Den långsamma eller den snabba

Idag var jag på en kurs om effektivitet. Intressant och jag har lovat mig själv att ge detta en chans eller två. Utbildningen fick mig att se starka paralleller mellan jobbets rutiner och livets rutiner och hur vi i livet på samma sätt som på jobbet ständigt är efter och har en massa surdegar vi går och bär på. En massa saker som vi går och bär på som tar energin 

Vi gör människor illa ibland. Alla gör människor illla. Vi är dumma och vi säger saker spontant som kanske hamnar fel hos mottagaren. Vi är plumpa och vi agerar allmänt själva på ett sätt som gör att andra kan skämmas för det vi gör. Andra har sin ide' om hur allt ska vara och vi själva har våra. Vi tycker inte lika. Vi tänker inte lika. Vi känner inte lika. Det finns så många tillfällen vi kan hamna i tokiga situationer då våra världsbilder ser så olika ut. Detta är verkligen inte konstigt att vi påverkar varandras känslor på olika sätt. 

Men vi är som vi är och så fort vi väljer att helt anpassa oss till vad andra vill kommer vi ändå alltid att ha människor omkring oss som har åsikter om våra egna val. Samtidigt, om vi väljer att anpassa oss till andra kommer vi att förlora. 

Samtidigt finns det ofta en mängd situationer där vi rumlat på och varit oförsiktiga i vår kommunikation med andra och oförsiktiga mot oss själva. Alla dessa situationer, som jag är säker på att alla har en mängd bra exempel på, gör att de som blir utsatta påverkas på ett eller annat sätt, personligt. Påverkas på ett sätt som gör att de kan ta illa vid sig, känns sig ledsen och till och med bli arg. Situationer där vid klampat på utan att läsa av den vi utsatt och utan att först reflektera varför vi säger det vi säger eller gör det vi gör mot någon annan. Är jag själv lite irriterad? Har jag själv blivit påverkad av vad någon annan sagt? Har det hänt något hemma eller på jobbet som påverkar min känslighet. 

När jag är uppmärksam är jag också vaken för att ta in vad som händer med andra. Om jag det minsta tror att jag är en del av det som sker hos andra finns det ett jobb som jag behöver göra. Jobbet handlar om att se vad som är min del i det som sker. Oavsett vad som sker med den andra och hur tydligt eller otydligt det än är behöver jag själv reflektera över min egen del i det som sker. Jag behöver reflektera och se om det kan vara något som jag gör som kan leda till att jag skadar någon annan. 

När jag förstår att jag skadar någon annan och inser att jag är en del i detta ligger det på mitt ansvar att gottgöra min del av det som skett. Jag har ett jobb att göra och det är att be om ursäkt.

De långsamma väntar och väntar, grubblar och funderar, avvaktar och känner in. För den långsamma tar det tid och en del personen vill gärna skylla på att han eller hon varken märkt det som skett eller förstått. Ursäkten kan komma men det är inte säkert. Detta drabbar både den som kanske skulle behöva en ursäkt men definitivt den som kan ha orsakat det som skett. 

Den som reflekterar över det som sker tar gärna in sin egen del i det som sker och hittar ofta en del som skapar en grund för att be om ursäkt. Det kan vara litet eller stort. Ofta, i alla typer av relationer finns det situationer där allt inte faller väl ut. Oftast är en snabb gottgörelse bästa väg för att själv bli kvitt det som skett. Allt annat skapar surdeg. 

Reflektion, reflektion, reflektion. Rannsakan och gottgörelse. 

Jag har hur många gånger som helst hamnat helt fel. Jag har varit den som inte ens märkt det som skett och än mindre reflekterat och försökt att hantera den skada som kan ha skett. 

I mitt arbete med mig själv var min lista för gottgörelse evig. Nu är jag sakta på väg att avverka tillfälle efter tillfälle. En del kommer jag inte att gå i mål med på det sätt jag kanske önskar men i mål ska jag. 

Jag tillhör oftast idag den snabba typen men har varit hur långsam som helst. 

Är du snabb eller långsam?

Idag är en dag jag reflekterar och agerar direkt.