Du lämnade ett tomrum

Du fanns där för alltid, trodde jag. Du hade dina idéer och dina åsikter jag hade mina. När du blev äldre blev du mer förstående och inte så ältande. Du visste vad jag tyckte om det. I botten var du en snäll go människa som jag länge märkt hade många tankar och känslor som liknade mina. Du kände mycket och tänkte desto mer. Jag märkte tidigt att behovet av bekräftelse var lika stort för dig som för mig.  

Nu finns du inte mer det är ett år sedan nu du försvann. Du stannade kvar på denna jord väldigt länge och du har varit med om mycket under dina 95 år. Jag vet att du hade en besvärlig barndom och att du låg inne 5 år som militär vid norska gränsen under kriget. Du var förbannad på din far för att han inte var snäll mot din mamma. Du var ungkarl till att du fyllde 55 år och fick inga egna barn.

Det var något med dig som jag först inte såg. Mitt första intryck var mer att du alltid hade zinkpasta på din ena mungipa och luktade piprök. Du hade dina åsikter och du talade gärna om dem. Du var moderat men slog tidigt om och jag tror du var mer socialdemokrat eller liknande i slutet.

Ja det var något jag drogs till och det var något jag kände attraherade. Du hade något och det tog mig tid innan jag såg det. 

Du var lik mig och desto mer jag öppnade ögonen för det desto tydligare blev det. Både det jag attraherades av och det jag inte gillade vad spegelbilderna av mig själv i dig. Kanske var det just därför du alltid varit viktigt för mig förutom att du var en länk till min mamma som dog alldeles för tidigt. 

Jag tänker på dig denna dag på samma gång som jag tänker på min mamma, min pappa och andra som avlidit alldeles för tidigt, idag när jag tänder ett ljus på kyrkogården i minneslunden. 

Ni är en del av mig och jag är en del av er. Jag börjar förstå detta mer och mer hur vi hör ihop och många delar av er har jag i mig. Det lär mig att förstå. Det lär mig att se. Det lär mig att lära mig mer om mig själv. 

Vem tänker du på denna helg? 

Idag är jag tacksam för att jag sakta kan öppna mina egna ögon för att se det jag behöver se. 

Du lämnade ett tomrum men fick mig att öppna mig för något nytt.