vi kommer att ha fel på ett eller annat sätt. 

Detta låter ju enkelt. Det vi känner eller tänker berättare vi för de vi vill ska veta för att det inte ska bli missuppfattningar. Samtidigt vet vi att det kan vara svårt att berätta sådant vi själva tänker och känner i rädsla för reaktioner. 

Samtidigt att inget säga och det faktum att den andre inte är tankeläsare innebär att jag processar allt inom mig själv och skapar fantasier som inte har med verkligheten att göra. 

Eftersom andra inte är tankeläsare och vi själva är hemliga samlar vi istället alla våra föreställningar inom oss själva och skapar på det sättet ytterligare tankar och känslor som vi får svårt att hantera. 

Der kan bli en briserande bomb som exploderar eller imploderar och där både vi själva och andra kan bli skadade. 

Jag vet att jag ibland i vissa sammanhang håller vissa saker inne i mig alldeles förlänge samtidigt vet jag i stunder att jag ibland behöver hålla inne mina hästar mer än vad jag gör. 

Hur hanterar du dina egna reaktioner inne i dig? Är du en person som håller inne vad du tänker och känner alldeles för länge eller är du en person som reagerar lite för snabbt ibland? 

Idag är en dag jag funderar och känner efter vad jag borde ha sagt för länge sedan och det jag kanske aldrig borde ha sagt. 




fredag 16 december 2016

Jag överlåter till någon annan

Vad vi verkligen ogillar är förändring. Vad det stökar till i vår hjärna varje gång vi kommer i en situation där det sker en förändring. Vad ska nu hända? Jag vet vad jag har men definitivt inte vad jag får även fast det jag ser fram emot är spännande och något jag skulle vilja så vet jag definitivt inte vad som kommer att hända däremot vet jag vad jag har och vad jag kommer att lämna.

Kanske är det också därför vissa ibland hävdar att det kinesiska tecknet för kris är samma som för tillfälle. Förändringen skapar kris men också tillfälle eller möjlighet till något annat. Jag rycks ur en sanning, hamnar i ett vakuum men förs sakta till en annan sanning. 

Hjärnan vill ha kontroll för att veta om något är farligt eller ofarligt. Ovetskap är hjärnans störst ovän. Ovetskap skapar risk för fara. 

Jag befinner mig nu i en förändring och det blir tydligt när jag saknar tilltro till det som ska ske sedan hur det sätter igång både tankar och känslor. Magen blir i oro och osäkerheten ökar. Självkänslan tappar fart, spiralen går mer neråt för varje steg jag tar. Det ena följer på det andra och saker faller inte till min egen fördel. Allt har en tendens att söka sig till ett negativt flow.

När detta pågår vet jag att jag lämnat över beslut till någon annan istället för att äga besluten själv. Jag låter någon annan tala om vad som ska bli mina alternativ istället för att jag gör det själv. Jag skapar ett beroende som jag kan agera mot istället för att ta hem mina egna beslut och min egen vilja. Jag kan inte ändra andras agerande men det blir precis det jag försöker göra i samma stund  jag överlåter mina beslut till någon annan och ger mig själv möjlighet att kritisera det någon annan gör. 

Nyckelord är tålamod, beslutsamhet, egen vilja och tydlighet. 

Lämnar du över dina beslut till någon annan och styr mer med ditt humör än med din egen vilja?

Idag är en dag jag jag styr min egen båt.

tisdag 13 december 2016

Lust att leva

Vad har vi lust med? Vad är det som gör livet värt att leva? Vilken lust känner jag dagligen som gör att det känns inspirerande och kul? Hur gör jag för att möta upp och se till att skapa mig den lust jag behöver för att dagen ska gå runt?

I en själ som har balans är lusten en naturlig del. Lusten bara finns där och lever i samklang med de tankar och känslor jag har i övrigt. Det är när obalansen finns närvarande olusten får grepp om oss och får oss att gå in i ett påtvingat viloläge. Lusten är själens adrenalin och ger oss den där extrakraften. Kraften för att lyckas men också kraften för att driva vidare. Lusten är den stålfjäder som ser till att få oss att gå upp på morgonen men glädje och söka det vi villa ha. Lusten är motsatsen till uppgivenhet. Lusten är min motor fritt från måsten. 

