Panikångesten är ett bra exempel på tydliga fysiska känslor som inte kan lösas med tankar utan där kan vi befrias från detta genom att just fysiskt påverka och känna annorlunda. Andas lugnt, andas i en påse osv. Fysiska lösningar på ett fysiskt problem. Fritt från tankar. På samma sätt är det för den som tar ett pass på gymmet eller är ut och springer eller varför inte fixar med något praktiskt. Fysiska lösningar som skapa något fysiskt annorlunda.
Detta betyder inte att saken är helt löst men det bidrar till lösningen utan att blanda in tankens tolkningar. Utöver detta behöver givetvis var och en arbeta med att finna sina egna orsaker till det som sker och då är hjärnan med.
Ibland behöver vi separera delarna för att förstå helheten och det är det som denna uppdelning handlar om. Känslor är känslor, tankar är tankar och när vi sätter ord på känslorna skapar vi en tolkning av våra känslor (fysiska reaktioner). Men fortfarande känner vi något fysiskt som ibland kan vara ok att känna och ok att bara vara i. Åter till panikångesten, att känna ångesten och tolka den som att vi håller på att dö eller att det aldrig kommer att gå över kommer enbart att förvärra situationen. De som vet hur det är att få panikångest vet att den kommer att gå över och att vi inte kommer att dö. Vi vet att det är fysiska väldigt påtagliga känslor i oss som vi har svårt att värja oss ifrån och som förvärras av våra tankar.
Dagarna fortsätter och att vara i känslan fritt från hjärnans kontroll är ett mästerverk likställt med att gå på slag lina mellan två skyskrapor. Det krävs mod och det krävs energi att våga stå kvar och lita på oss själva att vi kan rida ut känslan utan att hitta lösningar och förklaringar. Jag drar mig till minens det enkla att våga vara kvar i känslan av rastlöshet och hur himla svårt det är. Jag gör allt för att distrahera det jag känner.
Hur tillåtande är du i dina egna fysiska känslor?
Idag är en dag jag fortsätter öva.
Dagarna fortsätter och att vara i känslan fritt från hjärnans kontroll är ett mästerverk likställt med att gå på slag lina mellan två skyskrapor. Det krävs mod och det krävs energi att våga stå kvar och lita på oss själva att vi kan rida ut känslan utan att hitta lösningar och förklaringar. Jag drar mig till minens det enkla att våga vara kvar i känslan av rastlöshet och hur himla svårt det är. Jag gör allt för att distrahera det jag känner.
Hur tillåtande är du i dina egna fysiska känslor?
Idag är en dag jag fortsätter öva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948