När jag attackerar

Orsakerna kan vara många. Jag kan leda mig dit själv eller bli styrd av någon annan. Det blir som ett barn som bara inte vill och skriker sig hes, fäktar med armarna och lägger sig på golvet i raseri. Jag vill bara inte men tvingas ändå in i hörnet och ser ingen annan utväg än att slå mig ut och reagera starkt. Vissa av oss blir arga och skriker andra blir riktigt våldsamma. Fler blir precis tvärt om och tystnar eller blir undvikande. Vi har olika sätt att försöka ta oss ur situationer som vi inte kan hantera och där vi upplever att vi hamnar i låsta lägen och i en känsla som vi inte vill känna. Minnen från förr som vi bara inte vill komma tillbaka igen till. Känslor av att vara nedtryckt, känslor av att vara pressad, känslor av att känna sig låst och styrd. En mängd känslor som vi kan identifiera eller som vi inte förstår men de finns ändå där och låser oss på ett sätt som gör att vi bara ser en väg. 

När det blir så här är det inte något som enkelt passerat vårt intellekt utan det som sker har tagit oss direkt från en känsla till en handling. Nej! Nej! Nej!

När vi lugnat ner oss och adrenalinet krupit tillbaka blir det lugnt och den ångest eller starka känsla vi kände då har kanske förbytts till skuld för vad som egentligen hände. Saker vi sagt eller gjort. Sådant vi egentligen inte menade men som blev det försvar vi hade kvar att hantera. Just då handlade det om att rädda liv. Rädda oss från den känsla vi så definitivt inte vill uppleva igen. 

Vi drivs och låter oss drivas i riktningar vi varit i förr och som vi ogillar. Vi kan ibland, som en stark magnet dras till det som oroar samtidigt som vi ändå känslomässigt vill göra allt för att inte möta det som skrämmer oss och som skrämt oss sedan gammalt.

Jag möter mig själv som främst i mina svagaste stunder med mina djupaste känslor. Jag kommer bara inte undan och blir i dessa stunder väldigt naken.

Vägen ur är att reflektera och söka det som skrämmer mig för att hitta andra utvägar. Andra sätt att hantera och acceptera det som sker. Söka pausen för att med mina tankar hitta andra svar på mina reaktioner än de jag i min egen obalans väljer.

Finns det situationer du känslomässigt har väldigt svårt att hantera och som får dig att agera på sätt du inte önskar.

Idag är en dag jag accepterar det som hänt och försöker träna mig att göra annorlunda genom att bli mer medveten om mig själv och det jag gör.