Prestation blir prestige

Jag utgår ifrån mannen idag men exakt samma sak gäller även kvinnor och oavsett ålder. Berätta gärna din historia för det är ur din historia du hittar kraft och nycklar.

Män ska vara duktiga. Män i form av pojkar ska inte gråta. Män ska prestera och komma först. Män ska ha muskler samtidigt ska vi vara mjuka och omhändertagande. Vi ska vara lika duktiga på att vara en kärleksfull pappa och kunna hantverk som att laga bilen eller bygga ett hus. Vi ska vara smarta och starka och vi ska vägleda andra. 

Prestation blir tillslut prestige för att leva upp till allt detta och när vi inte klarar det är vi inget värd. Vi verkar som gjorda för att som tjuren i hagen visa vem som har de bästa generna för honan. Samtidigt det enda vi vill är att bli älskade och respekterade för just den vi är. Självklart är allt detta uppbyggt inom oss men starkt påverkar av omgivningen utanför oss själva.

Ibland får vi män inte till det. Vi lyckas inte att leva upp till det vi tror andra vill ha. Vi är för mjuka eller så är vi lite för hårda. 

När vi blir äldre tappar vi successivt den fysiska förmågan i mycket även när det gäller att vara den perfekta älskaren. Vi får bland annat helt plötsligt inte den största av alla manligheten i oss att stå som vi tidigare lyckats med. 

När vi inte förstår vad det är som sker inne i oss och inte riktigt accepterar att saker och ting förändras blir vi hemliga och nästan avvisande. Bara det att tappa kraften i vår sexuella manlighet kan få oss att helt tappa greppet. Detta även fast vi någonstans vet att detta samtidigt kan vara lika självklart som att vi tappar håret.   Våra förmågor tar sig olika former och så gör också vårt humör. 

Jag har kännt av mycket av detta att inte leva upp till vad jag tänker är min manlighet och att vara man. Krafterna avtar sakta och jag har haft svårt att acceptera det. Jag märker på samma sätt som mitt ungdomliga hårsvall falnar med åldern att mycket annat försvagas. Jag blir irriterad och jag hittar olika sätt att leda bort känslan i det som faktiskt sakta sker. Mina krafter och mina förmågor avtar och jag låter bli att dela det med min partner och vänner på ett naturligt sätt utan jag hanterar detta som om det var onaturligt och fel. 

Vägen ur detta tänk är just att våga tala om det som sker och våga acceptera, i varje stund, vårt nya jag. Idag vet vi att åldrande både handlar om acceptans och om att ha ett fortsatt bra liv genom att fortsätta använda kroppen, träna,  motionera, vara aktiv både fysiskt och intellektuellt samtidigt som vissa saker kan kompenseras och det är ok. När det gäller det sexuella finns det piller om sådant behövs och om det känna viktigt att ha den kraften kvar. Men framför allt är det viktigt att tala om det som sker och tillåt oss att vara svaga. Där ligger mycket av befrielsen och lättnaden. Våga tala om de förväntningar vi känner som män. Våga tala om förändringar vi känner i våra kroppar. Våga vara oss själva.

Kan du känna att det finns en massa krav  som ligger över dig som det förväntas att du ska leva upp till? Vems förväntningar är det och vad skulle det innebära för dig om du kunde tala om det? 

Idag är en dag jag är uppmärksam på de förväntningar jag har och de jag tror andra har. Idag är jag bara jag. 

Vill och vill inte

Vi lever i tron att vi är vår egen vägledare och är fast och bestämda över att vi klarar av att leda oss själva i livet. Så är vi fostrade och det ligger säkert också i våra gener. När vi inte själva kan göra saker ber vi om hjälp eller köper dessa tjänster. Vi går till en frisör vi litar på att hantera vårt hår. Vi lämnar in bilen där vi känner oss trygga med både att bilen blir lagad och fakturan inte hackar allt för stort hål i plånboken. Vi går till de som vi tror kan hjälpa oss och som vi kan lita på.  Sällan eller aldrig har vi åsikter vad de ska göra och framför allt inte hur. Vi inser att vi behöver hjälp och vi tillåter oss att få hjälpen, som oftast. Vi kan inte och vi är hjälplösa och vågar lita på någon annan. Även i svåra livsavgörande situation.

Men när det gäller hur vi mår i våra känslor och tankar och med saker som vi gör, vårt psykiska tillstånd, då blir det annorlunda. För det första kan vi gå ett helt liv utan att be om hjälp för vi ska minsann  klara det själv sedan när vi slutligen ber om hjälp har vi en massa åsikter om hur det ska ske. Vi gör inte som vi blir tillsagda och vi fortsätter att hantera oss själva på det sätt vi alltid gjort som lett till den besvärlig situation istället för att låta oss ledas. Motståndet är så stort att följa någon annan i dessa situationer jämfört med mycket annat. 

Vi vet själv och vi kan själv. Om vi kommer så långt att vi ber om hjälp vill vi ändå göra det på vårt sätt. Inte göra allt utan kanske bara delar eller varför inte ändå fortsätta på det sätt vi alltid gjort. Trots att vi bett om hjälp. Egot är definitivt inte beredd att släppa taget så lätt. Ifrågasätta och styra. 

Jag var verkligen där när jag sökte hjälp. Jag styrde, jag ifrågasatte, jag gjorde inte det jag blev rekommenderad att göra och  jag kanske till och med saboterade för att verkligen bevisa att det inte hjälpte. Det var först när jag fick ett motstånd och en kraft som var större en mig själv vändningen kom. Det var när jag fattat beslut om att släppa taget och låta mig bli ledd saker verkligen hände. Jag släppte taget både i tanken och känslomässigt. Jag accepterade att min förmåga var sämre än den förmåga jag sökt hjälp hos, just då. 

Precis denna kamp är det jag ser varje gång jag möter en ny person som söker någon slags vägledning. De kan själv, de gör själv och de prövar mig som det lilla barnet prövar tilliten till sina föräldrar eller en vuxen person. 

Denna process är ok och en del av arbetet. Processen behövs för att en människa ska kunna skapa tillit. Vissa kommer inte vidare utan stannar kvar i att inte ha tillit och låter egot bestämma. Andra kan komma hur långt som helst. Samtidigt har jag full respekt för båda valen. Ibland är vi inte bara mogna för att ta nästa steg. Vi behöver kanske få mer konsekvenser av vårt beteenden innan vi bottnar medan andra redan kommit dit.

Ibland kan det vara bättre att verkligen veta att man vill förändra något och vad detta något är innan man ber om denna typ av hjälp, bara för att inte få ytterligare ett misslyckade hängande runt halsen. När man sedan väl bestämt sig skulle jag vilja påstå att vandringen på den nya vägen alltid blir mycket lättare.

Hamnar du i situationen där du vill men ändå inte vågar?

Idag är en dag jag känner efter vad jag vill och det jag vill det gör jag med full kraft. Jag släpper taget och låter mig bli ledd.

Det goda är ibland det onda

Vad jag än gör, känner och tänker kan jag inte lita på mig själv fullt och fast. Det enda jag kan göra är att se till att mata den jag vill ska växa i mig så att risken för sådant jag inte vill ska ske blir så liten som möjligt. Det kommer däremot alltid att finnas en del i mig som smider planer och har strategier, en som ser till att jag ställer mig först i kön, tar största kakan eller får det bättre än någon annan. Någon som vill att jag ska synas och vara för mer än någon annan. Någon som vill styra och kontrollera och inte släppa taget. Någon som vill hålla mig kvar i min historia eller få mig att känna oro för framtiden. 

I kanslan av det goda kan allt detta ändå dyka upp. Det viktiga blir för mig är att vara på vakt och så mycket jag kan släppa fram det som avviker från det goda, släppa fram kärleken både i mig själv men också till andra. Detta att ge är alltid större än att få. 

För min del har jag i min uppväxt länge saknat det självklara i att få kärleken. Jag har fått kämpa mig till den genom att göra. Det har inte varit något som bara fanns där och att få vara den jag är har varit tillräckligt. Så är i alla fall den uppfattning jag haft som vuxen. Detta har sedan präglat det liv jag levt och lever. Jag har gjort saker för att få i all sorts bekräftelse. Jag har jagat bekräftelsen med alla medel. Idag kan jag fortfarande känna hur detta beteende sitter djupt i min kropp och hur jag per automatik kliver in i detta även fast jag i samma sekund ser vad som pågår. Samtidigt har jag i hela mitt liv arbetat som volontär i olika sammanhang  vilket givetvis kan vara ett smart drag eftersom detta också bidrar till någon slags otvingad bekräftelse. Känslan av att vara duktig. 