Lusten har varit mitt sätt att driva på och mitt sätt att skapa det jag trott att jag behöver. Ibland har lusten även drivit mig i fel riktning och skapat mig behov utanför mig själv som jag blivit beroende av. Kanske är det också det jag känt ett tag när jag tappat balansen, känslan av att jag inte kan få min drog. Känslan av att resultat uteblir, då smiter också lusten ut samma väg. Just där i mellanrummet mellan då och sedan har jag ibland svårt för att hitta nu. Jag dras till då för det är bekant och blir osäker på sedan och om jag ska kliva på detta tåg. 

Jag vet hur lusten kan driva mig i en mängd riktningar och få mig både lojal och otrogen. Jag bet att lusten har tendenser att bli mitt vapen där jag tar tag i all den bekräftelse jag kan få. Inte alltid att det är bekräftelsen jag behöver men det är den jag famlar efter.

Har du lust i livet och vad får dig att vilja vakna varje dag? Befinner du som jag ibland att du verkligen inte har lust och istället enbart drivs av måsten? Vilka strategier flyr du in i när du tappat balansen?

Idag är en dag jag känner efter vad jag egentligen har lust till. 

söndag 11 december 2016

Var är min ledare?

När vi föds behöver vi en ledsagare och ledare. Vi behöver någon som tar hand om oss. Vi behöver veta veta vad som är rätt och fel så vi får en bra start i livet. Vår mamma och vår pappa är de vi ser upp till och tror på. Det finns starka band som inte syns men ändå finns där. Band som får oss att känna tillit och våga följa. Ibland blir inte tilliten den vi kan hoppas på, ändå slutar vi aldrig hoppas på våra ursprungsledare. 

Allt eftersom vi växer upp tar vi mer och mer kommandot över vårt eget liv allt efter vad vi lär oss och ju mer vi ser oss som en egen individ. Det vi lärt oss direkt eller indirekt blir det som leder oss i livet. Detta betyder att vi tar med oss i livet sådant andra lärt sig och fått som vanor och som de lär ut vidare. Vi och andra lär ut saker till våra barn från vår egen historia och det som vi lärt oss och den vi blivit. De svårigheter vi upplever och inte löser är också de vi bär vidare olösta.

När vi märker att saker inte blir så som vi önskar har det troligen att göra med att vi i vissa delar inte blivit den ledare vi borde för oss själva. Vi har lärt oss saker som leder oss i riktningar som ibland blir tokiga för oss. 

När vi inte själva leder oss rätt behöver vi ibland någon som kan leda oss i en annan riktning. En riktning som kan vara bättre än den riktning vi själva valt. Vi behöver, för ett tag ett tillfälligt föräldraskap. En förälder som leder oss rätt.

Ibland är jag inte den ledare jag borde, för mig själv. Jag märker hur jag känslomässigt styr mig, medvetet eller omedvetet fel och i riktningar som jag inte borde. Jag vill inte men ändå sker det. 

Saker jag säger, sådant jag gör eller det jag tänker. Jag ser det pågår men kan ibland inte stoppa det. Det bara sker och jag själv blir åskådare till hur jag leder mig fel. 

Hur medveten är du om dina egna felsteg och beteenden? 

Idag är en dag jag accepterar att jag går fel som ett första steg att gå rätt. 

lördag 10 december 2016

Tvivel och tålamod

När jag tvivlar upptas min själ av oro och bekymmer. När jag tvivlar har jag en vilja att saker ska ske snabbare än det sker. När jag tvivlar vill jag styra min omgivning mer än vad som är möjligt. 

Mitt egen tvivel låser fast mig i positioner där jag hindrar min egen utveckling. Tvivlet blir ett svar på tron på min egen eller andras förmåga. 

Jag har många gånger tvivlat både på min egen förmåga men även andras. Jag har haft egna uppfattningar om vad som är rätt och vad som är fel. Jag har tvivlat och gör det säker fortfarande  i perioder på min egen framtid och om min egen situation vilket försatt mig i känslan av osäkerhet och olust. Jag har föreställningar som ibland griper tag i mitt mående och håller mig kvar i positioner jag önskade jag slapp. 

