Gamla känslor blir så verkliga

Känslor, känslor, känslor.

Jag att arbetar nu på i annan del av Stockholm och börjar ta samma tunnelbana och gå i samma affärer som jag gjorde våren 2005. Vad är det då som är speciellt med det, kanske du undrar!? Jo idag kunde jag åter igen känna känslan jag hade när jag för snart 12 år sedan gick i samma kvarter och samma butiker. Känslan av ensamhet, känslan av utsatthet och känslan av att jag tappat trygghet och tillit. Känslan idag är så nära den känslan jag upplevde då men ändå i en annan tid och med helt nya förutsättningar och villkor. Men om jag i denna stund inte inser detta och att jag faktiskt tror på de känslor jag känner hade jag kunnat fastna i den gamla känslan. Åter igen känna och uppleva sådant som egentligen inte finns men som min kropp lärt sig genom att koppla ihop synintryck med känslouttryck. Det är just därför det är så viktigt att reflektera över det vi känner på samma sätt som att reflektera över det vi tänker och gör. 

Det gamla uttrycket är så sant; - Jag har mina känslor men jag är inte mina känslor, jag har mina tankar men jag är inte mina tankar och jag gör det jag gör men jag är inte mina handlingar. 

Känslor har en tendens att fara iväg med oss och det är kroppsupplevelserna i form av fysiska reaktioner som skapa reaktioner och får oss att agera på olika sätt. Vi har lärt oss att olika kroppsminnem och känslor indikerar fara och på dessa känslor agerar vi oavsett om faran är verklig eller inte. I affären och i området jag gick fanns ingen fara utan enbart minnen från förr. Hoten hade sedan länge bleknat bort men känslorna kunde på ett ögonblick locka upplevelsen  tillbaka igen. 

Hur medveten är du om dina känslor och hur de ibland kan spela dig ett spratt? 

Idag är en dag jah tillåter mig att känna men jag väljer när jag själv vill agera.