Prestera och kontroll skapat i en bubbelfamilj

Vi ska prestera och vara duktiga. Vi ska leverera och vi ska vara på. Det är resultat som räknas. Vi ska ligga på topp. 

Allt detta började för länge sedan. Vi är skolade till att leverera och betygsättas. Vi mäts och vi bedöms. Det blir en tävling som vi fortsätter med hela vårt liv. Även i stunder när det inte är självklart att vi behöver leverera. Vi har fått detta gift i vårt blod. Vi har blivit slavar under prestationsivern och tar det som ett bevis på att vi duger eller inte duger.

För att prestera tror vi att vi behöver kontroll. Kontroll gör oss spända. Spända och rädda att vi kanske inte presterar tillräckligt. 

När vi släpper taget öppnas däremot möjligheterna till att ta in det som sker runt omkring oss och på ett behagligt sätt ge det som vi själva har på ett avslappnat sätt. 

Som barn lär vi oss att använda kontroll för att hantera svårigheter i vår uppväxt. Föräldrar som inte kan ta hand om sig själva eller sina barn leder till kontroll hos barnen för att de ska kunna hantera det som sker. Barn har också så lätt för att ta över det ansvar som sker i en familj och tar gärna på sig en skuld de egentligen själva inte äger.

Vi har alla varit dessa barn på ett eller annat sätt och på så sätt lärt oss att använda kontroll som ett verktyg. När vi själva, ibland hamnar i svårigheter i livet är det just kontroll vi tar till. Vi försöker kontrollera vår ångest, vi kontrollerar våra egna beteenden och vi kontrollerar våra egna känslor. Kontrollen gör oss spända och snarare förvärrar än tillför något bra i det resultat vi vill uppnå. Vi presterar och vi tror att vi ska bli bedömda. Vi tillåter oss inte att visa att vi är svaga och sköra, vilket vi kanske egentligen är och ibland behöver vara, utan vi försöker visa en fasad som egentligen inte är sann. Prestation gör oss inte sanna.

Jag var detta barn som lärde mig att prestera och vara duktig för att bli bekräftad. Jag har också lärt mig att att kontrollera i en situation när jag upplevde att jag var tvungen att ta ett vuxenansvar. Vi blev, i vår familj en bubbelfamilj där barnen till viss del fick ta över föräldrarnas roll. Detta gjorde oss barn extremt duktiga på kontroll, givetvis på olika sätt. Bubbelfamilj beskriver att barnen bubblar upp och tar över i hierarkin i föräldrar/ barnstrukturen.

Idag får jag jobba hårt med att släppa på mina egna prestationskrav och min egen kontroll. Jag behöver jobba med att älska mig själv även fast jag ibland gör fel.

Hur mycket prestige och kontroll har du i ditt arv? 

Idag är en dag jag äntligen släpper taget.