Jesus är Gud, Jesus ber till Gud

Vänta. Bara för en stund låt dig läsa och ta till dig något som präglat oss historiskt i flera tusen år. Religionen. Religion är att institutionalisera en metod om att ta hand om oss själv och leva ett bra liv. Att tro på något och att hitta sig själv, ledsaga sig själv och finna den väg som känns mest rätt för sig själv. Läran om sig själv för att bli en så bra människa som möjligt och lyckas med att hantera det egna livet. Läran om hur vi lever i samspel med andra. Läran om att lyckas hitta hem när vi själva för en stund tappat bort oss själva i nutid. Det har historiskt funnits flera lärare som förkunnat läran om livet.

Jesus var en sådan lärare som förkunnade ett sätt att leva ett bra liv. Jesus använde bönen som ett instrument av flera för att ta hand om sig själv, på samma sätt som flera andra religioner använt. Bönen och samtalet med sig själv. 

Jesus är Gud men samtidigt ber Jesus till Gud. Hur går detta ihop? Detta är enkelt, Jesus har samtal med sig själv för att sortera sina tankar men också reflektera över sina egna val och möjligheter. Reflektionen och påminnelse om vad vi kan förändra och vad vi inte kan förändra. Reflektionen och därmed bönen omkring vad vi själva behöver hjälp med som ett stöd för att söka de egna svaren. En påminnelse om vår egen inre kraft som är så enkel att förringa och missta sig på. 

Samtalet mig mig själv behövs men det behöver uttalats på något mer sätt än enbart i tankar. Vi behöver skriva eller be högt så att vi kan reflektera och lyssna. Vi behöver ta in med flera sinne det vi själva tänker så att vi har en chans att både påminna oss om vår storhet men också att finna lösningar i våra egna svårigheter.

Vi är vår egen Gud när vi förstått och kan bemästra vår inre kraft. Vi är vår egen Gud som vi behöver samtala med. Vi är den Gud som lär oss att hantera vårt eget liv och lyssna på oss själva. Vi är vår egen Gud som lär oss att läka gamla beteenden och bryta gamla mönster. Vi är vår egen Gud som kan ändra våra egna tankar, känslor och beteenden när så behövs. Allt detta är vad läran innebär och som religionen tagit till sig som sin egen. 

Det är förståligt att det skapats skrifter och läror eftersom vårt sinne ibland är svagt och det faktum att vi ibland gör tokiga saker som inte är bra för oss. Men glöm inte att detta bara är läror om oss själva.

Först när jag började arbeta med mig själv insåg jag att det fanns så mycket dolt i religionen som jag tidigare hade svårt att ta till mig. Nu vet jag annorlunda.

Är du din egen Gud som i land behöver be om hjälp? 

Idag är en dag jag inser min egen storhet men samtidigt mitt eget behov om att be om hjälp. 

Ta inte dig själv på ett allt för stort allvar

Vi må ha haft en sorglig barndom och vi må ha haft det besvärligt. Vi må ha kämpat och fått ta ansvar som vi inte borde ha haft. 

Hur det än var så betyder det inte att livet nu är allvarligt och att allt behöver tas på ett allt för stort allvar. 

Det finns en uttalad tendens att vi som haft ett liv som varit allvarligt väljer att fortsätta att ta livet allvarligt även fast livet förändrats. Det är som om vi vilar kvar i vår historia och vill bli trodd och respekterad även fast livet och förutsättningarna helt förändrats. Ofta har det blivit så men ändå vilar vi kvar och tappar ibland både distans mellan då och nu och humor. 

När vi har det på detta sätt finns det risk att vi kan bli missförstådda. 

Ofta behöve vi träna för att få lite distans till oss själva. Träna att inte ha fokus på det som hänt och träna att på att världen inte cirkulerar runt oss själva. Vi är idag hörda och vi är synliga. Vi kan inte rättfärdiga sådant hos andra där objekten för länge sedan bleknat.

När jag tittar tillbaka på mitt liv kan jag se att jag ibland varit antingen för seriös eller  helt undvikit att vara seriös. Jag har saknat mellanlägen. Även idag ser jag hur jag ibland blir allt för seriös och att jag därmed tappar mitt eget sammanhang i stunden. Jag tappar bort mig själv i allvaret utan att se mig själv på distans och kanske rentav se mig själv ur ett mer humoristiskt perspektiv. 

Tar du dig själv på ett allt för stort allvar? 

Idag är en dag jag väljer att se saker på ett lättare sätt. Jag ser sammanhanget. Jag väljer situationerna. Jag är sedd och jag kan se allvaret men även humorn. 

Det är livet i sig själv som är livet

Svårare än så är det inte. Det är livet i sig själv som är livet. Vad mer finns det att säga!

Om vi, om än för bara en stund förstår att det som pågår är livet och i detta ligger njutningen. Det är när vi griper in i sådant som vi bara kan släppa vi kommer i konflikt med livet istället för att leva med livet. Kan vi uppskatta tillvaron som den är oavsett om den är bitter i smaken eller söt. Livet i sig är ljuvt i varje stund om vi förstår att använda livet just i den stund och på just den plats vi befinner oss på. Vi har så mycket att lära och så lite att inte uppskatta. Om vi väljer att se livets mening som lärandet borde vi törsta efter mer motstånd så vi inte missar vårt lärande. Ett liv som inte levs är sällan ett liv om det inte just är det livet som vi lever.

Resultatet av livet är lycka om vi väljer att se livet på det sättet. Om vår själ kan känna ett lugn så har vi lyckats att skapa harmoni. Så vad hindrar oss att finna lugnet i kaoset, troligen inget. Det är mitt eget sätt att finna det goda i det onda som gör mig till en fridfull människa hur än andra väljer att se på det. 

Harmonin i livet existerar redan från begynnelsen. Det är när vi väljer att påverka och kontrollera det som sker vi möter motstridighet vilket skapar konflikten. Väljer vi att släppa taget har vi också valt att att acceptera det som är utan den egna kontrollen.

När jag ser tillbaka kan jag se hur jag följt min egen vilja och mina egna känslor. Jag har styrt mitt liv utifrån hur jag ville ha det inte hur jag accepterade att det var. När jag styrt har jag på olika sätt kommit i konflikt med människor och institutioner på ett eller annat sätt. Jag har skapat konflikten istället för att bli en del av det naturliga skeendet. När jag gjort på detta sätt borde jag inte heller bli förvånad över vad som faktiskt händer. Jag är en del i att det som har hänt har hänt.

