Jag äger problemet eller så äger problemet mig

När vi är förtvivlade, rädda, ledsna och förbryllade handlar detta ofta om att vi inte vet vad vi ska göra eller hantera en situation. I ytterläget ger detta oss ångest och gör oss nervösa. Oftast handlar detta om att vi saknar lösning på ett problem och känslor skapar tankar som blir osorterade utan struktur som i sin tur väcker en massa nya känslor. Vi blir överrumplade och vet inte hur vi ska lösa vår situation. Vissa situationer bidrar vi själva till andra inte alls, till en början. 

Problem är sådant som ska lösas. Hjärnan vill ha det så. Olösta problem skapar brister i hjärnans logik. Däremot kan lösningarna vara olika. Första insikten är att våga ta hem problemet till sig själv och se sin del i det som just håller på att ske. Oavsett problem har jag en del i konsekvenserna av problemet och äger således också en del av lösningen. Se sin egen del och ta hand om den delen till hundra procent till skillnad från den del jag inte kan påverka. När jag kan separera vad som är min del som jag kan påverka från den delen jag inte kan påverka är jag lösningen på spåret. 

Lösningarna kan vara olika. Ett sätt är att bara acceptera det som har skett, förhålla mig till detta och utgå därifrån. Ett annat sätt är att direkt lösa problemet. Ofta krävs någon slags acceptans för att hitta lösningen på det som uppstått. I många fall behöver vi också se vår egen del i det som sker för att hitta rätt lösning på det problem vi har framför oss. Exempel på tokiga lösningar är när vi försöker lösa problemet genom att hämnas och urskiljningslöst ska förgöra den vi tycker orsakat problemet. Ett annat exempel är när vi själva under lång tid lever ut offret i oss själva som en konsekvens att det problem som uppstått.

Oftast när vi sorterar ut den del som är vår egen del brukar det mesta till slut ordna sig. Den andras del blir oviktig och vi kan kontrollerat ta hand om enbart vår egen del och välja en väg som passar oss själva eftersom vi både äger problemet, lösningen och genomförandet.

Det regnar ute. Jag kan inte påverka att det regnar. Jag accepterar att det regnar och förhåller mig till det. Vill jag gå ut tar jag på mig en regnjacka eller tar med mig ett paraply. Ångrar jag mig och inte går ut så väljer jag istället att sitta inne och förhåller mig till det genom att göra inne- aktiviteter  som jag kanske inte hunnit med förut. Min del är att göra nya val utifrån den uppkomna situationen.

Jag drabbas av en sjukdom, sjukdomen gör mig sängliggande. Jag accepterar att jag är sjuk och väljer att förhålla mig till att jag inte orkar att gå upp ur sängen. Jag finner lösningar som är möjliga utifrån att jag blivit sängliggande. Min del är att göra val utifrån den nya situationen.

Jag får på käften av någon som gör mig irriterad. Jag accepterar att jag blivit slagen. Jag vill först slå tillbaka men inser att det kanske är dumt. Jag väljer att stå kvar men inte slå tillbaka. Jag förhåller mig till det som skett och antingen går jag iväg eller säger att när du slår mig känner jag detta. Jag fattar ett nytt beslut att inte låta mig själsligt bli nedslagen utan inse att detta inte har med mig att göra eller att jag faktiskt hade med detta att göra på något sätt, inledningsvis. Jag förhåller mig till min insikt och gör de val som är klokast för mig. Ett val kanske är att be om ursäkt för det som var min handling och förlåta den andra för den handling som han gjorde. Jag gör sedan val utifrån den nya situationen.

När jag börjar sortera min del i det som skett i mitt liv kom det så många befrielser och enkla lösningar som jag inte tidigare kunnat se. Jag ägde helt plötsligt problemet och också lösningen.

Fastnar du ibland omkring ett problem utan att hitta dina lösningar?

Idag är en dag jag är noga med att se min egen del och att ta hand om den del av problemet som är min egen och släppa allt annat.