Men tvivlet är bara brist på mitt eget tålamod. Tålamodet att vänta in och se vad som händer. Tålamodet att våga stå kvar i det som känns. Tålamodet och tilliten till att det ordnar sig. 

brist på eget tålamod vill jag påverka och påskynda förloppet på ett sätt som inte alltid blir till min fördel. 

Med tålamod handlar det om att vänta in och låta det som sker ha sin gång. Med tålamod handlar det om att ha tillit till att saker och ting kommer att ordna sig oavsett om det handlar om mig själv eller andra. 

Hamnar du i tvivel och i så fall klarar du av att vänta in eller tappar du ditt tålamod? 

Idag är en dag jag tillåter mig tvivla men jag väljer att inte agera på det. 

Mitt samtal med mig själv

Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde mitt namn. Tillkomme mitt eget rike.Ske min vilja såsom i himmelen, så och på Jorden. Mitt dagliga bröd giv mig idag; och förlåt mig mina skulder såsom ock jag förlåta dig mig skyldiga äro.Och inled mig inte i frestelse, utan fräls mig ifrån ondo, ty riket är mitt och makten och härligheten i evighet. Amen 

Idag har jag valt en mycket känd bön som finns i den protestantisk kyrkan och som använda i nästan varje gudstjänst. Som ni ser har jag skrivit om den lite. 

När vi väljer att se varje del i det religösa budskapet som något som riktas till oss själva blir det tydligare och lättare att förstå även för oss icke troende. Vi kan bortse från det religösa och lyssna till vad som sägs.

Helga mitt namn handlar om att vi ska vara försiktiga med hur vi brukar oss själva och vårt namn. Tillkom mitt rike handlar om att ta han om det som finns omkring mig. 

Ske min vilja att göra valet att våga följa det jag vill inte det som frestar mig. Vi ska vara tacksamma för det vi får och ha mod att förlåta våra egna skulder på samma sätt som jag ska förlåta andra. Undvik ondska och detta sammantaget ska göra att jag kommer att leva ett bra liv.

Lite så tänker jag när jag hör bönen. Hur tänker du? 

Allt handlar om att jag ska vara medveten om mig själva och göra det jag kan så att jag befria mig från sådant som kan förgöra mig då kommer jag att leva ett bra liv. Jag behöver varje dag påminna mig om det som kan förgöra mig och lära mig att komma ihåg de regler omkring livet som kan rädda mig genom denna bön. Bönen som handlar om samtalet med mig själv. 

Min blogg är en del i mitt liv som handlar om samtalet med mig själv. Rutiner under dagen är den samma. Jag behöver ständigt påminna mig om vad det är som är viktigt för mig för att jag ska kunna leva ett bra liv. Jag vet mina brister.

Vilket samtal har du med dig själv? Vad behöver du påminna dig om för att inte falla tillbaka i gamla spår där du inte vill vara? 

Idag är en dag jag påminner mig själv om vikten av att ha fungerande rutiner som för mig i den riktning jag själv vill gå.

En känsla av svårmod

Ibland passar inte bitarna ihop. Mina pusselbitar ligger där på bordet och det känns som ingen av bitarna, för stunden passar ihop. Alla känns konstiga och jag har svårigheter att se helheten. För många förgade blå som himmelen där alla tycks lika. Ingen riktigt tydlig kontur som jag kan börja med och som jag sedan sakta kan bygga upp en sammansatta bild från. Det är som det finns en massa möjliga trådar i mitt liv men jag vet inte hur jag ska göra för att knyta ihop dem.

I dessa lägen har självkänslan fått sig en törn. Det är som att surfa men utan de vågor som kan driva mig framåt. Strömmen tar mig längre och längre ut till havs utan att hitta den minsta lilla våg som skulle kunna föra mig i en annan riktning. Jag tar tag i det som bekräftar min brist på självkänsla och för mig själv längre bort från min egen önskade bild av mig själv. Jag ser hur mitt beteende saknar attraktion men känner i stunden att jag har stora svårigheter att bryta det som pågår. Jag märker hur jag väcker andras känslor att ta avstånd, att vilja hjälpa eller att se sin möjlighet till attack. Jag blottar flera öppna sår,  känsliga för beröring.