Självklart får jag reagera, frågan är mer om jag behöver agera mot andra eller agera med mig själv. Genom att agera med mig själv processar jag mina tankar och känslor utan att självklart agera mot andra. Jag vet och jag förstår verkligen hur svårt allt detta är. Inte minst jag har verkligen agerat och gjort det utifrån gamla känslor av orättvisor som jag rättfärdigat under min vuxna tid men som ofta haft sina rötter i min uppväxt. 

Hur möjligt är det för dig att acceptera att ditt liv inte ska påverkas utan accepteras för att uppnå din egen harmoni istället för att vara i konflikt med ditt eget liv och få disharmoni?

Idag är en dag livet ska levas inte förändras. Det som sker har en mening och jag är tacksam att jag får lära mig att möta min egen harmoni genom det liv jag får inte det liv jag skapar.

Bara var lite vänlig, även fast det inte blir som du tänkt dig

Tänk att det inte behövs så mycket för att förändra en situation som uppfyller oss med harm till att bli en situation av välbehag och lugn. Inte dömande. Inget avvisande. Ingen ilska. Enbart lite vänlighet.

Det må ha skadat min tillit och det må ha skadat min självkänsla. Det kanske har påverkat mina känslor av att bli lurad eller  min egen osäkerhet. Om möjligt kan jag för en stund ha tappat min heder, min trygghet eller min stolthet. Det blir inte som jag tänkt mig. Jag reagerar men är det självklart att jag ska agera impulsivt som en reaktion på det jag jag känner påverkat mig i mitt inre.

Men ändå vad gör väl det. All denna process sker i min egen kropp. Jag blir spänd och jag blir irriterad. Jag blir berörd och kanske rädd. Min kropp och mina tanka reagerar och kanske agerar. Men i stunden blir det både jag som drabbas av min egen reaktion och på det sätt jag agerar. 

När det som egentligen behövs är lite vänlighet i det som sker. Vänlighet mot mig själv och vänlighet mot andra.

Men för att jag ska kunna vara vänlig behöver jag först var vänlig mot mig själv.  Jag behöver ta hand om mig och välja mig och jag behöver sluta vara allt för sträng mot mig själv. Allt vänlighet börjar innifrån. Vänlighet kan vi sällan klistra på utifrån utan det verket fram i innifrån. 

I min barndom var mycket orättvist och jag har märkt hur jag först i vuxen ålder försökt att kompensera den orättvisan genom att skapa rättvisa. Jag har varit arg mot allt och alla när saker och ting inte varit rättvist. Der har inte funnits utrymme för vänlighet för genom vänlighet blir det svårt att vara rättvis särskilt om det är orättvist. Men detta har samtidigt skapat mer orättvisa och människor har inte fått ett vänligt bemötande. De har inte fått vänlighet. Min kraft att bekämpa har ibland blivit oproportionerligt stor och tagit bort all kraft av vänlighet genom att jag blivit ovänlig. Känslor från förr har fått styrs allt för länge. 

När jag öppnar upp för vänlighet öppnar jag också upp mig själv för denna vänlighet. Jag öppnar upp mina ögon och jag välkomnar. Jag öppnar upp mitt leende och välkomnar. Jag öppnar upp min kropp och välkomnar med just vänlighet. I mig växer då något mjukt  och behagligt, en känsla av tillåtande. 

Vänlighet är mitt nya mantra.

Hur vänlig är du och vad är det som gör dig vänlig eller ovänlig? 

Idag är en dag jag fortsätter att vara vänlig för det finns inget som hotar mig. 

Ska det bli skillnad behöver vi ändra vårt sätt att tänka

På kort sikt kan vi ändra på mycket utan att göra radikala förändringar. Vi kan gå ner i vikt, vi kan sluta röka, vi kan blir mer lugna, mindre stressade och vi kan sluta dricka eller göra upp med våra föräldrar. Förändringen sker på kort sikt genom att vi, utan att se på orsakerna hanterar symtomet. Förändringen sker men blir sällan långvarig och djup så länge vi inte förändrat vårt sätt att tänka. Först när vi förändrar vårt synsätt på saker och ting sker de mer långvariga förändringarna. 

Hur kan nu detta komma sig, när ändå förändringen sker så är det ju bra med det?

Låt mig ta ett exempel. Om vi vill gå ut och vi ser att det regnar förväntar vi oss inte att det ska sluta regna bara för att vi går ut. Vi vet att vi inte kan styra över regnet så vi tar med oss paraplyet och fäller ut det ovanför oss när vi går ut för att skydd oss mot regnet. Eller så låter vi blir att gå ut. Sällan eller aldrig anklagar vi regnet för att det regna eller blir förvånad varje gång det regnar att vi blir blöta utan vi accepterar att det regnar och förhåller oss till detta. Inga diskutioner, inga förväntningar, inga missuppfattningar och inga besvikelser så länge vi är medvetna över det som sker. Vi reagerar och vi agerar. Om möjligt trivs vi inte med att det regnar men vi vet att det är som det är.

Byt ut regnet med en person som står oss nära som om och om igen gör saker som vi irriterar oss på. Saker som får våra känslor att svalla. Hur agerar vi då? Tänk efter en stund.

Precis, vi accepterar inte situationen som den är och kanske ignorera vad som händer eller undviker personen utan vi börjar att anklaga personen och vi säger att personen ska ändra sitt beteende. Våra känslor blir starka kanske rent av omöjliga att hantera. Ändå är detta precis som regnet, vi behöver lära oss att tänka på ett annat sätt för att kunna hantera våra känslor och det som sker. Bara det faktum att byta ut personen som objekt och som vi är irriterad på med objektet regn förändrar både vårt sätt att reagera och att agera. Vi inser att vi själva är den enda som kan agera. 

Detta mina vänner handlar om kbt. Vi använder vårt sätt att tanka och skapar därmed förändring som kommer att innebära att våra känslor förändras.

Först när vi kan se att vi är en tänkande, kännande och agerande person där vi förstår att vi med dessa tre enheter, var för sig, kan skapa förändring börjar vi sakta äga oss själva. Vi lär oss att reflektera och utifrån det agera genom att göra annorlunda eller tänka annorlunda eller kombinationer av detta. Känslan är sedan det element som vi kan påverka genom vårt sätt att tänka och att göra på ett annat sätt. 