Det goda och det onda har en inre strid i mig och jag accepterar att det är en del i mig. Jag är uppväxt med erfarenheter som präglar mig men detta hindrar mig inte från att göra nya val. 

Jobbar jag för att känna och tänka det goda kommer jag att finna det goda. Gör jag motsatsen kommer jag att finna det.  Mitt fokus, min acceptans och mina reflektioner leder mig enda fram dit jag vill. 

Igår klev jag in i en gammal vana idag är den dag jag gottgör det. 

Kan du se det goda och det mindre goda i dig som ibland leder dig rätt eller fel?

Dig är en dag jag tänker gott, jag gör gott  och känner gott. Idag är en dag för någon annan. 

Kunskap förändrar mig

Jag blir inte yngre utan varje dag blir jag lite äldre. Om det inte märks på annat sätt så märker jag att människor jag möter, arbetar med eller umgås med blir yngre och yngre och märker det. Med åldern kommer en sakta men tydlig förändring. Håret blir glesare på vissa ställen på huvudet, lite stelare, ibland kanske lite tröttare, lite av många saker som förändras. Det går sakta men det sker. En del går att motverka men en del bara sker. 

En sak som blivit mer tydligt däremot är att med åldern ökar också synen på vem jag är och vad jag egentligen representerar för andra. Det är som det finns olika förväntningar som jag ska leva upp till. Förväntningar som att jag faktiskt är äldre, att jag kanske inte alltid förstår nya saker, att jag uttalar saker av egen lång erfarenhet, att jag är en person att respektera och se upp till bara just på grund av min ålder. Men givetvis också bara en ord som gubbe eller något annat när det jag säger eller gör inte passar. 

Men det blir också så, kanske med min karaktär men också min ålder att jag ibland också uppfattas som en pappa- eller fadersfigur. Att jag vet saker som andra inte vet och att det ligger någon automatik i omgivningens uppfattning kopplat till min ålder. 

Jag har en uppfattning om mig själv som känns som om att jag är den jag alltid varit. Däremot förändras min omgivning och deras uppfattning om mig. 

Successivt märker jag att jag förhåller mig till denna förändring men ändå innerst inne kan jag i stunder känna att jag är både 5, 20 eller 30 år beroende på situation. Det blir som det är något som sker utanför mig själv men att det inne i mig inte sker så stor förändring av min uppfattning om mig själv. Då talar jag inte enbart om ålder utan även allt annat.

Självklart förstår jag att det hela tiden sker förändringar och i stunder är det uppenbart men ändå blir detta med ålder ändå en särskild dimension. 

Desto mer jag gör och upplever desto mer erfarenheter får jag som ökar min kunskap om vad jag kan men också verkligen vad jag inte kan. Det blir som ju mer jag vet desto mer förstår jag hur lite jag vet. En god känsla det också och fullt med respekt för vad andra vet men inte jag. Alla vet vi och kan något men en vet inte allt. Jag har förstått att jag vet en viss mängd om mycket men det finns de som vet mycket om lite. Båda formerna inger respekt. 

Hur ser du på vad du kan och hur din kunskap förändras i dig själv och vad andra förväntar eller inte förväntar sig av dig? 

Idag är en dag jag respekterar mig själv och andra för alla deras kunskaper.

Jag är inte värd mer

Jag har gjort en mängd saker i mitt liv jag önskade skulle vara ogjorda. Jag har sagt saker, jag har gjort saker, jag har tänkt saker och jag har känt saker. En mängd olika händelser som var och en skapat både skuld och skam. Saker jag ångrar samtidigt som jag vet att det är en utopi för dessa händelser har var och en gjort mig till den jag är idag. Nej jag känner ingen stolthet men jag känner en respekt och en acceptans att det är så. Jag kan inte snurra klockan tillbaka och jag kan inte ha saker ogjorda. Just då gjorde jag det av anledningar jag då inte kunde hantera, ungefär på detta sätt tänker jag idag. 

Ändå ligger gamla skulder och gammal skam och vilar i mitt känslosystem och hittar anledningar att interagera med mitt här och nu. Ibland kan jag känna att gottgörelserna aldrig tar slut, det finns alltid mer att betala. 

På samma sätt som någon har en skuld till oss, som ibland kan få oss att känna att den aldrig blir betald, har jag en skuld till andra som inte verkar bli slutbetald. 

Jag vet att detta enbart ligger hos mig, den känsla jag bär på, på samma sätt som den skulden andra tänker att jag har till andra som ligger hos dem. Jag äger frågan helt och jag behöver förlåta mig själv som jag förlåter andra. Jag vet detta intellektuellt men ibland har det inte landat i mina känslor utan tvekar och låter mig hållas kvar i skulden. Det är som jag ibland känner att jag är den lilla pojken som aldrig blir förlåten av sina föräldrar och varje dag får gråta sig till sömns.

Det är mitt ego i mig som spelar mig spratt. Mitt omedvetna jag som själv har svårigheter att släppa taget. Som om det är jag själv som känner att jag inte kan förlåtas av en anledning, att jag inte är värd mer än detta.

När dessa processer pågår i mig vet jag att jag behöver ta ytterligare varv i mig själv för att försonas med mig själv och säga till mig själv när min egen skuld är betald till andra. På samma sätt när det gäller skammen att sluta bära på någon annans börda. Föremålet är jag och processen är min. Jag äger både styrkan att vara kvar i detta och att släppa taget. Jag är värd mycket mer än det som ibland pågår inne i mig. Jag har för länge lyssnat på andras domar. 

Bär du på en skuld eller skam som aldrig vill lämna dig? Vad är det i dig som håller dig kvar? 

Idag är en dag jag frigör mig från känslor av skam och skuld. Idag känner jag mig fri. 

Räcker en ursäkt

När någon gjort oss illa eller vi gjort någon annan illa, räcker det då med en ursäkt och att allt sedan är över? Har allt då förlåtet? 

Har jag en penningskuld och betalt tillbaka med ränta då är det klart. Inga ytterligare krav kan ställas på den som haft lånet eftersom personen har gjort rätt för sig, även om ibland betalningen under perioden inte kommit in i tid. Det finns en utsatt ränta och kostnader som ska betala. Men hur är det med andra skulder som inte går att räknas med siffror?

Känner jag att någon gjort mig illa kan jag känna brist på tillit och att den andra är i skuld. Jag kan känna att den som gjort mig illa ska förstå att han gjort det och känna skuld. Han ska förstå att han gjort mig illa och att det finns en skuld och någon typ av avslut som behöver göras. Oftast styr jag själv, som offer över när detta skett och när skulden fortfarande finns kvar. Ibland vet inte den andra om att han bär på en skuld och ibland verkar denna skuld vara evig. 

Om jag själv är den som gjort någon annan illa kan jag inte annat än gottgöra den andra på olika sätt, både för min egen del och för den andra. Men när det gäller vad andra gjort mot mig blir det mer otydligt. Jag kan känna brist på tillit, känna mig sårad, känna att livet är förstört och till och med känna att det för alltid är omöjligt att reparera och gottgöra. Jag söker förklaringar och jag blir offer för det som hänt utan något slut.

Frågor, när vi själva känner oss som ett offer och att vi är utsatta för något som någon annan gjort är; "- När är skulden betald? Vad krävs för att skulden ska kunna bli betald och jag själv kan gå vidare?". Sätta ett värde på det som ska ske för att vi ska kunna känna att vi kan gå vidare. När vi gör detta blir det tydligare i oss själva, vad det är som sker och konsekvenserna för oss själva.

Om det är så att det inte finns något som kan gottgöra det någon annan gjort mot oss själva faller det tillbaka på oss själva att fundera vem det är, just i denna situation som håller oss kvar vid det som skett. Vem det är som, trots händelser som kanske skett för många, många år sedan, fortfarande tär på vårt eget nu. För den som är ett offer krävs ett avslut för att gå vidare och det avslutet är det bara vi själva som kan skapa. Det är bara vi själva som kan säga att nu är det klart. Inte undangömt utan nu är det klart.

Många av oss förtränger och blockerar sina minnen men det som hänt finns fortfarande kvar i våra system. Det är först när vi slutligen sagt hej då till känslan, inte bara intellektuellt utan också känslomässigt, som vi åter igen är fria.

Kanske kan du i denna stund känna att detta är helt omöjligt och att detta med att förlåta för huvud taget skulle kunna ske, ja då får du acceptera att detta fortsätter att förgifta din vardag och din egen närvaro. Men, kan du både intellektuellt och känslomässigt säga farväl till det som skett och förlåta den som gjort det, då kommer du också att bli fri. Detta gäller givetvis inte enbart andra utan även i situationer vi själva gjort saker som känns oförlåtliga mot oss själva eller andra.

