Vi har inget att förlora

Varje typ av förändring handlar om att avvara något för att få något annat. Det är inte rädslan för det vi ska få som är problemet utan rädslan för det vi kommer att förlora. Hur eländigt det än är, är det som vi förlorar ändå bekant och vant fritt från den inre rädslan. För den utomstående kan detta upplevas som obegripligt, men för den som bär det, fullt logiskt. Kanske inte logiskt intellektuellt men känslomässigt. 

Alla vi som jobbat med förändring och med oss själva vet att rädslan är stor inför en förändring samtidigt vet vi, när vi ridit igenom rädslan, att förändringen var det mest rätta vi kunde göra. Vi har efteråt förstått att det egentligen inte fanns något annat val. 

När vi sitter fast i beteenden eller karaktärsdrag som är negativa för oss själva, där konsekvenserna blir förstora finns det aldrig något att förlora, genom att genomföra förändringen, än de bojor som håller oss fast. Bojor av beroende eller medberoende. Bojor av lögner eller våld. Bojor av förnedring och utanförskap. Bojor av ett starkt ego där jaget inte får plats. 

Rädslan för det okända är stark och får oss att göra de mest konstiga saker. Saker som handlar om att göra våld på oss själva både fysiskt och psykiskt. 

Så vi har inget att förlora än de bojor som håller oss kvar. 

Vilka bojor sitter du fast med? 

Idag synar jag mina egna bojor och ser vad som kan vara alternativet.