Teorin är enkel men vårt sinne komplicerat. Mindre komplicerat än vad vi föreställer oss men ändå tillräckligt komplicerat för att förändring ändå tar tid och behöver nötas varje dag för att bryta gammalt sätt att tänka och att göra. 

Som grädde på moset har vi sedan känslor som gärna minns och åter igen känner gamla känslor som vi inte alltid vet  ursprunget till eller tror oss veta ursprunget till och som gör att vi gärna håller oss kvar i gammalt tänk och gammalt sätt att agera just bara för att det är tryggt i sitt eget kaos. Det är här orsaken till vårt sätt att tänka eller agera har sin källa. 

Jag känner till många teorier och kan se mitt beteende och mitt sätt att tänka, ändå faller jag ibland igenom mitt eget nät och agerar på känslan utan att tänka. Jag är inte mer än människa. Ibland lyckas jag hantera alla mina tre elementen men ibland jobbar min reptilhjärna på högtryck och gör det svårt för mig genom att direkt agera på känsla.

Hur medveten är du om dina känslor, tankar och handlingar och det faktum att du äger alla dina tre element? 

Idag är en dag jag försöker att använda  mig av alla tre elementen för att hitta ett annat sätt att tänka. 

Jag är ok även i stunder det inte är ok

Det finns de som skyller allt på någon annan. Det finns också de som skyller allt på sig själv. Oavsett vilken av grupperna vi tillhör finns det grader av stränghet mot oss själva. Självkritiskt granskande, skuld och skam. Saker vi tycker att vi borde ha gjort bättre och känslan av brist på kontroll hos oss själva. Skuld för det vi gjort eller skam för det andra gjort. 

Jag har levt med en omedveten egen skuld som jag gjort medveten. Mitt grundtema var att det var mina föräldrar som var grunden till hur jag hade det samtidigt som jag hela tiden var kontrollerande både för mig själv och andra. När jag väl kunde ändra att mitt varande var någon annans fel hade jag ändå kvar strängheten mot mig själv. Strängheten att inte tillåta mig själv göra fel och strängheten att inte bara få vara människa med mina egna fel och brister. Strängheten att inte tillåta mig själv ha brister och inte alltid leva upp till mina egna ideal. Tillåtelsen att bara få vara människa utan krav på att allt ska vara genomtänkt och precis. Tillåtelsen att känna mig svag och tillåtelsen att både tänka konstigt och agera konstigt. 

När stränghet kan bytas ut mot acceptans för den jag är kommer en lättnad. Det betyder inte att jag kan rumla på och bara göra på mitt sätt utan det

betyder att jag är ok fast det ibland blir fel  eller verkar tokigt. 

Där har jag en bit kvar. Men det är ok.

Hur sträng är du mot dig själv? Vad har du för tankar om dig själv? Är du ok ändå, även i stunder du kan göra saker på ett sätt som kanske inte är ok? 

Idag är en dag jag tycker jag är ok oavsett vilka situationer jag än hamnar i. 

Sorgen är det pris vi får betala för kärlek

För att känna sorg behöver vi närma oss kärleken. Det räcker inte med att känna längtan eller saknad det är kärleken när vi vågat släppa taget om kontrollen för en stund, som öppnar upp för vår egen sorg.

Sorgen har just sitt avstamp i vårt beroende och den känslan att vi inte enbart står själv utan att vi lever i samspel men något som står oss mycket nära och där vi vågat visa lite mer av oss själva  och vårt inre.

Jag försöker känna efter om jag i mitt hjärta känt en inre sorg och saknad på en mer djup nivå. Det jag kommer närmast är inte saknaden efter mina egna föräldrar, eller saknaden efter relationer som avslutats eller andra som gått bort utan det är sorgen efter de hundar som dött både under min uppväxt och i mitt vuxna liv. Intressant att det är just det jag jag plocka fram just nu. 

Kanske är det så att sällskapsdjur har något av en ovillkorad kärlek och kan bevara hemligheter och ge närhet som människor kanske inte alltid klarar. Våra hundar, under min uppväxt var ett oerhört viktigt sällskap och tröst i stunder av utsatthet. De fanns där och de gav närhet, tröst och välkomnade. Just hundar har något som berör och sorgen efter dessa var stor för mig.

Sorgen efter mina föräldrar kom flera flera år efter åt när minnet av dem förändrats och jag kunde hitta kärleken under all besvikelse. Kanske först den dag jag valde att förlåta. Jag är tacksam för det idag. 

Hur nära har du varit kärleken för att nå din egen sorg? Finns det sorg som fortfarande vilar i din kropp.

Idag är en dag jag är tacksam för den sorg som jag kan känna. 

Gamla känslor blir så verkliga

Känslor, känslor, känslor.

Jag att arbetar nu på i annan del av Stockholm och börjar ta samma tunnelbana och gå i samma affärer som jag gjorde våren 2005. Vad är det då som är speciellt med det, kanske du undrar!? Jo idag kunde jag åter igen känna känslan jag hade när jag för snart 12 år sedan gick i samma kvarter och samma butiker. Känslan av ensamhet, känslan av utsatthet och känslan av att jag tappat trygghet och tillit. Känslan idag är så nära den känslan jag upplevde då men ändå i en annan tid och med helt nya förutsättningar och villkor. Men om jag i denna stund inte inser detta och att jag faktiskt tror på de känslor jag känner hade jag kunnat fastna i den gamla känslan. Åter igen känna och uppleva sådant som egentligen inte finns men som min kropp lärt sig genom att koppla ihop synintryck med känslouttryck. Det är just därför det är så viktigt att reflektera över det vi känner på samma sätt som att reflektera över det vi tänker och gör. 

Det gamla uttrycket är så sant; - Jag har mina känslor men jag är inte mina känslor, jag har mina tankar men jag är inte mina tankar och jag gör det jag gör men jag är inte mina handlingar. 

Känslor har en tendens att fara iväg med oss och det är kroppsupplevelserna i form av fysiska reaktioner som skapa reaktioner och får oss att agera på olika sätt. Vi har lärt oss att olika kroppsminnem och känslor indikerar fara och på dessa känslor agerar vi oavsett om faran är verklig eller inte. I affären och i området jag gick fanns ingen fara utan enbart minnen från förr. Hoten hade sedan länge bleknat bort men känslorna kunde på ett ögonblick locka upplevelsen  tillbaka igen. 