Hur många skulder fortsätter du att älta som förstör din egen vardag?

Idag är en dag jag släpper taget om min historia och låter livet flöda.

Hemligheter är inte gratis

Sedan jag var mycket liten har jag lärt mig att bära på hemligheter. Jag kommer ihåg att jag då gjorde saker som mina föräldrar inte visste om. Saker som inte alltid var oskyldiga. Detta växte sedan som en del av min integritet men plågade mig samtidigt ibland. Jag bar på något som jag också fick besvär med. Skuld och skam följde efter som gäckade mig. 

Så har det fortsatt och detta kulminerade i samband med min skilsmässa. Då hade jag burit på olika typer av hemligheter under lång tid, som till slut brast. Jag fick betala ett oerhört högt pris för något som innan bara givit mig korta tillfredsställelser men djupt sår av skuld och skam. Sådant som jag fortfarande i dag får hantera och ta konsekvenserna av.

Hemligheter är inte gratis. De har ett pris och ofta ett pris som är mycket dyrare än den gratislunch vi fått. Hemligheter äter upp oss innifrån och lämnar oss aldrig i fred. De kräver allt av oss men ger inget att tala om, tillbaka på lång sikt. 

Hemligheter kan lätt uppfattas som en kortsiktig vinst och att vi skjuter på konsekvenserna. Men konsekvenserna kommer oftast tidigare än vi väntat oss och inte alls på det kontrollerade sätt vi från början räknat ut. Hemligheter blir ett gift som nästan aldrig vill lämna kroppen, som en djävul som besatt oss och påverkar resten av vårt liv. 

Hemligheten eller lögnen om vi istället väljer att kalla den det, skapar ett brännmärke som andra har svårt för att hantera. Ett brännmärke som blir synligt för många. En gång lögnare alltid en lögnare, lite som en gång otrogen alltid en otrogen person. Vi bär på rester i oss av svikna löften och besvikna människor som aldrig riktigt vill släppa taget.

Vi har lätt för att döma och andra lika så. Vi får en första uppfattning som gärna vill vila kvar. 

Hemligheter har tärt mig och gjort mig mystisk till den dag jag gjorde ett nytt val. Jag valde det motsatta. Jag valde att i möjligaste mån berätta om mig själv, mitt sätt att tänka, vad jag känner och vad jag gör. Jag valde att acceptera att jag var en lögnare och en hemlig person för att hitta en väg ut. Jag valde att göra motsatsen. 

Genom att göra motsatsen valde jag också att gissla mig själv och minska mina möjligheter att ljuga. Jag valde att äga min egen sanning. 

Bär du på hemligheter som påverkar ditt inre liv på något sätt?

Idag är en dag jag väljer att inte ha hemligheter. 

Att bli ifrågasatt

Vi lever i vår värld och omkring oss har vi förhoppningsvis de som vill stötta oss själva. De stöttar oss för det är ok att vi är som vi är. De stöttar oss för att de vet att saker och ting inte behöver vara lika utan det är ok att det är olika.

Samtidigt bygger vi upp det som är vi utifrån det vi möter och det i sin tur skapar ett jag i var och en av oss som successivt utvecklas. Jag idag behöver inte nödvändigtvis vara jag i morgon. 

Den egna bubblan vi skapat av vår egen trygghet i harmoni med andra kan däremot lätt rubbas när vi inte är trygga i den vi tycker att vi är och kan känna harmoni i det oavsett vad som sker utanför oss själva. Vi kan bli ifrågasatta. Vi kan ibland känna att vi behöva förklara oss. Vi kan ibland känna att vi får påstående mot oss som vi inte känner igen. Ibland kommer vi i försvar. 

När detta dyker upp handlar det någonstans om att vi inte själva accepterat den vi är och det vi gör. Vi tror att vi behöver försvara sådant som inte behöver försvaras och vi tror att vi behöver förklara sådant som inte behöver förklaras. Vi är i något stycket inte trygga med den vi valt att vara och vi har i och med det inte accepterat oss själva.  

De som kommer utifrån har sin syn och vi har vår egen, var och en. Ibland kanske vi lyssnar för det finns något som kan vara viktigt för oss att lyssna på, för det kan finnas en poäng, trots att vi accepterat den vi är eller det vi gör. Ibland inser vi att det inte alls är så. 

Lyhördhet för nya intryck är ett sätt att ta emot men behöver inte vara ett sätt att ta in det som just då kommer. Vi tar emot de gåvor andra ger men vi bestämmer själv om vi vill använde de gåvor som vi får. 

Grunden för all utveckling ligger just i att acceptera den vi för tillfället är. En paradox men ack så sann.

Jag märker i min egen utveckling hur viktigt det är med just detta att acceptera min egen situation och mitt eget läge och hur avgörande det varit för mig för att sedan kunna gå vidare och utvecklas. När jag inte accepterat har jag fastnat i mina egna grepp. 

Sitter du fast i dina egna föreställningar eller har du accepterat att du just nu är den du är men att du ändå är öppen för intryck? Hur påverkas du av vad andra tycker? 

Idag är en dag jag acceptera mig själv men väljer ändå att lyssna på andra. 

Känslor jag väljer eller får

Vissa säger att de inget känner alls andra känner hela tiden. Alla har vi ett förhållande till känslor och alla känner på ett eller annat sätt. Känslan är en lustupplevelse men också en varningssignal för att snabbt kunna reagera på ett eller annat sätt. Känslan kan upplevas som den är autonom och att vi inte har chans att påverka den i någon riktning. 

Soldater tränas i att inte känna i vissa situationer utan enbart lyda order och gör. Tänk om soldater i varje sekund fienden kom blev rädd och sörjde den motståndare som dräptes. Soldater blir tränade att hantera sina känslor för att kunna utföra sin uppgift. De lär sig att uthärda utan att lägga en värdering i denna metod. Inom sjukvården, polis och brandkår, på liknande sätt för att kunna utföra svåra uppgifter. Samtidigt vet jag att det finns program där man ibland försöker hantera dessa känslor efter vissa  händelser.

När vi kommer till människan i gemen är det vissa som lärt sig att stänga av och trycka undan obehagliga minnen och händelser, det finns till och med tillstånd där vi under kortare eller längre tid helt automatiskt glömmer bort vissa situationer. Allt för att hjärnan ska klara av det som sker. 

Om vi omedvetet kan tränga undan och förändra obehagliga känslor kan vi givetvis också medvetet förändra känslor till de känslor vi vill ha. Jag kan förändra ditt känsloläge om vi kommer i samtal på samma sätt kan du göra detta själv. 

Tänk på en citron, tänk på hur vackert gul och fin den är. Den lyser som solen. Tänk att du har den i din hand nu och hur du skär den i två delar. Friskt surt gult saftigt kött. Tänk dig nu att du tar den ens halvan och för den sakta till munnen och tar ett stort bett av den saftiga citronen. Känn hur oerhört surt det är. Vad hände i dig nu? För många samlas mer saliv i munnen för att kunna ta emot allt det sura som du vet finns i en citron. 

Det har alltså att göra med vad vi väljer att tänka för att påverka vad vi vill känna. Känslan kan komma av sig själv men du kan också välja att tänka positivt vilket skapar en känsla av glädje eller tänka negativt och känna ilska och ledsamhet. Precis denna förmåga som vi alla har använder coacher för att hjälpa sina kunder att komma i ett annat läge. Är glaset halvfullt eller halvtomt. 

Ett sätt att påverka känslan under dagen är att redan på morgon skapa förutsättningar för vilken känsla dagen ska ge. Ta en promenad på morgonen, tänk vilken känsla du vill ha, ät en bra frukost och ta dig tid innan du går iväg för att möta dagen. Meditera och kanske läs ett avsnitt i en bok som är viktig för dig. 

Jag äger min känsla mer idag än tidigare och vet om inte direkt så direkt efteråt vad som blev tokigt.

Hur förbereder du dig för din dag? 

Idag är en dag jag väljer att möta alla med glädje och vara uppmärksam på hur mina känslor är och vad jag väljer att känna. 

Långsamt är också ett steg

Jag vill så mycket och jag vill det fort. Jag vill bli färdig och jag vill klara av det jag vill göra och lära mig snabbt. Jag vill fatta snabbt och jag vill att andra ska göra det snabbt. Jag sätter mig själv som en referens även fast jag själv inte alltid är snabb och menar att det ska gå snabbt. Jag äter snabbt och jag går snabbt. Jag minns när jag arbetade mer intensivt med mig själv hur snabbt jag ville uppnå resultat.

