Det är skönt att veta vem jag är

Det är skönt att säga att jag är sådan. Det är skönt att säga att jag ibland är arg. Det är skönt att säga att jag gillar att krångla. Det är skönt att säga att jag gillar projekt. Det är skönt att säga att jag ibland blir irriterad. Det är skönt att säga att jag gillar eller ogillar. Det är skönt att definiera mig själv med ord för att tala om för mig att jag just nu är på ett eller annat sätt. Det finns en befrielse i att vara speciell och erkänna det för sig själv, även när det handlar om saker jag inte är helt komfortabel med.

Jag hade ett samtal med en arbetskollega för några dagar sedan. Det handlade denna gång om en jacka jag köpt och mitt typiska beteende när det gällde denna typ av köp. Frågan denna gång handlade om att göra bra affärer och vilka val vi gör när vi shoppar. I ett visst läge sa jag att jag gillar att gör som jag gör och jag märkte direkt hur skönt det var att säga det. Det var skönt att inte vara som andra och det var skönt att säga att jag inte var rationell utan krånglade till det och att det faktiskt var ok att erkänna det och att jag trivdes med det. Mitt erkännande var mer som ett eget accepterande och ett erkännande för mig själv.

Jag minns, för många år sedan hur jag i samband med en utbildning till terapeut skulle berätta för gruppen, vilket bestod av nästan samtliga kvinnor, saker som jag försökt dölja i alla år för just kvinnor. Jag skulle helt plötsligt berätta sidor av mig som jag hela mitt liv försökt dölja. Jag minns, just i samband med att jag berättade detta hur nervös jag var och hur svårt det var att vara sann men samtidigt hur befriande det blev att våga vara sann och säga som det var. Jag minns hur det väcktes en massa känslor i gruppen men hur jag samtidigt också kunde tänka att deras reaktioner mer handlade om deras historiska upplevelser än om mig som person. Jag tror att just detta tillfälle var en av flera tillfällen där jag fick ett genombrott i min egen utveckling.

Det är spännande hur rädslan för sanningen kan bli så befriande när jag vågar bryta igenom min egen rädsla och faktiskt göra det jag är rädd för. Att erkänna blir också att våga definiera mig själv genom mina egna ord. Om jag definierar mig själv med tystnad och lögner vem är jag då?

Går du och döljer för andra och kanske för dig själv vem du egentligen är?

Idag är en dag jag är så sann jag klarar av att vara och gör mig själv uppmärksam på hur skönt det är att få vara sann och höra ur jag definierar mig själv.