Hur medveten är du om dina känslor och hur de ibland kan spela dig ett spratt? 

Idag är en dag jah tillåter mig att känna men jag väljer när jag själv vill agera. 

Längtan efter kärlek

Jag är övertygad om att alla har en längtan efter innerlig kärlek. Kärlek till närhet, kärlek i att bli berörd, kärlek till att bli omvälvd. Få bli attraheras och attrahera för komma åt oss själva i vårt eget innre. För många finns det en längtan som vissa av oss tidigare kommit åt för andra en längtan till något som man kanske aldrig tidigare mött men har fantasier om att möta. Längtan efter den största kärleken.

Vi längtar efter något vi känner igen eller något vi önskar att vi hade. Vi längtar efter trygghet eller äventyr som bryter vår vardag. Vi längtar efter efter att finna den väg vi kanske ännu inte funnit som ska bli lösningen på allt. 

I skuggan av kärleken göms ibland spår av rädslor som förtäcks i kärlek. Rädsla för att vara ensam, rädsla för att bli lämnad eller andra typer av rädslor som kärleken ska lösa i form av t.ex en relation. 

Hur vi förhåller oss till oss själva kommer att avspeglas i våra relationer och i vår kärlek till andra. Om jag inte kan hitta kärleken till mig själv kommer jag inte heller att hitta kärleken till någon annan. Min attraktion är inte större än den attraktion jag har till mig själv. 

För att möta utmaningar utanför mig själv behöver jag utmana mig själv. Jag behöver granska mina syften och jag behöver granska och ransaka mina egen tillkortakommande och kanske fatta nya beslut. Jag behöver möta mitt riktiga ärliga jag. 

När jag vågar möta mig själv och förlåta mig själv för det jag inte kan känna kärlek till i mig själv kommer jag samtidigt att öppna upp nya mer kärleksfulla känslor till mig själv. Känslor som kan öppna upp mina relationer till andra istället för att stänga ner.

För mig har kärlek varit jakten på förälskelse och den kick en förälskelse ger. Detta har sammantaget inneburit att jag behövt jaga efter liknande kickar om och om igen. Detta har varit ett resultat av brist på kärlek till mig själv. 

Hur nära är du känslan av kärlek till dig själv?

Idag är en dag jag söker kärleken till mig själv. 

Medvetenheten om mitt eget lärande

Prestera, det finns något i mig som bygger på att jag ska prestera och leverera. Kraven är mer innifrån än utifrån.  Prestera för att jag tror att det finns en förväntan. I prestationen är tystnaden en risk eftersom där saknas en direkt prestation. Tystnaden är otyglad och finner ofta sin egen väg. Tystnaden skapar ett tomrum som prestationen kan ha svårt för att hantera särskilt om tystnaden inte är en medveten strategi. 

Jag hade samtal med grupp afghaner och pakistanier i går med skiftande kunskaper i svenska. Det var svårt att föra det mer traditionella gruppsamtalet. Troligen vaknade prestationen i mig och jag kunde utifrån se mig själv fylla tomrummet med mina egna ord. Mina frågor blev färre och det blev mer att tala än att lyssna. Kanske gick det inte att göra på annat sätt, samtidigt kunde jag känna att i brist på kontroll tog mitt eget behov av att prestera över. Jag lät mer än jag vågade fråga och lyssna. 

I samtal, när alla blir engagerade blir resultatet ett helt annat. Engagerade i frågan eller engagerade för att det berör. När vi själva får delta och vara en del i processen lyfts också den egna processen till en högre nivå. Lärandet får ett högre värde, särskilt i grupp där mer kunskap samlas.

Min reflektion är min egen och troligen blev resultatet precis som alla ville ha det igår. Jag lärde mig vikten av att våga vara tyst utan att göra det besvärligt för övriga i gruppen. Jag har mer att lära, det uppskattar jag och är tacksam för. Måtte mitt lärande aldrig ta slut. 

Vad har du nyligen lärt dig om dig själv genom ditt sätt att praktisera livet? 

Idag är en dag jag väljer att se mitt eget lärande om mig själv som det viktigaste i livet. 

När jag greppar andra tappar jag greppet om mig själv

Jag märker ibland hur jag skapar mina egna regler. Jag märker det tydligt, efter ett tag. Regler som inte har med mig att göra, utan andra. Regler som handlar om att jag vill förändra den andra på mitt sätt och utifrån mina önskningar. Regler så att handsken ska passa i min hand. Samtidigt har jag egentligen inte alls med det att göra. Visst, jag kan ha önskemål och åsikter men det är inte mer än så. 

Jag säger vad jag tror skulle vara bäst för den andra och ibland jag blir irriterad när det inte blir som jag föreslagit. 

Med vilken rätt? Kanske är det så att den jag säger det till inte ens önskat få förslag och synpunkter och kanske inte få det från mig. 

När jag lägger mitt fokus på andras förändring har jag missat mitt eget mål. Jag har då valt att lägga min egen energi på andra och minskat på den kraft jag skulle kunna lägga på mig själv. Energi på det jag faktiskt kan förändra. Mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Mina önskningar och mina val. 

När jag själv sitter fast i att fokusera på vad andra ska göra har jag även valt bort mig själv. Viljan och möjligheten att ändra på detta och återfå den energi jag behöver för mig själv ligger däremot väldigt nära. Den ligger nämligen bara ett steg bort. Ett steg bort genom att fatta ett beslut. Ett beslut att sluta fokusera på andra. Sluta att fastna i andras fel och beteenden och fokusera på mina egna. I samma stund jag kommenterar någon annan har jag samtidigt tappat mitt eget grepp. Jag behöver två händer att greppa mina strider, använder jag dessa händer till att greppa någon annans måste jag samtidigt släppa taget om mig själv. 

Jag växte upp i en familj som hade svårigheter, med två föräldrar som inte fick ihop livet som de kanske önskade. Resultatet av detta blev att jag tidigt lärde mig att kontrollera andra och bli ersättare för det mina föräldrar inte kunde hantera. Jag skapade mina egna regler utifrån hur jag tyckte föräldrar skulle vara eller försökte vara en backup för det mina föräldrar kanske inte gjorde. Jag tappade greppet om mig själv att bli ledd som barn genom att leda.