Men snabbt är inget måste och kanske i vissa situationer en fel väg att gå som enbart kommer att leda till en återvändsgränd. Snabbt innebär att jag inte låter hela mig vänta in utan låter t.ex mina tankar ta över resultatet eller agerar direkt på en känsla. 

Långsamt är också ett steg som leder någonstans och kanske leder oss i balans framåt. Långsamt gör att hela vi själva hänger med och får oss att i mindre utsträckning falla tillbaka till dit vi reste ifrån. 

Långsamt ger oss möjlighet att tänka efter när vi agerar på känslan. Långsamt ger oss möjlighet att få en känsla i det vi tänker. Långsamt får oss att agera utifrån det vi vill.

Ibland kan långsamt också bli helt still. När långsamt blir helt still eller helt tyst får vi chans att se det som är snabbt och vi får chans att höra det som hörs. Still är också en del av farten fram.

Långsamt gör slagen mellan framåt och bakåt mindre dramatiskt.

När vi accepterar att långsamt också är en väg ökar chansen att se vad som sker och ger oss möjligheten i den långsamma farten justera riktning och kraft. Långsamt minskar vår aggressivitet och hjälper oss att hitta balans i allt som vi möter utanför oss själva.

Jag är en snabb människa men mår bra av långsamt när jag finner den i mig. Jag tränar varje dag för att vara långsam i mitt agerande och mina reaktioner.

För långsamma människor kan en ökning av farten vara en viktig kontrast och för snabba att göra långsamt lika så.

Vad betyder långsamt för dig? Är du snabb eller långsam och vad skulle en förändring för dig innebära?

Idag är en dag jag väljer långsamt och är uppmärksam på hur det påverkar mina sinnen.

Reflektion en nyckel

För att jag ska bli mitt eget bästa jag, inte för någon annans skull utan just för mig behöver jag vara närvarande. Närvarande är bara ett ord om jag inte också väljer att skapa det läge jag önskar. Målet är att vara här och nu och det innebär också att väcka tankar som att släcka. Det innebär att tillåta mig att känna och att observera det som händer.

Det finns olika sätt att hitta min närvaro som handlar om allt från att koppla känslor till mina tankar och att koppla tankar till mina känslor. Det handlar om att se om det som sker i mig är påverkat av det som kommer utifrån mig eller inifrån mig. Det handlar om att lyssna. Det handlar om att släppa. Det handlar om att inte tänka och inte känna. Det handlar om att reflektera. 

När jag reflekterar är det inte samma sak som att grubbla, som kanske många tror utan det handlar om att se vad det är som händer i mig och hur jag tänker och känner. De handlar om att möta mig själv men på ett sätt så att jag kan göra det genom att se på mig själv utifrån. Jag betraktar var intrycken kommer ifrån och jag betraktar hur jag känslomässigt reagerar och vilka tankar jag får. Jag står utifrån och ser hela processen pågår och reflekterar över det som sker som om jag var en i publiken i en teaterföreställning.

På detta sätt har jag chans att mer neutralt se på det som sker och också förändra mitt känsloläge och mina tankar vilket kan komma att ändra mina beteenden och det jag gör.

Att bara tänka innebär att jag tänker det som passar mitt känsloläge och skapar de tankar som jag för tillfället söker. Att bara känna innebär att jag utan att tänka reagerar mer impulsivt och utan en grund för mina känslor. Att göra utan att varken tänka eller känna har ändå sin grund i känslan.

Samtidigt sker det som sker och det är först när det pågår eller efteråt jag kan reflektera över det som skett. Den som tränar att reflektera kan bli bättre och bättre på att göra det under tiden tankar, känslor eller ageranden pågår. Det kommer däremot alltid att finnas en del vi inte kan hantera och inte riktigt kan förutse.

Reflektionen är KBT:ns nyckel.

Brukar du reflektera över dig själv eller grubbla eller är det så att du förkastar detta synsätt helt?

Idag är en dag jag väljer att se vad som sker för att ge mig en chans att göra annorlunda nästa gång.

Min längtan om lycka

Jag fyller mig med idéer och behov. Jag tänker på vad jag vill och styrs på samma sätt som jag låter mina känslor styra mig i olika riktningar. Jag skapar mina drömmar om ett bättre liv än det liv jag lever. Men i takt med mina drömmar ökar  avståndet mellan mina drömmar och vad som sker. 

Jag känner mig rastlös och utan tillräcklig lycka. Ändå är jag samma person med samma liv och samma historia. Jag är mig själv men har en längtan till något annat. Drömmar ger mig en riktning men får mig att svika där jag är just nu.

Det blir lite konstigt, desto mer jag drömmer desto mindre lycklig blir jag. Drömmar är inte fel drömmar behöver jag men drömmen får mig att inte vara närvarande här och nu. Min lycka flyr i nuet med drömmen om att få den sedan och väcks till liv igen med min närvaro, här och nu. Visst är det intressant. Som om när det inte finns sedan eller då för den delen, först då har nu en chans.

Det jag har är inte gott nog utan jag drömmer om den där relationen, den där prylen, den där bostaden eller när jag blir ledig igen och kan ha semester. Jag drömmer om värme när det är kallt och kyla när det är varmt. Jag drömmer om mer och saknar desto mer. 

Jag är styrd av ett begär och en önskan skild från det som faktiskt finns i min absoluta närhet. Styrd av känslor från förr om att lyckas och bli bekräftad för den jag är. Märker ni vilken paradox, jag vill få vara den jag är inte den jag inte är, samtidigt för alla mina drömmar mig längre ifrån det som är och det som sker just nu till något jag inte är. 

Hur gör du för att inte skapa din egen paradox? 

Idag är en dag jag är nöjd och lycklig för det som är. 

Fyra steg till förändring

Allt blir mycket enklare med struktur. Struktur skapar en karta för mig och gör det logiskt. Jag får något att följa och jag kan gå tillbaka till kartan om jag glömt bort eller förirrat mig. Jag vet i varje stund var jag är och vad jag håller på med. Det blir inget mumbo jumbo. Förutsatt givetvis att jag litar på den som givit mig kartan och att jag har tillit till att kartan är en sanning.

Ett sätt att se på detta av flera är följande steg:

1: Ge upp

2: Rensa upp
3: Gör upp
4: Väx upp

Ge upp

Ge upp handlar om att vi behöver inse att vi själva med de strategier vi valt inte för tillfället kan styra vårt eget skepp. Det handlar om att vi behöver förstå att det finns andra krafter som just nu är starkare än vår egen tänkande vilja. Varför jag skiljer på tänkande och kännande vilja är att det i dessa stunder är den kännande viljan som tagit makten. Vi behöver inse att vi är maktlösa i det som sker och att vi är del i det som sker. 

Ge upp handlar om att fatta beslut som handlar om vi ska leva eller dö och om att våga be om hjälp. 

Rensa upp

Detta steg lär oss att vi behöver göra en total genomlysning av oss själva och se vad som hänt i livet och på vilket sätt vi bidragit till detta. Vi behöver vara ärliga och varken glömma bort händelser eller undvika att ta upp vissa andra händelser. Allt behöver komma på bordet. Även sådant som vi kanske tror inte har med saken att göra. Så länge det finns ogräs kvar kommer det att växa mer.

Gör upp 

När jag gjort min inventering av alla händelser i mitt liv som jag varit en del av, på något sätt, behöver jag göra upp med dessa händelser, tankar eller känslor. Jag behöver be om ursäkt till de jag kan tänkas ha skadat och jag behöver förlåta de jag felaktigt dömt. 

Väx upp

När jag insett att det handlade om mig. När jag utan undantag rensat upp det som hänt i mitt liv och sett min del i det. När jag gjort upp med det som hänt och gottgjort, då är det dags att med denna nya insikt växa upp. Jag behöver använda mig av de nya verktyg och det nya uppvaknandet. Jag behöver lära om och göra om. Jag behöver varje dag använda mig av min visdom för att nå de förändringar jag själv vill nå genom att skapa en bra balans mellan vad jag känner, vad jag tänker och vad jag gör.

Dessa regler är en del av min egen framgång.

Vilka regler lever du efter?

Idag är en dag jag är uppmärksam på vilka regler jag lever efter i mitt liv.

Alla bär vi på superkrafter

Vi går igenom livet och tror att vi inte kan något och att vi inget duger till. Det verkar som detta är ett naturtillstånd som alla bär på, det är bara det att vi är olika bra på att dölja det. Många kanske alla går ibland och väntar på när någon ska avslöja hur det egentligen är med oss och att vi egentligen inget kan, särskilt när vi har mött framgång. 

Alla människor har både möjligheter och förmågor. Alla bär på någon förmåga som är speciell och som är en särskild gåva. Något vi kan och som vi är lite bättre på. Vi har superkrafter som ibland styr oss fel men samtidigt definitivt har en möjlighet att styra oss rätt. Vi är bra på något och vi kan det väldigt bra. 

