Avsked i unga år kan prägla oss så starkt att det påverkar våra strategier för resten av vårt liv.
Vi samlar på oss saker som vi har svårt att skiljas från. Vi håller oss kvar på jobb vi kanske inte helt gillar. Vi är kvar i relationer vi borde ha lämnat för länge sedan. Vi bor kvar på platser som vi egentligen borde ha flyttat ifrån. Vi håller oss fast vid människor som skadar oss.
Avsked blir att lämna något för att möta något annat och just det andra kanske blir för skrämmande. Ett nytt jobb. En ny plats. Den egna ensamheten. Nya människor och nya möten.
Sorgen efter att någon har dött är också sorgen över ett avsked. Sorgen över att själv bli ensam. Sorgen över det som fanns och rädslan för det som kommer sedan.
Idag har det varit ett viktig avsked för mig. Avsked från en människa som betyder mycket. En viktig person för mig, som gick bort för några veckor sedan och idag har det varit begravning.
Begravningen tillåter mig att sörja och tillåter mig att känna efter. I begravningen finns också en plats för att släppa taget om gamla strider och väcka hopp om det som fortsätter. I avskedet tillåts agerandet som gråt och ledsamhet. Vi tillåts att känna efter. Allt som en förberedelse för det som kommer sedan.
Därefter kommer tystnaden.
Tystnaden kanske är den värsta rädslan.Tystnaden när orden slutar och punkten tar vid. Tystnaden blir resultatet av ett avsked. Tysnaden där avskedet sakta bleknar och ensamheten har risk för att ta över.
Avskedet fortsätter att skapa rädsla på samma sätt som det gjorde när vi var mycket unga. Avskedet kanske just är rädslan över att bli ensam.
Hur förhåller du dig till avskedet?
Idag är en dag jag jag tillåter avskedet bli ett slut på något och en början på något annat. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Johan Andersson
Ystadsvägen 28
121 49 Johanneshov
0762- 289948