När det inte blir som det ska vara

Vi människor är rutinstyrda. Vi älskar rutiner. Hjärnan älskar rutiner och generaliseringar. Förenklingar som gör tänkandet enklare och där vanor gör livet enkelt. Svarta är sådana och gula sådana. Smålänningar på ett sätt och invandrare på ett annat. För eller emot utan nyanser. Vän eller ovän. Bra eller dålig. Vi vill sätta allt i fack. Förenklingar, vanor och rutiner skapar trygghet. 

Samtidigt låser vi in oss i bestämda uppfattningar och rutiner där avvikelser skapar stress och besvikelser. Känslor som kan låsa oss i uppfattningar om hur saker och ting ska vara och skapar besvikelse, irritation och uppgivenhet. Lite som det lilla barnets nyfunna vanor, vem som ska hämta på dagis, vem som ska läsa och liknande tryggheter där barnet försöker få ihop en värld som annars är ganska rörig och utan rutin. Barn älskar rutiner och vi vuxna gör detsamma.

Jag har firar midsommar på min sommarö sedan 80 talet med några få undantag. Det har skapats rutiner och tider att passa och allt har varit ett slags mönster som ska följas för att allt ska bli som det varit. Rutiner för att få midsommaren att leverera det jag önskar. När det fungerar blir det ofta bra. Med det vill jag däremot inte ha sagt att det inte kan fungera på något annat sätt. 

Dessa rutiner låser mig samtidigt fast vid att det ska vara på ett sätt. På mitt sätt. När människor som är bjudna sedan inte följer mitt sätt utan har en annan plan kan det bli svårt. De kommer försent, de vill andra saker eller ser firandet på ett annat sätt. 

I dessa situationer när jag fastnar vid mitt sätt behöver jag möta mina egna vanor och ställa mig frågor. Jag behöver i stunder ransaka mina måsten för att inte fastna i någon slags tjurighet. 

Det som är viktigt just i stunden hur viktigt är det i morgon? Varför måste det bli på ett visst sätt? Vanans tankesätt skapar stress och låser fast mig i gamla hjulspår.

Det blir som det blir och det viktigaste är att vi skapar gemenskap och allians. Andra är tacksamma för det som är så vad hindrar mig från att vara detsamma? 

Det finns ingen vana eller ingen rutin som inte kan ändras. Allt går att förhandla och ändra på. Det som var sant igår behöver inte vara sant idag inte ens sekunden efter. 

Har du lätt för att låsa in dig själv i hörn där det ska vara på ditt sätt? 

Idag är en dag jag är flexibel.