Jag låter mig kränkas

Den som kränker alla kategorier borde stoppas och förvisas. Den som låter mig utstå borde förpassas till någon annan plats än den jag befinner mig på. Jag blir utsatt och kränkt på ett sätt som jag har svårt att acceptera ändå sker det. 

Ja jag vet, jag tillåter att allt detta sker och jag ser det pågå ändå låter jag det fortsätta. Ibland känns det som jag inget kan göra och blir mer än hjälplös. Ibland tror jag att jag kommit undan eller fått slut på det som sker men ack nej. Efter tag så är det där igen. Jag låter det ske i olika grader. Detta har pågott i många många år. Kanske så länge jag kan minnas. 

Det största förövaren och kanske idag den enda borde omnämnas vid namn. Det är en person som inte drar sig för att gång på gång låta mig utsättas. Jag vet inte om ni känner denna person, jag tror däremot att ni gör det men då i en annan skepnad. 

Personen för mig är jag själv. Jag utsätter mig själv på olika sätt genom att skända, förminska, förstora, förstöra och låta mig förföras. Jag var och är min egen förföljare och förövare. 

Det har varit värre men det fortgår än. Jag låter mig förföras, bakåt i tiden och jag låter mig plocka upp gamla känslor som om de var nya. Jag låter mig själv brista i min egen respekt till mig själv. 

Jag behöver ofta förlåta mig själv och lära mig andra sätt att tänka. Jag behöver visa mig själv att jag har ett mycket större värde än det värde jag lärde mig att jag hade. Jag behöver visa mig själv respekt och visa upp min egen stolthet. Jag behöver vara min egen ledare. Först när jag står upp för mig själv kommer jag även att minska på det som leder till dess motsats.    

Jag låter mig kränkas om och om igen och det blir som jag känner. Jag känner och inser att det är fel men gör det ändå. 

Jag äger mig men mina känslor äger mitt förstånd. 

Hur ofta gör du saker mot dig själv som du inser är dumt men det sker ändå? 

Idag är en dag jag söker mina känslor i mig och omsätter det till kloka tänkta beslut som jag förverkligar.