Livslögnen håller mig kvar

Jag har en bild av mig själv om hur jag ser ut som säkert är lika gammal som när jag var tonåring eller åtminstone när jag var 30 år. Jag kan tänka mig att den bilden successivt justeras allt efter som åren går.  

Men när jag kommer till frisören, går på toaletten eller kommmer till en annan plats där det finns en spegel blir jag varje gång förvånad över hur jag ser ut, egentligen. Bilden överensstämmer inte med min egen inre bild av mig själv. 

På samma sätt är det ibland med andra saker som gäller mig. 

Jag lever ibland på olika sätt med inre lögner gällande mig själv. Lögner som för mig i olika riktningar. En del lögner känns trivsamma att ha en del andra skulle jag kunna tänka mig att vara utan. 

Jag tror en massa och jag friserar mina egna sanningar/ lögner för att det ska passa mig i stunden. Jag tror att jag är smalare än vad jag är. Jag tror att jag är öppen och rak. Jag har föreställningar om att jag är enkel att ha att göra med och att jag är en reko kille. Jag tror att jag är smart. Jag har en massa goda uppfattningar om mig själv så som jag gärna vill att andra ska se mig.

På samma gång far min tankar i helt motsatta riktningar. Jag tycker att jag inget kan och känner mig ganska osmart. Jag tycker jag är ful och har sidor som jag verkligen har svårt att ha överseende med. 

I båda riktningar skjuter mina lögner och och många av dessa handlar om något som är dåligt. Som jag känner mig så tänker jag i stunden.

Allt blir ett falsarie konstruerat för att spegla mina egna känslor och för att få mig att tro; "- Du fattar väl att det inte är något märkvärdigt med dig!?"

En del livslögner sätter sig väldigt djupt inne i mig och har en tendens att aldrig vilja lämna mig.

Låt mig räkna upp några:

- När ska de komma på mig att jag inget kan? 

- Jag tror att jag är bättre än andra.

- Vilken tur att de inte ser vem jag egentligen är.  

- Mina föräldrar var inga bra föräldrar. 

- Tänk om det kunde ha varit på ett annat sätt, så mycket bättre det då hade varit. 

Mina livslögner har bara ett syfte och det är att hålla mig kvar i där jag är och se till att jag inte förändras. 

Först när jag vågar ifrågasätta mina egna lögner och göra på ett annat sätt börjar jag att befria mig från mina bojor. 

Jag är en kärleksfull människa som gör så gott jag kan och det är tillräckligt bra i stunden. 

När jag vågar att se mig själv på detta sätt tar jag ett steg från hur jag varit van att se mig själv. Jag våga bryta gamla mönster genom att tänka, säga och känna på ett annat sätt. Jag äger mina tankar och jag äger mina känslor därför äger jag mina handlingar. 

Vilka livslögner går du och bär på? 

Idag är en dag kag känner mig tacksam att jag är en kärleksfull människa som alltid gör så gott kag kan.