Ibland är det mer enkelt att få kontakt med sina egna motgångar än det som faktiskt finns att vara tacksam för. Ibland är motgångens kraft större. 

Det är ok att det är så. Jag behöver bara dra mig tillbaka för att slicka mina sår, samla ny kraft för att sedan komma ut igen och fokusera på det som bekräftar och det jag kan känna en tacksamhet för.   Inför mig själv visa på det som finns i mig som handlar om min egen kärlek, tillit och bekräftelse av mig själv men också det som andra faktiskt visar. I stunden finns inte de monster som jag gärna tror mig se. Det baktankar jag så gärna vill fokusera på finns inte och skulle det vara så, vad har det för betydelse så länge jag själv har tillit till mig själv. 

Varje stund spiralen letar sig neråt är det för att försöka ta tag i minnen från förr. Ta tag i sådant som då bekräftade min brist på värde. Väcka till liv gamla känslor.

I veckan var mina tankar mer ner än upp och det är ok. Jag vet vilka spöken jag kämpar med.

Har du dagar där du inte är dig lik. Dagar där du för en stund tappar fotfästet och blir osäker på var du ska placera foten i ditt nästa steg? Kan du komma åt vad det är som får dig att tveka, vad det är i dig som berörs och som gör dig osäker och svag?

Idag är en dag jag tillåter mig att se inåt för det är där jag kan hitta det som tillfälligt får mig ur balans. 

torsdag 8 december 2016

Det bästa eller det enda

Det bästa jag kan göra eller det enda jag kan göra. Vilket är det för dig? 

Vi har alltid något vi inte kan klara av fullt ut ändå gör vi det bästa vi kan. När vi gör det bästa vi kan utgår vi ifrån att vi inte alltid kan hantera allt men att vi i stunder gjort det bästa försöket. Vi inser att vi inte kan prestera de hundra procent vi kanske borde men hundra procent av det bästa vi kunde.

Jag vet att detta är svårt att ta in men i varje stund utgår vi ifrån vad vi vill göra och försöker sedan gör det bästa vi kan utifrån vad vi vill göra. Kanske når vi inte ända fram för att något hindrar oss på vägen. Det kan vara en mängd saker som kan vara kopplat till stress, vår historia, vår dagsform, ja en mängd saker. Ingen människa gör det sämsta den kan inte ens den som gör de mest illvilliga saker utan de gör det bästa de kan eftersom de inte kan göra bättre i det tillstånd de är just i stunden. Jo jag vet detta är nästan omöjligt att ta till sig. 

Vi är medvetna men klarar inte att nå dit vi vill och önskar och vi kanske inte heller har mod att erkänna det. 

När det vi gör är det enda vi kan göra handlat det om att vi i situationen inser att av de val vi för stunden har är det val vi gör det enda vi kan göra. Antingen för att andra val är ännu värre eller för att vi inte vet något annat. Vår världsbild är en annan jämfört med den världsbild den som bedömer oss har.  Det enda vi kan göra är för stunden inget annat än ett val.

Skillnaderna är hårfina men kan hjälpa oss att både förstå oss själva och de val vi faktiskt gör men också att förstå den andre.

Jag har gjort en mängd saker som många i olika situationer inte alls förstår. Detta har skapat konflikter inte minst i mig själv i form av skuld och skam.

Kan du se att det finns saker som du gör som har sin grund i att det är det bästa du kan göra eller det enda du kan göra?

Idag är en dag jag förlåter mig själv och andra för det är det bästa eller det enda jag kan göra.


måndag 5 december 2016

Jag är vägen sanningen och livet

Jag är vägen sanningen och livet. Läs det flera gånger. Jag är vägen. Jag är sanningen. Jag är livet. Jag: vägen, sanningen och livet. Jag innebär vägen, sanningen och därmed livet. 

Vad är det du läst och hur tolkar just du det? 

Ett kristet budskap från Bibeln? Du kan välja det att se det så och då har du kanske också låst dig och har svårt att ta dig därifrån och istället se budskapet.

Du kan också välja att läsa just på det sättet det står. 

Jag, mitt jag i kontrast till mitt ego. 

