Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

fredag 23 september 2016

Jag ett odjur som söker min skönhet

Det finns människor att vara rädd för. Det finns människor att hysa skräck för. Det finns människor som inte går att lita på. Det finns sjuka människor och det finns skadade människor. Det finns människor som tror att de inte kan hantera sina känslor och det finns människor som tror att de inte kan hantera sina handlingar. 

Det finns en mängd människor som behöver hjälp för sina inre smärtor, både de som inte ännu vet att de behöver det och de som ännu inte vågat be om hjälp. Det finns många som ännu inte vågat komma ur sin egen garderob. 

Människor som alla har ett litet barn i sig som inte förstår vad det är som pågår och som en gång valde en strategi för att överleva men som idag utsätter andra så att de i sin tur skapar strategier för att överleva. I det lilla barnet fanns då som nu saknad, saknad efter tillit och kärlek. 

Barnet valde en strategi som fick andra att ta avstånd och som sakta ledde till ensamhet, utsatthet, våld, känslor av att vara ett offer, skyddslöshet, raseriutbrott, misshandel, depression, utveckla olika typer av sjukdomar, oberäknelig ilska och skräck. Allt i jakten på att igen få slippa smärtan och få en skärva av gemenskap och kärlek. 

Både offret och förövaren är samma rädda barn där var och en valt olika strategier. Den ena genom att försöka kväva den inre smärtan den andra genom att agera ut den inre smärtan. Båda lika hotade båda lika rädda.

För det är så att det utsatta barnet bor inne i oss alla. Hos många av oss håller den sig vid tankar eller ord, hos en del vid att slå på döda ting men hos några av oss får det betydligt större konsekvenser och ter sig som helt okontrollerad. Vissa av oss säger att det bara svartna för ögonen och sedan smäller det eller så kommer det ut elakheter och spydigheter från våra munnar. Andra fastnar i inre tankar och inre smärta som sakta utvecklar en långtgående inre depression svår att låsa upp. Båda fångade i sitt eget skal utan förmåga att älska sig själv.

Några av oss hade en frånvarande förälder, några andra av oss blev sexuellt utnyttjade, vissa av oss hade föräldrar som själva haft en frånvarande förälder. Andra av oss har fått ärva ett beteende eller en diagnos. För en del har det ena givit det andra och detta har i sin tur lett till avvägar och återvändsgränder. 

Det bor hos oss alla en skörhet och en vilja att komma åt det inre barnet i oss. Ett barn som både kan känna känslor, uttrycka dess i ord och agera på ett sätt som inte skapar skuld eller skam. 

Men vägen dit har med åren blivit blockerad så att till och med utsikten helt eller delvis försvunnit. Blockerad av händelser, utsatthet och egna rädslor. 

Jag kämpar med mitt inre barn för att tillåta mig själv att älska igen för att tillåta mig att känna tillit . Jag börjar sakta byta stig och börja trampa nya vägar. Idag är hela ansvaret mitt igår var det olyckliga omständigheter.

Behöver du börja trampa upp en ny stig för dig som skiljer sig från den gamla du trampat i alla år?

Idag är en dag jag vågar se hur jag definierar mig och där jag också vågar trampa nya stigar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948