En halvsanning är också en lögn

Ljuger du eller kan du säga en vit lögn lite då och då? Talar du alltid sanning och är uppriktig både för dig själv och andra? Är du en reko tjej eller kille? Är du reko mot dig själv? 

Jag utgår ifrån att alla talar inte alltid helt sant och alla är inte alltid ärliga mot sig själva. Det är som om vi behöver lögnen för att skydda oss lite. Skydda vår integritet men också för att skydda  oss själva och se till att andra inte har full koll på oss. Ibland behöver vi en utväg från andra men också från oss själva. Vi tänker saker vi inte säger och vi känner saker vi inte erkänner. Vi använder oss av olika halvsanningar för att skydda oss. Halvsanningar som ibland gör att vi inte är ärliga mot varandra eller mot oss själva. Vi känner, tänker och säger inte riktigt som det egentligen är. 

Ibland går det så långt att vi kommer med halvsanningar som vi ändå skulle kunna vara fullt ärliga med. Eller så blir vi notoriskt inte ärliga som får människor att inte riktigt litar på oss. Ibland blir vi så duktiga att trycka undan våra känslor så vi lurar oss själva. Vi agerar mot vår innersta känsla och bara driver på tills kroppen säger nej. Alla typ av beroenden har samma källa, det undanryckta och det osedda. Allt från att hetsäta eller svälta sig själv till att vara notoriskt otrogna och att ha alkohol eller övriga drogberoenden. Ja även medberoende är en del av detta. Det finns något osagt som vi tryckt ner, så långt ner som vi bara kan i något slags evigt mörker.  Det vi känner finns kvar men vi har lyckats trycka bort det så att vi själva får mycket svårt för att se det. Alla, jag skulle vilja påstå att alla har detta på ett eller annat sätt och i mer eller mindre sofistikerade former. En del kan vi leva med, en del kan vi inte vara utan och en del kan vi inte leva med eftersom det får konsekvenser. De som "går in i väggen" (jäkla intressant benämning) de går in i väggen för att kroppen till slut inte orkar att hanter det fördolda. Kroppen orkar inte med den stress som vi själva utsätter oss för. En stress som vi inte klarar av att stå emot. 

En halvlsanning är också en sanning, det är så korrekt. Jag blev inspirerad till uttrycket när jag läste det i en insändaren för ett tag sedan. Det finns bara en sanning och det är när vi inte ljuger. Allt annat är en lögn.

Jag ljuger eller kör med halvsanningar fortfarande men det blir mindre och mindre av det för jag märker när jag ljuger att jag mår riktigt dåligt och det blir som om jag nästan kryper ur mitt eget skinn. Jag åter igen känner de känslor jag hade när jag för många år sedan trängt in mig själv i en massa lögner. Det blir inte bra. 

Jag lever fortfarande idag med konsekvenserna av alla mina lögner och jag lovar dig det är inte värt det på något sätt. 

Ljuger du mycket eller håller dig med halvsanningar för dig själv eller andra? 

Idag är en dag jag tänker på vilka halvsanningar jag fortfarande kanske har.