Jag matades i min uppväxt med att jag var oduglig och inget kunde. Länge trodde jag detta samtidigt som jag kämpade på olika sätt för att bevisa motsatsen för att få ett erkännande. De jag skulle bevisade det för har dött för länge sedan men besattheten levde kvar längre och gör sig då och då påmind igen. "-Du kan inget och du är värdelös. -Du kan inget och du är värdelös."

Egentligen, vilket ingen sagt till mig, är att jag bär på superkrafter som kan vara lite svåra att styra men ändå superkrafter som gör att jag ibland hamnar fel men framför allt leder dessa mig för det mesta framåt. Jag har krafter som är förmågor upplärda genom min historia och utvecklade av mig själv i dialog med andra vilket gör att jag är den jag är idag. Utan all denna energi och erfarenhet som jag samlat på mig skulle jag inte vara den jag är idag. Jag skulle inte veta det jag vet och jag skulle inte agera som jag gör. Jag skulle knappast tänka som jag gör och definitivt ha kontakt med mina känslor som jag gör. Jag gör fortfarande saker som blir fel och jag begår misstag men det är så jag lär mig och så har det alltid varit. 

Jag är bland annat bra på att våga och tro att jag klarar saker även sådant jag definitivt inte har en aning om. Jag tänker att kan andra det så kan jag. Detta är en av mina superkrafter.

Vilka superkrafter har du? Kom nu inte och säg att du inga har för då har du inte tänkt tillräckligt. Jag vet att du har men om du inte ser det, döljer du det av någon anledning. Så nämn minst en superkrafter som du har!?  

Idag är en dag jag ska använda mig av någon av mina superkrafter. 

Lösningen finns i problemet

Det är ofta väldigt konstigt hur enkelt ibland allt är men att vi människor har en tendens att krångla till det och göra det svårt för oss. Vi söker lösningar över allt där vi tror att lösningen lättats kan finnas. När vi som oftast alltid bär på den själv. 

Vi vet någonstans lösningen men letar på helt andra platser och gärna också där någon annan står för lösningen. Det är motsägelsefullt för samtidigt så vill vi ofta klara oss själv utan att fråga om hjälp. 

När det gäller våra egna personliga problem vill vi gärna se bristerna hos oss själva men menar att lösningen är utanför oss själva. "- Om inte så hade jag varit annorlunda". "- Om jag inte hade detta då hade jag klarat av att göra de". Jag söker orsaker till att jag inte kan och tar sedan detta för sanningar och ofta är det orsaker som inte har med oss själva att göra utan någon eller något annat som jag inte direkt kan påverka. Jag låser in mig i ett hörn och sätter mig själv fast i mitt eget problem. Låt mig ta ett exempel: En person har svårigheter att klara av att ta körkort och skyller på den dyslexi hon diagnosticerats för, för länge sedan, samtidigt driver hon ett eget företag framgångsrikt och sköter både ekonomi, marknadsföring och annat. Körkortet var ett måste för henne som inte direkt hade med företaget att göra, samtidigt som företaget verkligen är hennes passion. Hon misslyckades med teorin gång på gång och skyllde på hennes dyslexi. Här blev det en låsning och självklart klarade hon inte körkortet just för att hon bestämt sig för att det fanns en orsak hon inte kunde förändra. När hon fick hjälp att se att hon tydligen klarar företaget brilliant kunde hon också tänk förbi sin diagnos och tog ganska snabbt därefter sitt körkort. 

Andra menar att uppväxten är ett hinder, chefen på arbetet eller varför inte ekonomin. 

Ofta skulle jag vilja säga att alla bär på sina egena lösningar men vi har ibland svårt att se att det är så. Vi tror att någon annan har lösningen eller är orsak till att vi själva saknar den. Jag är övertygad om att allt har en lösning och att som oftast kanske alltid, äger vi den själv. 

Jag är ett bra exempel på detta där jag själv satte gränser för mina egna lösningar eller hittade orsaker till mina beteenden kopplat til min historia. Jag fångade mig själv i mitt eget grepp genom att låta bli att se min egen del i varför saker och ting blev som det blev. Det krävdes för mig ett annat tänk för att finna den lösning jag själv redan hade.

Hur kan du göra för att hitta dina lösningar i ditt liv som du kanske själv bär på? 

Idag är en dag jag frågar mig själv om jag äger lösningen? 

Minnet

Vad är minnet? Är det vår historia långt tillbaka eller något som hände bara för en sekund sedan. Är det att ha lärt sig logikisk tänkande eller att förstå och känna kärlek? Är det att åter och åter igen skapa situationer i nutid på ett sätt jag känner igen från dåtid? Är ältande ett sätt att komma ihåg? Är att vara ett offer ett sätt att minnas hur jag lärt mig att hantera situationer? 

Minnet är det som jag skapar just nu. Det som följer av det jag gjort. Minnet är att fylla mig själv med olika typer av information, väsentligt eller oväsentligt som en minnesbok för framtiden för vad som är faror eller inte faror. Minnet är ett sätt att överleva och inte begå samma misstag åter och åter igen. Minnet är, till skillnad från instinkt att lära sig något som kan stärka mig och få mig att överleva. Men minnet är också att komma ihåg det som är vackert, glatt och berörande. Att ha lärt mig att uppskatta det jag har och känna tacksamhet. Även att kanske finna vilja att fortsätta leva och att ta hand om mig själv i varje stund. Minnet kan på samma sätt som det får mig att överleva skapa vilja att göra motsatsen. Minnet gäckar på samma sätt som det får mig att jaga monster, synliga som osynliga. Minnet är att skapa rutiner som ger mig trygghet eller att känna igen faror eller dess motsats. Minnet är min egen bank där jag samlar på det jag tror mig behöva, ibland även sådant jag knappt behöver alls. Minne är också att inte komma ihåg och förtränga det som smärtar eller känns oviktigt.

Mitt minne har varit fyllt av historia som innehållit både kaos och kärlek. Minnen som jag fått lära mig att leva med men också att sortera bort. Jag är övertygad om att mitt minne sorterat bort en del saker för att guida mig själv till att finna ett sett att leva. Ibland har det varit en fördel att inte fastna men ibland skulle jag önskas jag kom ihåg mer än jag gjort. Om jag skulle kommit ihåg allt som hänt och verkligen lagt det på minnet skulle min hjärna inte ha plats för allt nytt, så är känslan. Samtidigt verkar det vara som det jag kommer ihåg är ofta det som fortfarande är ouppklarat, det andra har sorterats bort i arkivet. Ibland behöver jag tvinga mitt minne att prioritera annat än det den väljer att prioritera som att få den att mer minnas det goda än det onda. Jag minns sådant andra inte minns och jag verkar inte minnas sådant andra minns.

Vad betyder minnet för dig och kan du själv påverka ditt minne? 

Idag är en dag jag väljer att vara uppmärksam på det jag minns. 

Samtalet med andra

I mig själv pågår ett evig samtal fyllt av tankar och åsikter. Ett samtal som styr mig i en eller annan riktning. Alla samtal som förs där inne har kanske all relevans i världen eller ingen alls. Jag skapar den dialog jag vill och jag får de svar jag vill. 

Men egentligen är det när jag möter andra och i dialog med andra jag prövas med mina strategier, tankar och känslor. När jag vågar lyfta min egen inre monolog eller dialog till någon utanför mig själv, det är då jag prövas. I mötet och i samtalet möter jag andra som har egna inre samtal med sig själv. Två sanningar som kan mötas till något gemensam men absolut inte självklart. I detta land är vi nämligen 9 milj människor som var och en har sin egen sanning om livet. Sin alldeles egen idé om vad som är rätt och fel och hur saker och ting ska vara.

I samtalet med andra kan vi ibland våga pröva oss själva och blotta vår inre dialog. Blotta sådant som besvärar oss men också sådant som bara handlar om våga egna fantasier, tankar och känslor. Många av oss öppnar aldrig denna dörr i rädsla vad andra ska tycke, vi blir hemliga. Ändå är det i den yttre dialogen och i samtalet vi har chans att pröva om sådant kan delas med andra och för att ta reda på om vi är ensamma i våra tankar och vår smärta. Vi har också chans att pröva om vi blir utan undantag respekterade eller om vi kommer att möta  motstånd i våra tankar.

I mötet med andra och i samtalet kan jag se om mina sanningar behöver justeras eller om sanningarna jag bär på fortfarande gäller. Ensamhet är till exempel en sådan sanning som jag kan pröva i mitt möte med andra för att se om min ensamhet enbart är mina egna tankar om ensamhet eller om mina tankar håller även i dialog med andra. Jag har chans att pröva mina beteenden och jag har chans att pröva alla mina åsikter och funderingar. Stämma av om det jag känner eller tänker är olika eller lika utan att värdera det.

