Få det på mitt sätt... igen!

Det är ganska spännande hur länge jag jobbat för att få saker på mitt sätt. Det kommer över mig nästan varje dag hur min tankar automatiskt försöker styra situationer så att det ska bli på mitt sätt. Jag har åsikter om allt och har idéer om hur det ska vara så att jag blir nöjd. Nu på tunnelbanan sitter en man med breda ben och tar en del av den plats jag sitter på, mina tankar går direkt till mannen på det andra sätet och att han borde samla ihop sig. Föräldrar om hur de är mot sina barn, samma sak, jag har åsikter om hur de borde göra. Sätt att tänka och vad människor gör och reagerar över, samma sak. Min hjärna surrar på och det brusar emellanåt, lite för mycket. 

Det är först de senaste kanske 15 åren jag börjat klart ifrågasätta det som pågår inne i mig just för att jag insett att det är bara min uppfattning om en världsbild, av flera. Det finns så många olika sätt att se på saker och ting, kanske lika många sätt som vi är människor på denna jord. När tanken svävar iväg så inser jag att jag bara är en människa med en massa åsikter och att jag har lika mycket fel som jag har rätt i vad jag tycker om hur allt ska vara. 

Nyckeln är att få stopp på buset och att vara ödmjuk sin omgivning. Det är svårt men ändå ända vägen. Ödmjuk vad andra gör. Ödmjuka vad andra tycker. Ödmjuk till min omgivning som vi delar tillsammans. Ödmjuk till mig själv och att jag ibland just tänker så här. 

När jag känner i hela min kropp att jag är ödmjuk så blir världen ödmjuk mot mig. Då är det bara någon som behöver lite större plats i tunnelbanan. Då är det bara ett annat sätt att fostra sina barn. Då är det bara bara olika sätt på samma sätt som mina sätt, varken mer eller mindre. 

När jag känner hur jag sakta förstår att det finns en annan väg öppnar sig också möjligheten till att kunna göra på ett annat sätt. 

Hur ofta bli du besviken på att det inte blir på ditt sätt?

Idag är en dag jag bara känner hur det kommer en förändring inom mig.