Bloggen har flyttat till samtalforallablog.wordpress.com

onsdag 5 oktober 2016

Ibland är inte jag där den andra är

Jag möter människor i många olika situationer. En del utvecklar sina liv i liknande mönster som jag själv gjort, en del gör precis tvärt om. Vi gör på olika sätt och får olika erfarenheter kopplat till vilka vi är, vilka olika karaktärsdrag vi har och den historia vi bär på. 

När jag lyssnar på människors olika öden försöker jag förstå deras situation och deras kopplingar och vad som kan vara orsaken till att de gjort de val de gjort. Jag ställer frågor och kommer med påståenden. En del frågor och påståenden kan mottas på ett konstruktivt sätt en del missar målet helt. Jag försöker sätta mig in i den andras situation så mycket det går. Inte för att ta över deras problem utan för att om möjligt förstärka den berättelse jag får så att detta kan leda till någon slags förändring hos den andra i deras känsla, tanke och handling. Ibland är frågan viktigare än svaret som jag får. Olika livscirklar möts och jag lär mig se andras strategier och andra lär sig se mina. En del förkastas en del plockas upp. 

Men så ibland så tar det bara stopp. Den jag har framför mig sitter fast i sitt eget tänk och sina egna känslor som om det är precis det han vill. Allt låter eländigt och förfärligt för denna person och min egen vilja vill göra allt för att rädda denna stackars varelse, något som jag egentligen aldrig ska göra, men jag blir i dessa stunder lockad att vilja göra det. Men nej, det är inte alls vad den andra vill. Jag arbetar hårdare än den som egentligen ska göra jobbet och ha en egen vilja till förändring. 

I dessa tillfällen blir det så tydligt varför en terapeut, mentor eller medmänniska aldrig ska kliva in i någon annans problem och tro att detta går att lösa. Lösningen och viljan ska enbart ligga hos den som söker hjälp och arbetet ska också ske där. För vissa är det så att de inte vill förändra något utan egentligen enbart vill vara kvar i det som är, för det är just detta som definierar denna person just för tillfället. Känslan av att vara just ett offer.Det ska vara eländigt och det ska vara besvärligt. Det ska vara kaos och ångest.

Låt det då vara det och där ska vi bara konstatera att det är så just nu. Däremot är jag tydlig med att det är just detta jag ser och låter detta ligga i den personens knä.

Enbart om det handlar om fara för liv för personen, barn eller någon annan, är jag skyldig att agera på ett annat sätt genom att först då ta över.

Händer det att du vill vara kvar i din smärta och ditt lidande?

Idag är en dag jag accepterar att jag är där jag är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948