När vi bara släpper taget

Jag lärde mig tidigt kontroll. Jag kontrollerade för att inte gråta, jag kontrollerade för att inte känna, jag kontrollerade i situationer jag egentligen inte förstod, jag kontrollerade vad som var rätt och jag kontrollerade vad som var fel, jag kontrollerade för att inte bli avvisad kärlek och jag kontrollerade det mesta som skulle kunna få mig att förlora och känna mig skör. 

I min kontroll slutade jag att tillåta mig känna den okontrollerade kärleken och att våga släppa på min egen kontroll. Jag stängde in mina egna känslor långt inne i mig så att andra undrade varför jag var så känslokall och inget kände. Jag lärde mig ljuga som ert sätt att ha kontroll över sanningen. Som ni förstår misslyckades jag totalt. 

Mitt kontrollerande ledde mig fel och gör det i stunder än i dag. Kontrollen gör att jag inte kommer åt skörheten i mig själv och tillåtelsen att få känna utan att veta vad som ska hända. Tillåtelsen att släppa taget och bara se vad situationen för mig. 

Våga släppa taget och tillåta kärlek från andra. Våga släppa taget och tillåta kärlek i mig själv. Våga släppa taget och inte se hoten och ha idéer om dolda avsikter hos andra. Våga släppa taget och som en strid flod följa dit floden i sin egen hastighet bär mig.

Minn riskbedömningsmodul har ständigt varit påkopplad och inställningen i modulen har, när det gäller känslor varit, ta inga risker. 

Mitt mod och min ambition är att våga släppa taget och åka med. Våga att bli svag och skör och känna kärlek till detta. Jag vet att det är svårt och jag kommer att ramla tillbaka men jag kommer att fortsätta att våga. 

Vad behöver du våga släppa taget om?