Ta inte dig själv på ett allt för stort allvar

Vi må ha haft en sorglig barndom och vi må ha haft det besvärligt. Vi må ha kämpat och fått ta ansvar som vi inte borde ha haft. 

Hur det än var så betyder det inte att livet nu är allvarligt och att allt behöver tas på ett allt för stort allvar. 

Det finns en uttalad tendens att vi som haft ett liv som varit allvarligt väljer att fortsätta att ta livet allvarligt även fast livet förändrats. Det är som om vi vilar kvar i vår historia och vill bli trodd och respekterad även fast livet och förutsättningarna helt förändrats. Ofta har det blivit så men ändå vilar vi kvar och tappar ibland både distans mellan då och nu och humor. 

När vi har det på detta sätt finns det risk att vi kan bli missförstådda. 

Ofta behöve vi träna för att få lite distans till oss själva. Träna att inte ha fokus på det som hänt och träna att på att världen inte cirkulerar runt oss själva. Vi är idag hörda och vi är synliga. Vi kan inte rättfärdiga sådant hos andra där objekten för länge sedan bleknat.

När jag tittar tillbaka på mitt liv kan jag se att jag ibland varit antingen för seriös eller  helt undvikit att vara seriös. Jag har saknat mellanlägen. Även idag ser jag hur jag ibland blir allt för seriös och att jag därmed tappar mitt eget sammanhang i stunden. Jag tappar bort mig själv i allvaret utan att se mig själv på distans och kanske rentav se mig själv ur ett mer humoristiskt perspektiv. 

Tar du dig själv på ett allt för stort allvar? 

Idag är en dag jag väljer att se saker på ett lättare sätt. Jag ser sammanhanget. Jag väljer situationerna. Jag är sedd och jag kan se allvaret men även humorn.