När min gifttunnor läcker

När vi har åsikter om andras beteende handlar det sällan om dessa personer. De har sitt liv, sin historia och sina beteenden. Det vi ser och gör är sällan omsorgen om deras välbefinnande utan ofta en projicering av det som skrämmer oss inom oss själva. Vi ser beteenden och sätt som vi ogillar hos oss själva som blir så tydligt hos andra. Vår moral om vad andra borde göra handlar egentligen om ett budskap till oss själva. Vi projicerar. Ofta är det just det som vi själva är experter på om oss själva och som vi påpekar till andra och som vi plockat från vår egen historia eller i vår egen verklighet. Egentligen är just det som vi har inom oss en källa av kunskap som vi kan dela med andra förutsatt att det finns andra som vill ha. Hjälp som ingen frågar efter brukar ofta skapa motstånd och kännas som ett påhopp. 

Det som finns inom oss oavsett om det känns som snällt eller elakt är alla de processer som vi själva går och bär på. Processer som vi lever med, älskar eller hatar. Processer som ibland läcker ut och blottas mot andra som en läckande rostig gifttunna som någon dumpat i naturen. Vi förstår att det är farligt och vi vill göra allt för att Inte bli nedsmetade med dess innehåll. 

När vi allt för länge burit på vårt giftiga innehåll, i oss själva, börjar vi läcka och det som vi trodde var hemligt börjar bli synligt för andra. Vi kan bli skrämmande, konstiga, nyckfulla, irriterade och besvärliga precis som en giftig tunna eller en tryckkokare som inte fungerar som den ska. Det skrämmer oss själva och andra känner sig osäkra. 

När jag tittar tillbaka i min historia kan jag förstå att det jag gick och samlade på inte blev bra varken för mig själv eller för andra. Jag gömde på en mängd farligt gods i mig själv som till slut började att läcka ut. Jag var inte enbart en fara för mig själv utan jag blev också en fara för andra. Idag kan jag se hur rester av mitt förflutna ibland poppar upp och blir synligt för andra. Rester av gamla beteenden och rester av gamla känslor som visar sig för andra i min omgivning och skapar både känslor hos mig själv men också känslor hos andra. En del blir skrämda, en del tycker det är konstigt en del kan till och med känna igen sig. Jag accepterar idag att det kan läcka och det i sig gör att resultatet av läckaget mildras. 

Bara tanken på att vara en läckande gifttunna besvärar mig och får mig att känna obehag. Om jag kan känna den känslan vad kan då inte andra känna om mig i stunder av att något läcker från mig. 

Utan att tappa min spontanitet behöver jag ta hand om det gift som pyr i mig. Giftet skadar mig men än värre är att det kan skada andra. 

Hur är det med dina behållare. Vad har de för innehåll och hur rostiga är de? 

Idag är en dag jag väljer att att inventera mitt eget avfall och hitta bra sätt att ta hand om detta.