Jag är vägen. Detta betyder att om jag lyssnar till mitt inre jag och på mitt genuina jag så är det vägen.

Jag är sanningen. Om jag lyssnar till mitt inre jag så är det också min sanning där ärligheten är min väg. 

Jag är livet. Håller jag mig till att lyssna på mig själv och vara ärlig mot mig själv är det också livet och det liv som kommer att vara bra för mig. 

Så Jag är Vägen, Sanningen och Livet. 

Hur läste du texten denna gång? 

Vi väljer hur vi tolkar texter och vad andra säger och gör. Vi är snabba på att kategorisera och sätta saker i olika fack. Vi dömer ut sådant som kanske både är intressant och viktig för oss och för vår egen utveckling. Svaret på de frågor som vi kanske söker. 

När jag valde att lyfta min blick förbi och över det jag först såg öppnades också nya svar som jag aldrig tidigare sett. Jag fann meningen med sådant som kom till mig istället för att förkasta det jag jag trodde att jag såg. 

Det finns budskap och intryck jag kan ta till mig överallt om jag bara väljer att vara öppen för det och tillåta mig att se det. 

Har du lätt för att dra snabba slutsater som kan innebära att du inte är öppen för  att se det på annat sätt?

Idag är en dag jag tänker på hur mina tankar ibland leder mig på villospår. 


söndag 4 december 2016

Tänk vad du tänker

Vår hjärna är full av tankar. Stora mängder tankar som vi har varje dag, varje minut och varje sekund. Tankar som handlar om just nu men också tankar som handlar om sådant som varit och oro för det som vi tror ska komma. Tankar som vi är medvetna om att vi tänker och tankar som vi är omedvetna om att vi har. Tankar som handlar om saker som sker direkt men också tankar som omedvetet styr oss i särskilda riktningar. Riktningar som handlar om saker vi känner oss trygga med, saker vi känner igen, saker som får oss att känna kärlek, men även sådant som kan uppfattas som fel eller otryggt av andra kan vara sådant vi själva omedvetet refererar till kärlek och trygghet. Vi dras till sådant som speglar vår egen historia. Vi söker en partner lik någon vi tagit intryck av i vår historia. Vi tar till oss beteenden likt sådant vi upplevt och som vi lärt oss. Vi dras, som en magnet till gamla upplevelser som känns igen. Minnen från förr som känns tryggt.  

Allt detta är en del av det vi tänker i kombination med vår fantasi som för oss långt bort från oss själva, iväg i riktningar mot land där det finns oro och förfäran, längtan och bekräftelse, drömmar om något annat och någon slags ro i vår kropp. 

Jag far fortfarande iväg i mina fantasier och drömmar. Jag flyr till platser som inte finns och till minnen som leder mig fel. Jag är alltid i min egen verklighet men kanske inte alltid i den verklighet jag borde vara. Mina tankar och känslor för mig ibland på villospår.  

Vad tänker du på? 

Idag är en dag jag tänker på vad jag tänker och noterar hur det påverkar mig. 

lördag 3 december 2016

I skuggan av mitt jag

Vi misslyckas. Vi har misslyckats många gånger. Vi misslyckats med vissa saker om och om igen. Saker vi vet att vi inte ska göra men ändå gör. Saker vi till och med känner att vi inte borde göra men ändå gör. 

Det är ok att misslyckas. Det är ok att misslyckas om och om igen. Det är ok. Vi är inte mer än människor och vi har våra egna skils. Saker som har fått oss dit vi är idag. Saker och händelser, val och beslut som fört oss i en riktning. Sådant som kan kännas konstigt för andra men som för oss själva är en del av det normala. Allt är inte saker vi fullt och fast älskar men de finns där och allt är en del av oss som vi sakta behöver acceptera. I de bästa av tider lyckas vi acceptera och våga visa det som egentligen är vi, även för andra. Men en del når inte ända fram utan döljer sig bakom vår mask. Döljer sig så att vi kan visa ett annat yttre än den vi egentligen är. Döljer sig i våra beteenden och i vår skugga. Döljer sig i rädslan att andra ska ogilla den vi egentligen är. 