Jag bar länge på mina hemligheter och mina sanningar. Jag fastnade i mitt eget sätt att tänka fram till den dag jag öppnade upp för andra att se vad jag tänkte och vad jag gjorde. Då började min egen prövning och min egen chans att själv få möjlighet att ompröva mina tidigare beslut.

Hur mycket prövar du dina inre tankar och visar i möte med andra vem du just för tillfället är?

Idag är jag uppmärksam på att möta andra inte bara för att tala om mig utan också för att lyssna.   

Du tänker för mycket

Tankar surrar i vårt huvud hela tiden. Bra tankar och mindre bra tankar. Tankar om rädslor och tankar om längtan. Tankar in ensamhet och tankar om sällskap. Tankar om vad andra gör men inte jag och tankar om vad andra har men inte jag. Tankar av oro och tankar av bitterhet. Tankar om att känna sig som ett offer eller att andra är förövare. En massa tankar som i många lägen tyvärr bidrar till att dämpa oss och hålla oss nere, än lyfta oss. Det som gör oss rädda har ett större fokus och får oss att vara mer uppmärksam på detta än det som fyller oss av kärlek. Instinkten att överleva och rädslan för alla faror är starkare än tron på att det finns något som skyddar oss.

Det är inte det vi är rädda för som skrämmer oss utan det är våra tankar om vad som kan göra oss rädda. Tankarna styr oss i en mängd olika riktningar och sätter en massa griller i vårt huvud. Det är som vi ibland blir jagade av tankarna utan att kunna komma ifrån det som sker i vårt huvud. Tankarna tar över och är det tankar av rädslor vi valt är det också det som skrämmer oss. 

Kunde vi gjort bättre? Kunde jag sagt annorlunda? Vad ska andra tycka? Hur ser jag ut och är det ok det jag gör? Åsikter om mig och det jag gör och åsikter om andra och vad de gör. En mängd åsikter och tyckanden. En mängd frågor och för mig just då, sanningar. Det tar aldrig slut. Tankarna hemsöker mig om det som skett i min historia och det jag eller andra gjort eller inte gjort. Tankar hemsöker mig mig och äter upp mig inifrån eller så agerar jag ut de tankarna skapar genom att driva mig själv mot en sakta eller plötslig död.

Vilka tankar jag än har så vet jag aldrig om de är sanna eller falska. Men eftersom jag har dessa tankar så tror jag att de är sanna. 

Vi tänker för mycket och kanske reflekterar för lite omkring vad vi egentligen tänker. Tänk om vi kunde byta ut våra tankar mot reflekterande eller varför inte total tystnad. Vad skulle då hända? Tänk om det gick att helt stänga av allt vi tänker för en dag, vad skulle detta göra åt oss? Tänk om det var möjligt att bestämma helt vilka tankar jag vill ha och stänga ut de andra.

Precis så är det, vi tänker för mycket och vi sorterar för lite i vad vi tänker och det är förödande för oss. Därav är till exempel meditationen framgångsrik, för den lär oss att försöka frigöra oss från våra tankar. Därför är positivt coachande och "mindsetting" framgångsrikt för den lär oss att mata våra tankar med sådant som lyfter oss istället för att göra oss rädd.

Hur gör du med dina tankar, sorterar du och kanske väljer stunder att reflektera eller stilla det som tänks inne i dig?

Idag är en dag jag ska vara uppmärksam på att tänka mindre och göra mer.

När vi blundar finns det kvar

Det hjälper inte, även fast vi blundar finns allt kvar. Inget förändras bara genom att sluta se. Allt finns där klart och tydligt framför oss. Jorden vi smutsar ner. Människor som lider i krig. Djur som utrotas och lider. Människor som svälter. Människor som bedrar och smiter undan. Människor som säger en sak och gör en annan. Människor som blir våldtagna eller säljs som sexobjekt. Människor som glider på sanningen. Människor som säger att de ska förändra men fortsätter att göra samma misstag igen. Människor som tappar kraft eller är besatta. Människor som låter sig bli offer eller förövare. Människor som är kvar i sin historia. Människor som du och jag. Det och vi är alla kvar även om vi blundar och drömmer om en annan verklighet. 

Vi ska drömma och vi ska tillåta oss att blunda men vi behöver titta på det vi har omkring oss i vår närhet och agera. Vi behöver gräva just där vi står, du och jag. Det är där det första steget behöver tas. Det är där städningen börjar så våra egna drömmar får en chans. När våra drömmar blir verklighet kan också andras bli det.

Så blunda du om du vill men sluta inte titta. Dröm om du vill men sluta inte jobba för din dröm. Med din närvaro och din energi att förverkliga det du vill visar du vägen för andra. 

Jag har blundat och jag har drömt. Jag har förverkligat saker med min energi. Den jag blundade för var för mig själv. Jag slutade se vad det var som pågick. Nu har jag öppnat mina ögon men blundar ibland och tror att verkligheten är  bättre än vad den är. Det är dags att sluta blunda. 

Blundar du för det som sker? Lever du i dina drömmar? 

Idag är en dag jag går med öppna ögon. 

Paus- ett sätt att stanna upp

Ibland behöver vi bara ta en paus. Bara ta en paus från allt. Paus från samtalet vi sitter i. Paus från bloggande. Paus från facebookande. paus från jobbet. Paus från relationen. Paus från bråket. Paus från barnen. Paus från drickandet, ätandet, rökandet, sexlivet och tränandet. Paus från dejtandet. Paus från solen eller varför inte paus från regn.

Paus är ett sätt att ta ny avstamp och stanna upp. Paus är ett sätt att jorda sig för att få perspektiv och betrakta vad det jag gör påverkar mig själv och andra. Paus är ett sätt att reflektera.

Många säger att paus i en relation är första steget ur en relation. Ja kanske är det så för de flesta särskilt om jag inte använder mig av pausen för att reflektera över vad jag själv vill. Ibland leder pausen till en förändring i den situationen jag var i innan pausen, ibland leder pausen till en justering och ibland blir det precis likadant som innan pausen. Allt styrs av hur jag använder pausen.

Jag har nog varit mindre bra på att använda mig av pausen och tillåta mig att ta den. Jag har mer sett till andra och försökt leva upp till vad andra vill istället för att stanna upp, ta en paus och sedan utifrån det fatta nya beslut. Paus är ett sätt att bestämma över sig själv. 

Vågar du ta en paus eller anpassar du dig till vad andra vill.

Idag är en dag jag är uppmärksam på att paus är en viktig del i att leva.

Det jag låter mig matas med

Jag är ute och går i en fantastisk miljö ich matar mig med utsikt, natur och hav. En sol som värmer när den syns och en miljö fullt av intryck om jag väljer att se det. Lugnt, kraftfullt och bejakande. 

För någon timme sedan satt jag och såg på en serie jag följer som handlar om mord, illdåd och sorg. 

Det är uppenbart hur snabbt jag fyller min gärna och hur känslor och tankar formar mig. Ena stunden hemska saker andra det underbara. Desto mer tid jag ägnar åt sådant, vad det än är, som upptar mina tankar kommer att forma just den närvaron, just de tankarna och just de känslorna som då är aktuella. Hjärnan förs in i fållor och har svårt för att värja sig mot det jag utsätter den för. Kemiska processer låter sig ledas ut i varje cell för att tala om att det är saker jag ska vara rädd för eller att det inte är någon fara. Kärlek eller rädsla. 

Om jag väljer att fokusera och mata mig med orädsla och kärlek gör det också mig till en viss typ av människa. Om jag väljer att mata mig med rädslor, hemskheter, konflikter och intriger blir jag en annan sort av människa. Valet är mitt och resultatet lika så. Jag får själv skörda det jag sått. 

Jag behöver således välja allt jag vill släppa in i mig och sortera bort det som kan skade mig och min balans. Jag vet att det finns flera kloka människor och tänkare som helt slopat nyhetsflödet från nyhetsmedia, just bara för att de vet hur detta kommer att störa deras balans. 

Vilka val behöver du göra för att få eller bibehålla din balans? Människor som du kanske inte ska träffa, tv program du kanske inte ska se och kanske sociala medier du kanske inte ska vara på. Istället kanske du ska byta ut detta mot sådant som stärker din balans och gör ditt liv mer vackert. Gå ut och gå i naturen och bo på vandrarhem ute i skärgården. Sitta på ett fik i solen och se på andra människors möten. Gå en annan väg till jobbet. Ta ledigt någon dag och res till en annan stad för att upptäcka något nytt. Gå random på stan för att se var du kommer. 