Hur mycket fokuserar du på andra? Vad får det för konsekvenser för dig själv?

Idag är en dag jag fokuserar på det jag är bra på och det jag behöver förbättra.

Skyll på andra

Det var min pappas fel. Det var hennes fel att det blev som det blev. Mamma älskade mig inte. Han våldtog mig. Hade jag inte haft den lärare jag hade hade allt blivit helt annorlunda. Om mina föräldrar bara hade varit snälla. Med den där chefen kan jag inte göra bättre än så här. Bara det vore ljusare. Det är regeringens fel. Det är företagen som skiter ner vår värld. Han är ett stolpskott. Svenskar är skit tänk om de kunde vara som i USA. Det är invandrarnas fel att jag är arbetslös.

Vi har så lätt för att att hitta orsaker till hur vi själva har det kopplat till något som är utanför oss själva. Inte sällan kopplar vi vår situation till saker som vi själva inte anser att vi har ansvar för och kan påverka. Vi skyller ifrån oss och har svårt för att se vår egen del i det som sker även fast vi själva definitivt har med det att göra eftersom vi är en del av allt som handlar om oss själva. 

Att skylla på våra föräldrar för att vi själva misslyckas är enbart ett sätt att slippa göra något själv. Om orsaker läggs utanför oss själva kan vi samtidigt inte påverka situationen och slipper därmed att agera eftersom det som sker då inte handlar om oss själva. Varje händelse där jag mer fokuserar på vad den andra gör än ser min egen del i det som sker är enbart ett sätt undvika det egna ansvaret. 

Mitt eger humör, mina egna tankar, mina egna känslor och mina agerande är alltid en del av min egen historia och en del av min framgång. På samma sätt är det när saker sker utanför mig själv kopplat till hur jag väljer att förhålla mig till det som sker. Jag har historiskt alltid ett ansvar i hur jag själv har mått, mår eller kommer att må. 

Låt mig ta ett exempel. I går ville jag ha en tröja som jag hade haft dagen innan. Jag hittade först inte tröjan och tyckte att det var lite konstigt. Det visade sig att tröjan var tvättad av min sambo problemet var bara att tröjan hade krymt, ylletröjan hade av misstag tvättats i 40 grader. Självklart blev jag ledsen eftersom jag gillade den nyinköpta tröjan men det var inte det jag valde att visa utan jag valde istället att visa min ilska och min besvikelse över det som hänt utan att först lyssna på någon förklaring. Jag skulle iväg och tog därför mina saker och bara gick iväg. 

Att tröjan var feltvättad var en handling som jag inte hade gjort, däremot hade jag sedan tidigare tillåtit att min sambo kunde få tvätta mina kläder. Detta hade jag en del i och tog därmed en risk. Ilskan och känslorna omkring det som hade med tröjan att göra ägde jag helt och hade här möjlighet att göra olika val beroende på hur jag ville reagera och agera. Vilken känsla jag skulle äga under dagen och hur detta skulle påverka resten av dagen ägde jag också helt kopplat till vad som faktiskt hände under denna morgon.

Jag kanske inte råder över det som hänt men jag råder definitivt över mina egna reaktioner och mina ageranden. I detta fall valde jag att gå och jag valde att bestämma att det som hänt under morgonen inte skulle förstöra den dag jag hade framför mig, som jag också längtade till. I bilen valde jag att styra mina tankar och känslor på ett sådant sätt att jag fokuserade på att tröjan enbart var en sak och att det alltid går att köpa en ny tröja. 

Initialt kan andra göra konstiga saker men i slutändan är det jag själv som väljer om detta som någon annan gjort ska få plåga mig eller inte, på kort eller lång sikt. Hemska händelser som vi fått uppleva var hemska när de hände och var kanske någon annans ansvar men att fortsätta bära på det hemska under lång tid i livet är däremot vårt eget ansvar. Varje dag är en ny dag och jag äger alltid den nya dagen utifrån de förmågor jag just då har. 

Hur svårt eller lätt har du för att ändra på dina tankar och känslor? 

Idag är en dag jag väljer hur jag själv vill känna. 

Fantasi en flykt eller ett nytt fönster

Reklam och filmer kan få mig att fly från den verklighet jag befinner mig i. Jag tror mig vara på ett särskilt sätt och ha det på ett särskilt sätt där jag flyr i tanken till ett annat land, en annan värld och en annan situation eller en annan kropp med andra egenskaper. Rikare, snyggare, starkare, klokare och kanske mer attraktiv och mer smart. Jag lever mig in i en annan roll där förutsättningar finns som jag kanske inte för stunden har eller aldrig kanske kan få. Det blir lätt en illusion som kan få mig att flyga men samtidigt kan göra mig nedslående och besviken. Jag låter mig bli någon annan istället för att tillåta att vara mig själv för den jag är eller kan bli. Fantasin kan också låta mig fly från den verklighet jag lever i, in i drömmens värld fri från verkligheten. 

Känslor vi känner och tankar är också fantasier och föreställningar om sådant som inte finns även fast vi både starkt tror på det och känner det. Känslor som kan få oss att tro oss mindre värda än vad vi är och tankar som kan leda oss in i katastroftänk. Fantasier som vi behöver pröva. 

Men fantasier behöver varken vara dåligt eller dumt. Ibland behöver vi föra oss till platser som inte finns och sådant vi inte kan se. Få oss att tänka tankar vi inte tänkt och känna känslor vi sällan vågat känna. Vi behöver tillåta oss att inte sluta leta efter det som inte finns. För just där i det som inte finns kan vi finna det vi saknar som kan få oss att omvärdera det vi saknar eller vill ha genom att öppna ögonen för det vi kan och den vi är och ingen annan. 

I fantasin kan vi göra allt, känna allt och tänka allt. I fantasin är inget omöjligt och inget förbjudet. I fantasin kan vi öppna dörrar som låstes för länge sedan eller där dörrvred aldrig konstruerats. I fantasin kan vi skriva den historia så som vi vill att den ska vara både i dåtid, nutid och i framtid. I fantasin är vi alla den vi vill vara fritt från det som varit. I fantasin kan vi skapa det vi sedan vill genomföra eller för evigt stanna i fantasin värld. 

