Det ofrivilliga arvet

Jag är lik min släkt. Både på min fars och min mammas sida. Jag har ärvt båda gensammasättningarna och fått en egen mix. Mitt hår är en blandning av tunt hår och högt hårfäste och rikligt med hår och lågt hårfäste. Min näsa är lite kluven och lång som min fars. Mina ögon är min mammas och min längd är längre än både vad min mamma och min pappa var. Jag har ett leenden som min far och troligen liknande tandrad där vi båda gnisslar tänder på natten, kanske inte min far idag där han är.

Jag har ärvt en mängd saker och det är just för att min föräldrar är mina föräldrar. Det är just det som är meningen och en del av det stora världsarvet, vi ärver saker i förhoppning om att få en starkare och mer livskraftig ras på samma sätt som alla andra djur strävar efter. Det är de mer fördelaktiga egenskaperna som får oss att överleva.

Men det finns ett arv som troligen inte är betingat med våra generna men som vi ändå ärver och det är det sociala arvet. Arvet efter våra ansiktsdrag (ja tro det eller ej), våra beteenden och karaktärsdrag. Arvet som visar våra känslor och reaktioner. Arvet av skuld och skam.
Arvet av hat och till och med kärlek. Arvet av vilka som är våra fiender och vilka som är våra vänner. Arvet efter de tankar, känslor och handlingar vi växt upp med och som vi tagit som våra egna sanningar. Inte för att vi kanske önskat det från grunden utan för att vi lärt oss att se det som sanningar. Vi är en produkt av vår uppväxt, hur den än tedde sig. Vi har att acceptera men också älska det som vi fick till livs. Älska för att detta är en del av oss själva som vi sedan kan välja att förvalta på vårt sätt.

Hur gör man då om man ärvt egenskaper och karaktärer som inte känns bra?
Allt vi ärvt har två sidor. Den ena sidan av egenskapen och karaktären är den som visar det som vi inte tycker om och som vi kanske växt upp med och varit utsatt för eller som skapat komplex hos oss. Det kan handla om hur vi ser ut eller sådant som vi lärt oss själva att göra. Denna del behöver vi först lära oss att acceptera, att den finna inom oss. Vi har dessa egenskaper och karaktärsdrag så är det bara. Detta är inget vi kan ta bort varken från vår historia eller här och nu. De är.

När vi accepterat har vi ett nytt val. Det är den andra sidan. Egenskapen eller karaktären är något som också har fördelar med sig. Har vi en karaktär som en förövare så kom den till av en anledning men det är samtidigt en energi som kan riktas på ett annat sätt. Har vi en egenskap, en känsla eller t.ex. ett utseende vi inte är nöjda med är också detta en källa av energi och erfarenhet som kan vändas i en annan riktning.

Vi ärver vår erfarenhet, vår upplevelse och våra känslor i allt detta och det är en källa till kunskap som vi kan förvalta. Kunskapen om livet och kunskapen om hur vi kan omforma denna energi till något annat. Kunskap som andra kan behöva. Den kunskapen har du och jag att förvalta både i vårt eget läkande men också i andras läkande, när de så önskar. Det finns mängder av människor som inte vet hur man gör när man reflekterar och vi som lärt oss, bär på denna kunskap sprungen från vårt eget liv.

Så vilket arv vi än får med oss i livet är det en källa av kunskap som vi har att förvalta. Vi är inga offer utan vi är tacksamma för den gåva vi fått. Gåvan som har en energi vi kan vända till något positivt.

Vilka gåvor har du fått?

Idag är en dag jag förvaltar mina gåvor.