Alla är vi egentligen lika för vi är alla olika

När vi är ute och reser är det så uppenbart vad olika allt är. Maten är olika och priserna är olika. Språket är olika och klimatet är olika. Vanorna är olika och kulturen är olika. Det mesta är olika förutom det som är lika. Vi förvånas inte över allt som är olika utan vi ser det mer som något välkommet ibland underligt men ofta exotiskt. Vi förväntar oss inte att  saker ska följa vår rutin utan någon annan. 

När vi är hemma så är det som om det finns en förväntan att mycket ska vara lika och att detta lika också ska stämma överens med hur vi själva ser det. Vi vill gärna jämföra så att det egna gärna blir lika som hur andra har det för att känna att vi inte avviker och inte heller att andra avviker. Rutiner och vaner som vi lärt oss ska också följas av andra och sker inte det så är det en avvikelse som vi ibland har svårt att hantera. 

Det är däremot ingen skillnad om det är grannen hemma eller någon vi möter på stan utomlands, alla är vi olika med olika historia och olika allt. Det som kanske enbart är lika är att vi är människor, allt annat kan vara olika. 

Så om jag tänker att jag är olika och det är normalt att vara olika minskar min strävan att bli lika vilket innebär att jag kan känna mig trygg i att vara olika för då är det lika som alla andra. 

Att avvika är inget dåligt även fast vi tidigt fostrats att tro så. Att vara olika är att våga stå upp för den vi just är för stunden. Ledsen, glad, förundrad, okunning, rädd, vaksam, påhittig, pratsam, tyst, förundrad, nyfiken, skvallrig, eftertänksam, blyg eller framfusig. Vad det än är så är det ok för vi är den vi är i stunden även fast saker kan förändras. 

Jag har nog alltid varit olik och haft besvär av att bra olika samtidigt som jag önskar att gå min egen väg. Det har varit en ständig konflikt som sakta sakta hamnat på plats där olika känns helt ok ich om jag avviker kan jag öva med det genom att erkänna och acceptera att det är så utan att behöva dölja det. Olika på ett sunt sätt där jagfortfarande respekterar mig själv. 

Känner du dig olika ibland? Är det något du accepterar eller leverera du kvar i att vilja anpassa dig? 

Idag är en dag känner kärlek till det som är olika utan att döma.