Flyr du dig iväg in i din fantasi för att lämna något annat eller för att hitta något nytt? 

Idag är en dag jag tillåter mig att se det som för tillfället inte finns och som samtidigt gör mig tacksam. 

När en dörr stänger öppnar en annan

Jag har sett en massa dörrar stängas. En del dörrar har stängt för att jag har varit slarvig att hålla dessa dörrar öppna. Några andra har hastigt stängts och jag har kommit i kläm. En del andra dörrar har bara helt plötsligt stängts utan förvarning och utan att jag har förstått varför medan några andra har stängts och det har varit mer än tydligt att det skett.

Jag har vid flera tillfällen, tyckt att det varit fullt begripligt att vissa dörrar stängts och jag kan så här efteråt känna en sorg för detta, dörrar som jag gärna hade önskat var öppna. Sorgen för att jag inte tidigare begrep vad jag gjorde och sorgen för att jag miste viktiga personer i min närhet. Men jag kan också, för en del dörrar känna sorgen för att jag fortfarande idag inte förstår vad som då hände.

Varför dörrar stängs finns det alltid en förklaring, antingen sådana jag själv är en del av men ibland där jag definitivt inte har med den förklaringen att göra mer än att jag just då blev en annan prioritet. 

Men där varje dag eller år försvinner öppnar sig något nytt. För varje dörr som stängs finns det andra dörrar att öppna. Dörrar jag aldrig tidigare öppnat eller dörrar som jag själv stängt för länge sedan. Dörrar som kan vara dörrar till nya erfarenheter, nya bekantskaper, nya jobb och varför inte nya händelser som får mig att växa. Dörrar som kan leda mig in i nya riktningar, nya tankar och känslor. 

En del dörrar verkar jag låta vara öppna även fast jag skulle ha behövt stänga dessa för länge sedan. Dörrar som bär på min egen historia och som besvärar mig än. Dessa dörrar gör att det drar. En del andra dörrar skulle jag gärna vilja öppna men har ännu inte vågat. 

Men det finns också dörrar som helt plötsligt bara låter sig öppnas men jag ser inte dessa för att jag inte är tillräckligt uppmärksam. Dörrar som står öppna för mig och som skulle kunna ge mig en stor gåva. Dörrar som kanske döljer mängder av kärlek men som jag ignorerar och troligen inte riktigt vågat öppna mina ögon för men som finns där. 

Hur medveten är du om de dörrar som du stängt eller andra stängt och de dörrar som står öppna för dig?

Idag är en dag jag ökar min uppmärksamhet på de dörrar som står öppna för mig.

Ingen man är en ö

Det är något med män som skiljer sig från detta att vara kvinna. Männen agerar själva och är lite enstörigt samtidigt har män svårigheter med just ensamheten. Kvinnor däremot är bättre på att skapa och ta hand om sitt nätverk och finner olika typer av gemenskap, de har lättare för att leva själv och känner sig mindre ensamma. Jo jag är medveten om att jag generaliserar men tillåt mig göra det kort för detta är fortfarande intressant.

Låt oss gå tillbaka till mannen. Mannen agerar som om de behöver agera själva. De är lite hemliga och de fattar själv sina egna beslut. De fixar det mesta själv och håller det mesta för sig själv. Man kan säga att de agerar lite som en egen isolerad ö, en värld skild från andra världar. Denna typ av beteende skapa en hemlig ensam person. " - A man have to do what a man have to do". Frågan är hur hållbart är detta i längden. Vi skapar som män en myt om oss själva som samtidigt blir vår egen undergång.

Samtidigt tror sig mannen, troligen veta att detta beteende, åtminstone till en början fascinerar kvinnan. Först efter ett tag kommer han att upptäcka att kvinnan vill ha mer och gärna ändra på det som tidigare varit charmigt, mannens hemliga tysthetscharm. Då kommer också troligen första konflikten i relationen.

Inte för inte blir mannen sidsteppad i relation med sina barn, särskilt i samband med en skilsmässa. Detta har sin grund i detta ö beteende.

Ingen man är en isolerad ö utan mannen behöver förhålla sig till sin omgivning och behöver relatera till det som sker utanför honom. Inte med det sagt att han enbart ska relatera till det som finns utanför honom själv utan interagera med det som finns utanför och det som sker innanför honom själv vad gäller sin egen vilja, sina tankar och sina känslor.

Som ni kanske förstår talar jag inte om mannen generellt utan om det manliga beteendet som givetvis även finns hos kvinnor.

Jag hade mycket av detta i mig, detta att vara man som en isolerad ö. I mig trodde jag länge att jag hade avvecklat de beteenden som jag växte upp med och som jag kunde se hos min pappa.

Hur manlig är du och agerar du som en ö?

Idag är en dag jag kopplar mig till andra för att inse att jag är en del av en skärgård, inte en isolerad ö.

Jag behöver inget

Nej jag behöver absolut inget mer än plats för min vila och mat för dagen. Allt annat är ett överskott. Ändå, varje dag jagar jag efter bättre, snyggare, mer bekvämt, roligare, mer underhållande, vackrare, häftigare, större eller mindre, dyrare eller billigare. Jag jagar efter optimering och något som är mer än det jag hade tidigare. Ändå är det just mat för dagen och någon plats att sova på natten som är det som jag behöver.

Jag jagar efter närhet och kärlek. Jag jagar efter upplevelser och uppmärksamhet. Jag söker relationer med människor och kanske en partner. Jag saknar och jag avundas. Jag önskar och jag försöker förändra.

Ändå, vad jag faktiskt behöver är mat för dagen och en plats för min vila. 

Vad står allt annat för?

Min strävan att ha det bättre, göra bättre, känna mer, uppleva mer, mer fri, mer kärlek, mer saker, mer kickar, mer pengar, mer att bestämma över. Allt jag vill ha mer av är enbart något som kommer att få mig att söka efter ytterligare mer. Jakten, men också att förvalta. Nå högre men samtidigt möjlighet att falla djupare. Jag styr mig fram till en större framgång när jag egentligen enbart behöver mat för dagen och någon stans att vila på natten. 