Vad matar du dig med? 

Idag är en dag jag är uppmärksam på vad jag matar mig själv med. 

Att vara besatt är en gåva

Vi blir besatta och vissa säger att vi har det i oss. Besattheten i ett projekt, i spel, i droger och alkohol, i sex, i bekräftelse, i träning, på jobbet, mat, bantning, sötsaker, internetdejtande, porr eller på annat sätt. Vi blir besatta och vi ägnar mängder av tid åt det. Tid där vi fokuserar och trixar omkring det vi är besatt i. Vi slutar se vad som händer runt omkring oss och jagar istället för få det vi vill ha. Det tar tid och vi är rent ut sagt inte riktigt kloka. Vi tar en massa risker och vi förödmjukar oss själva. I vissa fall blir det på liv eller död. En förälskelsekraft , ni vet alla hur intensiv den kraften kan vara och hur konstiga vi kan bli. Det är precis den besatthet som jag talar om. 

Men det är inte enbart dåligt att bli besatt. Att ha denna kraft och energi är också en tillgång som vi kan använda till vad vi vill. En kraft som också är en gåva. 

Det handlar således mer om hur vi hanterar vår energi och vår kraft. Ska vi spränga oss själva sönder och samman eller ska vi leda energin till sådant som bidrar till bra saker för oss själva eller andra. Jag kan tänka att uppfinnare, forskare och stora tänkare ibland varit riktigt besatta i att nå det de söker. Sådant som vi idag är tacksamma för och som vi har stor glädje av. Däremot en person som varit besatt i porr är det ingen som hyllar. 

Jag är en person som har besatta drag i mig och som både bidragit till mycket bra saker och mycket dåliga saker för mig själv och andra. Idag använder jag ofta, kanske alltid mina krafter för det godas sak. Men, jag vet att jag är en person som har besatta drag som jag behöver ha uppsikt på. 

Hur är det med dig, har du besatta drag i dig som du behöver vara uppmärksam på? Känner du igen de drag jag talar om?

Idag är en dag jag avvänder min besatthet till något positivt. 

Döva, lindra eller utveckla

Blir vi arg går vi ut och går. Blir vi stressade tränar vi. Är det mindre bra hemma arbetar vi mer på jobbet. Känner vi oss ensamma hemma går vi på ett fik för att träffa och vara med andra. Smärtar det ordentligt dricker vi, drogar, spelar, använder sex eller överdrivet annat för att stilla alla känslor och döva tankar. 

Vi hittar olika sätt att ta hand om våra känslor för att få till en förändring. Det är bra i sig för när vi gör något som förändras känslan. Vi hittar våra lösningar. Droger och andra beteenden och beroenden får oss besatt, då har vi tappat greppet och skadar oss mer än vi läker. 

Det som däremot aldrig förändrar på detta sätt är våra tankar. Vi har enbart lagt dessa i ett vänteläge eller tryckt undan det någonstans. Den som alltid hittar olika sätt att förändra och kanske rent av döva känslan har sällan löst grundproblemet, hantera våra tankar,  utan istället bara skuffat undan det som gnager. Det är lite som att lägga på locket när det kokar men ändå inte stänga av spisen. 

Träna och fokusera på olika sätt är bra och det har en tendens att ge oss en annan och bra känsla. Det skapar en antidepressiv situation. Att uppehålla sig och göra andra saker genom att bryta ett beteende samma sak. Men fortfarande löser det inte grundproblemet men mildrar nu läget vilket skapar en möjlighet att göra på ett annat sätt ich ge tankarna en ny vinkel och ett andrum. 

Tankarna vi har behöver sin egen hjälp genom reflekterande, diskuterande, arbeta med olika verktyg ich processer för att medvetandegöra mig själv vad det är som händer och vad jag tänker. Sanningar eller osanningar. Påhitt eller verklighet. Se skillnaden mellan det som är utanför mig själv och det som är innanför mig själv. 

För mig var bekräftelsen min vilseledare medan mina grundkänslor och tankar vilade kvar i mig vilket gjorde att jag sökte fler och fler bekräftelser för att stille de känslor som annars dominerade mig. 

Först när jag kunde möta min egen del i allt som skedde började en förändring sakta ske. Förändring genom accepterande, ursäkter och förlåt. Förändring i form av mål och handlingar. Förändringar i form av handlingar som gav resultat till andra känslor. 

Vad överkonsumerar du? Hanterar du dina tankar eller är det så att du enbart  mildrar? 

Idag är en dag jag är observant på vad jag mildrar och hur och hur jag gör med flödet av mina tankar, utvecklar eller gömmer undan.

Älska mig till varje pris

Människan vill så gärna bli älskad och bekräftad. Vi vill så gärna bli sedd vilket för att vi är beredda att göra vad som för att detta ska ske. 

Det ligger så djupt rotat i våra gener att bli bekräftad och berörd eftersom detta är i slutändan det som innebär att vi fortplantar oss så att vår ras lever vidare. Utan detta hade vi människor, homo sapiens dött ut. 

Denna bekräftelse börjar genom att vi som nyfödda ler för att bli sedda och för att vi ska få någon som tar hand om oss tills vi kan klar oss själva. Detta övergår sedan i uppväxten en jakt på bekräftelse för att bygga upp vårt självförtroende och vår självkänsla. Som vuxen ska vi sedan använda oss av allt detta för att cykeln ska kunna röra sig vidare. 

När något under vår resa till att bli vuxen klickar och vi inte får den näring vi behöver i just detta skapar vi strategier för att ändå få detta på något sätt. Få en bekräftelse på att vi finns och att vi är en i flocken. Denna jakt kan bli förödande och ett gissel. 

Vi hittar på tusen olika sätt för att provocera fram denna känsla allt från att utmana eller hjälpa andra till att prostitiera oss på olika sätt eller till och med bli våldsamma. Strategier som alla handlar om att bli sedd. Lyckas vi inte med detta kan vi leva ut olika typer av känslor genom medberoende och beroenden för att sakta tyna bort i tron att vi är en människa som aldrig fick.  

Som ni märker kan vi blir vi både brutala, självdestruktiva och uppgivna när det går fel i uppväxten om vi vilar kvar i att tro att det är någon annans fel eller att vi vägrar att lära om. Allt detta ligger så djupt i oss att vi tror att vi nästan blivit född oälskad och att det inte finns någon mening att leva vidare.

Detta pågår inne i oss som en kamp mellan våra tankar och känslor och ingen som står utanför fattar vad som pågår. Precis så är det, vi andra fattar inget av den process som pågår inne i någons hjärna. Trådar och kemiska processer som någon stans gått fel och som kan få oerhörda konsekvenser samtidigt som de som kommit därifrån vet att det finns lösningar för att befria sig från denna tokiga process. 

Jag hamnade i ett evighetsbehov av bekräftelser som troligen hade sin grund i min uppväxt både att jag lärde mig att det var så man gjorde och min egen avsaknad av det. Resultatet av allt detta ledde mig längre och längre bort från mig själv i egenskaper av självförakt, förnedring, utsatthet och ensamhet. Något som jag sakta fått lära mig att acceptera och förändra. Smärtsamt men avgörande för mitt fortsatta liv och något som jag är oerhört tacksam för idag.

Känner du att du blivit bekräftad och älskad tillräckligt eller bär du fortfarande på en sorg om att det skulle ha varit annorlunda? 

Idag är en dag jag bekräftar mig själv. 

Gör alla misstag du kan

Tänk om tänk annorlunda. Vi går genom livet i rädslan för att begå misstag och göra fel. Vi skyddar vårt anseende och rykte genom att ha en mask av skydd mot fel och på så sätt göra oss helt oantastbara. Ingen ska se vad jag inte kan och vad jag inte mäktar med. Ingen ska förstå att jag egentligen inte kan något. 

Vi är livrädda för att göra fel i tron att det är det som är meningen med livet, att skydda sig från alla fel. 

Tänk om livet handlar om att tänka precis tvärt om. Tänk om det handlar om att göra så många fel som möjligt, just för att vi ska lära oss att veta hur man gör fel så vi sedan kan göra rätt. Ingen kan något från början. Ingen kan hoppa över att träna. Ingen blir en mästrar direkt oavsett vad det handlar om. Bli mästare i en sport eller att hantera sitt liv. 

Alla bär på samma skräck och alla gör fel. Fel är mänskligt och jag menar, nödvändigt. Att erkänna fel och misstag är en styrka. Men att erkänna fel är också att vara öppen för att andra får ha fel. Vi blir mer tillåtande.

