Jag speglar mig i andras elände

Varför vill vi se elände och hemskheter. Vad är det i oss som gör att vi vill höra om andras utsatthet och tokigheter och gärna skvallra om detta. Vad triggar oss i att se filmer om elände och våld? Är det vår otillåtna fantasi som vi vill kommer åt eller är det för att förringa eller förminska vårt eget elände? 

Vi har i alla tider dragits till andras utsatthet både i berättelser och i verkligheten. Skrämmande berättande historier och skådespel och senaste antalet decennier destruktiva dataspel och film. Vad väcker det i oss som håller oss kvar. Vad är det vi vill uppnå? 

Kanske är det att förmildra vårt eget lidande och de hemskheter vi lever i eller utsätts för. Kanske är det att döva det liv vi har. Kanske är det för att inse att det liv vi själva leverera ändå inte är så eländigt för det finns andra som har det värre. 

När vi omges av andras lycka och gudomlighet kan vårt eget liv te sig ganska miserabelt och fattigt. Däremot när vi ser andras elände kan det finnas en trygghet att veta att vårt eget liv ibland kan vara ganska bra om vi jämför.

Facebook är fylld av sådant där vi visar en slags lycka och skvaller om andras olycka. Vi skapar oss en yta vi visar utåt och vältrar oss i vad andra gör, säger eller är. Det upptar vår tid och det kanske är så det är. Vi flyr undan i en vilja att visa upp en snygg fasad men samtidigt behagas av andras brister. Vår rädsla över våra egna brister håller vi därmed undan. 

Jag vet att jag vältrat mig i andras bekymmer samtidigt som jag gärna önskat hjälpa till när andra har det tufft. Samtidigt har jag gärna önskat visa min egen duktighet genom att påvisa andras brister. Jag har haft en hög moral omkring andras beteenden men inte alltid levt upp till dessa själv. Jag tror jag skyddat mig själv och önskat vara den där präktiga grabben men inte själv klarat av att leva upp till det. Min egen moral har samtidigt som den utåt ökat parallellt tappat i i kraft i mitt eget handlade. Det har blivit som jag kompenserar mig själv, ja ni vet som att kompensera en miljöbesvärande flygresa genom att stödköpa koldioxid.   

Jag vet att det finna kloka människor som väljer att inte titta på nyheterna eftersom det drar med sig en massa eländen till vår hjärna. 

Jag tror det finns en kraft att se andras olycka för att skapa en motkraft att ta hand om sitt eget elände samtidigt som vi då inser att andra har det värre. Samtidigt tror jag att möta kärlek och känna andras tacksamhet kan smitta av sig. Det finns en klar kluvenhet i detta. Det jag speglar mig i det är det jag ser. 

Hur förhåller du dig till bl.a film och teater, Facebook skvaller och annat? Vad tar du till dig och tycker om och vad undviker du och vad gör det dig? 

Idag är en dag jag väljer att spegla mig i det jag själv vill visa.