Det är en sak till som vi människor behöver och som gör att vi har större chans att överleva och det är även att hitta ett sammanhang som jag kan relatera till. Det behöver nödvändigtvis inte vara sammanhang med människor utan kan givetvis också vara sammanhang med djur, natur eller andra sammanhang som vi upplever ger oss någon typ av närhet och något att återkomma till. Något att relatera till och något att beröras av. Något att samarbeta med för just möjligheten att överleva.

Mitt eget överflöd har låst mig i positioner och måsten. Saker som snarare håller mig kvar än låter mig fritt flyga. Mitt överflöd har länge varit ett sätt att kompensera för det jag i övrigt inte har. Prylar och gamla saker har skapar mitt sammanhang och min egen tro på brist på något annat. Jag söker mig trygghet och jag söker mig sammanhang i prylar och i sådant jag gör själv eller med andra bara för att bekräfta för mig själv att jag är någon. Min jakt på mer blir samtidigt en brist på insikt att jag egentligen redan från början har allt och saknar inget.

Hur mycket överflöd har du?

Idag är en dag att reflektera över det jag har för mycket av och hitta det enkla. 

Fäder kan sabba för sina döttrar

Fäder är döttrarnas först försälskelse och förebilden för den man de kommer att söka som vuxen. Vad fäder gör, säger eller ser ut som kommer att styra den vuxna kvinnans val. Medvetet eller omedvetet kommer hon att söka det hon känner igen oavsett om det är bra eller mindre bra egenskaper. Hon har lärt sig av sin faders kärlek eller brist på kärlek till hennes moder och det är också det hon kommer att finna i sin nya partner. Mönstren och likheten kommer att vara slående och mer uppenbar än vad vi någonsin kan fantisera om. Hon kommer att möta sin partner som hon uppfattat sin far. Självklart kan reaktionen och resultatet bli ett annat men långt inne i henne lever bilden kvar av hur hennes far var, positivt eller negativt. I kaos eller i kärlek. 

Vad vi än går igenom i livet har vi mycket tidigt grundat våra värderingar som vi bär med oss hela livet. Värderingar som präglar våra val och vår inställning till det som sker i livet. Dessa grundvärderingar följer oss och styr oss i olika riktningar. Förändringar, där vi så önskar, kräver stort mod, uthållighet och vilja.

Min mor lärde sig tidigt att män sviker för att hennes far svek. Hon lärde sig att en man är otrogen och skapar kaos och otrygghet. Den man hon senare sökte hade liknande egenskaper som senare skulle prägla hela hennes liv och i slutändan vara en del av det som tog hennes liv. Hon hade kunnat göra andra val i livet men var så hårt fast i sin egen historia.  

Jag är en son till min far och min mor var en dotter till sin far. De länkar som verkar är hårt sammansvetsade men kan alltid brytas för att skapa en ny länk skild från den gamla. Detta är ett arbete som inte är enkelt men ibland kanske nödvändigt för att se ett annat slut. 

Hur ser dina länkar ut? Följer du den länk du skapats från eller söker du en ny start på en ny länk? 

Idag är en dag jag reflekterar över min mors öden och val och vilket resultat det fick och vikten av att se över mina egna val. 

En man utan hemligheter är en fattig man

En man utan hemligheter är en fattig man. Dessa repliker hörde jag i en film som handlade om en sheriff i en småstad någonstans i USA. En man utan hemligheter är en fattig man. Vad betyder detta egentligen och är det bra att vara hemlig?

Svaret är givetvis både ja och nej.  

Är vi för hemliga betyder det också att vi inte delar med oss av oss själva till andra. Andra får gissa vem vi är och jag lovar de har åsikter samtidigt skapar det både alienation och en massa antaganden. När vi är hemliga blir vi också mindre närvarande för de människor som är viktiga för oss. Vi går och bär på en hemlig agenda. Hemlig innebär också att vi blir hemliga för oss själva. Vi får använda mer energi åt att bevaka det vi vill ha hemligt istället för att utforska vårt eget inre. Desto mindre hemliga vi är desto större chans har vi också att komma åt vårt eget undermedvetna. Saker som funna lagrade i vår kropp som delvis påverkar vad vi tänker och känner.  

Ska man då vara öppen och ärlig i allt? 

Ja ärlig ska vi vara i allt men frågan är om vi behöver vara öppen i allt. Jag menar bestämt att vi behöver ha ett visst mått av hemligheter i oss. Vi behöver ha en inre svär i oss som bara är vår egen. Detta gör oss både mer intressanta men också inte allt för åtkomliga. Det finns så mycket i vår egen fantasivärld och i våra tankar och känslor som behöver ventileras ett antal gånger innan vi berättar det för någon annan. Ibland kanske det också ska förbli vår egen hemlighet så länge hemligheten inte skadar oss. Hemligheter, som att vi skadar andra på ett eller annat sätt eller att vi undanhåller saker vi skulle behöva berätta för någon annan eller gottgöra menar jag är skadliga hemligheter. Hemligheter som handlar om våra egna fantasier kan förbli hemliga till dess att vi är trygga nog att berätta dessa eller inte berätta det alls. Vissa tror att ganska mycke av våra tankar och känslor är sådant som man ska hålla för sig själv. Här menar jag att vi gör ett misstag om vi tror detta. Dessa hemligheter ska delas med någon annan både för att få en referens till någon annans tankar och känslor men också för att just sätta ord på det vi känner och tänker. 

Jag var en hemlig man och jag trodde att det var bra. Jag märkte dock att mina hemligheter gjorde mig sårbar och ensam. Jag blev ointressant och saknade referenser till det jag tänkte eller kände. Min hemlighet skadade också andra i o m att jag bar på en hemlig agenda. Vissa hade behövt veta min agenda för att göra sin egen. Idag gör jag andra val och det har också öppnat dörren till mig själv. 

Hur hemlig är du och är det bra för dig? 

Idag är en dag jag väljer hur hemlig jag vill vara. 

Fäder kan sabba för sina söner

Det finns någon konstig länk mellan just söner och pappor. Det finns en kärlek som ibland verkar gå över till hatkärlek och ibland till riktigt hat. Sönerna ser upp till sin pappa men älskar sin mamma och är det så att pappa, i sönernas ögon gör illa mamma ändras respekten till något annat. Kanske kan det även handla om att just papporna är sönernas största och första rival kopplat till deras gemensamma intresse i just mamman.

