Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

onsdag 26 oktober 2016

Det blir uppenbart hur jag definierar mig

När jag övar att inte tänka på vad jag känner blir det mer och mer tydligt att det är en mängd saker jag känner som jag kan fylla med ord. Ord som kan skapa nya känslor av oro och andra rädsla men givetvis också glädje. Registret är stort och fantasin om vad jag känner större. När jag började komma upp i åren även tankar om sjukdomar och begynnande ålderdom. Rädslor om att inte duga tar plats och hjärnan visar sig fylld av en mängd tankar som minner mig om min pubertet. 

Det är uppenbart vilken fara tankarna är för mig när de är på det humöret. Känslorna är mina fysiska reaktioner och betyder egentligen inget om jag inte sätter ord på det jag känner. En del av känslorna är autonoma och får min kropp att göra saker som att reagera om jag skadar mig men det finns en mängd av känslor som jag mer tolkar som varningar  eller där det autonoma reagerar på sådant som egentligen inte längre är en fara men där känslorna lever kvar.  Ja min kropp är både fantastisk och besynnerlig.  

Vissa av oss brukar ibland säga att vi ska gå dit känslorna för oss. Det hade blivit en spännande resa och jag är inte säker på att den resan alltid hade blivit så bekväm och enkel. Jag hade upplevt mycket men kanske inte alltid önskat uppleva allt av det som fått styra mig. 

Det är en besynnerlig resa jag håller på med där vägen till mig själv går inte alltid rakt och med en tydlig riktning. Jag har länge fyllt med mig ord och meningar, förklaringar och åsikter. Tänk om allt är fel och att jag på min resa förlorat förmågan att bara känna, fysiskt känna utan att söka efter förklaringar och utan att styra mig själv med dessa. Jo ibland har det varit nödvändigt och avgörande. Ibland tvunget och viktigt. Men blev det så att jag under min resa förlorade förmågan att känna utan syften och utan ord, utan behovet av att lösa det jag känner.

Min resa fortsätter, må den aldrig sluta. Låt mig klara av att känna utan att agera, låt mig klara av att känna utan att finna lösningar och förklaringar. Låt mig tillåta mig känna utan att skämmas, känna skam eller sätta ord på det som känns.

Det är inte vad du tänker som definierar dig. Det är inte vad du känner som definierar dig. Det är inte vad du gör som definierar dig. Det är kombinationen och vem är jag om jag tappat delar av detta?

Vem är du?

Idag är en dag jag fortsätter öva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948