Orons kraft- dränerar oss

Sitter idag med en del ekonomiska frågor och jag märker att jag varit slarvig med min privata bokföring och i samband med en kassa jag tagit hand om. Oron att jag inte har kontroll över situationen får mig direkt att känna rastlöshet, bli spänd och spontant känna varför jag inte kan se till att vara noga från början.

Jag känner igen dessa känslor när jag ljög när jag var gift och hur oron över att det som inte var sant skulle komma fram. Jag fick lägga en mängd energi på att komma ihåg min sanning och se till att inte bli avslöjad. Jag mins rädslorna och jag minns olusten i hela situationen. Samtidigt vågade jag inte bara direkt avslöja hur det var för då kände jag och trodde jag att helvetet skulle bryta loss, vilket det ändå gjorde även fast jag inte sa något genom att vara ärlig. Jag var livrädd för mitt eget svek och vad det skulle göra.

Oro över vad som ska hände vad det än handlar är ofta mer tungt att bära än det vi är oroliga över ska hända. Det kan handla om att få besked om en diagnos, tala om att vi vill skilja oss eller berätta för någon annan hur vi själva mår. Skräcken över det som ska hända blir så mycket större och fyller oss med så mycket egna fantasier och idéer som oftast går långt bort från det som egentligen skulle kunna hända. Oron kan ta död på oss och få oss i ett mentalt och fysiskt tillstånd vida från den verkliga eventuella händelsen.

När jag tittar tillbaka i mitt liv kan jag se hur otaliga alla de gånger varit när jag verkligen inte hade kontroll och hur det dränerade mig och det faktum att det jag egentligen hade behövt göra var att ta tillbaka min egen kontroll genom att vara ärlig med mina känslor och vara ärlig med de tankar som jag gick och bar på. Tala om som det var och omkring det som hände i mig och tala om hur min rädsla var i min oro.

Jag tror att verkligheten oftast är betydligt mindre farlig, jämfört med fantasin omkring den verklighet vi tror ska inträffa om vi skulle vara ärliga omkring våra känslor och tankar. Den faktiska verkligheten vi oftast fasar för är betydligt mildare än fantasin i oss själva. Ändå ljuger vi både för andra och för oss själva. Ändå går vi och bära på tunga saker utan att be om hjälp och utan att lätta på det som tynger oss och oroar oss. Jag gjorde detta under många år och jag blev dränerad både i min oro och besvärande påverkad av effekterna av att jag hållit inne med vad som tyngde mig.

Vilken oro går du och bär på som sakta, sakta dränerar dig? Handlar det om saker du borde gjort eller handlar det om att våga berätta som det är och vara ärlig både för dig själv och andra omkring sådant som handlar om dig själv?

Idag är en dag jag släpper taget om allt som oroar mig och tar tag i det som känns, direkt. Uppgifter jag skulle ha gjort för länge sedan, sanningar jag borde släppt eller annat som tynger mig där jag borde be om hjälp. Dräneringen i mig blir alltid till ondo.