Jag har själv två söner och vet hur det ibland kan bli och har också full respekt för detta  idag. Jag såg det på ett annat sätt när barnen var små och kan idag känna att jag fått både distans till detta och förstår sammanhangen idag på ett annat sätt.

Det är som just detta med den känslomässiga relationen eller snarare brist på den samma till sönerna kan skapa bekymmer för sönerna i framtiden. Jag skulle vilja säga att det mer är ett faktum och att det är på detta sätt och att detta kan stöka till för sönerna både i relation till män, till sig själva som män och fäder men också i relation med kvinnor.

Jag själv växte upp med en frånvarande pappa som också hade en komplicerad relation med min mamma. Det blev inget bra. Idag inser jag att han också hade en komplicerad relation till sig själv och hade svårt att få ihop sitt liv. Vi lyckades aldrig i vuxen ålder läka vår relation utan den fortsatte att vara komplicerad ända till dess att min pappa dog. Idag har jag själv fått ta tag i detta och inser att min komplicerade relation till mig själv lett till en komplicerad relation till sönernas mödrar som i sin tur lett till komplicerade relationer med mina söner. Idag behöver jag fortsätta kontinuerligt att ta hand om mig själv för att öka förutsättningarna både för mig själv och mina söner. På samma sätt kommer mina söner att behöva ta hand om sig själva så att de kan få en bra relation med sig själva, sina eventuella söner och de eventuella partners de är eller blir tillsammans med.

Min pappa hade en komplicerad relation till sin pappa på samma sätt som min mamma hade en komplicerad relation till sin pappa.

Allt löper i en lång kedja där varje länk har betydelse och en påverkan på de barn som vi sätter till världen. Enda sättet att stoppa denna cirkelgång och ändra utfallet är att se till att ta hand om sig själv. Först då kan vi bryta en gammal länk för att skapa en ny.

Vad har du för förhållande till din pappa?

Idag är en dag jag reflekterar över min egen roll i relation till mina söner.

Utan spaning ingen aning

Varje dag händer det saker som jag är en del av och/ eller som påverkar mig på ett eller annat sätt. Saker som människor gör eller säger. Sådant jag själv säger eller gör. Det blir en kompott av mängder av intryck som känslomässigt påverkar mig och får mig att reagera och agera. 

Jag kan välja att se allt detta som en del utanför mig själv eller så kan jag välja att reflektera över det som sker och dra slutsatser som kan bli budskap för mitt fortsatta liv. Budskap som kan få mig att agera på ett annat sätt än så som jag gjort tidigare eller budskap där jag tidigare inte ens agerat eller varit engagerad i.

När jag låter mig reflektera känslomässigt och intellektuellt över det som jag möter finns det budskap att ta till sig varje dag. Budskap som lär mig av livet och för mig framåt i livet.

"- Utan spaning ingen aning" var det en arbetskollega som lärde mig innebörden av för många år sedan. Då handlade det om att ha koll på sina konkurrenter. På senare år har just denna mening fått ett helt annat innehåll. Utan spaning kring det som sker omkring mig och hur jag agerar och reagerar utifrån det som sker kommer jag inte heller att ha en aning om vem jag är och hur jag fungerar. Spaningens djupa mening handlar om att också spana inåt för att ha kontroll över mig själv. Kontrollens innebörd, att våga se det som sker och utifrån det justera snarare än att alltid ha kontroll på vad som sker.

Det handlar således inte om att kontrollera livet utan att våga se livet så som det sker för att lära sig av det som sker. Där kommer också budskapet in. Vi behöver leva livet och ta in livet känslomässigt för att kunna ta lärdom av livet och faktiskt göra förändring när det känns aktuellt. Först när vi får kontakt med känslan kommer vi att göra annorlunda. Att göra annorlunda är det som olika budskap kan lära oss om vi är öppna för det.

Är du öppen för alla budskap som når dig i din vardag?

Idag är en dag jag lär mig möta de budskap som kommer till mig.
 

Vad jag väljer att se är det som skapar mig

Vi var tidigt till flygplatsen, tyckte vi ändå var vi sena. Säkerhetskontrollen tog mycket lång tid, mer än vad vi hade räknat med så när vi till slut nådde gaten var den stängd. Flygvärdinnan var bestämd, vi skulle inte med för vi kom alldelese för sent även fast planet stod kvar och det var fullt möjligt att stiga på. Kvinnan var formell och bestämd. Vi skulle inte med utan vi fick köpa nya biljetter. En man stod i gaten, han var stewerd men verkade ha samma befogenheter som kvinnan. Han var av en annan åsikt och till skillnad från kvinnan såg ha vänlig ut i hela sin person. Han tyckte att vi skulle få åka med eftersom det var möjligt och insåg troligen att det skulle bli mer komplicerat att ha oss kvar.  Det var inte enbart vi som kom sent utan det var ytterligare ett par. Kvinnan protesterade men mannen insisterade och till slut öppnades gaten för oss. Kvinnan tyckte att vi hade tur och hävdade in i det sista att det inte var rätt. 

Vi kom med och lyckades också komma med anslutningsflyget som vi hade. 

Dagens händelse hade mycket att berätta. Jag kunde ha valt att fokusera på rutinerna för incheckning som försenade oss kraftigt och kvinnans mycket bestämda beteende utan vilja till att hjälpa till. Jag hade då pekar på vad andra borde ha gjort utan att ta eget ansvar. Jag blev arg när vi kom till gaten och påpekade hur felaktigt det var att inte släppa förbi oss eftersom det var möjligt. Jag medger att jag hade en väldigt bestämd och hög röst. Kanske var det också det som fick mannen att ändra sig för att han verkade inse orimligheten i det som höll på att hända. Lyckosamt kom vi med flyget och jag var tydlig med hur tacksam jag blev av att de fattade ett annat beslut. Under hela flygrutten kunde jag känna en oerhörd tacksamhet i hela min kropp men också insikten i att vi ändå hade tagit en risk genom att inte vara på flygplatsen tre timmar före. Den risken var vårt ansvar. Det fanns ingen ilska i min kropp utan jag kände en stark värme och tillit att saker och ting ändå på något sätt ordnar sig i livet, ibland kanske med lite hjälp och att det alltid är flera som har del i det som sker.

Denna viktiga vändning är något jag ska ta med mig detta år. 

Vad kommer du att ta med dig för viktiga budskap detta år? 

Idag är en dag jag söker budskap som kan leda mig under året.