Längtan efter närhet

Närheten är en känsla som är uråldrig. Närheten började en gång i tiden i våra mammas mage där vi fick möjlighet till närhet i 9 månader. Sedan föddes vi brutalt och skiljdes från denna närhet. Jag tänker att vi sedan dess jagar efter att få tillbaka den närhet igen. Närheten att bli bekräftad och närheten att bli älskad. Närheten hud mot hud och de endorfiner som då flödar i vårt inre. Vi kramas och vi pussas. Vi älskar och vi sitter nära. Vi vill på alla sätt hitta tilbaka till den känslan vi fick en gång i tiden. 

Vi hittar en kvinna eller en man att var tillsammans med, vi blir djurägare eller arbetar med djur. Vi söker och vi försöker hitta tillbaka till den villkorslösa kärleken eller egentligen så handlar det kanske om behovet av närhet. 

Jag måste erkänna att mitt behov av närhet ligger väldigt långt tillbaka i historien och det finns innom mig en inre längtan efter just den villkorslösa närheten. Kanske rentav att få möta den villkorslösa kärleken. 

Jag kan se i min historia vad det är som gjorde min längtan så stor. Det är förklaringar men jag kan förstå att längtan finns där och jag kan förstå varför behovet i mig är så stort. 

När närheten och kärleken inte blir bekräftad blir det också svårt att älska sig själv eftersom närheten och kärleken inte blir besvarad. 

Jag ser hur detta präglat mig och jag förstår hur jag också bidragit till motsatsen.

Hur viktigt är närhet för dig och hur har detta påverkat dig både positivt och negativt? 

Idag är en dag jag utforskar närheten och  vilken betydelse den har för mig och förmågan att älska mig själv.