När vi tillåter oss att släppa taget

Det blir så tydligt när vi bara låter det flöda och den propp som suttit så hårt helt plötsligt släpper taget. Allt får chans att bara forsar ut hämningslöst. I gråten finns tillåtande och kärleken. I gråten finns möjligheten och avsaknaden av hinder. I gråten öppnar sig en liten strimma av hopp att åter igen få komma i kontakt med vårt eget genuina jag. 

I en samtalsgrupp jag har var vi denna gång betydligt fler än vanligt och jag hade en känsla av att det låg något i luften. Det kan ha varit inbillning eller en efterkonstruktion men det visade sig att det var något speciellt. 

Flera i gruppen har gått många gånger, en del i ett år. Några är ganska nya och funnit mening att fortsätta. Några var i går i gruppen för första gången just denna dag. Detta var också avslutningen inför sommaruppehållet. 

Tidigt kom en av killarna åt sin egen känsla och blev väldigt ledsen. Egentligen var det inte många ord som behövde sägas utan det fanns ett stort behov av att släppa taget om den ilska och den frustration av saknad som killen känt inom sig under troligen många år. Känslan av att vara hemlig med sina egna  känslor som länge gömt sig långt där inne. 

Direkt efter kom en annan kille, efter ett tag, åt något mycket djupt. En känsla av saknad och bekräftelse som hade sitt ursprung tidigt i hans uppväxt. Känslan av att vara bortvald och inte sedd. När gråten slutligen kom öppnades hans ögon och han började se sina egna mönster och sammanhang. Han började se barnet i sig och det han inte ville förmedla till sina egna barn. 

Inom loppet av 20 minuter kom gruppen åt något mycket djupare än vad samtalet klarar att nå. För flera var det inte orden som behövde bära utan det var känsla av befrielse och lättnad att äntligen få komma åt något mycket djupare, naket och mer sant som helt plötsligt fick möjlighet att ta plats. Det var som när någon vågar, vågar andra följa efter. 

När samtalet och känslan i gruppen blir ärlig och genuin blir det så mycket energi som samlas på en och samma gång så det är nästan svårt att värja sig. 

Tankar kan ta oss en bit på vägen, det skrivna ordet formuleras till meningar och kan ta oss en bit till. Talet får oss själva att lyssna på våra tankar och ord och får oss att känna och reflektera. Ibland finns det inte fler ord att säga utan allt landar inne i oss och bottnar i en känsla eller fler som blir svåra att värja sig ifrån. Känslor som till slut får vår kontroll på fall och öppnar helt nya dörrar. Dörrar som vi kanske längtat efter att få öppna allt för länge. 

När vi släpper på kontrollen öppnas alltid nya möjligheter. 

Vilka kontroller skulle du behöva släppa på? 

Idag är en dag jag är tacksam för att få vara med när andra vågar släppa taget.