Sorgen är det pris vi får betala för kärlek

För att känna sorg behöver vi närma oss kärleken. Det räcker inte med att känna längtan eller saknad det är kärleken när vi vågat släppa taget om kontrollen för en stund, som öppnar upp för vår egen sorg.

Sorgen har just sitt avstamp i vårt beroende och den känslan att vi inte enbart står själv utan att vi lever i samspel men något som står oss mycket nära och där vi vågat visa lite mer av oss själva  och vårt inre.

Jag försöker känna efter om jag i mitt hjärta känt en inre sorg och saknad på en mer djup nivå. Det jag kommer närmast är inte saknaden efter mina egna föräldrar, eller saknaden efter relationer som avslutats eller andra som gått bort utan det är sorgen efter de hundar som dött både under min uppväxt och i mitt vuxna liv. Intressant att det är just det jag jag plocka fram just nu. 

Kanske är det så att sällskapsdjur har något av en ovillkorad kärlek och kan bevara hemligheter och ge närhet som människor kanske inte alltid klarar. Våra hundar, under min uppväxt var ett oerhört viktigt sällskap och tröst i stunder av utsatthet. De fanns där och de gav närhet, tröst och välkomnade. Just hundar har något som berör och sorgen efter dessa var stor för mig.

Sorgen efter mina föräldrar kom flera flera år efter åt när minnet av dem förändrats och jag kunde hitta kärleken under all besvikelse. Kanske först den dag jag valde att förlåta. Jag är tacksam för det idag. 

Hur nära har du varit kärleken för att nå din egen sorg? Finns det sorg som fortfarande vilar i din kropp.

Idag är en dag jag är tacksam för den sorg som jag kan känna.