Alla har vi en skugga där det göms något. Saker som inte nödvändigtvis behöver vara dåligt men givetvis också kan vara det. Saker som vi inte tycker om. Saker som vi är rädda för att visa i rädslan för att inte bli älskade. Sådant som vi kanske länge bevarat som en mycket viktig hemlighet. Utelämnat och gömt bakom vår mask som vi tror skyddar oss för det vi inte vill att andra ska se. 

Vår egen hemlighet. Vår egen lilla vrå som ingen annan får tillgång till. 

Samtidigt är vi rädda för att bli avslöjade. Rädda för att någon annan ska veta. Rädda för att något ska läcka som skulle kunna kullkasta hela vår existens. 

Men det är ok, det du går och bär på. Det är ok. Bördan är en del av dig.

Så länge du inte accepterar den börda du vill skydda har du inte heller accepterat den du egentligen är, dina tankar, känslor och handlingar. Då har du inte nått ända fram i att älska dig själv. Men det är ok, du kommer en dag att förstå bättre. 

När jag kan föra min egen kärlek till mig själv, längst in i min egen kärna. Längst in i mig. Först då älskar jag hela mig själv utan skuld och skam. Först då kan jag lägga ner kampen mot mina egna monster och det jag ser, som ingen annan ser. Först då är jag ett med mitt jag fritt från egots kraft. 

Jag kämpar än, med mina inre monster men jag märker sakta, när jag närmar mig mitt eget accepterande att dess kraft avtar och monstren bleknar. 

Hur nära eller långt ifrån är du att acceptera det du gömmer i skuggan av dig själv? 

Idag är en dag jag sakta tänder det ljus som ska få mina monster att blekna. 

onsdag 30 november 2016

Jag har brist på minne

Det är inget fel på min dator det är bara det att den har brist på minne. Datorn har alldeles för länge varit igång och använts utan att rensas på en massa cashfiler, loggfiler, oviktiga filer och systemfiler. Den är också fylld med en massa både bra och dåliga bilder och en del dubbletter finns det samt en massa onödiga dokument, program och annat som jag skulle behöva ta bort. Som min dator är just nu blir det svårt att få den att fungera som den ska. Processerna tar lång tid och fläkten i datorn går på högvarv för att klara av att kyla av alla processer som pågår, en del helt i onödan. Jag skulle verkligen behöva göra en återinstallation så att jag får bortrensat en massa ur minnet. 

Ungefär så fungerar en dator och det är just det vi behöver göra när den börjar bli trött, vi rensar bort sådant som upptar minnet och i vissa delar eller för hela datorn gör vi någon slags ominstallation.

När det gäller vår hjärna, som är vårt eget minne men också vår dator, fungerar det på samma eller på liknade sätt. Ibland tar vårt minne slut eller så har vi en massa processer som upptar vår hjärna som gör att en del annat inte fungerar alls eller att det rent allmänt går väldigt trögt. Minnen från förr. Trauman och händelser som vi inte riktigt gjort upp med och som vilar kvar i oss och får oss att agera sämre i nutid. Tankarna får oss att fokusera på dåtid eller framtid fast vi egentligen skulle behöva fokusera på det som sker just nu genom total närvaro. 

Med datorn använder vi inland olika rengöringsprogram för att rensa bort sådant som upptar onödig plats. Precis på samma sätt behöver vi göra med vår egen hjärna. Vi behöver arbeta på olika sätt för att skapa hjärnkraft för det som pågår här och nu genom att rensa bort sådant som stör. För att lyckas med detta finns det en mängd olika typer av metoder man kan använda sig av. De flesta av dessa handlar om att släppa kontrollen, acceptera, förlåta och be om ursäkta. Vissa har dess program på gång ständigt andra känner inte till dessa. Några behöver bli påminda om bra program och hur viktiga de är.

Jag märker ibland i min kropp hur flera processer pågår samtidigt. Kroppen och hjärnan är okoncentrerad, kroppen och hjärnan fungerar inte som den ska och jag får tendens att glömma saker, vara på dåligt humör eller bete mig på ett sätt jag inte egentligen önskar.

Hur är det med din hjärna, är den överbelastad och har du en mängd olika processer som är på gång i dig i onödan?

Idag är en dag jag arbetar med att stänga av processer som jobbar i min bakgrund i onödan.