Livet är förgängligt så allt vi gör, allt vi tänker och känner är sällan eller aldrig fast materia. Det är ganska snabbt och direkt just en del av vår historia och sällan, jag skulle vilja säga aldrig har det med vår närvaro här och nu att göra.

Fel är inget som definierar oss även fast många tror det, kanske alla på ett eller annat sätt. Fel är bara ett sätt att lära i livet och att få erfarenheter som jag tidigare saknat.

Jag skyddade mig länge mot omvärlden så att de skulle förstå att jag var oantastbar. Jag skyddade mitt anseende. De fel jag senare upptäckte att jag gjorde och fortfarande gör är just den kunskapsbank jag idag använder mig av som terapeut. Jag är skör, jag är unik och jag gör fel. Idag använder jag mina fel som bra exempel. Jag slänger successivt delar av min gamla rustning för att visa att jag är just jag gjord av kött och blod sprungen i denna värld med allt som jag behöver lära mig in till döden tar över.

När jag vågar göra fel har jag också möjlighet att utmana mig att nå utanför min egen komfortzon och det som jag är van vid. Jag kommer då att våga ta steget ut i det okända.

Så gör fel och tillåt dig att göra fel för snabbt är det en del av din historia och du har chans att göra nya fel allt för att lära dig.

Tillåter du dig att göra fel och kanske till och med ser till att göra fel för att det sedan ska bli rätt?  

Idag är en dag jag ska se till att tillåta mig att göra fel så jag har en chans att lära mig.

Drömmar jobbar med vårt fokus

Jag har valt att ta jägarexamen och går nu en utbildning för detta. Jag har länge tänkt att jag skulle göra detta av två skäl, det ena att jag kommer att ärva ett vapen som är gammalt och  kan användas och det andra att jag vill lära mig om djur och natur. Om jag kommer att skjuta på ett djur, kanske inte. 

Men det är inte detta dagens funderingar handlar om utan vad detta gör med min sömn och mina drömmar. Jag märker nämligen hur ett helt nytt ämne i mig, som jag nu också fokuserar på och inte direkt är mitt naturliga tänk, blir ett fokus i mina drömmar. Jag märker hur frågor och funderingar om moral och etik möter mig på natten.

Det är sällan det som är i balans som jag drömmer om utan mer det där det finns en obalans, men där jag samtidigt lagt mitt fokus. 

Drömmarna arbetar gärna med symboler av någon anledning och gör det inte alltid blir lätt för oss att förstå och tolka. Men det jag förstått är att drömmarna tar sin näring i vårt eget fokus. 

Ibland gör vårt fokus att vi inte ens kan somna och ibland spökar fokuset i våra drömmar. Det viktiga i allt detta är att det kan vara klokt att titta på vad vi egentligen fokuserar på och vad detta kan tala om för mig. Det finns ibland svar som hjälper oss att reflektera över vår situation. 

Alla drömmer något men alla kommer inte ihåg om man drömmer eller vad drömmarna handlar om, även fast vi vaknar med drömmen i oss. 

Att möta sina drömmar i vaket tillstånd är ibland en övningsfråga och att hitta teknik för att komma ihåg. Hur du sedan tolkar dina drömmar är mer upp till dig. Se drömmarna som ytterligare information om dig själv som du kan känna in och reflektera över. 

Teknik att komma ihåg:

- Ha ett block och en penna vid sängen och skriv upp direkt när du vaknar vad du drömt om.

- berätta för andra vad du drömt om. 

Jag väljer att möta mina drömmar och ta in drömmarna på samma sätt som mina tankar och känslor för att se vad drömmarna vill tala om för mig.

Brukar du lyssna på dina drömmar och ta med dessa som en naturlig del av din vardag?

Idag är en dag jag väljer att lyssna på allt som möter mig.

Jag är min egen bödel och räddare

Jag jag jag. Det är mig det hänger på både om mitt liv ska gå bra eller åt helsike. Jag är den som står längst fram i båda striderna och jag är den som får skörda resultatet. Jag är den som begår misstagen eller den som lyckas. Jag är den som till och med leder mig själv in i döden och jag är den som väljer att fortsätta leva. Jag är min egen ledare och domare. 

Ja ni förstår. För er som fattat detta har också hittat en väg. För er som fortfarande letar efter vägen kan jag tala om att det finns en väg. 

Vägen är din och enbart din, inte min eller någon annans. Det hjälper inte om jag visar min väg och talar om vad du exakt ska göra för då kommer du att gå fel. Du behöver hitta din väg sprungen från ditt liv. Jag kan bidra med att det finns en väg och leda dig att hitta din väg.

I alla terapiformer, trossamfund, hos kloka människor och de som hittat ett bra sätt att hantera sitt eget liv finns det enbart ett svar som leder dig att komma lösningen närmare. Det svaret är du. Du och jag hittar vår egen väg var och en genom att granska oss själva och vägleda oss själva att göra val. Val som sedan får något slags resultat. Val som bygger på vilket sätt vi tänker.

Visst finns det knep att hitta svar och finna olika sätt att tänka och få oss att faktiskt handla och genomföra det vi tänker men svaret på en förändring ligger i att tänka på ett annat sätt i grunden. När vi tänker på ett annat sätt finns en chans att vi känner på ett annat sätt som kan leda till att vi gör på ett annat sätt. Ordningen i allt detta kan variera men grunden är den samma. När vi känner styr det oss att tillåta oss att tänka på ett annat sätt och handla på ett annat sätt.

För min del var jag en tjurig en som skulle ha förklaringar på allt och hade motargument till det mesta. Jag kunde snacka sönder situationer och hade ord för allt. Mitt uppvaknande och min väg låg i att ge upp och släppa taget. Jag var tvungen att acceptera att jag varken skulle eller behövde ha svar på allt. Jag behövde ge tillit till någon annan och följa med. Jag behövde förstå att jag var min egen bödel och jag var också min egen räddare. Jag behövde för en stund just stanna upp och se vad det var som pågick och vad det hade lett mig. jag behövde för ett tag släppa taget och låta mig bli ledd att hitta min väg. Jag behövde få hjälp för jag hade tappat min egen kontroll över mig själv. Jag snubblade på mina egna steg.

Var befinner du dig i din egen utveckling? Har du hittat din egen väg eller står du fortfarande kvar och håller krampaktigt kvar vid din gamla väg?

Idag är en dag jag tillåter mig att släppa taget och ha tillit till det som sker.

Den kan vara...

... smutsig, skitig, djurisk rentav fördjävlig. Den kan vara obemärkt, subtil och utan skrupler. Den kan vara borsta, våldsam och kränkande. Den kan vara nedlåtande men inte aggressiv, förödmjukande men inte våldsam. Den kan vara osynlig men ändå kraftfull. Den kan vara kriminell eller bara nedlåtande. Den kan vara självdestruktiv och självdödande. Vad den än är så är den inte vacker och kärleksfull.

I sin kraft kan den driva någon till döden eller förstöra en människas liv. Även efter döden kan den leva kvar och förgifta allt i sin omgivning. Den kan ha en förmåga att gå från generation till generation och den kan få folkslag, religösa trossamfund och länder att befinna sig i en evig konflikt. Den kan starta krig och den kan förgöra.

Men ändå finns det bara ett sätt att skapa förändring och döda dess liv.

Det finns bara ett sätt att försvaga och tillintet göra den. En metod som många fortfarande inte känner till och som gör att de forfarande plågas.  

Jag talar om handlingen och jag talar om sättet att hantera handlingen när vi inte är överens med den. 

Det förlösande är förlåt.

Handlingen behöver inte vara vacker för att förlåtas vilket den sällan är. Det är genom att förlåta oss själva och andra och det de andra har gjort som vi har chans att rädda oss själva. Utan ett förlåt kommer vi för alltid att leva med en börda och en känsla av att vi själva är ett offer och när vi är ett offer är vi i händerna på någon annan. 

Det är när vi kan släppa taget och gå vidare som vi har chans att ta bort det som hindrar oss från att leva här och nu.

Med andras eller för den delen också våra egna gamla handlingar, som en plåga i vår kropp och i våra tankar kommer vi aldrig att bli fria. Vi kommer att fortsätta att plåga och tortera oss trots att handlingen upphört. Det som skett kommer att gäcka oss på dagen och i våra drömmar. Den kommer att påverka vår självkänsla och vårt självförtroende. Den kommer att förstöra vårt liv. 

Men genom att ta makten över det som hänt och förlåta blir vi fria. Då äger vi frågan igen och kan gå vidare. Vi kan släppa tanken på ett annorlunda då. 

Hur lätt har du för att förlåta andra som gjort dig illa på något sätt? 

Idag är en dag jag är uppmärksam på att det finns en möjlighet att förlåta.